Protevangelionen KAPITEL 1 1 I historien om Israels tolv stammar lÀser vi att det fanns en viss person som hette Joakim, som var mycket rik och gav dubbla 1 offer till Herren Gud, efter att ha fattat detta beslut: min egendom skall vara till gagn för hela folket , och att jag kan finna nÄd frÄn Herren Gud till förlÄtelse för mina synder. 2 Men vid en viss stor högtid för Herren, nÀr Israels barn bjöd fram sina gÄvor och Joakim ocksÄ offrade sina, stÀllde översteprÀsten Ruben emot honom och sade att det inte Àr tillÄtet för dig att offra dina gÄvor, eftersom du inte har skapade nÄgot problem i Israel. 3 DÄ Joakim var mycket orolig, gick han bort för att rÄdfrÄga de tolv stammarnas register för att se om han var den ende som inte hade fött nÄgot problem. 4 Men efter förhör fann han att alla de rÀttfÀrdiga hade uppvÀckt sÀd i Israel: 5 DÄ pÄkallade han patriarken Abraham, huru Gud vid slutet av hans liv hade gett honom hans son Isak; över vilken han var ytterst bedrövad och inte ville ses av sin hustru: 6 Men drog sig tillbaka ut i öknen och slog upp sitt tÀlt dÀr och fastade fyrtio dagar och fyrtio nÀtter och sade till sig sjÀlv: 7 Jag vill inte gÄ ner för att Àta eller dricka, förrÀn Herren, min Gud, ser ner pÄ mig, men bönen ska vara min mat och dryck. KAPITEL 2 1 Under tiden blev hans hustru Anna bedrövad och förvirrad av dubbel skull och sade att jag skulle sörja bÄde över mitt Ànkaskap och min ofruktighet. 2 DÄ nÀrmade sig en stor högtid för Herren, och hennes tjÀnarinna Judith sade: "Hur lÀnge vill du sÄ plÄga din sjÀl?" Herrens högtid Àr nu kommen, dÄ det Àr olagligt för nÄgon att sörja. 3 Ta dÀrför denna huva som gavs av en som tillverkar sÄdant, ty det Àr inte lÀmpligt att jag, som Àr en tjÀnare, bÀr den, men den passar vÀl en person av din större karaktÀr. 4 Men Anna svarade: GÄ bort frÄn mig, jag Àr inte van vid sÄdant; dessutom har Herren ödmjukat mig mycket. 5 Jag fruktar att nÄgon ondskefull person har gett dig detta, och du har kommit för att förorena mig med min synd. 6 DÄ svarade hennes tjÀnarinna Judit: Vad ont skall jag önska dig, nÀr du inte lyssnar pÄ mig? 7 Jag kan inte önska dig en större förbannelse Àn du Àr under, eftersom Gud har tillslutit ditt moderliv, sÄ att du inte skulle bli en moder i Israel. 8 DÀrmed blev Anna mycket bekymrad och hade pÄ sig sin bröllopsdrÀkt och gick omkring klockan tre pÄ eftermiddagen för att vandra i sin trÀdgÄrd. 9 Och hon sÄg ett lagertrÀd och satte sig under det och bad till Herren och sade: 10 O mina fÀders Gud, vÀlsigna mig och se pÄ min bön som du vÀlsignade Saras moderliv och gav henne en son Isak.
KAPITEL 3 1 Och nÀr hon tittade mot himlen, sÄg hon ett sparvbo i lagern, 2 Och hon sörjde inom sig sjÀlv och sade: "Ve Àr jag, vem har fött mig?" Och vilken moderliv bar mig, att jag skulle vara sÄ förbannad inför Israels barn, och att de skulle hÄna och hÄna mig i min Guds tempel: Ve mig, vad kan jag liknas vid? 3 Jag Àr inte jÀmförbar med sjÀlva vilddjuren pÄ jorden, ty Àven jordens vilddjur Àr fruktsamma inför dig, Herre! Ve jag, vad kan jag jÀmföra med? 4 Jag Àr inte jÀmförbar med de rÄa djuren, ty Àven de rÄa djuren Àr fruktsamma inför dig, Herre! Va Àr jag, vad Àr jag jÀmförbar med? 5 Jag kan inte jÀmföras med dessa vatten, ty Àven vattnet Àr fruktbart inför dig, Herre! Ve jag, vad kan jag jÀmföra med? 6 Jag Àr inte jÀmförbar med havets vÄgor; ty dessa, vare sig de Àr lugna eller i rörelse, med fiskarna som Àr i dem, prisa dig, Herre! Ve jag, vad kan jag jÀmföra med? 7 Jag Àr inte jÀmförbar med sjÀlva jorden, ty jorden bÀr sina frukter och prisar dig, Herre! KAPITEL 4 1 DÄ stod en Herrens Àngel bredvid henne och sade: Anna, Anna, Herren har hört din bön; du skall bli havande och föda, och din avkomma skall talas om i hela vÀrlden. 2Och Anna svarade: SÄ sant Herren min Gud lever, vad jag Àn föder, vare sig det Àr man eller kvinna, det skall jag överlÀmna Ät Herren, min Gud, och det skall tjÀna honom i heliga ting under hela sitt liv. 3 Och se, tvÄ Ànglar uppenbarade sig och sade till henne: Se, din man Joakim kommer med sina herdar. 4 Ty en Herrens Àngel har ocksÄ kommit ner till honom och sagt: Herren Gud har hört din bön, skynda dig och gÄ hÀrifrÄn, ty se, Anna, din hustru, skall bli havande. 5 Och Joakim gick ner och kallade pÄ sina herdar och sade: För mig hit tio lamm utan flÀck eller lyte, sÄ skola de vara Ät Herren, min Gud. 6 Och kom med tolv kalvar utan fel, och de tolv kalvarna skola vara Ät prÀsterna och de Àldste. 7 Kom med mig ocksÄ hundra getter, och de hundra getterna skola vara för hela folket. 8 Och Joakim gick ner med herdarna, och Anna stod vid porten och sÄg Joakim komma med herdarna. 9 Och hon sprang och hÀngde om hans hals och sade: »Nu vet jag att Herren har vÀlsignat mig mycket. 10 Ty se, jag som var Ànka Àr inte lÀngre Ànka, och jag som var ofruktsam skall bli havande. KAPITEL 5 1 Och Joakim stannade den första dagen i sitt hus, men nÀsta dag bar han fram sina offer och sade: 2 Om Herren Àr vÀlvillig mot mig, lÄt plÄten som finns pÄ prÀstens panna 1 göra det uppenbart. 3 Och han konsulterade plÄten som prÀsten bar och sÄg den, och se, synd fanns inte hos honom. 4 Och Joakim sade: "Nu vet jag att Herren Àr mig vÀlsignad och har tagit bort alla mina synder." 5 Och han gick ned frÄn Herrens tempel, rÀttfÀrdiggjord, och gick till sitt eget hus.