MÅRTEN MELIN
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 47993
ISBN 9789180777834
Upplaga 1:1
© Mårten Melin och Nypon förlag 2025
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Den svarta spegeln – Fem kusliga berättelser
Författare: Mårten Melin
Omslag: Niklas Lindblad
Omslagsbild: Niklas Lindblad/Midjourney
Tryckt av Adverts, Lettland 2025
Hej!
Du är nog van vid att en bok
innehåller EN berättelse. Men den här boken innehåller hela FEM kusliga berättelser. Så jag hoppas
att du gillar att bli skrämd. För nu
riskerar du att bli det. Inte bara en gång, utan fem ...
Rysligt trevlig läsning!
önskar
Mårten
Förvånad
Mamma tog på sig sin kappa.
– Dags att gå, sa hon.
Jag satt i soffan. Jag hade gråtit och brydde mig inte om att dölja det.
– Vill du hellre stanna hemma? frågade mamma.
Jag harklade mig.
– Nej, sa jag. Klart jag ska vara med.
– Jag har stämt träff med ... Jag avbröt henne.
– Gå i förväg du, sa jag. Jag kommer strax, ska bara tvätta ansiktet.
Mamma nickade.
– Vi ses snart då, sa hon.
Jag hörde henne stänga dörren bakom sig.
Jag reste mig och gick in på badrummet.
Så såg jag mig i spegeln och suckade. Satte på kranen och skvätte kallt vatten i ansiktet.
Sedan gick jag ut i hallen och tog på mig jackan.
Då ringde det på dörren.
Jag öppnade. Och bara gapade.
Det var Niklas.
Niklas hade inte varit hemma hos mig på över ett år.
Vi hade slutat hänga när Liam och Oliver hade börjat i klassen. De ville gärna ha med Niklas i sitt gäng, men inte mig.
Jag hade känt mig övergiven, tyckt att Niklas var en svikare.
Sedan hade jag börjat hänga med några andra i stället, så det gjorde inte så mycket.
Men visst hade jag saknat honom. Vi brukade ha väldigt roligt ihop. – Hej, sa Niklas.
– Hej, sa jag.
– Du ser förvånad ut, sa han.
– Ja, sa jag. Är det så konstigt?
– Det är väl inte det. Får jag komma in?
Jag tittade på honom en lång stund. Så öppnade jag dörren helt.
– Visst, sa jag. Kom in.
Niklas såg sig omkring.
– Ni har målat om, sa han.
– Mm, sa jag. Vill du ... ha något?
– Nej, sa han. Jag ville bara ...
Han suckade. Jag märkte att mitt hjärta slog snabbt.
– Jag ville bara säga förlåt. Det var dumt att svika dig för Liam och
Oliver. De är ...
– ... inte mina favoritpersoner här
i världen, fyllde jag i.
Niklas skrattade till.
– Jag fattar, sa han. Jag är också ganska trött på dem faktiskt.
– Jaså? sa jag.
– De kom aldrig och hälsade på mig på sjukhuset, sa han.
– Jag var där, sa jag.
– Så klart, sa Niklas. Du är en riktig kompis. Ville bara att du skulle veta det.
Vi stod där och såg på varandra ett tag.
Så tog vi båda ett steg framåt och kramade om varandra.
Jag huttrade till.
– Ska du ut? frågade han och nickade mot min jacka.
– Mm, sa jag.
– Kan jag hänga på?
Jag var tyst ett tag.
– Absolut, sa jag sedan.
Jag låste dörren efter oss. Så
började vi gå.
– Vart ska du, förresten? frågade Niklas.
– Till ...
Jag hade svårt att få fram orden.
Tårarna trängde fram.
– Jag skojar bara, sa han. Förlåt.
Klart jag vet vart du ska.
– Bra, sa jag.
Vi närmade oss kyrkan.
– Shit, där står mamma och pappa, sa Niklas.
– Mm, sa jag.
Han boxade mig på armen.
– Ha det bra, sa han. Börja inte tjuta därinne nu.
– Ska försöka, sa jag.
– Bra. Jag blinkade till, torkade en tår ur ögat.
När jag tittade upp var Niklas borta.
Eller, borta och borta. Han låg väl därinne i kyrkan.
I sin kista.
– Hallå!
– Vi vet att du är här!
Martin och Febbe! Jag måste gömma mig! Men var?
Då hörde jag en röst i mitt huvud:
– Här ... Göm dig i mig ...
Leon flyr från sina mobbare. Han tar skydd i en gammal ladugård. Där inne står en stor spegel. När
han går fram till den blir glaset svart. Spegeln kallar
på honom. Men vad händer om man går in i den?
Den svarta spegeln innehåller fem korta och kusliga berättelser.
