Den långa, långa resan
Bild: Ilon Wikland 1995 © Design Ilon Wikland AB
Text: © Rose Lagercrantz 1995
Utgiven av Lilla Piratförlaget AB, Stockholm i överenskommelse med Rights & Brands
Tryck: Livonia Print, 2025
Ursprungligen utgiven av Brombergs Bokförlag, Stockholm, 1995
ISBN 978-91-7813-592-9 www.lillapiratforlaget.se
Bild ilon wikland
Bilder av ilon wikland
Text av rose lagercrantz
Text rose lagercrantz
Det var en gång en flicka som hade en hund, en vallhund, en sådan som vaktar renar och sover i snön, men nu vaktade den henne.
Hon hade en mamma och en pappa också, men de hade blivit osams och flyttat åt var sitt håll och ville aldrig mer se varandra. Och flickan brydde de sig inte om. Hon fick vara hos sin mormor som bodde i samma stad. När det en dag blev krig skickades hon med tåget till sin farmor som bodde på landet, men när hon kom fram var det ingen som stod på stationen för att möta henne.
Så började det …
Flickan satte sig på väskan och väntade och hoppades att farmor skulle komma, för man hoppas ju i det längsta. Tur att det var hon och ingen rädd liten stackare, för rädd var hon i alla fall inte. Hon hade ju hunden! Så länge hon hade den kände hon sig aldrig riktigt ensam. Och så hade hon en stor påse karameller. När hon hade ätit upp dem tog hon sin hund och sin väska och gick mot utgången.
Utanför stationen stod en hästdroska. Flickan gick fram till kusken och frågade om han kunde köra henne till farmor.
”Var bor hon då?” undrade kusken.
Det visste flickan. I det gula huset vid kyrkan.
Och i fickan hade hon en peng så hon kunde betala.
Till all lycka var farmor hemma. Hon blev både glad och förskräckt när hon fick se vem det var som kom.
Ingen hade meddelat henne något. När det är krig i ett land är ingenting som det ska vara och det händer att brev inte kommer fram.
Men kriget var lite längre bort och det var sommar och vinden var full av hav, för staden låg vid havet.
Å, det var så vackert där! Det var en sådan där liten stad som man kunde springa omkring i precis som man ville, och när man kan det är man ju lycklig!
Flickan var runt överallt och pratade med folk och katter …
