När mikrofonen tystnar THOMAS HANSEN
Thomas Hansen
Närmikrofonentystnar
Automatiseradteknik vilken användsför attanalysera text ochdata idigital form isyfte att genererainformation,enligt15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen (text- ochdatautvinning), är förbjuden
©2018/2026 ThomasHansen
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8114-359-1
PROLOG
Nioårtidigare
Alicia tittadeuti studion, försökte se sina föräldrardär de bordesitta på främstaraden,men blev bländadavde starka strålkastarna. Honhadehörtvuxna prataomatt hjärtatslogsnabbtoch hårt närman blev nervös,men det varinteförrännusom honförstod vaddet innebar. Känslanvar atthennesbröstkorg försökte slitasig loss och flygaiväg. Honvar kläddi envit klänning ochvita strumpbyxor. Kläderna reflekterade detstarkaljusetoch fick henneatt kännasig sommånen.I skolanhadedejust lärt sigomplaneternaochsolsystemet.Hon rabblade upp Jupiters månarför attförsöka tänkapånågot annatän sitt bubblande hjärta.
Programmet vardirektsänt, gjorde Alicia bort sigså kundeinget tastillbaka.Hon fick helt enkelt inte göra någotmisstag,herregudsåpinsamt detvore. Hontittade åt höger, hontittade åt vänster, menkände sigfastlåstoch paralyserad. Fjärilari magenvore en rejälunderdrift, det vardrakarsom flaxaderuntdärinne.Men ingetborde gå fel, honhadesjungit låtenhundratalsgångeroch skulle kunnaåtergetexten, ordför ord, om honsåblevväckt mitt inatten. Alicia visstehur mycket tävlingenbetydde för hennes pappa. Honmåste göra braifrån signunär han hade lyckatssnacka in hennei en av Sveriges största talangjakter.Hennesmamma varnervösför attdottern skulle slutasom barnstjärna, eller förden delenatt hon inte skulle göra det. Båda delarnaskulle innebära att någonfälldetårar,och kanske stämplabarnetför resten av hennes liv.
”Alicia Nordsten!” ropade programledaren så högt att honhoppade till.Nugälldedet attfölja instruktionerna
exakt.Scenenskulle släckas, sedanvisades en presentationsfilm förtv-publiken.Efter exakt20sekunder skulle alla på läktarna börjaapplådera,och då skulle hon genast gå ut ochställa sigframför kamerorna. Killensom sjönglåten före hade gjortfel,gåttutför tidigt,och blivit bryskt utputtadi kulissernaigenavenman medlångt hår ochstora hörlurar på huvudet.Killenhadenästanbörjat gråta, ochsjungit felflera gångeri sinlåt.
Pressenhon kände varenorm,alltförstorför en tioårig flicka,där honstodvid scentrappanmedentungoch kall mikrofon ihanden. Honförde undanenförlupenhårtest från ansiktet ochförsöktefästa denbakom örat.Det räckte inte atthon gjorde sitt bästa, honmåste varabättreänså. Honmåste vinna. En andraplats varinget alternativ för hennes pappa, denberömda musikproducenten och talangscoutensom drillat sitt enda barn varjeledig stund. Honkom atttänka på dendär lekensom de brukadegöra på midsommarafton, närman skulle snurra runt en pinne, varv eftervarv, föratt sedansläppataget ochförsöka springadärifrånutanatt ramlaomkull. Precis så kände honsig nu,utanatt ha snurratett enda varv.
Publiken applåderade, musikenbörjade spelaoch genast vardet somatt en autopilottog över.Hon klev ut på scenen,kände kylanfrånfläktarna och värmen från de mångalamporna. Honöppnademunnenoch togden första tonen. Sången imponerade på alla istudion,var det verkligen möjligt attensöt ochblygtioåringkunde sjunga somCelineDion?
Närtv-tittarna röstat färdigtstodden blonda,unga tjejen meddet smittsamma leendetensam kvar på scenen medenblombukett somvar nästan likastorsom hon själv. Honkunde fortfarandeintesesinaföräldrar,men honhörde sinpappasintensivt applåderande händer som trängdeigenomallt annatljud. Honvissteatt hanvar nöjd, ochdet fick henneatt kännasig lugn.
KAPITEL1
Måndag 4februari, 19.45
Robinrullade etthalvt varv,ladesig på rygg isängen ochstirradepåensvart fläcki taket. Hansaingenting, bara lätluftenpassera ienlångutandning.Alicia lågvid hans sida,också honutankläder. Honuppfattade pojkvännensläte somett stön av nöjdhet, ochförstod precis vaddet betydde. Honvredpåhuvudet,förde undan håretsom ramlat nerframför ögonen,och tittadeåthans håll.
”Vad?” undradehon och försökte låta upprörd, somom hanverkligen hade förnärmathenne medsittmonotona läte.
”Vadå?”svarade han.
”Ärdet klartnueller?”
”Jag kom, jagkan inte mer.”
Hontittade bort,kände de släckta förhoppningarna somenknuti magen. Hon lade sigpåsidan ochtittade in iväggenpåenkalendermed juni månads bild uppe –tre barn på en strand ochengrönuppblåstdrake.Det var julklappen Robinalltid fick av sinkusin,det gångna årets familjebilder.Ytterst främmandejustnu– detvar sju minusgraderute,börjanavfebruari.
Pojkrummetvar sparsamtmöblerat, upplystendastav en svag lampasom stodi fönstret.Ändåsåg manhur fyllt av sakerrummetvar.Otvättade kläder hade samlatsi högar. Sängkläderna kändesofräschaoch skrynkliga, hade förmodligen inte blivit byttapålänge.Det varändå okej häri sovrummet, resten av lägenheten varsom ett kaos.
Hade haninte varitsåsjukt snygg, ordentligt vältränad, medcoolfrisyroch ögonfulla av energi,hade hondumpathonom förett halvår sedan. Vidnärmare eftertanke –hadehon inte haft världensplanför en saga om framgång,kärlekoch offentligtsvek, hade hondumpat honomjustexakt nu.Sexet de precis haft slog alla bottenrekord. Honhadevisserligen inte mångaatt jämföra med, hanvar hennesandra sexpartner,men detborde vara omöjligt förensnubbeatt vara merupptagen av sin egen kroppoch njutning.Men nu fannsdet ju en plan för Robin. Hanskulle blilikautnyttjad somhon kändesig.
Hontänkteatt detvar någotsom honhadelärtsig av sin pappa, attvaraberäknande. Detvar så mankunde komma någonvart, få somman ville.Hur olustigt detän kundekännasi bröstet.
”Jag gårväl hemdå”,sahon torrt.
”Vadå, skaduintesovahär?”
”Jag skapåett fotojobb imorgonbitti,måste åkamed pappa.”
Hanlåg nakenkvari sängen, plockade uppsin telefon ochstartadeennyomgångavett spel hanblivittotalt beroende av,utanatt säganågot mer. Hongickpå toaletten. Detvar tydligen ingenidé atthoppaspånågra gentlemannagester,eller ensatt få sinexistensbekräftad.
Pojkvännen lågkvar isängenoch verkadeintetänka på någonannan än sigsjälv.Hon sattepåsig underkläder, gråoch tajtaträningsbyxor,entröja ochtillsistjackan somdefinitivtvar förtunnför årstiden.Med en blandning av frustrationoch träningslust nästan flög honner för stentrapporna. Välnere på gatan, skakadehon ut håretså attdet hängde neröveraxlarna,och tognågra bestämda steg iriktningmot hemmet.
Skorna varför små. Nästan ironiskt,tänktehon,att även skorna räddades från dumpning genomatt vara snygga.Tursamt nogvar promenaden hemfrånRobin inte
sålång. Inte geografiskti alla fall. Däremotvar denenresa från en världtillenannan,som en ökenvandring över en helkontinent.Det varbetydligtfinare ochbekvämare i hennes hus. Men, hemmahos Robinfickdegörasom de ville.Hansföräldrar lystesedan längeoftastmed sin frånvaro.Mammanhadetidigtfåttsmakpåett glättigare liv än detmed blöjbyten. Honföredrognattligafesteroch droger,och övergavsin soninnan hanfyllt två. Pappan hade fått ta hjälpaväldre släktingar föratt pussla ihop schemattillsRobin börjadeskolan. Numera varfadern oftast utepåolikajobb, kunde vara bortaett parveckoråt gången.Kanon,tyckteRobin.Dåbryddesig ingendet minsta om hurdet gick förhonom iskolan. Inte hansjälv heller.Dagarna tillbringade hanhellrei träningslokalenän medläraresom ifrågasatte allt hansaochskrev.
Kickboxning, detvar Robins liv.Det varnågot han kunde. Ilokalen fick hanrespekt.Han hade kontroll över sinkropp,varendamuskel, varendalem.Det vartackvare denvältränadekroppensom hanhadefåttAlicia också, detvisstedebådatvå.De träffadespåenbadplatsunder sommarlovet fördrygt ettoch etthalvt år sedan. Hanlåg på en handduk, solade och skrattademed ettpar kompisar.Hon kundeintesluta tittapåhonom.Hans mörkahår,breda leende,glittrandeögonoch vältränade kroppuppfyllde alla de önskedrömmarsom honskrivit ner på en lista isin dagbok någraårtidigare. Ävenomdebara bodde någonkilometerifrån varandra,hadederas vägar aldrig korsats, då ingetförenadederas världar. När sommarenvar slut vardeett par.
Alicia gick imusikklasspåRytmusi Nacka,han gick på byggprogrammeti Kista ochlärde sigett hantverk.Hon jobbade hårt medatt skaffa alla kontaktersom hennes pappasaatt honbehövde. Robinbehövde inga kontakter, förutomett ochannat grenuttag, hanskulle välbli
byggare.Eller kroppsbyggare, så kundeman faktiskt ocksågörakarriär,brukade Robinsäga.
Aliciasuppväxt skiljde sigdramatisktfrån pojkvännens. Honvar verkligen pappas flicka,dottern som skulle förverkligadrömmen sompappanalltidhaft. Att skapaensuperstjärna. Dethände attAlicia undradeom hanvaltuthennes mamma föratt honkunde sjunga,att hanredan då letade efterden perfekta genetiska kombinationensom hanönskade försittbarn.
Detvar förvisso inte riktigtKarlNordstens vision att hans enda dotterskulle blitillsammansmed en kickboxare medtveksam familjebakgrund.Men dettyckte Alicia varunderbart.Någonting måstehon göra som visade pappavem sombestämde.Hon logvid tanken.
Visserligen hade pappabestämt detmesta om hennes väg in imusikbranschen,men därtycktedelika, så detvar okej.Vad honville göra medsinakänslor ochlustar, det varenannan sak. Därför träffade honhelst Robinhemma hoshonom.Ingakommentarer från pappa, ochfritt fram attleva ut vilkatankarhon än kundekomma på.Pappan fräste om tonårsuppror,och detfickhan välgöradå, tänkte Alicia.
Halvvägs hemmastannadehon vidett elskåp,det gjorde onti fötternaavdeunderdimensionerade skorna.
Elskåpet sågsmutsigtut. ”Whatever”,mumlade honoch hoppade upp. Skit samma attbyxorna måsteläggasi tvätten, menatt detskulle kännas så kallt hade honinte reflekteratöverförränhon kändekylan bita irumpan. De tunnabyxorna gjorde ingenstorartad insats föratt värma. Medensucksåg honsig omkring. Snartskulle honlämna dethär skitställetbakom sig. Honhadestora planer Sådana sominkluderade arbete utomlands, på betydligt varmareplatser.
De hade variti Los Angelesengång. Egentligen vardet en resa vars upplägggränsade till chartersemester,men
Alicia låtsades atthon vardär föratt lära kännaHollywood ochbli kompis medskådisar ochartister. Närdesattpå sightseeingbussensom kördefrånden ena kändisadressen till denandra,och stannade till utanför stängdaportardär palmer hängde över bastanta murar, föreställdeAlicia sigatt de andrapåbussenvar vanliga turister,medan honåkteruntbland sina vänner. Kalifornienoch lyxhusen hade satta djupaspåri hennes tankar.Hon ville absoluttillbaka.Frånett fruset elskåp i en stockholmsförort till stränder och surfingkillar.Ett nytt leende spreds över hennes läppar.
Pappatyckteatt Festivalen vardet snabbaste sättet att göra sigett namn.Sverigesstörsta musiktävling,alla tittade, ochatt få in Aliciadär skulle absolutintevara någonkonst,påstodhan.Hon hade ändå inte trottsina öron närdet meddelades attlåten somhan fixat, faktiskt hade gått igenom hela vägen hosjuryn somvalde ut hälftenavårets bidrag.Sånästa steg förpappa varatt övertyga festivalgeneralenomatt justAlicia skulle sjunga deni tävlingen. Dethade hanförstås ocksåfixat.Enoch annanond tå hade hansäkertlämnatefter sig, menen plan varenplan. Alicia skulle ju lanseras nu,det vardags. Cassandrasom sjöngpådemoversionenhadeenbra röst, faktiskt charmigare och medmer karaktär än Alicias, men iövrigtvar honlångt ifrånden uppenbarelse somAlicia kundeerbjuda.Cassandra skulle förmodligen ramla omkull bara hongickini en danslokal. Detvar bara för henneatt tuggai sighur verklighetensåg ut,Alicia varju faktiskt densom kundegöraatt låtenskulle gå till final. Honvar detsjälvklaravalet.
Alicia skulle hamnapåalla löpsedlar. Medbländvitt leende,långt blonthår ochsponsrade kläder sominte krävde särskilt mycket tygi symaskinen,skulle honsnart svepaini helaSverigesmedvetandesom ny idol och stjärnsångerska. Detvar bara en veckakvartills
karusellenskulle börjasnurrapåallvar,men snartskulle hongaranteratsmutta champagnepåförfester,festeroch efterfestermed Stockholms nöjeselit.
Detvar därför honbehövde ensnygg pojkvänmed rutorpåmagen.Sålänge hanintesanågot,baralät sina smilgroparbågna ochhöllsinapumpade armaromkring hennes utsvultnamidja,skulle hanvaravärdatt ståut medett litet tagtill.Sedan kunde hongöraslutpå förhållandet införkamerorna.Omallt gick perfektså skulle detbli precis innan denstora europafinalen. Det gick ju inte atträkna med, såklart, menannarsfickhon välnöjasig medatt dumpahonom medlagom timing inför sommarens klubbturné.Dåmåste hondefinitivtvara singel så atthon kundemaximeraantalet följare på sina socialamedier. Sexsäljer, detvissteAlicia.Och vardet någothon hade lärt sig av sinpappa,såvar detatt i nöjesbranschen måsteman ta försig.
Alicia hoppadenerfrånelskåpet, borstade bort kall smutsfrånrumpanmed händerna,och fortsatte promenaden hemåt. Honvissteatt honvar lyckligt lottad, även om detintealltid kändes så.Hon hade hårdakravpå sig, både från sigsjälv ochfrånsin pappa,att alltid prestera på topp.Dessutommåste honvarasupersnygg, alltid redo attbeundrasoch fångas på bild.Men medaljen hade en framsida också. Dethon älskademest, detskulle blihennesjobb. Dessutom skulle hontjäna massor av pengar på det, ochsåfortdetvar lämpligtskulle honbyta ut sinkorkade pojkvän.
Nu såghon sitt hus. Detlyste varmti fönstren.
Torsdag7 februari,19.00
Attåka utomlandspåvintern varden bästaidén någonsin.Att göra detensam varvisserligen inte något förstahandsval,men detärinteheltenkeltatt övertyga någonannan om atttauttvåveckorsemesteri slutet av januari, precis efteralla stora helger.Särskilt inte om man är en ensamvargavrangoch urvaletavvännersålunda är ytterstbegränsat.
Sandra Collinsträckte demonstrativtutsinaben,så långtatt fötternahöllpåatt peta undanflytvästenför passageraren framför. Detmärkte haninget av,han hade fullt sjåmed attförsökatryckainsin väskai ettredan fullt bagageutrymme. Sandra kundeintelåtabli attstirrapå honommed en lätt nedlåtande blick, om hanbarahade vänt sigomhade hansettatt facket på andrasidan mittgången vari principtomt. Måsteman verkligenvara polis föratt ha ögonen medsig?
Medpassagerarnahöllpåatt sättasig tillrättai sina säten. Piloternaförsökte kommunicera medkabinpersonalen,debekanta plingensom hördes ihögtalarna skulle förmedla någonting. Exaktvad visste inte Sandra, bara attomantalet plingvar väldigthögtsåvar detfara på färde.
Menallt verkadeokej, motorernavarvade uppoch Sandra trycktes bakåtmot stolsryggen närplanetsatte fart längsstartbanan. Honkände detvanliga svindlande sugeti magenjustnär de lämnademarken. Tänkte attdet säkert hade någotmed hennes djupakontrollbehov att göra.Det varraktigenommänskligtatt blinervösnär man plötsligtkastadesupp mothimlen. Samtidigtkittladedet i hennenär kroppenbrötmot naturens lagar. Åkaberg-och-
dal-banavar definitivt ingetsom intresserade henne, men just idet härsammanhangetfickhon på ettciviliserat och mogetsättgörauppror mottyngdlagen. Den kombinationenpassade hennebra.
Sandra varplaceradvid en av nödutgångarnaoch slappför ovanlighetensskull sittasnett föratt lyckas knökainbenen.Varje centimeter betydermycketnär man mäter185 istrumplästen. Dethär varguld! Sandra hade godlustatt sparka av sigskornaockså,men befarade att odören skulle få kaptenen attnödlanda. Honnöjde sigmed attsläppauthåret ur tofsen,det varintesärskilt bekvämt atthaenhårdknuti bakhuvudet närman lutade sigbakåt isätet.
Hösten hade varitlång, menvintern kändes kortare. Detvar definitivt tack vare atthon bestämde sigför att boka denhär resan. Honhade fått ägna större delenav julhelgens umgängeåtatt rättfärdigasittbeslutatt åkatill en badort närdet varvinterdär,till råga på allt ensam.På juldagenskväll blev somtur varnågon ihjälstucken på en julfesti Råcksta. På grundavden dödadesval av kompisar,misstänkteVästerortspolisen attbrottet hade fler dimensionerändet familjebråk detförstframstodsom, ochenjourutnämnd kollegapådet som interntkallades Mordet fattadebeslutetatt ringahenne.SåSandrakunde till singlädjebytaännuenknäckfrossarkväll medsina tjattrande föräldraroch odrägligabrorsbarn motett lik medintemindreäntvå köksknivar inkördai ryggen.
Sandra älskademordpåett speciellt sätt. Detvar inte direkt så atthon önskadeatt någonskulle drabbasavdöd, våld ochkatastrof,men ända sedanhon lästesin första ungdomsbok om en detektivklubbsom drevsavett gäng trettonåringar,var honfascineradavbrottetsom sådant. Faktiskt helt uppslukad. Mord varheltenkelthennesgrej, hennes ochde sjuandra specialutredarnassom rekryteratstill en ny avdelninginomStockholmspolisen.
"Hennes puls var obefintlig, ögonen var uppspärrade, stela och livlösa
Sveriges största musiktävling drabbas av en tragedi, en ung sångerska hittas död kvällen innan sitt genombrotti tv.Hon blevmördad, säger
Denenvisa mordutredaren SandraCollin kopplar in sig själv på fallet,
och sökandet efter sanningen blir bådekomplicerat och farligt. Vemvilltysta sångerskan och varför?
"När mikrofonen tystnar" är den första boken itrilogin om SandraCollin vid Stockholmspolisens specialavdelning Mordet. Övrigasläpptatitlar iserien är "Tunnelbanemorden"och "Dödslyktan". och på huvudets vänstrasidasyntes en rödbrunsmutsigyta." polisen. Pojkvännen gjordedet, påstår media.