ögonstenen en berÀttelse om tvÄ bröder
Gunilla TĂ€hti Wigge
Böcker utgivna av Gunilla TÀhti Wigge, hos Visto förlag:
HÄrmÀstarens familj (2018)
Urmakarens familj (2019)
YogalÀrarens familj (2020)
En sexĂ„rings alfabet â retroupplaga (2022)
HavstrĂ€dgĂ„rden â en kĂ€rlekshistoria (2022)
Ăgonstenen en berĂ€ttelse om tvĂ„ bröder
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Gunilla TÀhti Wigge
Författarfoto: Stefan Wulkan
Haiku av Charlotte Ekbom
Omslag och sÀttning: Sandra Stridh, Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-220-1
ögonstenen
en berÀttelse om tvÄ bröder
Gunilla TĂ€hti Wigge
BREVET
NÀr vi nu Àntligen trÀffas bestÄr jag av ungefÀr tre kilo aska. Min sista önskan Àr att ni tvÄ, i nÄgon slags familjÀr anda, begraver mig och Katafalken vid stenarna dÀr ni Àr tillverkade. Om ni brÄs pÄ era mödrar, mÄ de vila i frid, kan jag tÀnka mig att ni hellre drar hÀrifrÄn men jag litar pÄ att ni lyder eftersom ni bÄda tvÄ har nÄgot att hÀmta den hÀr gÄngen.
FrÄn sekunden dÄ ni öppnar kuvertet med kartan, har ni exakt 24 timmar pÄ er att genomföra uppdraget. Om ni klarar det kommer min granne, han bor en trappa upp förresten, att förse er med ert arv. Ni har tur ska ni veta, för dagen innan jag Äkte in pÄ sjukan vann jag Àntligen i poker sÄ det Àr en ansenlig summa som vÀntar pÄ er.
Egentligen vill jag inte ge er nÄgra pengar. Ni har inte varit till nÄgon större glÀdje för mig under livet, men
grannen och jag firade vinsten tillsammans och kom pÄ den hÀr briljanta idén. Han fÄr naturligtvis provision, för inte fan vill nÄgon jobba gratis i dessa tider. Fixar ni inte det hÀr, och det skulle inte förvÄna mig för jag har alltid tyckt att jag har begÄvats med tvÄ elÀndiga söner, sÄ ser ni inte röken av pengarna.
Nu undrar ni förstÄs varför jag gör det hÀr sÄ krÄngligt? Jo, jag sÄg till att era morsor blev pÄ smÀllen. Utan mig hade ni inte funnits, sÄ nu fÄr ni anstrÀnga er. Kravet Àr att ni ska filma hela skeendet sÄ att min granne ser att ni genomfört det ni ska. Filma nÀr ni öppnar kuvertet med kartan för dÄ börjar klockan ticka och ni har (jag har sagt det förut och jag sÀger det igen) exakt 24 timmar pÄ er. Filma att ni begraver Katafalken vid det lilla korset pÄ kartan. Filma att ni begraver mig vid det stora korset pÄ kartan. Filma allt, missa inget. Skicka filmerna till mobilnumret lÀngst ner i brevet. à k hem. Grannen hör av sig nÀr han gÄtt igenom filmerna och om allt stÀmmer, kommer pengarna att strömma in till er frÄn er gamle far som trots allt vann till slut.
SMS:EN
BÀste Per! Jag skriver Ä din avlidne fars vÀgnar. Du har ett arv att hÀmta. Villkoret Àr att du infinner dig pÄ flygplatsen pÄ ön nÀsta mÄndag vid lunchtid. Din bror kommer att vara dÀr ocksÄ. Medtag brevet samt paketet som du kommer att fÄ imorgon men öppna dem inte förrÀn du trÀffar din bror. OBS! Ingen försöker lura dig.
BÀste Alexander! Jag skriver Ä din döde pappas vÀgnar. Du har ett arv att hÀmta. Villkoret Àr att du infinner dig pÄ flygplatsen pÄ ön nÀsta mÄndag vid lunchtid. Din bror kommer att vara dÀr ocksÄ. Missa inte bÄten. Medtag promenadvÀnliga skor för Ärstiden. OBS! Se till att mobilen Àr fulladdad.
KAPITEL 1
Alex vandrar lĂ„ngsamt lĂ€ngs kajen. Högljudda turister med rullvĂ€skor kör om honom och verkar veta vart de ska. Han andas ut. Framme. I alla fall framme pĂ„ ön. Ăverfarten var gungigare Ă€n han hade förvĂ€ntat sig och han hade tillbringat större delen av resan invirad i sin rock och halsduk uppe pĂ„ dĂ€ck dĂ€r andra passagerare stod med ansiktet mot solen. Nu omfamnar en varm vind nacken, illamĂ„endet drar bort och han hĂ€nger rocken över armen. Det kan nog bli en bra dag trots en guppig start, tĂ€nker han och ler mot havet som glittrar tillbaka. Han ser sig om. Restaurangerna ligger i en lĂ„ng rad en bit bort och nĂ„gra enstaka mĂ€nniskor har slagit sig ner framför dagens första öl. Mat vill han inte ha och definitivt inte en öl, men en kopp kaffe borde finnas nĂ„gonstans sĂ„ han slĂ€ntrar över gatan och trycker nĂ€san mot fönstret
till ett kafĂ© dĂ€r vita plaststolar stĂ„r lutade mot borden. I nĂ€sta sekund blandas hans spegelbild med en kvinna med stĂ„lgrĂ„ dreadlocks. Försiktigt stĂ€ller hon en skylt pĂ„ toppen av en kaffekoppspyramid mitt i skyltfönstret. âNybakat och nybryggt varje dagâ stĂ„r det med snirkliga bokstĂ€ver och knallröda utropstecken. Alex tĂ€nker att nĂ„gon, kanske kvinnan med den fantastiska frisyren, har satsat pĂ„ att anvĂ€nda alla tuschpennor i förpackningen. Runt varje bokstav glittrar stjĂ€rnor i olika fĂ€rger. Han blir varm i hjĂ€rtat eftersom han tycker om nĂ€r mĂ€nniskor försöker göra nĂ„got extra av sina idĂ©er, och han Ă€r mĂ„n om att inte bedöma resultatet. Han om nĂ„gon vet hur svĂ„rt det Ă€r. Försiktigt knackar Alex pĂ„ rutan och ler uppmuntrande mot kvinnan som Ă€r fullt upptagen med att fĂ„ skylten att stĂ„ rakt. Hon knycker till med nacken sĂ„ hennes diadem lossnar och glider ner i pannan. Ett diadem. Rart och gammalmodigt pĂ„ en och samma gĂ„ng men helt vĂ€rdelöst för att hĂ„lla tillbaka dreadlocks, tĂ€nker Alex och fnissar till. Ett snabbt minne av hur han stĂ„r pĂ„ tĂ„ och hjĂ€lper mamma att sĂ€tta diademet pĂ„ plats dyker upp. Men gick hon verkligen ivĂ€g pĂ„ festen? Minnet har svarta kanter, han tror inte att mamma nĂ„gonsin gick pĂ„ fest. Alex gĂ„r fram till dörren och suckar nĂ€r ytterligare en fĂ€rgglad skylt möter honom. âStĂ€ngt varje mĂ„ndag, annars öppet hela tiden.â MĂ„ndag, det Ă€r klart att det Ă€r mĂ„ndag. Lika bra att traska vidare men Ă„t vilket hĂ„ll? Han knackar pĂ„ fönsterrutan igen och mimar âflygplatsenâ.
Kvinnan tittar pĂ„ sina hĂ€nder som Ă€r fullt upptagna med att hĂ„lla bĂ„de kaffekoppar och skylt och hela hennes kroppssprĂ„k ropar âjag har inte tid, jag har massor att göraâ. Alex andas pĂ„ fönsterrutan och skriver snabbt i imman âflygplatsen?â DĂ„ börjar hon skratta och Alex inbillar sig att han kan höra hennes tankar. âTĂ€nk sĂ„ bra den hĂ€r morgonen har börjat, en stilig ung man dyker upp och knackar pĂ„ rutan och han kan dessutom skriva spegelvĂ€nt.â Hon vrider huvudet Ă„t höger och lutar överkroppen Ă„t samma hĂ„ll utan att bry sig om att diademet glider ner igen nĂ€r dreadlocksen svajar. Alex andas pĂ„ rutan igen och ritar ett hjĂ€rta. âTackâ, skriver han mitt i hjĂ€rtat och sĂ„ gĂ„r han. Kvinnan följer honom med blicken och alldeles innan bokstĂ€verna försvinner, lĂ€gger hon handen mot glasrutan och ler sĂ„ att rynkorna runt munnen sprider sig som solstrĂ„lar.
KAPITEL 2
Per vankar fram och tillbaka i ankomsthallen. Varenda mÀnniska har försvunnit men vart har lillebrorsan tagit vÀgen? Bor han pÄ ön eller hade han ocksÄ varit ombord pÄ planet?
âJag vet ju fan inte ens hur ungen ser ut nu för tidenâ, muttrar han och skrollar otĂ„ligt ner till sms:et som fĂ„tt honom att Ă„ka hela vĂ€gen hit.
âDu har ett arv att hĂ€mta.â Brevet som damp ner ett par dagar senare var tjockt och nĂ„gon hade gjort sig besvĂ€ret att tejpa runt halva kuvertet som Ă€ndĂ„ hade fĂ„tt en liten spricka lĂ€ngst ner. Varför skulle farsan göra det sĂ„ förbannat besvĂ€rligt? âDin bror kommer att vara dĂ€r ocksĂ„â, skrek sms:et. Vad fan dĂ„ för? Kan vi inte bara fĂ„ ut arvet sĂ„ Ă€r det klart sedan, ville han vrĂ„la, men vem skulle lyssna?
För att fÄ ut arvet efter sin far, mÄste de tvÄ halvbröderna följa en mÀrklig instruktion.
De har inte setts pÄ 25 Är nÀr de möts pÄ den stora ön och stÀlls inför sitt livs utmaning. En rolig skattjakt, sÀger den ene. En idiotisk idé, tycker den andre.
En kamp mot klockan Àr det i alla fall och varför ska den dÀr papegojan alltid vara med? Under ett dygn lÀnkas barndomsminnen samman i en trasslig vÀv som inte lÀmnar nÄgon av dem oberörd.
Ăgonstenen Ă€r andra boken i en serie fristĂ„ende kortromaner dĂ€r en eller flera karaktĂ€rer frĂ„n föregĂ„ende bok skymtar i nĂ€sta.
Sagt om kortromanen HavstrÀdgÄrden : en kÀrlekshistoria:
Vilken underbar och vacker kÀrlekshistoria om att vÄga satsa. @stinas_boksida
Författaren har ett vackert sprÄk och skriver med en lÀttsamhet som Àr skön att lÀsa. @annas_bokhylla
Boken mÄ vara liten men kÀrlekshistorien Àr storslagen och oerhört vacker. @boknjutaren