1) Förarhytt 2)Startmotor – V8
5)Batterier 6)Bensintank 7)Dieseltank
8) Turboladdare 9)Klimatanläggning 10)Kök
11)Verkstad 12)Toa 13)Bibliotek
14)Vardagsrum 15)Badrum
16)Kuddrum 17a+17b)Kojer
18) PPG (Plasma-Puls-Generator)
D E N FANTAS TI S KA BUSSE N
Copyright 2023 © Jakob Martin Strid och Gyldendal
Published by agreement with Gyldendal Group Agency
Grafisk bearbetning: Jakob Martin Strid
Översättning: Urban Jürgensen
ISBN 9789180983983
Tryckt hos Livonia Print
Printed in the EU 2025 strid.dk gyldendalastra.se
Tack till:
Adam O, Amia Miang, Jon Skræntskov, Ulla Selfort och Henriette Larsen för stöd och kritik
Särskilt stort tack till Lotte och alla på Gyldendal B&U
Ingen AI och inga digitala ritverktyg h ar an vänts vid framställandet av denna bok
Allt är gjort för hand Allt på papper
sk ri v en och rit a d a v
J a k o b M art i n S t r i d
D E N
FANTAS TI S KA BUSSE N
(eller hur vi tog oss från A till B)
Morris, min älskade son. Du var inte född – nej, inte ens i din mammas mage – när jag påbörjade den här boken.
Nu är du femton år. Du har levt med Den Fantastiska Bussen lika länge som jag har – så det är bara naturligt att den är till di g.
Nu när boken är färdig, ska vi ta semester.
G y lden d al A s t r a
Allt som existerar, är ditt
början på april flög en drönare in öve r Ahnstarr City.
E fter att internet kraschade, var det många som försökte skicka meddelanden med drönare. Det var jag och Spir som fick syn på den.
Men i den här fanns det bara en papperslapp, som det stod fyra siffror på.
å piren bredvid sjösatte fru Friby offer g åvor, för att lilla Timo skulle bli frisk.
J ag heter T aku.
Nu ska jag berätta hur
det gick till när vi byggde
Den Fantastiska Bussen, och tog oss till det underbara landet B alanka.
istorien börjar här i den stora staden Ah nstarr Cit y, där vi bodde.
När jag säger vi , s å m e nar jag vi som bodde nere i hamnen i husen vi själva byggt.
H usen fick egentligen inte ligga där, och de hade börjat riva dem för att bygga nya.
CHARLIE
Pierre(försvann för25årsedan)
J ag och S pir ville egentligen berätta för Tolstoj och de andra om drönaren. Men lilla
Timo hade blivit sämre, och alla väntade på att läkaren Dion skulle undersöka honom.
D ion kom nästan varje dag och undersökte Timo.
Fru Friby frågade Dion
om det var för att Timo var adopterad. –Timo är ju ett däggdjur, medan jag är ett kallblodigt kräldjur. Kanske har jag inte kunnat hålla honom varm nog, när han var liten och …
Vi hörde att Dion pratade med fru Friby utanför huset.
–Det finns inte mycket jag kan göra för lilla Timo, sa han.
Dion avbröt henne mjukt: –Fru Friby, det har ingenting med saken att göra. Timo har blivit sjuk av att luften i staden är förorenad.
– Vänta lite, sa fru Friby och gick in i sitt hus. Hon kom ut igen med en gammal bok. Hon slog upp den på en sida med en stor färggrann blomma. (Jag tror aldrig att jag hade sett en sådan blomma förut.)
– D et är en S AF FRA N S L ILJA, sa fru Friby.
– J ag hittade Timo när han var pytteliten, och den här boken låg bredvid honom. Jag VET att det betyder något.
Fru Friby vände sig mot Tolstoj:
–Tolstoj, du måste väl veta?! Visst har ni väl försökt hitta platsen där de växer?
To lst o j såg genast obekväm ut.
– D ion, jag tror att SAFFRANSLILJAN kan bota Timo! sa fru Friby.
– Ö h..., sa Dion. Det är mer än jag vet. Det är nog bara en myt … Jag är bara allmänläkare …
–Det är mitt enda hopp, sa fru Friby och började gråta.
Medan vi stod och pratade, började de riva gamle L ucas hus.
Charlie la handen
på Lucas axel. – J aha, då var dags för ditt hus, Lucas.
–Tja, jag visste ju att det skulle hända, sa Lucas. Man kunde höra att han var onykter. – Men det är ändå ledsamt.
Det var ett bra hus.
–
D u kan få bo hos mig, Lucas, sa Tolstoj.
