aSveav¨agen
ALICE EIKEN
DetärmordpåSveavägen
Alice Eiken
Automatiseradteknik vilken användsför att analysera text och data idigital form isyfte att generera information, enligt 15a, 15boch 15c§§upphovsrättslagen(text- och datautvinning), är förbjuden.
©2026 Alice Eiken
Förlag: BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8114-253-2
Whether youcan observeathing or notdependsonthe theorywhich youuse. It is thetheorywhichdecides what can be observed.
ALBERTEINSTEIN
Författarens anmärkningar
Det är mordpåSveavägen är en skönlitterär pusseldeckare inspirerad av offentligauppgifter ur utredningen av mordet på Olof Palme. Boken använder verkligahändelser,dokument och miljöer somutgångspunkt, men alla slutsatser, tolkningar och samband som framförs är författarens egna litterärakonstruktioner.
Syftet är att utforska -att visa hur ledtrådar,misstagoch tystnader kan bilda ett pussel därvarje bitkan vara avgörande, mendär bilden aldrig blir helt klar.
Följande namn iboken är fingerade: FolkeVik,John Landin, Urban Hägg, Monika Eriksson
Kartskiss över Sveavägen
Början
–Kommer du nu då!? ropade Claratill Henryfrånsoffan ivardagsrummet.
–Programmet börjarju nu!
Detvar tisdagskväll den18februari 2020 och Claraoch Henry tänkte som vanligt titta på ”Veckans Brott” på TV.Programserien brukadealltid ha ett inslagommordet på OlofPalme i anslutning till årsdagenavmordet och Clara varnyfiken på vilka omständigheter som skulle dryftas denna gång.
Särskilt eftersom påannonseringen av justdetta avsnitt lockade med att den nyeåklagaren Krister Peterson skulle göraendel oväntade uttalanden.
Clarasjälvhade en rätt diffus bild av mordet. Detvar något medatt en person skjutit Palme iryggenoch sedan sprungit uppför några trapporför att föralltid försvinna.
Hon förstodinte riktigt hurmordet kunde generera så stort intresseblandallmänheten ochhur så kallade ”privatspanare” kunde lägganer så mycket tid och energipåmordet.Det varväl ändå inte första gången en mördare undkommit rättvisan. Vad vardet förspeciellt medPalmemordet?
Oaktat sina nuvarande ljumma känslor förmordet mindes hon tydligt närhon själv fick reda på att statsministern vardöd.
Honhade kommit tassande ner förtrappan iradhuset där familjen bodde föratt äta frukost. Väli köketmötteshon av sin mamma som med stirrig blick upprört meddelade:
–Palme är död! Skjuten inatt!
Sin ringaålder till trots insågClara att detta varenoerhörd
händelse. De första dagarna efter mordet varväldigtspännande, då tidningarna fylldes av storabilder på kulor och vapen.
Hon mindes också tydligt sin pappas ord kring uppståndelsen: – Äsch, polisen kommerhatagit fast mördaren inom en vecka.
Ett uttalande som ibackspegeln kansägas vara naivt, men somavspeglar välgemene mans syn på polisensförmåga att lösa mordet.
Närdet inte hellerblevnågon snabb lösning på mordet tappade hon snart intresset. Livet fortsatte som förututan att nämnvärt tangeraPalmemordet.
Men nu, 34 år senare, satt Clara däri TV-soffan, nyfiken på vad förnyinformation åklagaren rimligen skulle kunna bidra med efter så lång tid.
Kunde det verkligen finnasnågra stenar kvar att vända på?
Henrykom nerför trappan från övervåningen och satte sig i soffan bredvid Clarasamtidigt som vinjetten drog igång.
Claratittade på programmetmed stigandeförvåning. Åklagare Krister Peterson pratade om att utredningengjort ett omtag med nyautredarevilket letttill att mansett på materialet med nyaögon. Han påpekade också vikten av att gå tillbaka till mordplatsen och på nytt analysera vittnesmål från den.Sammantaget hade de nu hittatennymisstänkt som de planerade väcka åtalmot för sommaren -omallt gick vägen.
Claravar förbluffad. Det hela tydde på att utredarna nu hittat någonting imaterialetsom tidigare kollegor förbisett.
–Vad sjutton kunde det vara?undrade hon. Vardet någonting som honsjälvskulle kunna hitta om hon försökte?
Med tankepåatt hennes kunskapommordet vari stort sett obefintlig,skulle honinte ha några förutfattademeningaromhur
olika uppgifter skulle tolkas. Det kanskekunde vara en intressant övning -att se om hon kundehitta samma sak som utredarna hittat?
AttClaranuintresserade sig förPalmemordet varegentligen inte så konstigt. Det som varkonstigt varsnarare varför hon inte tidigare hade fastnat fördetta mordfall.
FörClaraälskade att lösa problem. Men inte vilka problem som helst-det skulle helstvarasvåra sådana som ingen annanhade lyckats lösa. Ett problemmåste ocksåvaraviktigt nog, alltså beröra en frågasom vartill stor gagn förmänskligheten om den fickett svar.Det som lockadehenne varatt sådanaproblemställdestora krav på fantasi då uppenbarligen ingaavdetidigare föreslagna lösningarna hade visat sig tillfredsställande.Fria fantasier var dock inget som tilltalade henne. Nej, syftet med kreativiteten var iställetatt föreslå nyasätt att tolka kända fakta föratt förklara hur saker och ting hängde ihop. Honkompletteradeden kreativa ådran med ettstarkt rationellt drag.Entankekunde vara nog såfantastisk,men den vartvungenatt passera henneslogiska nålsöga, innan hon accepterade den som sann.
Claravar heller inte den somgav uppi första taget. Föräven om målet varatt hitta en lösning, varävenresan dit minstlika intressant. Hon älskade de insikter sominfann sig när hon gradvis byggde upp sin kunskap kringett ämne. Föga förvånande hade hennes patos lett in hennepåforskarbanan. Hennes förmågaatt kombinerafantasi med logiskt resonemang passade perfekt för en karriär inom matematiken.Där hade hon bland annat studerat ett av de så kallade Millennieproblemen, ”P=NP”.
Nu varfråganomsamma personligaegenskaper kundehjälpa henne attlösa Palmemordet. Fördet varingen tvekan om att
Palmemordet, med råge,svarade upptill kriterierna förvad som varett intressant problem -urClaras synvinkel.
Dagarna efter programmetfunderade Clarapåhur hon skulle gå till väga.
Hon behövde byggasin kunskapommordet, och detvar viktigt att baseraden på fakta -inte rykten eller spekulationer.
Hon visste att detfanns många olikaböcker om Palmemordet som togupp fakta kring mordet. Men hon visste också att ingen skriver en bok om Palmemordet baraför attförmedla fakta.
Varjeförfattare har istället sitt eget narrativ, därfaktauppgifterna fungerar som trampstenar föratt ledaläsaren längs den väg författaren anlagt.
Det betydde att böcker inte kundevaraden primärainformationskällan-inte om hon skulle anlägga en vägpåett förutsättningslöstsätt. Istället gällde det att komma så näraden verkliga källan som möjligt förvarje faktauppgift.
Det närmstasom fanns att tillgåvar det material som fanns offentliggjort från utredningen. Härvar denmestlättillgänglig källan förundersökningsmaterialet somingick iåtalet motChrister Pettersson.
Det varinte svårt att hitta materialetpånätet, och Clarasatte genastigång medatt läsa.
Precis som Krister Peterson förespråkat började hon medatt studeramordögonblicket, föratt se om detkunde ge någonbild av vadmördaren varför en slags person.
Mordögonblicket
Det kan tyckasvaraenoöverkomlig uppgiftatt ge sig ikastmed utredningsmaterialet. Utredningen av Palmemordethar sagts vara världens största,med uppskattningar om att detskulle ta nio år att läsa allt material -omman läser300 sidor om dagen. Men Clara lät sig inte avskräckas. Somforskarevar hon vanvid att läsa komplexa rapporter.Dessutom vardet antagligen bara en litendel av materialet som varrelevant att studera.Hon visste attenförsta startpunkt oftaräckte- därefter kunde manstegför steg ringainvad som varrelevant.I hennesarbete som forskare gällde det att se mönster ikomplexafenomen och att bygga upp en hypotessom förklarar fenomeneti fråga. Föratt validera hypotesen fick man konstrueraoch utföra olikaexperiment. Efter att ha analyserat resultatenfick man alltid idéer på hur mankunde justerahypotesenoch hitta pånya experiment. Atthitta mönster varnånting somhennes hjärnavar förvånansvärtbra på.Ofta kunde en insikt poppaupp utan att honegentligen kunde förklara hur hon kommit fram till den.Det gickdock så gott som alltidatt kontrollera korrektheten iinsiktenmot kända fakta.
Nu gällde det alltså att se om vittnesmålen från mordplatsen kundegenågon grund föratt formulera en hypotes om mordet ochvar hon skulle leta efter mördaren. Det fanns irunda slängar 20 vittnesmålatt studeraoch Clara fick klämma in läsandetav dessa bland vardagens vanligaaktiviteter. Varjevittnesmålvar dock rätt kort så det gickbra att läsanär helstdet fanns några minuteröver. Förvarje vittnesmålförsöktehon skapa sig en mental bildav detoch hur det kopplade till de andra vittnesmålen.
Hon hade ju medvetet valt att studerautredningsmaterialet för att komma så närakällan till olika faktauppgiftersom möjligt. De flestavittnesuppgifter vardock återgivna iandrahand då de varnedtecknade isammanfattad form av denpolis sommottagit uppgifterna. Detgjordeatt uppgifterna lätt kunde förvanskas ifall polisen missuppfattat vittnet. Föratt undvika detta hade vittnet ofta fått läsa och godkänna polisens sammanfattningmen detskedde inte alltid. Det varsåledes vanskligt att sätta alltför stor tilltro till att allauppgifter skulle vara korrekta.Den mentala bilden kunde härhjälpa till att sorterabort uppgifter som måste vara feldådeinte varkonsistenta med övrig uppgifter.
Efter att ha studerat alla kändavittnesmålkunde Clara konstateraatt den gängse bildenavmördaren somenvålnad verkade stämma. En person (sannolikt en man) hadeplötsligt befunnit sig bakom makarna Palme, avlossattvå skottoch sedan sprungit i väg Tunnelgatan österutför att försvinna över trappkrönetvid
David Bagares gata. Dessutomspretade signalementsuppgifterna rejält vadgällde gärningsmannens fysiskaföreträden som längd (170-190 cm), ålder (25-40 år), kroppsbyggnad (smal till kraftig) och rörelsemönster (smidig till klumpig). Även uppgifterna om klädsel varierade iliknandegradangåendetypenavjacka(täckjacka, mockajacka, rock), färgen på den (blå, brun, grå, svart), längden på den (midjelång till knälång) och huvudbonad(ingen, mössa,keps, SherlockHolms-hatt). Endast hårfärgen- mörkåterkommer konsekvent.
Om hon försökte sig på en genomsnittlig beskrivning av gärningsmannen baseratpåvittnesuppgifterna så blevden väldigt intetsägande istil med ”man, 25-40 år,170-190 cm lång, mörk jacka”.Denna generella beskrivning stämde ju in på en väldigt
stor grupp av personer och gavingen som helstinformationom vemmördaren kan ha varit. Den storaspridningen isignalementsuppgifter gjorde dock att det varomöjligt att alla vittnesuppgifter kunde vara korrekta. Gärningsmannen kunde till exempel inte både varit barhuvad och ha haftenhuvudbonad. Någraavvittnesuppgifternamåste helt enkelt vara fel. Frågan varvilka. Clara studerade vittnesuppgifterna mer ingående föratt se om det gick att snäva in signalementsuppgifterna.Hon började medlängden.
En persons längd är jurätt svår att uppskatta korrektutan referenser.Butikerhar av detta skäl längdremsor vid utgångenför attvid ett rånkunna få tillförlitligauppgifter om rånarens längd. Blandvittnesmålen så vardet vittnetAnders Bsom hade bäst förutsättningar att bedöma längden korrekt. Hanbefann sigbara några meter bakom mördaren och kunde jämföradennes längd med längden påOlof Palme. Enligt Anders Bvar gärningsmannen lika lång som Palme. Då Olof var175 cm istrumplästenmen hade en pälsmössa vid mordtillfällettorde gärningsmannen vara några centimeterlängre. Anders Bhadeockså noterat att Lisbeth varkortare än Olof. (Lisbethvar 163 cm lång.) Det gjorde att felmarginalen iuppskattningenavmördarens längdinte kunde vara mer än några centimeter.Omden varstörreänsåskulle Anders Binte uppfattat mördaren som lika lång som Olof. Så mördaren varalltså troligen 175-181 cm lång. Detvar ju ett betydligt snävare intervall än det ursprungliga.
Clarafortsatte medgärningsmannens klädsel. Här kunde hon konstateraatt de allraflesta vittnena hadebefunnit sig förhållandevis långt ifrån mordplatsen. Mångahade också suttit ibilar vilket gjorde att de hade begränsad sikt. Dessutom varDekorimahörnan skarpt upplystvilket påverkade vittnenas förmåga
att urskilja färger.Vittnena hade företrädesvis noteratmordet förstnär de hörde skottvilket gjorde att de såg personernapå mordplatsen somengrupp och inte som enskilda personer.Hon drog sigtill minnes en artikelomvittnespsykologi som hon läst tidigare. Enligt den artikeln så hade vittnen oftastväldigt svårtatt iefterhand sägavilken person iengrupp som haft vilka kläder.
Mankunde till exempel mycket välkomma ihåg attnågon hade haft en röd jacka, menatt placeraden jackan på en viss person var betydligt svårare. Kunde detta vara anledningen till de spretande vittnesmålen? Olof hadejuhaftenknälång, svartrock medan Lisbeth hade haftenbrunmockakappa.FrånAnders Bs förhör vardet tydligt att fenomenet ialla fall förekom. Där sägerhan vidett tillfälle spontant att gärningsmannenhademörkrock men korrigerar sig självstrax efter till att det varOlofsom hade en sådan rock.
Claraupptäckte att av ett20-talvittnen vardet baratre stycken som hade befunnit sig imördarensomedelbara närhet: dentidigare nämnda Anders B, Lisbethoch så Lars Jsom stod dold bakom någrabyggbaracker på Tunnelgatan, vilka mördaren passerade undersin flykt upp motDavid Bagares gata. Av dessa trehade AndersBinget minne av hur mördarensjacka såg ut. Lisbeth var säkerpåatt den person hon uppfattade somgärningsman haft en blå täckjackaaväldre modell. Lars Jvar merosäker men hans första intryckvar att mannenhan setthade haftenmörkblå täckjacka. Här vardet klart att Lars Ji alla fall inte kunde ha förväxlat personen han såg med någon annan då han barasåg en person. Men hur vardet med Lisbeth? Bordehon inte kunna ha sett både mördarenoch Anders Boch därmed förväxlat deras klädsel? Anders Bhade ju en blåtäckjacka (ävenomden varav
En kall februarikv¨all. Ett skott som f ¨ or ¨ andrar ett land. Ett pussel som ingen lyckats l¨agga -f ¨ orr ¨ an nu.
N¨ar Clarab ¨ orjar granska debortgl ¨ omda dokumenten fr˚an utredningen av mordet p ˚ aOlof Palme m ¨ oter hon ett n ¨ at av mots¨agelser,f ¨ orsvunna rapporter och r ¨ oster som tystats. Ju djuparehon s ¨ oker,desto tydligare blir bilden av n ˚ agotst ¨ orre -och farligare¨ an en ensam g ¨ arningsman.
Det ¨ ar mordp˚aSveav¨agen ¨ ar en litter¨ar pusseldeckare d¨ar verkligafragment ur historienv¨avssamman till en fiktiv unders ¨ okning.
En ber¨attelse om besatthet, sanning ochhur l˚angt makten kan g ˚ af ¨ or att d ¨ olja sina egna sp ˚ ar.
