Jesaja KAPITEL 1 1 Jesajas, Amos sons, syn, som han såg om Juda och Jerusalem, i Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias, Juda kungars, tid. 2 Hör, I himlar, och lyssna, du jord! Ty HERREN har talat: Jag har uppfostrat och fostrat barn, men de har gjort uppror mot mig. 3 Oxen känner sin ägare och åsnan sin herres krubba, men Israel vet ingenting, mitt folk tänker inte. 4 Ve, du syndiga nation, du folk tyngt av missgärning, du ogärningsmännens avkomma, fördärvliga barn! De har övergivit HERREN, de har förtörnat Israels Helige, de har vikit tillbaka. 5 Varför skulle ni bli ännu mer slagna? Ni skall göra uppror ännu mer, hela huvudet är sjukt och hela hjärtat är modfällt. 6 Från fotsulan ända till huvudet finns inget hel där, bara sår, blåmärken och ruttnande sår; de är varken stängda eller förbundna eller lindrade med salva. 7 Ert land ligger öde, era städer är uppbrända i eld. Främlingar förtär er mark inför er, och den ligger öde, som om den har förstörts av främlingar. 8 Och dottern Sion är kvarlämnad som en hydda i en vingård, som en hydda i en gurkträdgård, som en belägrad stad. 9 Om inte Herren Sebaot hade lämnat kvar en mycket liten kvarleva åt oss, skulle vi ha varit som Sodom, vi skulle ha blivit lika Gomorra. 10 Hör Herrens ord, ni Sodoms furstar, lyssna till vår Guds lag, ni Gomorras folk. 11 Vad skall jag då ha så många offer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av baggar och fett av betade djur, och jag har ingen lust i blod av tjurar, lamm eller getter. 12 När ni kommer för att träda fram inför mig, vem har då krävt detta av er hand att beträda mina gårdar? 13 Frambär inte längre fåfänga offer; rökelse är en styggelse för mig; nymånader och sabbater, sammankomster, kan jag inte avskaffa; det är synd, ja, högtidliga sammankomster. 14 Era nymånader och högtider hatar min själ; de är mig till besvär, jag är trött av att bära dem. 15 Och när ni sträcker ut era händer, skall jag dölja mina ögon för er; ja, när ni ber många, skall jag inte höra; era händer är fulla av blod. 16 Tvätta er, rena er; skingra era onda gärningar från mina ögon; upphör att göra ont. 17 Lär dig att göra gott, sök rätt, hjälp de förtryckta, döm de faderlösa, tala för änkan. 18 Kom nu, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är scharlakansröd, skall de bli vita som snö; om de än är röda som karmosinrött, skall de bli som ull. 19 Om ni är villiga och lydiga, skall ni få äta landets goda. 20 Men om ni vägrar och är upprorsmakande, skall ni bli uppslukade av svärd, ty Herrens mun har talat det. 21 Hur har inte den trogna staden blivit till en sköka! Den var en gång full av rätt, rättfärdighet bodde där, men nu finns det mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg, ditt vin blandat med vatten. 23 Dina furstar är upprorsmakare och tjuvars vänskapsband; alla älskar de gåvor och jagar efter belöningar. De dömer inte den faderlöse, och änkans sak kommer inte till dem. 24 Därför säger Herren, HERREN Sebaot, Israels Mäktige: Ack, jag skall ge mig ro över mina ovänner och hämnas mina fiender. 25 Och jag skall vända min hand mot dig och rensa bort ditt slagg och ta bort allt ditt tenn. 26 Och jag skall åter ge dig domare som i början, och dina rådgivare som i begynnelsen. Därefter skall du kallas rättfärdighetens stad, den trogna staden. 27 Sion skall förlossas genom rätt och dess omvända genom rättfärdighet. 28 Och förintelse skall vara både överträdare och syndare, och de som överger HERREN skall förgås. 29 Ty de skall skämmas för ekarna som ni har längtat efter, och ni skall skämmas för de trädgårdar som ni har utvalt. 30 Ty ni skall vara som en ek vars löv vissnar, som en trädgård utan vatten. 31 Och den starke skall bli som blån, och dess tillverkare som en gnista, och de skall båda brinna tillsammans, och ingen skall släcka dem. KAPITEL 2 1 Det ord som Jesaja, Amos son, såg om Juda och Jerusalem. 2 Och det skall ske i de sista dagarna att berget där Herrens hus står skall stå grundat högst uppe bland bergen och upphöjas över höjderna, och alla folk skall strömma dit. 3 Och många folk skall gå och säga: Kom, låt oss gå upp till Herrens berg, till Jakobs Guds hus. Han skall lära oss sina vägar och vi skall vandra på hans stigar. Ty från Sion skall lagen utgå och Herrens ord från Jerusalem. 4 Och han skall döma bland folken och rätta åt många folk. De skall smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folk skall inte lyfta svärd mot folk, och de skall inte mer lära sig att kriga. 5 Kom, Jakobs hus, låt oss vandra i Herrens ljus. 6 Därför har du övergivit ditt folk, Jakobs hus, ty de fylls av österns rikedomar och är spåmän likt filistéerna, och de njuter av främlingars barn. 7 Deras land är fullt av silver och guld, och deras skatter är oändliga; deras land är fullt av hästar, och deras vagnar är oändliga. 8 Deras land är fullt av avgudar; de tillber sina händers verk, det som deras egna fingrar har gjort. 9 Och den ringa mannen böjer sig, och den store mannen ödmjukar sig; förlåt dem därför inte. 10 Gå in i klippan och göm dig i stoftet, för Herrens fruktan och för hans majestäts härlighet. 11 Människans högmod skall ödmjukas och människornas högmod skall böjas ner, och HERREN allena skall vara upphöjd på den dagen. 12 Ty Herren Sebaots dag skall komma över var och en som är stolt och högmodig, och över var och en som är upphöjd, och han skall bliva förnedrad. 13 Och över alla Libanons höga och upphöjda cedrar och över alla Bashans ekar, 14 Och över alla höga berg och över alla upphöjda kullar, 15 Och över varje högt torn och över varje befäst mur,