9789152366264

OCH HÅLLBART FÖRETAGANDE

CSR

OCH HÅLLBART FÖRETAGANDE

FJÄRDE UPPLAGAN

SANOMA UTBILDNING

SANOMA UTBILDNING

Postadress: Box 38013, 100 64 Stockholm

Besöksadress: Rosenlundsgatan 54, Stockholm www.sanomautbildning.se info@sanomautbildning.se

Sanoma Utbildning har funnits sedan 1993 och är ledande inom läromedel i Sverige. Förlaget ger även ut litteratur inom ledarskap och näringsliv.

ORDER/LÄROMEDELSINFORMATION

Telefon: 08-587 642 10

Förläggare: Karin Sörensen

Redaktör: Helén Park Grafisk form och sättning: eddy.se Omslag: eddy.se

CSR och hållbart företagande

ISBN 978-91-523-6626-4

© 2025 Författarna och Sanoma Utbildning AB, Stockholm Alla rättigheter förbehållna. Ingen text- och datautvinning är tillåten.

Fjärde upplagan Första tryckningen

Kopieringsförbud

Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.

Tryck: Livonia Print, Lettland 2025

innehåll

Förord 11

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet 13

1. Företagsansvar i en föränderlig värld 15

Inledning 16

Omvärldstrender som påverkar 16

Geopolitik och Demokrati 16

Demokratiska värdekedjor 17

Reglering och transformation 18

Företagets ansvar och roll i samhället 18

Företagens olika intressenter 19

Intressentmodellen 20

Aktieägarvärde 21

License to operate 24

Förtroende 27

Definition av förtroende 28

CSR i en global affärsmiljö 29

Företagsansvar i historisk belysning: fallet Sverige 31

Brukssystemet 31

Industrin 35

Det postindustriella Sverige 38

Ansvar och hållbarhet i sitt sammanhang – bokens struktur och innehåll 41

Bokens struktur 41

Lästips 45

2. Företags samhällsansvar under omförhandling 47

Frågor som engagerar 48

Omtvistat med lång historia 50

Intressenter i samspel 53

Ansvarsfrågor i nyhetsrapporteringen 57

Regler, standarder och uppförandekoder 61

Case: Merinoull i svenska klädföretag 62

innehåll 3

Case: Trädplantering – enkelt sätt att ta ansvar? 64

Dagordning och opinion 70

Företag som samhällsaktörer 75

Lästips 77

3. Hållbarhet och företagande 79

En stigande resursförbrukning 80

Hållbarhet och CSR 83

Hållbarhet och hållbar utveckling 83

Internationellt samarbete för att skydda miljön 86

Hållbar utveckling – definitionen som slog igenom 87

FN:s miljöarbete och gemensamma överenskommelser 88

De globala hållbarhetsmålen, Agenda 2030 89

Besläktade begrepp och definitioner 91

Hållbarhet och ekonomisk tillväxt 93

Företag och hållbarhet 96

Hållbart företagande 96

Förstå och mäta företagets påverkan på miljön 97

Miljö som konkurrensmedel – och som del av ansvarstagande 99

Hållbarhet som en strategisk vision 100

Case: Värdeskapande hållbarhetsarbete 104

Att inkludera samhälls- och miljövärdet 106

Case: Cradle-to-cradle 108

Lästips 109

4. Företagande och social hållbarhet 111

Företagande och dess många kopplingar till social hållbarhet 112

Vad är social hållbarhet? 112

Viktiga konventioner, direktiv och lagar rörande mänskliga

rättigheter 114

Mänskliga rättigheter och FN:s globala mål 116

Mänskliga rättigheter, internationell migration och arbete 119

Vad är migration? 120

Kategorisering av migranter och dess konsekvenser

för arbete 123

Fri rörlighet 123

Arbetskraftsinvandring 124

innehåll

Humanitära skäl, medföljande familj, och familje-

återförening 126

Modernt slaveri och utnyttjande på arbetsmarknaden 129

Skärningspunkten mellan migration och företagande 130

Integration 131

Diskriminering i samhället och på arbetet 133

Program för inkludering av invandrare 136

Med blicken mot framtiden 139

Lästips 141

Del 2 – I praktiken 143

5. Hållbar produktion, inköp och cirkulär ekonomi 145

Hållbar konsumtion och produktion i en globaliserad värld 146

Hållbarhet och ansvar i värdekedjan 151

Företagens hållbarhetsstyrning av värdekedjan 152

Normer och regler för att styra företagens ansvar i värdekedjan 157

Hållbara inköp och leverantörsansvar 160

Verktyg för en hållbar leverantörskedja 163

Case: Ett proaktivt och strukturerat sätt att arbeta med hållbara inköp 166

Cirkulär ekonomi 170

Case: Att ställa om till en hållbar, cirkulär affärsmodell 179

Lästips 182

6. Hållbar konsumtion, marknadsföring och konsumenter 183

Ansvar och konsumtionssamhället 184

Marknadsföring mot konsumenter 185

Konsumentskydd 186

Krav på ansvar i konsumtionssamhället 188

Konsumentens roll och ansvar 189

Konsumenter och konsumtion 189

Konsumenter som aktivister 191

Konsumenters beteende och köpval 194

innehåll 5

Företag och konsumenten 196

Case: Att ställa om sin affärsmodell för klimatet 197

Produktmärkning och certifiering som en strategi 199

Case: Digitala verktyg för att stötta hållbar konsumtion 201

Från märkning till varumärke 206

Framtidens marknadsföring: produkten och värdeskapandet i fokus 207

Cirkulär ekonomi – designa för hållbara produkter 208

Delandets ekonomi – människa till människa

och gig-ekonomi 209

Nudging och försök att förändra beteende 211

Lästips 213

7. Etik och hållbarhetsstyrning i organisationen 215

Det etiska perspektivet 216

Etikens natur och fokus 216

Deskriptiv etik 216

Normativ etik 217

Värden, värderingar och normer 217

Etiskt beslutsfattande 219

Normativa teoriers fokus 221

Etikens nivåer 223

Etik i praktiken: Korruption 224

Ett problem på olika nivåer 227

Arbete mot korruption i organisationer 229

Individens ansvar 231

Att styra människor i organisationen 233

Regelstyrning 234

Värderingsstyrning 236

Olika former av värderingar 238

Roller och strukturer i organisationen 239

Autonomi- och integritetsfrågan 243

Två olika synsätt 244

Case: Operation Smile 246

En alternativ förståelse: Yrkes- och professionsetik 247

Styrningens sammanhang 247

Styrningens mål 250

6 innehåll

Utbildningsfrågan 253

Vad kan vi ta med oss av diskussionen? 253

Lästips 255

8. Hållbarhets redovisning 257

Bakgrund 258

Ansvarsutkrävande genom redovisning 260

Standardisering av hållbarhetsredovisning 261

Den gröna given 264

GRI Standards 264

Hållbarhetsstyrning och indikatorer 266

Reglering internationellt 268

EU-reglering av icke-finansiell information 269

Svensk lagstiftning 269

Bortom rapportering 271

Lästips 273

Del 3 – Styrning och strategi 275

9. Det hållbara kapitalet 277

Ansvar och hållbarhet på finansmarknaden 278

Intressentvärde och aktieägarvärde 281

Institutionella investerare och privatsparare 283

Ansvarsfullt och hållbart kapital

– vad är det? 284

Vanliga metoder för hållbara investeringar i noterade aktier 285

Case: Att påverka bolags klimatarbete via bolagsstyrningen:

Styrelseskrällen hos Exxon Mobil 291

Hållbara investeringar i obligationer 293

Hållbara investeringar andra tillgångsslag och investeringsinriktningar 296

Hållbarhet i utlåning 298

En växande marknad 300

Avkastning – går hållbara investeringar bättre eller sämre? 302

innehåll 7

Hållbara investeringar som förändringskraft 305

Påverka genom att avinvestera 305

Påverka genom dialog och röstning 307

Investerare vill ha transparens och jämförbarhet 309

Pensionsfonder 312

Hållbara investeringar och framtiden 315

Case: Investerares påverkansarbete: Köttproducenten JBS 317

Lästips 318

10. Strategi och hållbarhet 319

Strategier under utveckling 320

Att skapa en strategi 321

Intressent- och väsentlighetsanalys 323

En praktisk vägledning 325

Strategiska tankemodeller 325

CSR som ”Shared Value” 326

Tre sätt att skapa ”Shared Value” 327

Case: ”Shared Value” som strategi 334

Från välgörenhet till innovation 335

Base of the Pyramid 336

Sociala entreprenörer 337

Hållbarhetsstrategi – från ”trade off” till ”win-win” 341

Lästips 343

11. Kommunikation av hållbarhet 345

Förändrade kommunikationsvägar 346

Ökade krav på kommunikation 348

Explosion av CSR-kommunikation 349

Mot en ökad reglering 351

Kommunikation som påverkar 352

Kommunikation med integritet 354

Rädslan för medierna 356

Mediernas eget ansvar 358

Effekter på ansvarstagandet 359

Strategiskt varumärkesarbete 360

Varning för misstroende 361

Anseende genom kommunikation 365

Lästips 367

8 innehåll

Slutord 367

Företagens hållbarhetsarbete och ansvar 367

Både krav och möjligheter 367

Författarpresentationer 371

Referenser 375

Webbplatser 398

Register 407

Bildförteckning 413

innehåll 9

förord

Den fjärde upplagan av boken CSR och hållbart företagande har producerats under en tid av geopolitiska konflikter och omsvängningar i handelspolitik, vilket starkt påverkat företagen när det gäller tillgång och distribution av olika resurser och insatsvaror men också politiska svängningar gällande inriktning och krav på företags ansvarstagande och hållbarhetsinsatser. EU har under perioden utvecklat en rad direktiv under paraplyet EU Green Deal men som nu är föreslaget från EU-kommissionen att bli reviderat och förenklat under namnet Omnibus. Samtidigt rapporterar FN och forskare om att vi kommer ha svårt att nå klimatmålen i Paris-avtalet, att den biologiska mångfalden är under kraftig minskning och kan vara systemhotande, att konflikter fortsätter skapa flyktingkriser och att arbetet för att nå jämlikhet avstannat. Dock fortsätter transformationen mot mer hållbara affärsmodeller med full kraft inom områden som förnybar energi, fossilfritt stål, elfordon och ”slow fashion”. Hållbarhet är för många företag en finansiell värdedrivare och given del av affärsstrategin.

Det är med en större ovisshet gällande riktning på världens och företagens hållbarhetsarbete vi skriver denna upplaga, men vi vill också ge hopp om att företag och organisationer som tidigare har tagit på sig ledarrollen för att finna lösningar på de många utmaningar vi som samhälle står inför, varför vi ser att denna bok kan vara ett fortsatt stöd för det arbetet.

Boken introducerar många av de perspektiv som utgör CSR och hållbarhet och kan ses som en introduktion till området och visar på dess bredd och samband. Den fungerar som läromedel på universitetsoch högskolenivå och kan med fördel användas av alla som vill sätta sig in i frågorna. Författarna som bidragit kommer från flera lärosäten och har lång erfarenhet av akademisk forskning och undervisning på området och några arbetar praktiskt med frågorna i företag.

Den fjärde upplagan har omarbetats jämfört med tidigare upplagor där kapitel ett, fyra, fem och sju är kraftigt omskrivna medan resterande kapitel är uppdaterade och delvis omskrivna. Vi har också minskat antal kapitel men delvis integrerat innehåll i kvarvarande kapitel för att täcka viktiga områden såsom exempelvis etik och korruption. Kapitlen är grupperade i tre olika teman som spänner från översiktliga och begreppsrelaterade kapitel till mer specifika och ämnesrelaterade.

Författarna till de olika kapitlen presenteras närmare i slutet av boken. Vi är stolta över laguppställningen och tacksamma för att alla

förord 11

beredvilligt ställt sin sakkunskap, skrivfärdighet och tid till bokprojektets förfogande. Tack alla skribenter, tack alla rådgivare som på andra sätt bidragit till bokens innehåll, tack alla företagsrepresentanter som tagit sig tid och bidragit med sina erfarenheter från CSR-området och tack alla andra som i olika roller satt form på våra idéer och resonemang!

Främst bland dem tackar vi Sanoma Utbildning för denna fjärde upplaga med förläggaren Karin Sörensen och förlagsredaktör Helén Park som helhjärtat stöttat bokprojektet samt produktionsteamet på eddy. se som sporrat på oss i processen samt lyft text och bild till nya nivåer.

Vi hoppas ni kommer att finna boken intressant och lärorik!

Vi vill också hylla och dedicera denna upplaga till vår förlorade vän och tidigare medförfattare Hans De Geer som avled under 2021.

Tommy Borglund och Susanne Sweet stockholm april 2025

förord

Företag, ansvar och hållbarhet

Kapitel 1 – Företagsansvar i en föränderlig värld

Kapitel 2 – Företags samhälls ansvar under omförhandling

Kapitel 3 – Hållbarhet och företagande

Kapitel 4 – Företagande och social hållbarhet

kapitel 1

Företagsansvar i en föränderlig värld

Tommy Borglund & Susanne Sweet

detta inledande kapitel börjar med att reflektera över hur geopolitiska händelser ändrat förutsättningarna för företagens verksamheter och hållbarhetsarbete sedan den tidigare upplagan av boken. Sedan diskuteras på ett generellt plan företagets roll i samhället och specifikt hur företagets ansvar formats inom ramen intressentperspektivet och den nordiska välfärdsmodellen. Kapitlet avslutas med en översikt av bokens struktur och innehållet i bokens kapitel.

Inledning

Sedan förra upplagan av boken har den politiska utvecklingen i världen starkt påverkat länder, företag och människors villkor. Vi kommer inledningsvis i kapitlet redogöra för tre områden som vi ser som starka trender som kan komma att påverka företags hållbarhetsarbete framöver: geopolitik, demokratifrågor och regleringar. Vi sätter sedan det i ett sammanhang genom att redogöra för idéer om företagsansvar och begrepp som kopplar till dagens syn på företagets roll och ansvar, framförallt genom att redogöra för intressentperspektivet. Slutligen beskrivs hur företagande och ansvar i ett historiskt perspektiv utvecklats i Sverige.

Kapitlet avslutas med en översikt över innehållet i de i boken ingående kapitlen.

Omvärldstrender som påverkar

Geopolitik och Demokrati

Sedan förra upplagan av boken har geopolitiska konflikter och demokratifrågor kommit att bli bland de största frågorna att hantera i näringsliv och samhälle. Rysslands invasion av Ukraina har förändrat mycket, också för näringslivet. Demokrati finns nu som en större fråga på hållbarhetschefernas bord och som en fråga att hantera inom ramen för företagens hållbarhetsstrategier. Det rör vilka typer av länder som ett företag kan vara verksamt i och om de kan ha leverantörer eller kunder där. Om ett företag, trots höga risker, väljer att vara i en diktatur, hur ska de agera och hur ska de bete sig för att stärka demokratin?

Exempelvis agerade företag mycket starkt på Rysslands invasion av Ukraina genom kraftfulla protester för demokrati, fria marknader och mänskliga rättigheter. Företagen gav också donationer och stöd till Ukrainska flyktingar och samtidigt avstod handel med och övergav sina verksamheter i Ryssland. Med detta kom bojkott mot diktaturer tillbaka i företagens verktygslåda. Det var vanligare i början av utvecklingen av företags sociala ansvar, exempelvis mot Apartheid-regimen i Sydafrika. Inte bara företag har deltagit i bojkotter av länder, företag och deras produkter, också medborgare och konsumenter har protesterat mot europeiska företag som handlat med eller har verksamhet tillsammans med diktaturer. Nya begrepp som sportswashing (Bergkvist & Skeiseid 2024) har vuxit fram som belyser problematiken när länder som

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Saudiarabien investerar i stora globala sportevents och köper sportklubbar i Europa som ett sätt att motverka kritik mot regimens brott mot mänskliga rättigheter.

Andra viktiga geopolitiska konflikter som starkt påverkat både den globala distributionen av varor och väckt frågor som mänskliga rättigheter och ansvar i krig är kriget i Gaza. Det danska rederiföretaget

Maersk beslutade att lägga om sina ordinarie fraktvägar via Suez-kanalen och Röda Havet till att i stället gå runt Afrikanska sydspetsen Godahoppsudden och därmed förlänga transportsträckan med 25 procent och tredubbla kostnaderna för transporterna (Transport&Logistik.se, 2024). Ytterligare en geopolitisk konflikt är det pågående handelskriget initierat av USAs president Trump som skapat oro i hela världen med fallande börser och stor osäkerhet om vilka följder det kommer få för företags verksamheter och den globala stabiliteten.

Demokratiska värdekedjor

Som en effekt har näringslivet börjat lägga en ökad vikt vid geopolitiska risker. Allt fler företag planerar att flytta hem sina värdekedjor från länder som riskerar att bli diktaturer eller som har andra stora risker och istället göra sina inköp regionalt. Det talas om en ”de-risking” av värdekedjor. Det rör länder som Ryssland, Iran, Myanmar och Nordkorea men också Kina. Här står företag inför stora investeringar i att hitta nya leverantörer som kan ersätta exempelvis kinesiska företag. Det tar tid att flytta en värdekedja som tagit många år att bygga upp. Demokratiarbete, riskanalyser och handel för att stödja demokratier blir troligen en ny och viktig hållbarhetsfråga för företagen framöver. Det verkar som om marknader och samhälle tillsammans försvarar vår planet. När demokratin hotas agerar företag och marknader för att återställa den. Och demokratier förespråkar och sprider fria marknader. Ett exempel i skrivande stund är Donald Trumps återkomst till Vita huset som president i USA. Under de första hundra dagarna lanserades ett antal initiativ som var tveksamma både ur ett demokratiskt perspektiv och ur ett marknadsperspektiv, inklusive tullar mot andra länder. Reaktionen var kraftigt fallande aktiekurser, stigande amerikanska räntor och fallande dollar. Kanske är det så ändå att den ihopkopplade globala världen av finansmarknader, produktmarknader och arbetsmarknader är den bästa garantin mot ofrihet, okunskap och radikalisering. Företagens roll i samhället har ur det perspektivet aldrig varit viktigare.

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 17

Reglering och transformation

Det som också är på stark frammarsch sedan den tidigare upplagan är reglering av hållbarhetsfrågorna. Samhället har genom sina politiker reagerat på en senfärdighet hos företagen att agera på de stora hållbarhetsutmaningarna, särskilt klimatfrågan. Det som tidigare var självreglering har nu blivit tvingande reglering. EU har lanserat ett program i syfte att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga region genom hållbarhet. Det är EU:s ”Gröna giv” där lagen om hållbarhetsrapportering, CSRD, är flaggskeppet. Ett mycket stort antal bolag i Europa tvingas redovisa sitt hållbarhetsarbete på ett mer avancerat och transparent sätt. Det förväntas få effekter på företagens strategi som i synergi med finansmarknadens nya regleringar (främst SFDR) ska utgöra en kraft för omställning och transformation till ett hållbart och konkurrenskraftigt Europa.

Flera stora branscher arbetar redan med detta, som en effekt av regleringen och de nya förväntningarna från samhället, men också för att det är en naturlig och lönsam del av företagets nya affärer. (Jakobsson m.fl., 2025) pekar bland annat på branscherna stål, energi, fordon, bygg och skog som områden där det sker stora förändringar. Transformationen består både av att företagen erbjuder nya produkter som gör kunderna mer hållbara, och att de gör saker själva på ett mer hållbart sätt. Två processer som är i centrum för transformationen är klimatfrågan och cirkularitet (för mer om cirkularitet se kapitel 5). Det rör företag som är framgångsrika i att sänka sitt och sina kunders klimatpåverkan och företag som resursmässigt kan använda material flera gånger i sin egen verksamhet eller hos kunder och leverantörer.

Men låt oss som en introduktion börja med att titta tillbaka på hur diskussionen gått kring företagets roll i samhället och den ständigt pågående dialogen mellan företaget och dess intressenter.

Företagets ansvar och roll i samhället

Corporate Social Responsibility (CSR) betyder företagets ansvar i samhället men historiskt har det har funnits olika idéer om vad det betyder varför man kan säga att begreppets betydelse är under ständig omförhandling. Frågan har också väckts om man kan betrakta ett företag som ansvarigt, då organisationen ofta består av många människor och beslutsfattare.

18

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Ur ett ansvarsperspektiv är det skillnad mellan marknad och organisation. En marknad kan knappast vara en moralisk aktör, även om inte minst medierna alltför ofta beskriver marknader som just aktörer. Marknaden kan inte ta ansvar, utan det faller på dem som organiserar marknaden eller uppträder på den. Företag kan däremot anses vara moraliska aktörer, även om somliga teoretiker hävdar att endast personer kan fatta moraliska beslut. En förutsättning är dock att bolaget har en tydlig och över tid förhållandevis stabil organisation (se till exempel French, 2005).

En annan fråga som uppstår är vad företagets ansvar ska omfatta och gentemot vad, vem eller vilka? I den här boken utgår vi från en nutida syn på företags ansvar som utgår från ett intressentperspektiv.

I följande avsnitt kommer vi därför redogöra för vad en intressent är, olika intressentmodeller och hur företag arbetat för att skapa förtroende gentemot dess intressenter.

Företagens olika intressenter

De flesta företag har börjat som entreprenörsprojekt, där den praktiska skiljelinjen är otydlig mellan entreprenörens privata ansvar och ekonomi och företagets utveckling. Pionjären lever med, för och i sitt företag. Många företag förblir små och ägarledda i varje praktisk mening. Andra utvecklas till medelstora och stora företag, anställer medarbetare och så småningom chefer och mellanchefer. Organisationen växer och blir en sorts byråkrati. Företagets och ägarens perspektiv glider isär, om inte annat vid generationsskiften, då arvtagarna kanske inte har samma engagemang i företaget. Då, om inte förr, uppstår frågan om det är företagets eller ägarnas intressen som ska prioriteras. Vad är bolagets mål och mening?

Detta är också en i grunden ideologisk fråga och har inget givet ”vetenskapligt” svar. I senare tiders debatt kan två principiella ståndpunkter urskiljas i frågan om vilkas intresse som är grundläggande eller primärt: ägarnas ( shareholder value) eller andra berörda gruppers intressen ( stakeholder value; för en diskussion kring begreppen, se Borglund, 2006).

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 19

ANSTÄLLDA

INVESTERARE KUNDER

FÖRETAGET

ÄGARE

LEVERANTÖRER

MEDIER DET ALLMÄNNA

KONKURRENTER

Figur 1.1 Klassisk intressentmodell: vilka grupper som identifieras som intressenter kan variera.

Intressentmodellen

Den sistnämnda synen bygger på tanken att alla företag omges av ett antal intressenter (stakeholder value). En intressent är definitionsmässigt en aktör som antingen berörs av en verksamhet eller som har en möjlighet att påverka den i något visst avseende. Intressentbegreppet handlar alltså om makt respektive utsatthet. I ett strategiskt perspektiv är det de mäktiga intressenterna som får mest uppmärksamhet från verksamhetens ledning.

I ett etiskt perspektiv kommer de mest utsatta i förgrunden. I det amerikanska uttrycket ”stakeholder” ligger också en komponent av risk: den som har högst ”stake” i ett sammanhang (uttrycket kommer från spel på hästar) tar den största risken. Intressentmodeller kan konstrueras kring alla mänskliga verksamheter, inte bara företag. När det gäller de senare är typiska intressenter (vid sidan av ägarna) kunder, leverantörer och finansiärer. Anställda, om det finns sådana i verksamheten, är i allra högsta grad intressenter; ibland kallas de anställda för primära intressenter medan de övriga kallas sekundära intressenter. Det omgivande samhället, den lokala miljön och kommande generationer räknas också till intressenterna, fast de inte är aktörer i egentlig mening. Den amerikanske professorn Edward R. Freeman brukar anses vara den som på 1980-talet introducerade intressentmodellen i resonemangen om företagens samhällsansvar. Men liknande tankegångar fanns redan

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

på 1960-talet hos den svenske företagsekonomen Eric Rhenman (Freeman, 1984, Stymne, 1995).

Intressentmodeller tecknas ofta som i figur 1.1. Verksamheten (bolaget) sätts i centrum och de identifierade intressenterna runt om.

FÖRETAGET

Figur 1.2 En spindelnätsliknande intressentmodell.

Pilar i olika riktningar kan beteckna arten av relationen till varje intressent och de viktigaste kan betonas grafiskt. Under senare år har det blivit vanligare att avbilda intressentrelationerna som ett spindelnät, fortfarande med verksamheten (subjektet) i centrum och med ekrar som strålar ut radiellt. Skillnaden är att nu, som i figur 1.2, markeras också att intressenterna inte bara har en relation till aktören i centrum utan också har förbindelser sinsemellan, vilket kan vara viktigt att uppmärksamma.

Aktieägarvärde

Föreställningen om aktieägarvärde ( shareholder value) har ett annat fokus. Bland intressenterna ses ägarna som speciella med intressen som ska prioriteras framför andra: företagets verksamhet är i grunden till för att öka värdet på kapitalägarnas investering. Det finns en historisk logik i resonemanget. De flesta bolag börjar med något slags ägarinitiativ och risk. En entreprenör satsar sina resurser på en verk-

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 21

samhetsidé, utan att vara garanterad framgångar. Avkastningen på det satsade ägarkapitalet kan inte garanteras, till skillnad från de insatser som görs av andra parter, vilkas del i avkastningen normalt regleras i avtal eller kontrakt: långivare, anställda, leverantörer och så vidare. Den högre risken kompenseras av större inflytande över verksamheten.

Hänsyn till ägarintresset ska därför vara överordnat hänsynen till andra intressen. Ägarna har också rätt till bolagets överskott, dess residual.

I små eller familjeägda företag kan ägarna ha en mångfald olika målsättningar med sitt företag. I större, publika aktiebolag måste ägarintresset definieras på ett snävare, men samtidigt mer allmänt sätt.

Aktieägarvärde är en sådan övergripande tolkning av vad olika ägargrupper kan vilja med sin investering, nämligen att på kortare eller längre sikt få se sin förmögenhet öka i värde, oberoende av vad som fått stå tillbaka för den målsättningen.

”The business of business is business” är ett uttryck för denna renodling av den komplexa motivbilden bakom företagandet. Budskapet har en slagkraftig enkelhet och vad upphovsmannen, nobelpristagaren Milton Friedman, avsåg var att betona vilket uppdrag som de anställda i en företagsledning hade fått från företagets ägare: att öka värdet på investeringen. Social eller miljömässig hänsyn, utöver vad som föreskrivits i lagstiftningen, skulle inte tas av den verkställande ledningen i bolagen. Inte heller hade de rätt att använda bolagets medel för att stödja olika ideella syften. Däremot stod det naturligtvis kapitalägarna fritt att med sina resurser bedriva sådan välgörenhet, vilket de på många håll i det amerikanska samhället förväntades göra (Friedman, 1970).

I anslutning till Friedman formulerade hans efterföljare i den så kallade Chicago-skolan – Friedman var professor vid universitetet i Chicago – ett ideologiskt färgat budskap om företagandets roll i det moderna samhället. Det innebar en starkt avvisande hållning till allt det som med tiden skulle kallas CSR: företagens roll var att öka det insatta kapitalets värde och företagsledningens uppgift var att förmedla detta värde till ägarna (Borglund, 2006).

Vid sidan av denna principiella, ideologiska kritik mot idén om CSR har det också formulerats en mer praktiskt grundad kritik, till exempel av den tidigare chefsekonomen vid OECD Dave Henderson.

Han påpekade att företag normalt inte har kompetens för olika sociala eller miljömässiga projekt. Däremot finns det på många håll inom den offentliga sektorn eller i det internationella samfundet specialiserade organ för sådana uppgifter, som kan bli mycket mer effektiva. Henderson menade därför att det är ett suboptimalt användande av

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

resurserna när olika företag ger sig in i diverse CSR-åtaganden (Henderson, 2001).

I slutet av sitt liv modifierade Milton Friedman sitt strikta avvisande av CSR och medgav att vissa former av miljömässigt och socialt ansvar borde företagen visa för att långsiktigt kunna fylla sin uppgift. Michael Jensen, en av Friedmans efterträdare vid Chicagouniversitetet, började beteckna denna modifierade hållning med uttrycket enlightened shareholder value, ett insiktsfullt ägarperspektiv. Inom dess ram fanns utrymme för miljöansvar, socialt ansvar, goda arbetsförhållanden och ett proaktivt arbete mot korruption för att företagen skulle stärka sin förmåga att på lång sikt leverera värde till sina ägare. Risken att företagets verksamhet skulle beskrivas som miljöfarlig, som okänslig för omänskliga arbetsförhållanden eller som korrupt har blivit för stor. Därför uppfattar allt fler företag det som strategiskt viktigt att förhålla sig proaktivt till de frågor som omfattas av begreppet CSR, det vill säga att i vissa avseenden ta ett vidare ansvar än som föreskrivs i regelverket.

Som ett ytterligare steg i sammanlänkningen av det strikt ekonomiska och det vidare sociala kan man se Michael Porters och Mark Kramers idéer om ”Shared Value”. Harvardprofessorn Porter, som gjort sig känd bland annat för teorier om företagsklustrens roll i den ekonomiska utvecklingen och som varit mycket kritisk mot CSR-idéer, bytte fot i en uppmärksammad artikel 2011. Mot bakgrund av den kritikstorm mot kapitalismen och näringslivets bristande ansvar som följde på den ekonomiska krisen från 2008 slog han tillsammans med kompanjonen Kramer fast att kortsiktigt och ensidigt vinstintresse inte behöver vara en norm. Företagens framgång kan förenas med en god samhällsutveckling. Varor och marknader kan betraktas ur nya synvinklar, produktivitet kan definieras på ett annat sätt och företagen kan finna nya sätt att arbeta tillsammans mot mål som svarar mot vitala behov hos flera viktiga intressenter.

Bakom denna förändring i synen på hur aktieägarvärde skapas ligger en förskjutning av tyngdpunkten i företagsamheten från produktion till distribution och marknadsföring. Aktieägarvärdet utgörs i allt högre grad av immateriella värden, av det rykte som företaget har på marknaden och de föreställningar som konsumenterna knyter till dess processer och produkter. I synnerhet i sådana branscher och områden där produktutvecklingen nått en sådan mognad att skillnaden mellan utbudet från olika företag är försumbar, har det blivit allt viktigare att förknippa produkterna med andra värden. Att ta ett ansvar för olika CSR-frågor blir då viktigt: miljövänliga produkter, framställningspro-

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 23

cesser som inte skadar de som arbetar med dem, ärliga affärsmetoder med mera, blir tillgångar i uppbyggnaden av ett starkt varumärke: reputation management är ett område som drar till sig växande uppmärksamhet, både akademisk och praktisk (se vidare kapitel 5, 6 och 11). Hendersons (2011) kritik är dock värd att ta på allvar. Det kan göras genom att utveckla CSR-engagemanget längs två handlingslinjer, som gärna kan kombineras. Den ena innebär att företagen utvecklar sitt CSR-åtagande i förlängningen av sin egen verksamhet och med utgångspunkt i den egna kompetensen. Det betyder att ett telecomföretag rimligen gör någonting annat än ett skogsföretag för att ta sitt ansvar, och att en konsumentorienterad butikskedja finner andra områden än en tung råvaruproducent. Den andra utvecklingslinjen, som blivit allt vanligare för att åstadkomma intelligent CSR, är att skapa en allians mellan det egna företaget och en frivilligorganisation. Det bör då inte vara fråga om sponsring eller ett enkelt utbyte av resurser mot legitimitet, utan en långsiktig, ömsesidig lärprocess.

License to operate

Företagens arbete med att möta förväntningarna på socialt och miljömässigt ansvarstagande har under senare år ökat starkt, internationellt såväl som i Sverige. Nästan samtliga stora företag ger utrymme åt frågan i sina årsberättelser, i särskilda hållbarhetsredovisningar, i integrerade redovisningar och på sina webbplatser. Det står klart att frågan inte längre är om ett listat företag ska ta på sig ett CSR-ansvar, utan hur. Att bara putsa på ytan innebär enbart att öka risken: CSR-åtaganden är att betrakta som löften till omvärlden och kan inte försummas utan risk för det goda anseendet (läs mer om hållbarhetsredovisning i kapitel 8 och hållbarhetskommunikation i kapitel 11).

De enskilda företagen bestämmer inte på egen hand vilket ansvar de förväntas ta. Olika samarbeten inom branscherna och medlemskap i näringslivets organisationer spelar en viss roll. Det är lättare att ta på sig ett ansvar om det sker ”konkurrensneutralt”, det vill säga att de andra i branschen också ger liknande löften.

Genom politiska beslut finns ett definierat regelverk i form av lagstiftning på det nationella planet och övergripande riktlinjer på det internationella (se definition av soft regulation, nedan). Många företag hänvisar till regelverken när deras CSR-åtaganden kommer på tal: ”vi följer lagarna”. I alla tider har det politiska systemet satt villkoren för

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

näringslivet: det har varit strikt reglerat, och näringslivet har anpassat sig, eller relativt liberalt, och näringslivet har anpassat sig till det. Flexibilitet har varit en dygd i affärslivet. Men i dag räcker det inte för företagen att göra vad lagstiftning och myndighetsförordningar kräver. Det finns fler intressentgrupper som vill ha ett ord med i laget.

Dit hör en alltmer kraftfull kategori av transnationella, institutionella investerare, som sedan finansmarknadernas avreglering på 1980-talet och med hjälp av en allt snabbare teknologi uttrycker sina preferenser genom köp och försäljning samt olika former av ägarstyrning, på engelska corporate governance (CG). Företagsledningar anslår alltmer av sin tid åt dialogerna med investerare i världens finansiella centrum (se även vidare kapitel 9). En fjärde grupp i diskussionen om vad företagen förväntas göra, vid sidan av företagens egna representanter, politikerna och de finansiella aktörerna, är de nya intresseorganisationerna, ofta kallade NGO:er (Non Governmental Organisations). Som tidigare nämnts, har samarbeten mellan de stora företagen och en NGO blivit mycket vanliga under det senaste halvdecenniet; flertalet storbolag ger på sin webbplats tillkänna att de samarbetar med någon NGO.

NGO (NON GOVERNMENTAL ORGANIZATION)

NGO:er kan också kallas Civil Society Organisations. På svenska kallas de ofta intresseorganisationer. Det finns omkring 3 000–4 000 sådana, som verkar i många länder och som i allmänhet driver en eller ett fåtal frågor. Det kan röra sig om breda medlemsorganisationer, men också om mer aktivistbetonade grupperingar: Amnesty och Greenpeace är två exempel. I detta fält finns också frivilligorganisationer av mer allmän karaktär som Röda Korset och Rädda Barnen. De driver sina frågor i förhållande till de andra intressent- eller maktgrupperingarna i allians eller konfrontation beroende på omständigheterna.

I kommunikationen mellan dessa intressentgrupper har det bildats en diskursarena, där föreställningarna formas om vad företagen bör göra. Medierna är en del av denna diskussion och är på en gång arena och aktör i sammanhanget. Mediernas uppföljning av företagens åtaganden är en förutsättning för att företagen ska gå från ord till handling. Diskussionen på arenan präglas av olika möjligheter till allianser och ställningstagande med och mot de andra grupperingarna. Den kan få karaktären av en sluten diskussion mellan elitgrupper, men samtidigt finns det utrymme för ett bredare folkligt engagemang (se kapitel 2 för mer om medias roll).

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 25

MEDIER

POLITISKA AKTÖRER

INVESTERARE/SPARARE

FINANSMARKNADENS AKTÖRER

ÄGARSTYRNING (CG)

CSR

NGO:ER

MEDBORGARE

NÄRINGSLIV

ANSTÄLLDA & KUNDER

Figur 1.3 Ett företag behöver leva upp till omvärldens förväntningar för att vinna legitimitet. På så vis skapar företaget sin ”license to operate”.

Som enskild medborgare kan man påverka företagen både i egenskap av anställd och som konsument. Det går att uttrycka sina preferenser även i CSR-hänseende genom valet av varor och tjänster lika väl som valet av arbetsgivare. Employer branding bygger inte minst på att företaget gör sin syn på ansvar tydlig. Som medborgare kan den enskilde lägga sin röst på det parti som bäst uttrycker rimliga förväntningar på företagen, man kan vara medlem i en NGO och man har sina pensionsbesparingar hos den förvaltare som ställer sådana krav på portföljbolagen som överensstämmer med den egna uppfattningen.

Den samlade och avvägda uppfattningen hos alla intressentgrupperna formar de förväntningar som företagen måste leva upp till för att vinna legitimitet. Denna legitimitet utgör license to operate. Det handlar alltså inte om myndigheternas formella tillstånd av olika slag, utan om att omvärlden accepterar företagens agerande i olika avseenden. Den finns dock ett antal initiativ som försöker bestämma förutsättningarna för license to operate i form av normer av olika karaktär. Det handlar då om vad som kallas soft regulation: de har karaktär av regelverk, men de är inte lagar och förordningar utan just normer eller riktlinjer.

Sådana riktlinjer för företagens agerande finns på övergripande nivå och mer detaljerat på branschnivå, både i nationella och i internatio -

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

nella ramar. De viktigaste generella referenserna för CSR är OECD:s riktlinjer för multinationella företag, ICC:s Principles for Business in Society samt de konventioner som ligger till grund för FN:s Global Compact, nämligen FN:s resolutioner rörande mänskliga rättigheter och korruption, ILO:s grundläggande arbetsrättsliga dokument, samt Rio-deklarationen rörande miljön. Det gäller också de 17 globala hållbarhetsmål som FN 2016 antagit för utvecklingen intill 2030. De är att betrakta som prioriterade men ganska grovt definierade politikområden, inom vilka olika samhällsaktörer förväntas bidra till en önskad utveckling.

Dessa normer har i olika uträckning infogats i nationell lagstiftning på skilda håll, men som samlad dokumentation har de formellt en ställning som ”mjuka regler”. Dock är de som sådana så ”hårda” att de nästan får karaktären av en internationell lagstiftning. Innehållet i de olika dokumenten är i många avseenden likartat, men det är olika avsändare och ”ägare” av riktlinjerna och skiftande målgrupper. På bransch- och delbranschnivå blir de styrande dokumenten betydligt mer specifika och får karaktären av internationella avtal mellan företag i branschen.

Förtroende

License to operate är ett förtroende från omgivningen. Frågan om förtroende eller tillit har under de senaste decennierna diskuterats inom samhällsforskningen, initierat av forskare som Francis Fukuyama och Robert Putnam. I synnerhet den senare har spelat en stor roll med lanseringen av begreppen high trust- respektive low trust-societies. Putnam (2000; 2002) diskuterar en slags övergripande tillit som en egenskap hos eller en tillgång för ett samhälle. I de samhällen där medborgarna litar på sin omgivning och på de institutioner som upprätthåller samhällsordningen finns en hög grad av allmän tillit. Sverige och de nordiska länderna brukar uppfattas som sådana samhällen. Där kan smidiga transaktioner ske, som annars inte vore möjliga. En hög grad av allmän tillit sänker transaktionskostnaderna och effektiviserar därmed ekonomin i stort.

När det gäller att skapa förtroende kämpar näringslivet mot en nedärvd misstänksamhet, som understrukits av den klassiska ekonomiska teorin och föreställningar om rationellt beslutsfattande. Det är inte lätt för företagen att övertyga omvärlden om sin goda vilja när målet för verksamheten uttrycks i avkastning på investerat kapital, eller helt enkelt ekonomisk vinst. Det finns i den västerländska kulturen en

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 27

genomgående skepsis mot att ekonomisk verksamhet går att förena med ett gott medborgarskap. Detta tvivel har under århundradenas gång underbyggts – eller utnyttjats – av både kyrka och radikal politisk ideologi: den som är i penningens makt, eller representerar penningens makt, har förlorat sin medborgerliga trovärdighet.

Vad kan då företagen göra för att stärka sin legitimitet och sin trovärdighet? Frågan har ställts gång på gång i samband med återkommande industriella eller finansiella kriser under de senaste decennierna, där både små och stora sparare förlorat stora värden samtidigt som de som innehar toppositionerna i banker och företag får allt högre ersättningar. Krisen i början av 2000-talet ledde till skärpt lagstiftning i USA (Sarbanes-Oxley Act) och i Sverige antogs den så kallade bolagskoden som skulle leda till bättre insyn och klarare regler i börsbolagen. Den djupa finanskrisen (2008–2009) aktualiserade skärpningar av regelverken både inom EU och i olika länder, men allmänhetens förtroende för de finansiella marknadernas aktörer har inte blivit bättre för det. Den ekonomiska krisen i coronapandemins spår 2020 aktualiserade på nytt diskussionen om företag kunde ta emot offentligt stöd och samtidigt ge sedvanliga utdelningar till aktieägarna och höga ersättningar till bolagens chefer. I samband med batteritillverkaren Northvolts konkurs i mars 2025 framkom att bolagets ledning sålt sina aktier innan bolagets dåliga finanser uppdagades, samtidigt som flera av de svenska pensionsfonderna förlorade 6 miljarder kronor på sina placeringar i Northvolt.

Definition av förtroende

Men vad är då förtroende eller tillit? Efter apartheidregimens sammanbrott i Sydafrika tillsattes en förtroendekommission för att motsättningarna i samhället skulle överbryggas. Kommissionen tillfrågade i sin tur en krets av filosofer för att få en definition av begreppet förtroende (trust) och någon anvisning på hur samhälleligt förtroende kan stärkas. Förtroende är, konstaterade dessa:

”[...] att någon accepterar att vara utsatt för en annans handlande, även i sådana avseenden som är av särskild betydelse för honom trots att han varken kan kontrollera eller övervaka den andre.”

(Mayer, Davis and Schoorman, 1995)

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Förtroende är, enligt denna definition, en tilltro till att den som har makt utövar denna på ett för den andre gynnsamt sätt, trots att det saknas möjligheter att kontrollera agerandet. Att acceptera en sådan beroendeställning, det är att hysa förtroende. Jag kan inte övervaka vad pensionsfonden gör med mina besparingar, möjligen kontrollera i efterhand, men jag fortsätter i alla fall att sätta in ett månatligt belopp. Det är förtroende. Jag vet inte vad som egentligen finns i burken med barnmat, även om en deklaration står på etiketten, men jag matar mitt barn med innehållet. Det är förtroende. Jag sätter mig i flygfåtöljen i förvissningen att någon annan har kontrollerat vad som borde kontrolleras. Jag utlämnar mig åt flygbolagets teknik och skickligheten hos dess personal. Det är förtroende.

Definitionen säger att förtroende uppstår oberoende av möjligheterna till kontroll. Samtidigt är förtroende och kontroll länkade till varandra. Man kan se omvärldens förtroende som ett slags nödvändigt kapital för att driva en viss verksamhet. Ju mer olika intressenter kan kontrollera och följa upp, desto mindre tär det på förtroendekapitalet.

FYRA SÄTT ATT VINNA FÖRTROENDE

Skapa möjlighet till kontroll

Ökad öppenhet och transparens av relevant information.

Kunna sina saker

Visa sig kompetent, uppdaterad och erfaren.

Stärka organisationens integritet

Följa regler och riktlinjer samt motstå korruption.

Visa välvilja (benevolence)

Skapa långsiktiga relationer till allas belåtenhet. Inte sko sig på andra.

CSR i en global affärsmiljö

Föreställningar om CSR har som nämnts vuxit fram i en alltmer global affärsmiljö. Samtidigt präglar den lokala eller nationella erfarenheten de förväntningar som möter företagen. Hur kan dessa skillnader hanteras? Ska företagen anpassa sig till de lokala förväntningarna eller ska de hålla sig till ett och samma förhållningssätt oavsett var de gör

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 29

affärer? Resonemangen i detta avseende knyter an till den teoretiska skillnaden mellan absoluta och relativa värden (se vidare kapitel 5).

Ett nyckelbegrepp i motiveringen för FN-initiativet Global Compact när det introducerades i slutet av 1990-talet var embeddedness . Tankegången fördes fram av Harvardprofessorn John Ruggie, som var rådgivare till generalsekreteraren Kofi Annan i dessa avseenden. Embeddedness kan översättas med tillhörighet. Graden av tillhörighet påverkar förväntningarna på företagens ansvarstagande. Ett företag som är eller gör anspråk på att vara globalt får naturligtvis ett mer vidsträckt ansvar än ett som huvudsakligen verkar och ser sig som lokalt. Ett företag kan också välja mellan mer ytligt eller mer djupgående engagemang i de samhällen där de driver sin verksamhet.

Vilken moralisk rätt har ett företag från ett land att hävda sitt lands regelverk, när det gör affärer i ett annat land? De inflytelserika amerikanska företagsetikerna Thomas Donaldson och Thomas W. Dunfee har försökt att tackla detta problem genom en kombination av att tro på absoluta regler och att erkänna de lokala variationerna. De menar att det finns ett antal övergripande normer (hypernorms), som alla, företag såväl som individer, har anledning att omfatta och rätta sig efter. De kan definieras på ett relativt handgripligt sätt genom internationellt erkända konventioner, till exempel om mänskliga rättigheter, arbetsrätt eller miljöhänsyn. Dessa konventioner är inte bindande för företagen om de inte har införlivats med gällande nationell lagstiftning. Men företagen kan bestämma sig för att på egen hand leva upp till konventionernas ambitioner. Att göra ett aktivt val och ställningstagande till olika konventioner kan självklart vara ett sätt att anta CSR-utmaningen. Risken finns dock att ambitionen uppfattas som en överlägsenhet, storebrorsattityd, opåkallad moralism eller imperialistisk kvarleva (Donaldson & Dunfee, 1999).

Vad som inte berörs av sådana överordnade normer är öppet för skiftande lokal praxis; Donaldson och Dunfee kallar det moral free space. Här får man erkänna att förutsättningarna skiftar, sedvana och värderingar växlar och flexibilitet är nödvändig. Naturligtvis krävs en moralisk kompetens och ett omdöme för att förstå var gränserna går och under vilka omständigheter lokal sedvänja kommer i konflikt med övergripande normer. Frågor rörande barnarbete kan till exempel vara mycket svåra att hantera i praktiken. Moraliskt ansvar kan ibland bli en förevändning för protektionism. Många företrädare för verksamheter i fattigare länder har svårt att acceptera att deras företag stängs ute från den internationella handeln på grund av omständigheter som

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

också karaktäriserade den västerländska industrin under tidigare utvecklingsfaser.

Företagsansvar i historisk belysning: fallet Sverige

Uppfattningar om företagens samhällsansvar har funnits lika länge som det har funnits företag. De har under skiftande tidsepoker utformats på olika sätt. I det följande avsnittet belyses olika faser i synen på företagens samhällsroll i Sverige och olika lösningar på ansvarsproblematiken (De Geer, 2009).

Brukssystemet

De svenska järnbruken har kommit att stå modell för ett sätt att organisera en verksamhet, som sträcker sig utöver brukens egen storhetstid.

Bruksnäringen sköt fart under loppet av 1500-talet, blommade ut under 1600- och 1700-talen men utsattes för ett starkt omvandlingstryck under 1800-talet, vilket resulterade i att en rad gamla bruk försvann. Den stora bruksdöden innebar en betydande strukturomvandling, en koncentration till större enheter som drevs på ett modernare, mer industriellt sätt.

Under den tid då bruken blomstrade rådde en ekonomisk-politisk regim i Sverige som närmast är att likna vid en slags planekonomi. Tidens term var merkantilism. Den nationella ekonomin var i princip sluten och det krävdes tillstånd för både export och import. Även inom landet var det hårt reglerat vem som fick ägna sig åt vad och var. Handeln var i princip förbehållen städerna och dess borgare, medan lantbruk bedrevs på de adliga godsen och av självägande bönder. Från adeln rekryterades officerare till armén och högre tjänstemän till staten. Lägre tjänstemän kunde komma från bonde- eller prästsläkter; skrivartjänster kunde vara början på en karriär som slutade med adelstitel och lantegendom. Brukspatronerna, det vill säga ägarna till järnbruken, föll inte riktigt in i den gängse ståndsmallen. De kunde vara ofrälse ståndspersoner, de var stundom rikare än många adelsmän och besuttna på sina bruk, de kunde vara lika belästa som prästerna, medan de levde lantligt som storbönder.

Rörligheten på arbetsmarknaden var under brukssystemets tid ganska liten. Folk stannade på sin ort eller i sin bygd. I princip rådde

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 31

arbetsplikt; den som inte hade tillstånd till egen verksamhet eller egen förmögenhet var tvungen att söka tjänst hos någon husbonde. Den som ingen husbonde hade kunde sättas i tvångsarbete. Bruket var i regel den dominerande verksamheten på sin ort. Oftast både föddes och dog människorna i brukets tjänst. Tillhörigheten var mycket stark, vilket var på både gott och ont: trygghet i vissa avseenden, ofrihet i andra.

Lövsta bruk i Uppland. Bebyggelse är typisk för bruksmiljön, där arbetarbostäder, kyrka och arbetsplatser tillsammans bildar en mindre stad. Fotograf: Jan Norrman 1995, Riksantikvarieämbetet.

32 Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Brukspatronen ledde ett konglomerat och var tvungen att behärska en mängd saker för att kunna leda arbetet. Bruket rymde ofta anläggningar för flera led av järnhantering. En masugn, som producerade tackjärn, kunde kombineras med en hammare, som bearbetade tackjärnet till smidbart stångjärn och en smedja som tillverkade olika slags järnmanufaktur. Knutna till järnhanteringen var olika slag av yrkeskunniga arbetare. Högst i rang stod i allmänhet smederna, som hade en betydande roll för kvaliteten.

Järnproduktionen krävde olika insatsvaror, främst malm och träkol. Brukspatronen måste inte bara vara kunnig i järnframställning, han måste också vara skogskarl. Bränsleförsörjningen förutsatte ett omfattande skogsbruk, genom vilket träkolen kunde framställas. Tillgången på skog blev med tiden det största problemet i produktionen och att effektivt utnyttja skogsråvaran blev en avgörande styrkefaktor för järnbruken. Till bruket hörde i regel ett omfattande lantbruk med djurhållning. Odlingar måste tas upp och underhållas för att föda både folk och fä. Här krävdes ladugårdskarlar och mjölkerskor, liksom folk att arbeta med sådden och skörden, och med allt som hörde ett stort lanthushåll till.

Brukspatronen hade ett husbondeansvar för folket i sin tjänst. Ideologiskt hade detta ansvar en förankring i religionen. Det innebar inte bara lön och arbetsledning utan även ett betydande socialt ansvar livet igenom för folket på bruket. Från de tidiga åren till den orkeslösa ålderdomen måste folket försörjas, även då de inte kunde bidra med någon särskild nytta. Inte sällan fanns det på bruken någon slags skola eller lärare. Undervisningen kunde skapa en språngbräda ut i världen för den särskilt begåvade ynglingen och var samtidigt ett sätt att sålla fram vilka som kunde anförtros mer komplicerade arbetsuppgifter på bruket.

Självklart utövades husbondeansvaret på ett patriarkalt sätt. Brukets personal betraktades som delar av en utvidgad familj. Relationerna inom familjen kan betecknas som ”tjocka”. Det innebär att de omfattade många aspekter, personella lika väl som professionella. Invånarna på bruket kände varandra över flera generationer. Familjefaderns rätt att förfoga över familjens medlemmar ansågs i stort sett oinskränkt. Många kom med tiden att uppfatta situationen som kränkande.

Miljöansvar är det lite svårare att tala om på bruken. Det fanns anledning att vårda de marker, vatten och skogar som hörde till bruket så att de kunde användas även av kommande generationer. Kunskaperna i uthålligt lant- och skogsbruk lämnade dock mycket i övrigt att önska,

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 33

även om mången brukspatron med stort intresse tog del av de nymodigheter i frågan som under 1700-talet spreds från de nyinrättade lärda verken och akademierna i Stockholm. Skogsskövlingen förblev ett problem. Nedsmutsningen av luften och vattnen låg dock betydligt längre fram i tiden.

Övergången från hantverksmässig till industriell produktion innebar att behovet av arbetskraft i städerna ökade kraftigt. Här bild från Bolinders Mekaniska Verkstad i Stockholm (cirka 1910–1920).

34 Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Patriarkal ledning återfanns också i de tidiga industriföretagen, manufakturerna, på 1700-talet. De var oftast lokaliserade till de växande städerna som Stockholm, Göteborg och Norrköping, och tillverkningen kunde gälla järnvaror, textilier, tobak eller någon slags kemiska produkter.

Här var inte den lokala slutenheten lika stark som på bruken, även om arbetarna i varje fabrik inte sällan bodde relativt nära fabriken och ofta i hus som ägdes av fabrikören. Det blev ett slags brukstillhörighet även där. Även inom jordbruket var arbetsordningen patriarkal, där statarsystemet växte fram vid de större gårdarna i Mälardalen och Sydsverige. Där fortlevde de patriarkala inslagen allra längst. Statarsystemet, lantarbetare med huvudsakligen naturalön, avskaffades inte förrän 1945.

Industrin

Övergången till industrisamhälle skedde stegvis och över lång tid, från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Strax efter sekelskiftet 1900 tjänade fler människor sitt uppehälle genom industriarbete än genom jordbruksarbete. I mitten av 1930-talet fick mer än hälften av Sveriges befolkning sin försörjning från arbete inom industrin. Utvecklingen av kommunikationerna, ångbåtstrafiken, järnvägarna och så småningom utbyggnaden av landsvägarna, liksom telegrafen och telefonen skapade nya förutsättningar och marknader. Nya energisystem tillkom. Rörligheten bland befolkningen ökade dramatiskt och det skedde en stor inflyttning från landsbygden till städerna. I ett andra steg flyttade många vidare till andra länder, främst USA. På fel sida av utvecklingen befann sig de gamla bruken, som förlorade både sina affärer i en hårdnande konkurrens, sin arbetskraft och sin självständighet till de stora handelshusen i Stockholm och Göteborg eller till framväxande grossistföretag.

En viktig förutsättning för den industriella utvecklingen låg i liberaliseringen av den ekonomisk-politiska regimen. Den innefattade både handeln inom landet och utrikeshandeln, en friare etableringsrätt för entreprenörer och tillkomsten av en fungerande kapitalmarknad med sparbanker, affärsbanker och fondbörs.

Den svenska industrin sköt fart med sågverken, först i västra Sverige och omkring Vänern och därefter längs Norrlandskusten. Den starka ekonomiska tillväxten i England var drivkraften och skapade efterfrågan på byggmaterial. En generation senare kompletterades sågverken

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 35

Övergången från hantverksmässig till industriell produktion innebar ökande mekanisering och utnyttjandet av andra kraftkällor än människornas energi. Tekniken förändrade relationen mellan människan i produktionen och dennes redskap. Maskinernas konstruktion blev tongivande, bestämde takten i arbetet och avgjorde vilken mänsklig insats som behövdes för att hålla systemet gående. Människans förmåga reducerades till en insatsfaktor bland andra för produktionsprocessen.

Teknologin baserades allt mindre på hantverksskicklighet och alltmer på vetenskapliga forskningsresultat. Det var då inte långsökt att tänka sig att också den optimala mänskliga insatsen i produktionen styrdes av vetenskapliga lagbundenheter, som man kunde utforska och utnyttja. Den grundtanken låg bakom de arbetslednings- och organisationssystem, till exempel amerikanen Frederick W. Taylors Scientific Management och fransmannen Henri Fayols administrationslära, som började spridas omkring sekelskiftet 1900. Där de infördes bidrog de starkt till att rensa undan rester från äldre former av företagsledning, som kunde uppfattas som irrationella, emotionella eller oekonomiska. Mycket av den patriarkala ansvarskänslan strök med på kuppen.

Företagsformerna ändrades. Allt fler bolag bedrevs i form av aktiebolag. I dem hade ägarna ett begränsat ansvar och riskerade bara den insats de gjort genom att förvärva sin aktiepost. Bolaget framträdde som en egen juridisk person.

Industrialiseringen i Sverige ägde inledningsvis rum på landsbygden. Successivt blev staden den typiska miljön för industriell tillverkning, antingen genom att tillverkning förlades till städerna, eller genom att tätorter bildades i anslutning till industriföretagen. I städerna samlades växande skaror av arbetssökande och tillgången på arbetskraft var i

36

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet med pappersmassefabriker och pappersbruk. Den kemiska industrin utvecklades genom tändsticksfabriker och fabriker för tillverkning av sprängmedel och konstgödsel. Jordbrukets, järnvägarnas och sjöfartens växande användning av maskiner skapade efterfrågan på mekaniska fabriker på olika håll i landet. Urbaniseringen stimulerade byggindustri och byggmaterialindustri. Mot slutet av 1800-talet startades flera av de industriföretag, som exploaterade tekniska uppfinningar och därför brukar kallas ”snilleindustri”. Nu lades grunden till stora, exportorienterade verkstadsföretag: Separator, SKF, AGA, ASEA, LM Ericsson, Atlas Diesel med flera, vilka i sin tur ledde till framväxten av nätverk av underleverantörer. Bortsett från de senare tillkomna biltillverkarna var den svenska industristrukturen etablerad redan under 1900-talets första decennier.

regel god. Levnadsförhållandena för de outbildade och deras familjer var i regel usla. De var ofta daglönare. Industrialiseringen innebar en proletarisering av en del av arbetskraften. För den utbildade delen av arbetskraften gällde inte detta. För dem skapade industrialiseringen nya möjligheter till utveckling. De förmådde bygga en plattform av sin kompetens, utifrån vilken de kunde förhandla om priset för sitt arbete. I takt med industrialiseringen växte organiseringen av arbetskraften fram. Den började bland de yrkeskunniga arbetarna och nådde först senare de okvalificerade. Under 1880- och 1890-talen bildades många fackföreningar, som i sin tur slöt sig samman till bransch- eller yrkesförbund. För att hantera de för fackföreningarna gemensamma, företrädesvis politiska intressena, bildades Landsorganisationen (LO) 1898. För tjänstemännen skedde organiseringen avsevärt senare, och ännu senare tillkom akademikernas fackliga organisationer. Som svar på arbetarnas organisering slöt sig också företagarna samman till arbetsgivarföreningar. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) bildades 1902. Därmed fanns en grundstruktur på plats för att successivt utveckla former för partsförhandlingar kring produktion, ersättningar och arbetsförhållanden. Staten bidrog med ett regelverk, men lät parterna förhandla sig fram till innehållet i arbetskontraktet. Detta var den ena grundvalen för den svenska modellen. Den andra var en ansvarsfördelning mellan näringslivet och den offentliga sektorn, formad i en uppgörelse mellan socialdemokratin och de borgerliga partierna: näringslivet skulle förbli i privat ägo (inte förstatligas) och drivas utifrån företagsekonomisk rationalitet (inte ta samhällsekonomiska hänsyn). En stark offentlig sektor skulle i sin tur ta hand om dels de sociala förutsättningar som arbetslivet byggde på (till exempel utbildningen), dels de övergångsfenomen som ett föränderligt näringsliv förde med sig (till exempel arbetsförmedling och arbetslöshetsunderstöd) samt de situationer, då medborgarna inte kunde delta i arbetslivet (sjukdom, ålderdom).

Grundtanken var alltså att det privata näringslivet skulle stå för produktionen av varor och tjänster medan den politiskt styrda, offentliga sektorn skulle hantera de sociala frågorna. Det innebar att de privata företagen friskrevs från ett vidare socialt ansvar, vid sidan av det som måste tas inom produktionen (till exempel arbetarskydd eller senare arbetsmiljöfrågor). Företagens viktigaste sociala uppdrag var att bli lönsamma och därmed skapa arbetstillfällen. Företag som visade ambition att ta ett vidare socialt ansvar var inte särskilt välkomna på den sociala arenan. Fackföreningsrörelsen drev på för att få bort alla

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 37

rester av patriarkalt ansvarstagande: naturaersättningar av alla de slag skulle bytas ut mot ersättning i pengar.

Det var en medveten strävan att göra relationerna mellan arbetsgivare och anställda så ”tunna” som möjligt: en bestämd arbetsinsats skulle bytas mot en fastställd, ekonomisk ersättning. Det skulle vara affärsmässigt och rationellt. Så möttes fackets målsättningar och företagsledningens strävan efter företagsekonomisk rationalitet i en minimering av de mänskliga relationerna i arbetslivet: arbetskraften blev bara en ekonomisk funktion och sociala frågor var ingenting för företagen att syssla med. Men sysselsättning och tillväxt skapade företagen som aldrig förr.

Det postindustriella Sverige

Den svenska modellen var en nationell modell. Inte i bemärkelsen att den var unik eller enastående. Snarare rörde det sig om en svensk variant av en ganska allmän nordeuropeisk modell. Men den var nationell i den meningen att den för att fungera förutsatte en möjlighet att reglera förhållandet till ekonomin i omvärlden. Arbetsmarknadsmodellen förutsatte en reglering av invandringen. Förhandlingssystemet på arbetsmarknaden, som regelmässigt resulterade i alltför stora löneökningar, byggde på möjligheten att reglera kostnadsnivån i förhållande till utlandet genom återkommande devalveringar.

Under 1980-talet krackelerade den svenska modellen under intryck av den internationella utvecklingen. Under 1990-talet försvann stora delar av den till följd av globaliseringen. Sveriges inträde i EU 1995 förändrade också spelplanen och det var inte självklart hur anpassningen till den grundläggande rörelsefriheten i unionen skulle gå till. Globalisering kan definieras på olika sätt. En definition innebär att betydelsen av den geografiska lokaliseringen minskar i det ekonomiska livet. Andra parametrar är att till exempel kostnader, tillgång till arbetskraft, infrastrukturella förutsättningar eller institutionella ramar blir mer betydelsefulla vid lokaliseringsbeslut. Genom att allt fler länder började samarbeta på alltmer öppna marknader ritades den ekonomiska världskartan om.

En annan viktig förutsättning var avregleringen och internationaliseringen av de finansiella marknaderna. Valutaregleringen avskaffades på många håll. De internationella kapitalströmmarna växte i omfattning och styrka. Effekterna av detta märktes inte minst i Sverige, där allt fler av de stora företagen helt eller delvis kom i utländsk ägo i samband

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

med uppköp eller fusioner: AGA, Asea, Astra, Avesta, Bofors, Saab, Stora, Volvo för att bara nämna några. Andra, som fortfarande ses som svenska bolag, till exempel Ericsson, har ett mycket starkt utländskt inslag bland sina aktieägare.

En annan förändring gällde gränssnittet mellan vad privata företag kunde göra och vad som skulle vara förbehållet den offentliga sektorn. En rad områden, där statliga, landstings- eller primärkommunala organisationer haft monopol, öppnades för privata initiativ: friskolor, vårdcentraler, sjukhus, arbetsförmedling och så vidare. Listan kan göras lång. Även offentliga verksamheter som inte privatiserades omorganiserades så att de kom att likna privata bolag. Sådana förändringar gick under beteckningen ”New Public Management”, NPM. Till och med den offentliga kärnverksamheten, myndighetsutövningen, påverkades av de föreställningar om effektivitet som utformats i privata företag. Gränsen mellan privat och offentligt blev ganska otydlig när deras former blev så lika. Då var det inte lätt att upprätthålla föreställningen att socialt ansvar bara kunde tas av det allmänna. Som en politisk reaktion mot den utvecklingen kan man se debatten, som med jämna mellanrum flammar upp, om det är rimligt att privata företag inom välfärdssektorn (vård, skola, omsorg) ska kunna dela ut stora vinster till sina ägare.

Dagens postindustriella arbetssituation präglas av flexibilitet där arbetsplatsen inte nödvändigt är knuten till en viss plats och där avstånden på många vis blivit mindre.

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 39

Produktionen i många branscher blev alltmer datoriserad och kunskapsintensiv. Det innebar att beroendet ökade av forskning och utveckling. Sådana resurser är svåra att bygga upp inom en nationell ram. För att få tillgång till dem måste större enheter skapas eller samarbeten mellan olika företag arrangeras. Inom bilindustrin krävs till exempel ett mycket stort underlag för att utveckla en radikalt ny modell. Nätverk långt över de nationella gränserna blev allt vanligare och med dem följde idéer och impulser som inspirerade till förnyelse av produkter och processer inom näringslivet. I det sammanhanget introducerades de svenska företagen för tankegången att de, framför allt på de internationella marknaderna, borde ta ett socialt ansvar som de inte tog på hemmaplan. De mötte CSR.

Men CSR var en främmande idé i den miljö som präglats av den svenska modellens tradition. Motståndet mot denna i grunden anglosaxiska föreställningsvärld var stort, vilket kanske inte är förvånande men ändå behöver förklaras, med tanke på hur enkelt och snabbt andra former av amerikanskt inflytande gjort sig gällande inom affärs livet, kulturen och samhällslivet i övrigt. CSR-idéerna stred mot starka etablerade intressen, som investerat i den svenska modellen och dess organisatoriska uppbyggnad.

För företagen var det främmande att tänka sig att gå in på områden som de tidigare varit befriade från att bry sig om. Den inställningen levde länge kvar hos näringslivets organisationer som långt senare än de internationella företagen började förstå innebörden av CSR. Sådant engagemang kunde möjligen vara motiverat någonstans i tredje världen, menade Svenskt Näringslivs föregångare under 1990-talets senare år, men inte här hemma, där det fanns en fungerande offentlig sektor.

För fackföreningsrörelsen hade redan företagens internationalisering under 1980- och 1990-talet ställt till problem. Den svenska förhandlingsordningen passade inte de former som det fackliga inflytandet hade på andra håll. Anknytning till fackliga samarbetsorgan inom den europeiska gemenskapen sågs mer som en slags expertuppdrag. Den fackliga rörelsen var starkt präglad av sin identitet som part i den svenska modellen.

Politikerna, i synnerhet bland vänstern, var i regel tveksamma till att släppa in storföretag i den offentliga sektorns monopolsfär, där de sociala frågorna så länge hade hanterats. Även från högsta ort uttrycktes misstänksamheten mot denna sammanblandning av vinstintresse och sociala mål.

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

Ansvar och hållbarhet i sitt sammanhang – bokens struktur och innehåll

Det svenska exemplet visar att idéerna om vilket samhällsansvar företagen anses ha och hur de ska leva upp till kraven från omvärlden inte är självklara. Det har i västvärlden funnits och fortsätter att finnas olika idéer om hur relationen mellan företagsamhet och samhälle ska utformas. Det är inte givet att CSR ska stöpas i en och samma form på olika håll i världen. CSR-begreppet kan ses som ett uttryck för en ekonomisk-politisk hegemoni med sin bas i anglosaxiskt näringsliv. Samtidigt finns det kulturella skillnader och olikheter i tradition och social struktur, som medför att CSR kommer att te sig olika. Relationen mellan näringsliv och samhälle, och mellan ekonomi och politik, påverkar CSR:s uttryck, vilket flera av bokens kapitel tar upp.

Bokens struktur

Efter det här inledande kapitlet, som belyser kontexten i vilket ansvar och hållbarhet diskuteras historiskt och i dag, organiseras boken i tre delar. Den första delen omfattar kapitel ett till och med kapitel fyra och ger sammantaget en bred introduktion till CSR och hållbarhet samt introducerar begrepp och definitioner inom området. Del 2 har fyra kapitel som på olika sätt belyser ansvar och hållbarhetsarbetet i företagens och affärsverksamhetens praktik, alltifrån hur hållbarhetsarbetet organiseras i globala värdekedjor till konsumenters etiska köpval och hur företag internt kan styra och redovisa sitt hållbarhetsarbete. Den tredje och sista delen i boken lyfter blicken till en mer strategisk nivå där kapitalets och investeringarnas roll i företags hållbarhetsarbete lyfts fram. Den tredje delen belyser också övergripande hållbarhetsstrategier samt hur det kan kommuniceras. Det är naturligtvis inte nödvändigt att läsa i den ordning som de olika kapitlen presenteras. Det kan dock vara en god idé att orientera sig i de fyra inledande kapitlen för att få en mer allmän bakgrund och för att få begrepp och definitioner förklarade, som återkommer i de senare kapitlen. Sedan är det fullt möjligt för den som är särskilt intresserad att gå direkt på de olika kapitlen i den ordning som det passar.

Varje kapitel avslutas med ett antal frågeställningar, som kan ge utgångspunkt såväl för egna reflektioner som gemensamma diskussioner. Där finns också förslag till vidare läsning i form av lästips. Den fullständiga litteraturlistan för samtliga kapitel återfinns i slutet av

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 41

boken, där också ett sakregister underlättar sökandet efter särskilda teman och resonemang.

Detta inledande kapitel belyser trender som är aktuella och påverkar diskursen för CSR och hållbarhetsfrågorna. Vidare behandlar kapitlet den teoretiska diskussionen om vad företag har för ansvar och hur de fogas in i samhället, särskilt ur den skandinaviska traditionen och kontexten med en stark välfärdsstat och uppdelning av ansvar på arbetsmarknaden mellan arbetstagare och arbetsgivare. Vissa grundläggande modeller såsom intressentmodellen förklaras utifrån hur företagens ansvar kan förstås och definieras.

Kapitel 2 ger en introduktion till CSR, Corporate Social Responsibility. Karolina Windell och Maria Grafström presenterar idéerna, framväxten och argumenten för företags samhällsansvar. Intressentmodellen, som har blivit en bärande idé kring vilka företaget har ett ansvar gentemot, utvecklas och diskuteras. I kapitlet framgår inte minst mediernas viktiga roll både som granskare och som en arena där intressenterna utkräver ansvar av företagen.

Kapitel 3, som är författat av Susanne Sweet, innehåller en grundläggande genomgång av företagens miljöansvar och hur det har utvecklats och kopplats till begreppet hållbar utveckling. I kapitlet redogörs för hur utvecklings- och miljöfrågor på systemnivå över tid utvecklats och institutionaliserats samt hur de hänger ihop med företags verksamhet. Viktiga begrepp och konventioner inom hållbar utveckling och hållbarhet presenteras. Modeller för hållbart företagande presenteras som adresserar de strategiska utmaningar samhället och företagen står inför, till exempel i klimatfrågan.

I kapitel 4 ger Lin Lerpold och Laurence Romani en grund och översikt av social hållbarhet och reder ut begreppen. Utifrån viktiga institutionella ramverk och konventioner, såsom FN:s Mänskliga Rättigheter, ILO:s deklaration av arbetsrättsliga frågor samt Agenda 2030, ger de exempel på och diskuterar företagens roll och verksamhet. De tar också upp de utmaningar i förhållande till internationell migration som flertalet länder upplever och dess påverkan på arbetsmarknaden och företagen, men också hur migranter har bidragit till innovation och entreprenörskap. Exempel ges också på hur större företag har arbetat med integration och med en ökad diversifiering av arbetskraft i sina företag.

Susanne Sweet och Katarina Arbin redogör i kapitel 5 för hur idéerna och synen på företagens arbete och ansvar för hållbarhet i produktionsledet har utvecklats och integrerats i värdekedjan. De visar

Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

på vilket sätt företagen förutsätts ta ansvar för sina leverantörer och kunder. Här framgår hur riskfyllt det är att inte ha överblick över sin leverantörskedja och hur viktigt det är att företag kan garantera rimligt miljöansvar och goda arbetsförhållanden hos sina leverantörer. Inköpare har ett särskilt ansvar för att arbeta med hållbarhetsfrågorna gentemot företagets leverantörer och kapitlet ger exempel på hur inköpsorganisationen kan arbeta med frågorna. Kapitlet tar också upp Cirkulär Ekonomi, en starkt kommande strategi inom EU och hos företagen för att både förhålla sig till och garantera försörjningen av insatsvaror i ett alltmer resurskrävande värld

I kapitel 6 tar Susanne Sweet upp en av de viktiga intressenterna för att nå hållbar konsumtion, köparen av varor och tjänster. Hon tar upp begrepp inom hållbar konsumtion och diskuterar konsumentens roll samt företagens ansvar. Kapitlet ger också en översikt av begrepp, olika marknadsinriktade instrument, strategier och modeller som företag kan använda för att stödja arbetet med hållbara affärsmodeller och hjälpa konsumenter att välja en mer hållbar konsumtion.

Magnus Frostenson diskuterar i kapitel 7 hur företag kan förhålla sig till den egna organisationens och medarbetarnas etik och hur det kan kopplas till styrning av företagets hållbarhetsarbete. En introducerande del om vad ett företagsetiskt perspektiv är ges och kopplas till etiskt beslutsfattande i organisationer. En viktig etisk utmaning är korruption och författaren tar upp några grundläggande begrepp och sätt att arbeta för att förhindra korruption i organisationer. Vidare tar kapitlet upp hur man kan organisera och styra med regler och värderingar för att få en god och stabil etisk kompetens hos ledare och medarbetare.

I kapitel 8 går Tommy Borglund igenom förutsättningarna för redovisning och rapportering av företagens hållbarhetsarbete. Här uppmärksammas standardiseringen av rapporterna och hur den kan genomföras i praktiken. EU:s nya lag om hållbarhetsredovisning, CSRD, är i förgrunden av diskussionen om hur företagens transparens förbättras löpande över tiden.

I kapitel 9 vrids fokus mot ägarna och de finansiella marknaderna. Av kapitlet, som är skrivet av Emma Sjöström, framgår hur viktiga investerarna blivit för att driva ansvarsfrågorna, som på denna marknad går under beteckningarna, ESG (environment, social and governance issues) eller SRI (socially responsible investment). I Europa kan två tredjedelar av det kapital som förvaltas med någon slags hållbarhetskriterier hänföras till institutioners som exempelvis pensionsfonder, varför institutioner sannolikt är en av de viktigaste och mest effektiva

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 43

påtryckningsgrupperna när det gäller att kräva hållbarhet av företag, till exempel fossilfri energi. Kapitlet redogör för begrepp såsom hållbara investeringar, aktieägarvärde och intressentvärde och olika finansiella instrument och metoder för att styra mot hållbara investeringar.

Tommy Borglund har skrivit kapitel 10 som reser frågan om hur hållbarhetsaspekter kan kopplas till företagandets strategiska nivåer. Vissa företag har redan utvecklat hållbarhetsstrategier och många andra utvecklar dem nu, också som en del av CSRD som kräver ett mer strategiskt förhållningssätt. Det nya begreppet finansiell väsentlighet korsbefruktas med koncept som ”Shared Value” till nya konkurrensstrategier med hållbarhet i centrum.

Tommy Borglund beskriver avslutningsvis i kapitel 11 hur de kommunikativa aspekterna av CSR har haft en avgörande betydelse för ökat ansvarstagande. I en alltmer digitaliserad, global värld behöver företagen inte bara ta ansvar utan måste också lära sig berätta om det för att vinna och behålla intressenternas förtroende. Och vad de förväntas berätta om måste de också leva upp till.

44 Del 1 – Företag, ansvar och hållbarhet

DISKUSSIONSFRÅGOR

1. Diskutera olika uppfattningar om vad företag är, vilkas intressen de tjänar och hur de kan kopplas till ett gemensamt samhällsintresse.

2. Ger modellen ”license to operate” en rimlig bild av de krafter som formar förutsättningarna för företagens verksamhet? Pröva mot den egna.

3. Ge exempel på och diskutera hur ett företag skulle kunna stärka sitt förtroende på marknaden genom de fyra vägar till trovärdighet som presenteras i kapitlet.

4. Diskutera likheter och skillnader mellan den historiska brukshushållningen och idealbilden av ett globalt företag med en utvecklad CSR-strategi.

Lästips

De Geer, H. (2009). Den svenska historien, modellen och förståelsen för CSR, i 125 år med Corporate Social Responsibility. Centrum för Näringslivshistoria

Johansson, I.; Jönsson, S.; Solli, R. (2006). Värdet av förtroende. Studentlitteratur Williamson, O. & Winter, S.G. (1991). The Nature of the Firm: Origins, Evolution, and Development. Oxford University Press

kapitel 1 – Företagsansvar i en Förän Derlig värl D 45

csr och hållbart företagande introducerar många perspektiv på företagens sociala ansvar och hållbart företagande, samt hur de olika perspektiven hänger ihop. Resonemangen knyter an till verkliga exempel och fall.

Utvecklingen inom hållbarhet har gått snabbt inom både politik och företagande. Fenomen som socialt entreprenörskap, hållbara affärsstrategier och nya finansiella modeller kring hållbarhet har vuxit sig allt starkare. Nytt i denna upplaga är CSRD och de nya EU-regleringarna och fördjupade diskussioner om hållbarhet som affärsstrategi. Boken ger både en överblick över de viktigaste koncepten och teorierna samt ett djup kring historiska perspektiv och företagsetiska kopplingar. Teori varvas med exempel från en lång rad företag och organisationer.

Boken är uppdelad i tre delar: Den första delen ger en överblick av ämnet, dess bakgrund och framväxt. Den andra delen tar upp företagens och affärsverksamhetens praktik. I den tredje delen lyfts fokus till kommunikation och strategier för ansvarsfullt och hållbart företagande.

Boken samlar några av de mest inflytelserika experterna inom området och används vid ett stort antal universitet och chefsutbildningar i Sverige.

CSR och hållbart företagande är skriven av Tommy Borglund, Susanne Sweet, samt Katarina Arbin, Magnus Frostenson, Maria Grafström, Lin Lerpold, Laurence Romani, Emma Sjöström och Karolina Windell. Författarna har lång erfarenhet av akademisk forskning på CSR- och hållbarhets områdena.