ögonstenen en berättelse om två bröder
Gunilla Tähti Wigge
Böcker utgivna av Gunilla Tähti Wigge, hos Visto förlag:
Hårmästarens familj (2018)
Urmakarens familj (2019)
Yogalärarens familj (2020)
En sexårings alfabet – retroupplaga (2022)
Havsträdgården – en kärlekshistoria (2022)
Ögonstenen en berättelse om två bröder
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Gunilla Tähti Wigge
Författarfoto: Stefan Wulkan
Haiku av Charlotte Ekbom
Omslag och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-220-1
ögonstenen
en berättelse om två bröder
Gunilla Tähti Wigge
BREVET
När vi nu äntligen träffas består jag av ungefär tre kilo aska. Min sista önskan är att ni två, i någon slags familjär anda, begraver mig och Katafalken vid stenarna där ni är tillverkade. Om ni brås på era mödrar, må de vila i frid, kan jag tänka mig att ni hellre drar härifrån men jag litar på att ni lyder eftersom ni båda två har något att hämta den här gången.
Från sekunden då ni öppnar kuvertet med kartan, har ni exakt 24 timmar på er att genomföra uppdraget. Om ni klarar det kommer min granne, han bor en trappa upp förresten, att förse er med ert arv. Ni har tur ska ni veta, för dagen innan jag åkte in på sjukan vann jag äntligen i poker så det är en ansenlig summa som väntar på er.
Egentligen vill jag inte ge er några pengar. Ni har inte varit till någon större glädje för mig under livet, men
grannen och jag firade vinsten tillsammans och kom på den här briljanta idén. Han får naturligtvis provision, för inte fan vill någon jobba gratis i dessa tider. Fixar ni inte det här, och det skulle inte förvåna mig för jag har alltid tyckt att jag har begåvats med två eländiga söner, så ser ni inte röken av pengarna.
Nu undrar ni förstås varför jag gör det här så krångligt? Jo, jag såg till att era morsor blev på smällen. Utan mig hade ni inte funnits, så nu får ni anstränga er. Kravet är att ni ska filma hela skeendet så att min granne ser att ni genomfört det ni ska. Filma när ni öppnar kuvertet med kartan för då börjar klockan ticka och ni har (jag har sagt det förut och jag säger det igen) exakt 24 timmar på er. Filma att ni begraver Katafalken vid det lilla korset på kartan. Filma att ni begraver mig vid det stora korset på kartan. Filma allt, missa inget. Skicka filmerna till mobilnumret längst ner i brevet. Åk hem. Grannen hör av sig när han gått igenom filmerna och om allt stämmer, kommer pengarna att strömma in till er från er gamle far som trots allt vann till slut.
SMS:EN
Bäste Per! Jag skriver å din avlidne fars vägnar. Du har ett arv att hämta. Villkoret är att du infinner dig på flygplatsen på ön nästa måndag vid lunchtid. Din bror kommer att vara där också. Medtag brevet samt paketet som du kommer att få imorgon men öppna dem inte förrän du träffar din bror. OBS! Ingen försöker lura dig.
Bäste Alexander! Jag skriver å din döde pappas vägnar. Du har ett arv att hämta. Villkoret är att du infinner dig på flygplatsen på ön nästa måndag vid lunchtid. Din bror kommer att vara där också. Missa inte båten. Medtag promenadvänliga skor för årstiden. OBS! Se till att mobilen är fulladdad.
KAPITEL 1
Alex vandrar långsamt längs kajen. Högljudda turister med rullväskor kör om honom och verkar veta vart de ska. Han andas ut. Framme. I alla fall framme på ön. Överfarten var gungigare än han hade förväntat sig och han hade tillbringat större delen av resan invirad i sin rock och halsduk uppe på däck där andra passagerare stod med ansiktet mot solen. Nu omfamnar en varm vind nacken, illamåendet drar bort och han hänger rocken över armen. Det kan nog bli en bra dag trots en guppig start, tänker han och ler mot havet som glittrar tillbaka. Han ser sig om. Restaurangerna ligger i en lång rad en bit bort och några enstaka människor har slagit sig ner framför dagens första öl. Mat vill han inte ha och definitivt inte en öl, men en kopp kaffe borde finnas någonstans så han släntrar över gatan och trycker näsan mot fönstret
till ett kafé där vita plaststolar står lutade mot borden. I nästa sekund blandas hans spegelbild med en kvinna med stålgrå dreadlocks. Försiktigt ställer hon en skylt på toppen av en kaffekoppspyramid mitt i skyltfönstret. ”Nybakat och nybryggt varje dag” står det med snirkliga bokstäver och knallröda utropstecken. Alex tänker att någon, kanske kvinnan med den fantastiska frisyren, har satsat på att använda alla tuschpennor i förpackningen. Runt varje bokstav glittrar stjärnor i olika färger. Han blir varm i hjärtat eftersom han tycker om när människor försöker göra något extra av sina idéer, och han är mån om att inte bedöma resultatet. Han om någon vet hur svårt det är. Försiktigt knackar Alex på rutan och ler uppmuntrande mot kvinnan som är fullt upptagen med att få skylten att stå rakt. Hon knycker till med nacken så hennes diadem lossnar och glider ner i pannan. Ett diadem. Rart och gammalmodigt på en och samma gång men helt värdelöst för att hålla tillbaka dreadlocks, tänker Alex och fnissar till. Ett snabbt minne av hur han står på tå och hjälper mamma att sätta diademet på plats dyker upp. Men gick hon verkligen iväg på festen? Minnet har svarta kanter, han tror inte att mamma någonsin gick på fest. Alex går fram till dörren och suckar när ytterligare en färgglad skylt möter honom. ”Stängt varje måndag, annars öppet hela tiden.” Måndag, det är klart att det är måndag. Lika bra att traska vidare men åt vilket håll? Han knackar på fönsterrutan igen och mimar ”flygplatsen”.
Kvinnan tittar på sina händer som är fullt upptagna med att hålla både kaffekoppar och skylt och hela hennes kroppsspråk ropar ”jag har inte tid, jag har massor att göra”. Alex andas på fönsterrutan och skriver snabbt i imman ”flygplatsen?” Då börjar hon skratta och Alex inbillar sig att han kan höra hennes tankar. ”Tänk så bra den här morgonen har börjat, en stilig ung man dyker upp och knackar på rutan och han kan dessutom skriva spegelvänt.” Hon vrider huvudet åt höger och lutar överkroppen åt samma håll utan att bry sig om att diademet glider ner igen när dreadlocksen svajar. Alex andas på rutan igen och ritar ett hjärta. ”Tack”, skriver han mitt i hjärtat och så går han. Kvinnan följer honom med blicken och alldeles innan bokstäverna försvinner, lägger hon handen mot glasrutan och ler så att rynkorna runt munnen sprider sig som solstrålar.
KAPITEL 2
Per vankar fram och tillbaka i ankomsthallen. Varenda människa har försvunnit men vart har lillebrorsan tagit vägen? Bor han på ön eller hade han också varit ombord på planet?
”Jag vet ju fan inte ens hur ungen ser ut nu för tiden”, muttrar han och skrollar otåligt ner till sms:et som fått honom att åka hela vägen hit.
”Du har ett arv att hämta.” Brevet som damp ner ett par dagar senare var tjockt och någon hade gjort sig besväret att tejpa runt halva kuvertet som ändå hade fått en liten spricka längst ner. Varför skulle farsan göra det så förbannat besvärligt? ”Din bror kommer att vara där också”, skrek sms:et. Vad fan då för? Kan vi inte bara få ut arvet så är det klart sedan, ville han vråla, men vem skulle lyssna?
För att få ut arvet efter sin far, måste de två halvbröderna följa en märklig instruktion.
De har inte setts på 25 år när de möts på den stora ön och ställs inför sitt livs utmaning. En rolig skattjakt, säger den ene. En idiotisk idé, tycker den andre.
En kamp mot klockan är det i alla fall och varför ska den där papegojan alltid vara med? Under ett dygn länkas barndomsminnen samman i en trasslig väv som inte lämnar någon av dem oberörd.
Ögonstenen är andra boken i en serie fristående kortromaner där en eller flera karaktärer från föregående bok skymtar i nästa.
Sagt om kortromanen Havsträdgården : en kärlekshistoria:
Vilken underbar och vacker kärlekshistoria om att våga satsa. @stinas_boksida
Författaren har ett vackert språk och skriver med en lättsamhet som är skön att läsa. @annas_bokhylla
Boken må vara liten men kärlekshistorien är storslagen och oerhört vacker. @boknjutaren