Det var äntligen lördag. Karl hade längtat hela veckan efter helgen. På lantis, där han var medan mamma och pappa jobbade brukade det vara roligt. Fast just den här veckan hade flera av hans kompisar varit sjuka. Dagarna hade känts långa och tråkiga. Men för varje dag som gick kom Karl ett steg närmare helgen. På lördagarna fick man äta godis och se på film. Den här veckan hade Karl längtat extra mycket efter det.
Lördagsgodiset bodde högt uppe i ett skåp i köket. Det var bäst så, tyckte mamma och pappa, eftersom det blev så lätt att smaka på det under veckan annars. Men igår när Karl kom hem från lantis hade mamma tagit ned godisburken. Hon tog en kola med prassligt papper och gav till Karl.
”Det är bäst att du smakar en av kolorna så de är bra till imorgon”, sa hon och blinkade busigt mot Karl och log. Han tog av pappret och stoppade kolan i munnen. Precis då ropade Karls lillebror Samuel från sitt rum och väckte samtidigt bebisen som legat och sovit. Mamma var tvungen att skynda iväg till hans syskon. Kvar stod Karl med godisburken utan möjlighet att ställa tillbaka den i skåpet igen. Men kanske gjorde det inget om han tog med sig burken in på sitt rum istället? Han skulle ju ändå öppna den igen redan imorgon.
På lördag morgon åt Karl frukost med hela sin familj. Det var mamma, pappa, lillebror Samuel och bebisen. När Karl var mätt hoppade han ned från stolen och skyndade sig in på sitt rum.
Han skulle inte smaka på godiset. Han skulle bara titta till kolorna och se att allt var okej med dem. Godisburken stod på hans skrivbord. Men när han närmade sig såg han att det låg något på golvet. DET VAR ETT TOMT GODISPAPPER!
Karl skyndade sig fram och tog upp pappret. Med en isande misstanke kastade han sig mot godisburken. Locket satt inte fast ordentligt. Hade han inte satt på det ordentligt igår? Jo, det var han alldeles säker på. Med stigande oro tog han tag i det lösa locket och ryckte av det. Burken var tom. Det fanns inte en enda kola kvar. Någon hade tjuvat hans lördagsgodis!
