9789180977555

DÖRRAR.

Jerry Ramnitz

Arkitekt

DÖRRAR.

Till

alla de personer somöppnatdörrar och till barnbarnen

Arvin Wilgot

Harald

Stella

DÖRRAR.

för hand

©20250923 Jerry Ramnitz

Illustration: JerryRamnitz,där ej annatanges

Korrekturläsning:Jerry RaYtterligaremedverkande:-

Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm,Sverige,bod@bod.se

Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland

ISBN:978-91-8097-755-5

SAMMANFATTNING

Nu sitterjag ochskriver med utsikt över Hammarby sjömed kanalennedanföroch sertillbakapåett långtliv iByggnadskonstenstjänst- somnågon somförstår sigpå byggnadsfrågor– småsom storaoch högt somlågt.

Varkommerjag ifrånmeddettaexotiskaefternamn, vilketidaggörattjagibland betraktassomnågonsombordeåtervandra…elleravandramedovanligaefternamn betraktas somenvälintegreradperson ellertillhörig någonminoritet,med en fin bostadisjöläge,ochkanfåoväntatbrakontaktmedfärdtjänstchaufförer ochandra medinvandrarbakgrund.Efter mina utlandsäventyr vetjag hurdet är attvara ”vitingen”–denavvikande,ochfåensvansavgladanyfiknabarneftersig.

MinfarfarbyttefrånKarlssontilldettatyskklingandenamn1918,troligennär han tjänstgjorde iFlottan.Han är sontill gjutaren Karl-Fredrik Olssoni Skövde. Plåstretavrivet,intressantareänsåärdetinte.

Undermittmer än 60-åriga yrkesliv inom Byggnads-konstenjag fått vara medunder enunikperiodunder 1900-taletmed en dramatiskvälståndsutveckling itiden efter Andra världskriget,dockmed yttrehändelser ochåterkommandekriseri samhället som harpåverkatyrket ochlivet iövrigt. Dennabok är en romanommin personliga resai arkitektyrketmed yrkets förvandlingfrånmanuellt ritandeoch tecknandetill CAD-ritande ochden övergripande samhällsutvecklingen sedd ur mitt perspektiv som arkitekt. Denärockså ettsättatt sätta punktför dennadel av livet..

Tack,alla ni spännandemänniskor ochvännerjag mött under mitt långa yrkeslivoch attnikan ståutmed minsanning ochsubjektivaversion av tidensom varit. Minnen är bedrägligaoch blir lätt till sanning om de nedtecknas.Detta är min version.Jag harskrivit om någotsånördigt sommittyrkeslivi byggbranschenoch ommötet meddemänniskor somtill stor delhar format migtill denjag blivit.Mitt yrkeärmin identitet, oavsettomjag är yrkesverksam ellerinteellerarbetar som Fältarbetareför en Humanitärorganisationeller görnågot annat.

Närman skriversjälvbiografisktärdet ingentillgångatt ha haft en tämligen idyllisk ochokompliceradbarndom ochrelationtillsinaföräldrar,ävenomdet varen materiellt begränsadtillvaro. Är dettrovärdigt- varför då skriva?

Detta är en yrkesmemoaroch ingensjälvbiografi iden meningen attjag skrivit om mina personligarelationer– meränvad somkan behövassom bakgrund till yrkeslivet.Enförutsättningför attkrävandeyrkesliväratt inte ha ettalltför kaotiskt privatliv ochatt försökahålla isär arbetsrelationer ochprivatliv -intealltid lätt.

Jaghar försöktskildra Arkitektyrketi sigoch ocksåarkitektens verktygoch metoderi detalj.Vivar densista generationen arkitekter ochprojektörer somritadeför hand medpenna medblyerts ochtusch ochbyggdemodellerhantverksmässigt. Dessutom harjag skildratden yttreramen förmittliv genomatt beskriva både de fysiska arbetsplatserna, hemvisternaoch de socialasammanhangdär jagarbetat,och verkat ochockså mina boplatser.

Från början hamnadejag iyrket merellermindreavenslump.Geografiskt harmina hemvisteroch boplatserunder denna tidvarit högstbegränsadetill Centrala Stockholmoch de SydvästraFörorternamed tillfälligavistelser ilantligaSkaraborg sommartid, Europa ochVietnam.

Förstsenti livetomfamnade jagVärlden medresor ocharbetei fem världsdelar. Genomatt skriva försöker jagförståhur livet harblivitsom detblev. Mångaavminalivsval ochsträvandenkan iefterskottsemedvetnaut– men, detena haroftagettdet andra, ochi mångafallhar jagmer slumpmässigt valt attgåin genomdedörrarsom råkarhaöppnats förmig.Desammanhang jagkommitini har fått Byggnadskonsten attmed tidenbli ettyrkeoch identitetsom Arkitekt ochett huvudintresse ilivet.

Jaggickutrealskolan1960och börjadearbetaheltiddirektsamma sommar.Först sompraktikantoch ”pinnpojke”påenbyggarbetsplatsplatsoch sedanpåett arkitektkontor,och samtidigtstudera på kvällstid till Byggnadsingenjörför attkunna ha rådatt ha segelbåt ochsegla.Därför harhelatiden friluftsliv ochgemenskapen

medkamraterinomseglarvärlden funnitsmed parallelltgenom livet. Ibland hardessa olikavärldar haft beröringspunkter på oväntatsätt.

Underalla år harjag parallellt medyrkeslivethaftideella uppdragmed byggprojektför de Segelsällskapdär jagärmedlemoch på detta sätt deltagit i organiseratföreningsliv. Genommittsommarhusi Skaraborgärjag ocksåmedlemi UDDA-kolonisternas Vägförening. Detorganiseradeföreningsliveti detta land är fantastisktoch ger någonsorts framtidshopp. Finnsdet ettproblem elleren gemensam uppgift attsköta kliver alltid någrapersonerframoch organiseraren förening på någotsätt– inte minsti idrottsvärlden,i småttoch istort.Genom mitt boende varjag styrelseledamoti sjuår iStockholmsKooperativa Bostadsföreningmot en blygsamersättningför förlorad inkomst förmöten på dagtid.

Coronatidenvisade; attomett verkligtstort problemhotar vårgemensamma existens kannationer gå sammanoch få fram vaccin ochbemästrapandemin– inte perfektutanstora motsättningar, mendet ingerändånågon sortshoppför Klimatkrisen …kanske, utveckligen gårinteprecisåträtthåll.

Till min70-årsdag 2013 skrevjag en egenutgivenbok ”Resor 1943 –2013” om mina tidiga år ochlivet eftermin tidiga pensionering –FRIHETSPROJEKTET, därjag nästan helt harutelämnat mitt egentligayrkeslivmed studietidoch tidensom ”riktig” arkitekt.

Denna bokärett helt fristående komplement till dennaoch är minsubjektiva upplevelse av mitt yrkes- ochpersonligaliv ochdet finnssäkertpersonersom invänder –såvar detintealls ellerdet sågutpånågot annatsätteller atthändelser inte inträffade vidden tidenelleri denordningen.Somligtärsantoch annat”hitte på”och jagvillatt denska sessom en roman. Jaghar använt namn på verkliga personer därjag upplever attdet inte är kontroversiellt ochanväntmer neutrala benämningaroch omskrivningar somuttryck förandra personer ochhändelser av mer känslig art.

Enpreliminärutgåva av dennabokfinns endastsome-bok,Arkitektliv,2024-09-23 påAmazon/Kindleförlag,medmycketbegränsadspridning.AvsiktenärattdennaBOK oche-bokheltskaersättadennatidigaree-bok.

Jaghar låtit1960-taletoch mintid hosHansBorgström ochBengt Lindroos Arkitektkontor,med BengtLindroos ta stor plats. Jagbetraktar honomsom min mentor somarkitekt– Mästareoch Elev.Delsför attjag sommycketung fick möjlighetatt arbeta medintressantaoch spännandeprojekt somKaknästornetoch fleraarkitekttävlingar, dels föratt dennatid förmig personligen harhaftstorbetydelse förmin arkitekturuppfattning. Denna tidvar mycket betydelsefullför miggenom de personer jagkom attlärakänna underdenna tid. Detvar en tidavstora förändringar isamhälletoch allt isamhälletverkade möjligtatt förändra ochompröva.Ungaoch vackra varvioch roligtvar det- menintesåvälklädda.Denna tidärockså ganska lätt attåterupplevaoch minnasgenom attdessa år av vuxenblivande varenså intensiv ochhändelserik tid. Någravännerfråndenna tidfinns fortfarandekvari vänkretsen –tyvärrbörjarleden glesna.

1970sökte jagtill Arkitektur vidKTH ochblevantagen somSpecialelev på mina yrkesmeriter.Under studietidenblevdet möjligtatt bliordinarie elev medmöjlighet attgöraexamensarbete ochfåenfullständig examen.

Minstudietid under detradikala70-taletpräglades till stor delavyttre händelseroch kriser medVietnamkrig,oljekris, militärkuppeni Chile ochmed mycket lågnybyggnadverksamhet ochhög arbetslöshet ikåren.Personligen kundejag genom minbakgrundsom rutineradbyggnadsingenjörändåfåvälbetaldainhopp och sommarjobb på framståendekontormed de få nybyggnadsprojekt -främstför staten, somförekom.Efter examensarbetet medfältstudiei Vietnamtillsammans medmin kurskamrat ochsambo Agneta Sundberg, ochsenarefru ochmor till våra tvåbarn, kundejag genommittkontaktnätåtergåtillminatidigaresammanhang.Nusom arkitekt medhandläggaransvar.

1979föddesvår förstbarn- en son, ochjag lätmig blianställd hosSven-Erik MartinssonArkitektkontor– minarbetskamratunder en stor delavtiden hosBengt Lindroos,vilkenunder 70-talet etableratsig somSkolarkitekt- inom Arkitektgruppen GHM, Geijer,Hamrino Martinsson efter en tävlingsvinstmed SollentunaKulturhus.

80-talet –besvikelsensepok, varyrkesmässigt en fortsättningpå70talskrisen medlåg byggnadsaktivitet,dockför vårt kontor -viarbetadebådemed

gymnasieskolor ochlokaler förArbetsmarknadsutbildning somenföljd av arbetslösheten isamhället, ochhadebra beläggning. Vi hade ocksåmed en heldel udda uppdragi yrkets utkanter medinventeringar ochutredningar.

Jagkom ocksåpersonligen genomframgångari Arkitekttävlingaroch privat engagemang ibostadsfrågan attmer ochmer blienBostadsarkitekt underdenna tid. Förstmed ettstort antalombyggnader ochmoderniseringar av äldre innerstadsfastigheteri Stockholm ochsenaremed nyproduktions-projektnär bostadsbyggandet börjadekomma i gång islutetav80-talet. Minrollpåkontoretblev meroch mersjälvständiggenom attjag personligen fick uppdrag till kontoret och börjadesysselsätta en stor delavpersonalen. Underdenna tidföddesvårtandra barn –endotter1984.

Ibörjanav90-taletblevjag ganska motvilligt delägare ikontoret. 90talskrisen fick ingenstörre inverkan på vårt kontor till en början,eftersomvihade någrastörre pågående uppdragmed undervisningsbyggnader,men kring1995 börjadeuppdragenebba ut samtidigtsom omställningentillCad-ritande istort sett från en dagtill en annanblevett beställarkrav. En delavden rutinerade ocherfarna personalen blev idet närmaste obrukbar över en natt -med varsel ochuppsägningar somföljd.Som chefspersonkundejag glidamed ochförsöka förstå tekniken översiktligtutanatt behöva lära migverktygen idetalj. Sven-Erikaviserade också samtidigtatt hanville gå ipension ochbli utlöst,vilketjag inte riktigträknatmed.

År 1997 varett ekonomiskt mycket kritiskt år -planernapåOlympiadi Stockholmskrotades ochtvå av våra pågående bostads-projektförsvannnär markanvisningarnadrogs tillbaka,och jagtvingades varsla Hela personalen.Jag hade straxinnanblivit ensamägare.Denya uppdragenvar få ochjag vartvungen att investerai ny teknik meddatorer ochsamtidigt rekryteraCad-kunnigpersonal. Medhjälp av en extern person fick jaghjälp attstyra uppekonomi och administration ochreduceraminafasta kostnader.

En fredagseftermiddag i september1997 fick kontoret trenya uppdragoch den ekonomiska krisen varöverför dengångenochjag kundeåtertaendel varsel och

kontoret varrustat förden nyatiden medyngre Cad-kunnig personal.Under åren har nyauppdragoftakommitinpåfredagar.

Genomminakontakter medentreprenörerna fördetidigarenybyggnadsprojekten

medbostäderfickjag också en radudda uppdragoch ocksåegnakontakter inom skolbyggandet i Stockholms Stad.Under de kommande åren blev jagmed hjälpav Sven-Eriks kunnande,frånsittarbetesom Statsbidragsgranskarepå Skolöverstyrelsen, alltmerenProgram –och ombyggnadsarkitektpåskolsidan fören radstora kulturhistoriskt värdefulla byggnader.Bostadsbyggandet upphörde nästan helt.

Under80-talethadejag haft en mycket stor arbetsbelastning,och dessutom varit småbarnsförälder medbarnledigheter, ochsedan närpåfrestningarna under 90talskrisen kom, börjadejag känna migsliten ochfundera över mitt återstående yrkesliv.Jag ville överleva minpensioneringoch hade en vagmålsättningomatt försökatrappa nedoch inte ha ansvar förett kontor medanställdaefter min60årsdag 2003och bara drivaverksamhetsom ensamkonsult ochframöverfåtid att göra andrasaker ilivet.Jag hade ju arbetatheltidsedan 16 årsålder,med ettavbrott förKTH-tiden,och kändeatt jaghaderättatt ta ut en delavmin förloradeungdom sent ilivet ochhadeingen dröm om attbygga uppenframgångsrikaffärsverksamhet. Minvilandedrömominternationellt arbete hägradeockså.

2004sålde jagkontorettilltre av mina medarbetareoch jagarbetadekvarinför beställarsidan imin gamlaägarrolli någraåroch drog in nyajobbtill kontoret -som Fotbollsstadioni Södertälje,vilken är kontoretsmestexponeradeprojekt intill E20 medläktartaketsrödastålkonstruktionväl synlig,innan jagkundebörja dramig undan ochpåallvar ochförsöka påbörjamin nedtrappning av yrkeslivet.

Båda mina föräldrardog,1999 respektive 2003, ochbådabarnenhadevid denna tidmer eller mindre lämnat hemmetför studieroch jagkunde börjaplanera mitt personligaFRIHETSPROJEKT.

En annanföljd av mina nedtrappningsplaner varatt minfinalokal på

Trettondagsvägen blev förstorför vårverksamhetoch både jagoch mitt gamla kontor,Martinssono RamnitzArkitekter,hyrde in osstillsammans hosScheiwilleroch Svensson Arkitektersrymliga kontor undertakåsarna på Åsögatan 119och jag avvecklade kontoret iHägersten.För attrymma kontorsarkivet medpärmaroch tjugo år av handritade projekt -för attslängadetta eftergenomgång,hyrde jagen förrådslokal. Detta blev början till attjag mersystematisktbörjade dokumentera kontoretsverksamhetoch börjaarbetamed denna bokför attdokumentera kontorets verksamhet ochmittegetArkitektliv.Denna bokärett sätt attsätta Punktför detta arbete.

Föratt visa omfattningen ochmångsidigheteni Kontoretssamlade verksamhet från 1978har jagvaltatt infoga minegenCVi Efterord.Under mitt långayrkeslivhar jag haft förmånen attarbetamed allt från högklassiguppmärksammadarkitekturtill projekti arkitekturensundervegetation ochmed mångaolikatyper ochstorlekar på projektoch uppdrag. Underheladenna tidhar jagvarit verksaminomden privata sektornpåbådestörre ochmindrearkitektkontor. Dock harminaintresseområden späntfrånhusritandetill utredningaroch översiktlig planering, menett arbete som planarkitekt ipolitikerstyrdverksamhet lockadealdrigtrots attjag underKTH-tiden valt inriktning motöversiktlig planering.

Jagser ocksåatt Allmänna tävlingaroch någraparallella uppdrag- tjugosju stycken, harvarit mitt privataUniversitet ochhar varitenviktigendel av mitt yrkesliv redan under tidenhos BengtLindroos ochsedan underhelamin verksamhet efterKTHtiden. Tyvärr blev detpågrund av stor arbetsbelastning aldrig tidför attsökatill Konsthögskolan förvidareutbildning.

Jagärnöjdmed attjag sompraktiserande arkitekt ihuvudsakverkatför det ”Allmänna”med funktionella bostäder förvanliga människoroch brapedagogisk skolmiljö- medanständigatoaletteroch ”att göra fint”, förvanliga skolelever och studenter- en Arkitektur förvardagen.

Dock blev dettill ochmed en kyrkolokal, kliniker ochett tuberkulossjukhusi Yangon ochett litet sjukhus iSödra Sudanpåslutetavyrkeslivet. Oavsetthur småellerstora projektenhar varithar minmålsättningalltid varitatt göra uppdragenmed kvalitet. Attlösaproblem åt andra. Alla projektinnehåller oftast en intressant problematiknär mankommerini dem.

Närjag nu seromfångetavden bokjag skrivitser jagett mönster: jaghar som bostadsarkitekt redovisatplanlösningar både förminaboplatser ochprojekt ochdet blir samtidigtenkatalog över 1900-talets planlösningarför bostäder ochdespeglar de regelverksom funnits vidolikatidsperioder. Detärockså en bokomFÖRTROENDE:

Speciellt nöjd är jagmed attjag sent ilivet lyckades få internationell erfarenhetgenom mina äventyr: både medåteruppbyggnadefter en jordbävningi Peru ochuppdragen förLäkareutanGränser iMyanmar ochSödra Sudan. Genom breddeni vårt fantastiskayrkeger detoss möjligheter attkunna arbeta medmånga olikatyper av uppdragmed arkitektenshelhetssynoch erfarenheter.SeEfterord.

IEfterordhar jagockså skrivit om tvåpersonerfrånyrkeslivet,vilka harvarit speciellt betydelsefulla –men på helt olikasätt; minMentoroch chef BengtLindroosunder 60-talet ochden trevligabrevväxlingmed vackra handtextadebrevvihadeunder 2000-talet- bifogad, ochKarin Wiklund,den Goda beställaren, Vd förStockholms KooperativaBostadsförening under 80 -90-talen. Under2000-talethadevisedan kontaktkring vårt ömsesidiga skrivandeomvårayrkeslivi olikaroller. På detta sätt utvecklade vi en nära vänskap.

Inspirationskällor fördenna bokhar varit:

-Enarmored whithPlace av arkitekten WendyBertrand– As womanArchitect. Eyeonplace press, SanFrancisko 2012.

-I arkitektensöga av arkitekten Ragnar Uppman –enyrkes-memoar, Carlssons förlag 2006.

-Enordnadreträtt –om arbete medbostäder1962 –1998, om bondjäntan somblevbostadsdirektör.Karin Wiklund, egenutgiven

Varför brysig –för barnbarnensskull

Mångaproblem ocheffekterviser idag harsinarötteri 90-taletstro på marknadslösningaroch skrotandeavden kunskapsuppbyggnad somdestatliga regelverkenför byggande– speciellt av bostäder ochskolor, ochmycketkunnande försvann ut medbadvattnet.Man trodde ocksåatt Sovjetunionens upplösning skulle innebära minskatmilitärthot ochatt försvaretkunde bantas kraftigt –många regementen förvandlades till mindre Högskolor. Värnpliktenavskaffades.

Detsom bekymrarmig idag är Boverketsskrotande av generella regler för bostadsutformning- manvill etablera begreppet"Lägsta möjligastandard" -ivrigt påhejade av SvensktNäringslivgenom Timbro ochockså börjatumma på krav om Tillgänglighetskrav.Tyvärrärdet ocksåextra pinsamtatt arkitektkollegoranvänder normfriheten ochsin kreativitettill attritauslaplanlösningar.SBN-systemet garanteradeåtminstoneenlägstanivåför attfåstatligalån ochBygglov.

Denökandepresseni arbetslivet,med krymptaarbetsplatser –såkallade Aktivitetsbaserade arbetsplatser, hartroligen lett till ökad ”utbrändhet”.Påkontoret på Trettondagsvägen hade vi rejäla ritbordmed skuggfritt dagsljus från vänster– i jämförelse meddesmå tätt packadearbetsplatser manhar idag,vilketgör attmånga arbetarhemifrånför att kunna vara kreativa.

På skolsidan, medfriskolor ochkrympande ytor –bådeinneoch ute, är troligen en heldel problem relaterade till detta.Man hardelvisinspirerats av det aktivitetsbaserade arbetslivet. Friskolereformen hade en positiveffektgenom attden vitaliseradearbetet medatt utveckla pedagogikeni de Kommunalaskolorna, vilket ocksåledde till attmånga föräldrar efterentid flyttade sina barn från Friskolortill de Kommunala skolorna.

Detta sammantaget gör attansvaretför denbyggdamiljön merberor på de enskilda beställarnas ocharkitekternas kompetensoch kunnande näringaregelverk,som åtminstone sätterenlägstanivå, finns.Bygg-branschens kreativitetmed atthöjadet byggdaskvalitet under åren harinteimponerat.

TULLGÅRDSGATAN36– SÖDERMALM,

STOCKHOLM

UTSIKTEN FRÅN MINSKRIVPLATS dominerasavHammarbyKanal ochSjöstadens enhetligabebyggelsepåandra sidankanalen.Många mornar börjar tidigt med magiskasoluppgångaröverDanvikenoch Henriksdalsberget. Utsikten tillfredsställer mitt nästan fysiskabehov av överblickoch obrutenhorisontsedan uppväxtenpå barndomens berg.Jag harfoton på ettoräkneligtantal soluppgångar.

Detta läge innerstadenärpåfallandetystutanstörandeutomhusbuller– bara vidMidsommartidkan båttrafiken upplevas störande.Barabuss57passerari glesa turerutanför ochbullret från detlandandeflygetger en obehagskänsla, närplanen strykeröverinöverdet tättbebyggda Södermalmoch Kungsholmenpåsin vägtill Bromma flygplats, som om kraschen iKälvestapå60-taletaldriginträffat,ellerjust därför attensådan situationskulle vara osannolik.

Trotsensträvan om stor variationi bebyggelsen iarkitektoniskauttryck,både från Stadensoch de gestaltandearkitekternasida, upplever jagatt Sjöstadens bebyggelse på andrasidan Kanalenuttryckerensorts variationens monotoni på sammatema– precis somannan bebyggelsesom kommit till under en begränsad tidsperiod,som Östermalmoch andradelar av Innerstaden, mendet är ändå ett ovanligtbra nybyggnadsområde, menmed tveksamma trafiklösningarmed olycksrisker.

Jagbor precis iskarven mellantvå olikastadsbyggnadsideal; denslutna kvartersbebyggelsen från 1980-talet av AlexanderWolodarskioch denöppnare planen,som tillvaratar lägetvid vattnet,från90-taletavJan Inge,som förebådade planerna förHammarbySjöstad.

Jaguppskattarmin ljusafinalägenhet, därden låga vintersolenjustnuflödargenom vinter-solkiga fönster, byggdunder tidigt 90-tal förStockholmsKooperativa Bostadsföreningoch ritadavThomasÅsberg, kontoret ÅWL. Jaguppskattarockså att denärritad enligt regelverketSBN 80 medavskilt kökoch SKB:segnamålsättningar, -”ettsnäpp bättre”,under KarinWiklunds17årsom VD:utannivåskillnaderpågolven vidmaterialbyten,vägghängd toalett, frontlöstbadkar, störstasovrummet extra ljudisolerat,rymliga hissaroch andradetaljer. Dessutom harSKB idetta projektanlitat

inredningsarkitekten Lasse Pettersson, Skalaarkitekter, föratt höja kvalitén på köken, profileradelisteroch foder ochspecial-ritadegarderoberi hallarna. Lägenheten har ingenidealiskplanlösning,men detfantastiska lägetlängstutmot vattnet motiverar välutformningen.

DÖRRAR.

Nu sitter jag ochskriver imin lägenhet medutsiktöverHammarby sjöi öster medkanalen nedanför och ser tillbaka på ettlångtliv i Byggnadskonstens tjänst -som någon som förstår sig på

byggnadsfrågor –små somstora och högt som lågt.

Under mitt merän60-åriga yrkesliv inom Byggnadskonsten jag fått vara med under en unik periodunder 1900-talet medendramatisk välståndsutvecklingi tidenefter Andravärldskriget,dock medyttre händelseroch återkommande kriser isamhället som har påverkat yrketoch livet iövrigt. Denna bok är en roman om min personliga resa iarkitektyrket,med olika dörrar som har öppnat sig för mig,och yrkets förvandling från manuellt ritandeoch tecknande tillCADritande och den övergripande samhällsutvecklingen sedd ur mitt

perspektivsom arkitekt.

Jag har försöktskildraArkitektyrket isig och också arkitektens verktyg och metoderi detalj.Vivar densista generationen arkitekter ochprojektörer somritade för hand medpenna med blyerts och tusch. Dessutom har jag skildrat denyttre ramenför mitt liv genom attbeskriva både de fysiskaarbetsplatserna, hemvisterna och de sociala sammanhang där jag arbetatoch verkat och också genom planlösningarför mina boplatser.Det har blivit en översikt

över1900-taletsbostadsbyggande