VĂ„rt lands dramatiska resa genom geologisk tid
Alasdair Skelton
My SchĂŒldt
En berÀttelse om Sverige
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Alasdair Skelton och My SchĂŒldt
Foto: Alasdair Skelton, Francesca Thiel Spasojevic, Marit Norin och Todd Ehlers
Grafisk form: Mattias Norén
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-303-1
Prolog
Utö
Om vulkaner, 1000-Ärig gruvdrift och upptÀckten av litium
SĂĄpmi
Om miniatyrkontinenter, ofattbara tidsrymder och vÀrldens största underjordiska jÀrnmalmsgruvor
Stockholm och FjÀrdlÄng
Om vÄra forntida berg som var höga som Anderna och om bergarternas oÀndliga kretslopp
Rödlöga
Om skÀrgÄrdens finaste graniter och lÀckraste ostar
Ălvdalen
Om enorma floder och en miljard spÄrlösa Är
VĂ€ttern
Om nÀr hela jorden var som en enda stor snöboll
Visingsö
Om ekar, kungar och livets Äterkomst efter snöbollsjorden
VĂ€nern
Om livets âbig bangâ och den sedimentĂ€ra berggrundens gömstĂ€llen
Siljan
Om meteoritnedslag och bördiga jordar
Ăland
Om alvar, raukar och klimatforskaren Bert Bolin
Gotland
Om det myllrande livet i ett forntida hav
Tarfala
Om diamanter pÄ à reskutan och havsbotten lÄngt upp pÄ Kebnekaise
Helvetesgraven
Om vÀxternas ankomst och upptÀckten av ett saknat kapitel i Sveriges geologiska historia
Alnö
Om oceaner som aldrig blev oceaner
NyvÄng
Om det största massutdöendet, stenkol och dinosaurier
SöderÄsen
Om SkÄnes vulkaner, flockar av dinosaurier och Pangeas sista dagar
Ivösjön
Om lera, toalettstolar och naturens sÀtt att hÄlla klimatet i balans
Fur
Om ett meteoritnedslag, om kattsand och om nÀr klimatet löpte amok
Eridanos
Om floden som rann dĂ€r Ăstersjön finns idag
Ăja
Om hur inlandsisen har format vÄrt landskap och om en fÀrdvÀg till en annan vÀrld
StockholmsÄsen
Om rullstensÄsar, lervarv och Moder Jords Älder
Höga kusten
Om landhöjning, tunnbröd och vÀrldens högsta strand
Rörstrand
Om tegel, porslin och vÀrldsrekord i nya grundÀmnen
1649
Om enskifte, industrialisering och mÀnniskans relation till naturen
Epilog
KÀllhÀnvisningar
Ordförklaringar
Bokens webbplats
âDear My,
Can I ask you a huge favour?
I have written a book in Swedish on the geology of Sweden.â
SÄ började min resa med denna bok.
Om frĂ„gan hade kommit frĂ„n nĂ„gon annan hade jag nog tackat nej till det han bad mig om: att göra en bok om Sveriges geologi lĂ€ttillgĂ€nglig och intressant Ă€ven för icke-geologer. Men nu kom frĂ„gan frĂ„n en mĂ€nniska som alltid stĂ€ller upp för andra. SĂ„ jag svarade âsjĂ€lvklartâ och sa inte det jag tĂ€nkte: âOm den bara inte hade handlat om geologi.â
Geologi â lika trĂ„kigt som frimĂ€rkssamlande? Högar av stenar som bestĂ„r av olika mineral som jag aldrig kommer ihĂ„g. Ett stort JasĂ„. Men geologi visade sig vara nĂ„got annat Ă€n det jag trodde att det var.
Snabbt fÄngades jag av bokens innehÄll och började se fram emot lördagarna, nÀr jag kunde lÀgga mitt vanliga jobb Ät sidan och sjunka in i min nersuttna favoritfÄtölj med en kopp kaffe och Sveriges geologi.
Geologi â berĂ€ttelsen om ett land som jag Ă€lskar. En hyllningssĂ„ng till vĂ„r ofattbart vackra natur och vad den sĂ€ger oss om vĂ„r historia. (Tydligen kan Ă€ven personer frĂ„n Skottland fĂ€sta sig vid Sveriges natur.) Jag kĂ€nde nĂ€stan hur jag stod tillsammans med Alasdair pĂ„ Utö och blickade ut över Ăstersjöns stora, bleka vatten, med Lettland bortom horisonten. Under fotsulorna: en klipphĂ€ll lenslipad av inlandsisen, en av Sveriges yngsta strĂ€nder. Bakom oss: Sveriges kanske Ă€ldsta strand. Med nyvaknat intresse tittar jag nu pĂ„ stenhĂ€llar, rösen, branter och flyttblock och undrar: hur blev du till?
För vÀnner och bekanta har jag börjat berÀtta att hÀr i Sverige har vi haft berg höga som Himalaya, som först har veckats och sedan slipats ner av vind, vatten och is. Inte bara en gÄng, utan flera gÄnger. Dessutom Àr berg funtade som isberg: det mesta finns under ytan. SÄ nÀr de slipas av höjs de upp, en bit i taget. Hur lÄng tid tar det för vÀder och vind att dag efter dag nöta bort sÄ mycket berg? Mot den bakgrunden har jag börjat förstÄ vad geologisk tid innebÀr.
Geologi â en dramatisk historia som utspelar sig under miljarder Ă„r.
Med viss stolthet tÀnker jag nu pÄ, att vÄrt allra Àldsta urberg Àr nÀstan tre miljarder Är gammalt. Det finns uppe i Såpmi, i hemtrakterna för den Àldsta kulturen i Sverige. Det Àr nÄgot med urberg som kÀnns stabilt, som Sverige. I berggrunden finns ocksÄ malmen (= mer geologi) som Àr en del av det som byggde vÄrt svenska vÀlstÄnd.
Fortfarande kan jag inte fullt ut begripa hur starka geologiska krafter Ă€r â att vĂ„r högsta bergskedja ligger dĂ€r den ligger för att den har skjutits upp ovanpĂ„ det som var kvar av en tidigare bergskedja. Hela fjĂ€llkedjan, med toppar som i sin ungdom var 8000 meter höga, har pressats sidledes sĂ„ att den lagt sig ovanpĂ„ den gamla berggrunden. Tidigare i livet har jag förundrats över hur stora stenblock till pyramiderna (troligen) sköts upp lĂ€ngs sluttande plan. Men en bergskedja?
Lite snopen blev jag nÀr jag förstod att vi har haft vulkaner, inte bara en gÄng utan flera. Senaste gÄngen var visserligen för ett par hundra miljoner Är sedan, men ÀndÄ. NÀr dinosaurierna (dinosaurier? I Sverige?) klafsade omkring i SkÄnes trÀskmarker poppade det upp den ena vulkanen efter den andra och spÄren efter dem finns kvar. Geologi det ocksÄ.
Geologi â berĂ€ttelsen om de senaste cirka tusen Ă„ren, nĂ€r vi i större skala har börjat anvĂ€nda oss av material som vĂ„r geologiska historia har givit oss till skĂ€nks. Ta gruvorna pĂ„ Utö, dĂ€r mĂ€nniskor under vidriga förhĂ„llanden bröt malm redan för
nĂ€stan 1000 Ă„r sedan. Vi vet det, för det finns spĂ„r frĂ„n 1100-talet av malmbrytningen pĂ„ Utö â fast spĂ„ren finns pĂ„ Gotland, av alla stĂ€llen.
Eller Ivö klack: den berÀttelse ur vÄr industriella historia som grep mig mest. Det tog naturen miljontals Är att skapa ett 30 meter tjockt lager av den allra finaste, renaste lera. Nu har vi nÀstan gjort slut pÄ alltihop. Det mesta ligger pÄ soptippar i form av kasserade toalettstolar, handfat och tegel.
Geologi i nutid â nĂ€r mĂ€nskliga aktiviteter pĂ„verkar förutsĂ€ttningarna för livet pĂ„ jorden. Att begrunda att om jordens historia skulle motsvaras av ett dygn, sĂ„ intrĂ€ffar Ă„r 1950 en tusendels sekund före midnatt. Drygt hela mitt liv motsvarar en tusendels sekund i jordens historia.
Jag kunde inte begripa varför Alasdair blev sÄ till sig av nÄgra (i mina ögon högst ordinÀra) stenbumlingar i VÀttern. Nu vet jag att de byggdes av de Àldsta formerna av liv pÄ jorden.
Hur kan det finnas diamanter gömda högst upp pĂ„ Ă reskutan, nĂ€r diamanterna bildades 150 kilometer under jordskorpan? Hur kan den pĂ„gĂ„ende klimatförĂ€ndringen vara ett hot mot raukarna pĂ„ Gotland och Ăland och mot den skĂ€rgĂ„rd jag Ă€lskar? Dessa och mĂ„nga andra frĂ„gor har jag nu svar pĂ„ och svaren har bakats in i texten. I texten finns ocksĂ„ angivelser för att ta sig till de beskrivna platserna och exakta positioner som kan kopieras in i en karta.
Jag hoppas att du blir lika fÀngslad som jag över hur vÄrt land blev till, hur det har utvecklats och vad som sker med det nu, nÀr mÀnniskan har blivit en spelare med sÄ mycket makt att vi pÄverkar förutsÀttningarna för livet pÄ jorden.
Nu överlÀmnar jag dig i Alasdairs hÀnder sÄ att han fÄr berÀtta
Sveriges historia med utgÄngspunkt frÄn vÄr geologi.
My SchĂŒldt
Rödlöga, Stockholms skÀrgÄrd
4,6 miljarder Ă„r â Bilden visar ungefĂ€rlig tidpunkt för kapitlens centrala geologiska hĂ€ndelser. Nuna, Rodinia och Pangea Ă€r superkontinenter som Sverige en gĂ„ng har tillhört.
Om vulkaner, 1000-Ärig gruvdrift och upptÀckten av litium
Jag stĂ„r i vĂ„gskvalpet pĂ„ en stenhĂ€ll en idyllisk sommardag, omgiven av ljuvliga dofter frĂ„n skĂ€rgĂ„rdsblommor och skog. NĂ€r jag blickar ut över Ăstersjön kan jag knappt urskilja de mjuka vĂ„gornas rörelser nĂ€r havet sakta stiger och faller. Mellan stenhĂ€llen dĂ€r jag stĂ„r och de avlĂ€gsna strĂ€nderna i Lettland finns ingenting annat Ă€n hav.
Ingenting vÀxer pÄ stenhÀllen, för varken mossor eller lavar har hunnit etablera sig pÄ den korta tid som gÄtt sedan klipporna reste sig ur havet runt förra sekelskiftet. I jÀmförelse med ett mÀnniskoliv Àr drygt 100 Är en lÄng tid, men i ett geologiskt perspektiv Àr det försvinnande kort. PÄ hÀllens polerade och skulpterade ytor ser jag smala rÀfflor som vittnar om inlandsisens rörelse över den för mÄnga tusen Är sedan.
Eftersom klipphĂ€llen nyss har rest sig ur havet efter den senaste nedisningen Ă€r den en av Sveriges yngsta strĂ€nder. Det Ă€r lĂ€tt att tro att det som ligger i nĂ€rheten Ă€r lika nytt, men sĂ„ Ă€r det inte alls. I berget bakom denna unga, frĂ€scha strand finns spĂ„r av en strand som Ă€r nĂ€stan obegripligt mycket Ă€ldre â 1,9 miljarder Ă„r gammal â nĂ€stan hĂ€lften sĂ„ gammal som planeten jorden.
Vid första anblicken Ă€r det inte sjĂ€lvklart att det Ă€r en strand du tittar pĂ„, för den stĂ„r snett â inte horisontellt â och det brukar strĂ€nder inte göra. NĂ€r den en gĂ„ng i tiden bildades var den vĂ„grĂ€t precis som andra strĂ€nder. Gigantiska krafter har sedan
omformat berggrunden som ön bestÄr av och pressat stranden att stÀlla sig pÄ högkant.
Den gamla stranden var av en helt annan sort Àn den slÀta stenhÀllen jag stÄr pÄ: inte en slÀt berghÀll, utan en sandstrand.
Jag vet det, för i berget bakom mig kan jag se sandsten med böljeslagsmĂ€rken â vĂ„gstrukturer i berget.
BöljeslagsmÀrkena bestÄr av fin vit sand och Àr bara nÄgra centimeter höga. De Àr jÀmnt fördelade och lite snedvridna, vilket tyder pÄ att de bildades av mjukt strömmande vatten, kanske dÀr en forntida flod mötte havet.
Sveriges Ă€ldsta (?) strand, Utö â För 1,9 miljarder Ă„r sedan strömmade vatten över sanden pĂ„ denna strand. De förstenade spĂ„ren av vĂ„gor i sand ser du i grĂ„tt och vitt till höger i bilden (markerade med en pil).
Ăver böljeslagsmĂ€rkena finns brutna svartvita lager dekorerade med smĂ„ kristaller som ser ut som roströda prickar. En gĂ„ng i tiden kan lagren ha varit mikrobiella mattor: kolonier av encelliga fotosyntetiserande organismer som skapade liv genom att fĂ„nga energi frĂ„n solen.
Platsen jag beskriver kan verka idyllisk, som ett forntida paradis. Berggrunden berĂ€ttar om en sandig oas, med strömmande vatten, och full av liv. Men idyllisk var den verkligen inte alls. âOasenâ var omgiven av gigantiska vulkaner. Vulkaner Ă€r knappast nĂ„got som vi förknippar med nutidens Sverige, men vĂ„r historia Ă€r lĂ„ng och vulkaner Ă€r ocksĂ„ en del av vĂ„r historia. Vulkanerna hade stĂ€ndiga och explosiva utbrott och begravde sandstranden under ett lager aska som var sĂ„ tjockt, att om du lyckats med bedriften att stapla sju KaknĂ€storn ovanpĂ„ varandra sĂ„ hade bara ett halvt torn stuckit upp ur askan â 6,5 torn hade legat begravda i askmassorna. Askan finns kvar pĂ„ Utö Ă€n idag, i form av ett sammanlagt en kilometer tjockt lager vulkanaska som förstenats till berg. DĂ€r vĂ„gorna har tvĂ€ttat dem rena Ă€r asklagren randiga i olika jordtoner, frĂ„n ljust beige till mörkare brunt och svart, med smĂ„ inslag av dovt grönt, blĂ„aktiga toner och nĂ€stan alla andra fĂ€rger du kan tĂ€nka dig. De Ă€r slĂ„ende vackra. Asklagren ligger sĂ„ vĂ€l âunderâ som âovanpĂ„â stranden och Ă€r snedstĂ€llda, precis som de andra lagren i Utös berggrund.
Förstenad vulkanaska, Utö â Rester av vulkanutbrott för nĂ€stan tvĂ„ miljarder Ă„r sedan.
Förstenat pyroklastiskt flöde, Utö â Ett förstenat pyroklastiskt flöde pĂ„ Utö med en stor (20 centimeter) fiamme (i mitten av bilden) och en liten (lĂ€ngst upp i bilden). De gulaktiga kristallerna stelnade i magmakammaren före utbrottet, följde med flödet och bĂ€ddades in i berget.
Askan föll bĂ„de i form av askregn och strömmar av glödande aska och het luft â sĂ„ kallade pyroklastiska flöden eller, Ă€nnu mer talande , glödande laviner. De for fram i mer Ă€n 100 kilometer i timmen (minst 30 meter i sekunden), lika rasande snabbt som en orkan. De kunde vara 1100 grader varma och de har lĂ€mnat tydliga spĂ„r efter sig, inte bara som förstenad aska utan ocksĂ„ som hĂ€llar dĂ€r de forntida pyroklastiska flödena snabbt svalnade och blev till berg. De Ă€r sĂ€rskilt lĂ€tta att kĂ€nna igen eftersom de innehĂ„ller svarta strĂ„k av smĂ€lt pimpsten, som kallas fiamme.
Vulkanerna skickade ocksÄ ut stora mÀngder jÀrn. Eftersom det inte fanns tillrÀckligt med syre i atmosfÀren kunde jÀrnet inte göra som det brukar: reagera med syre och fÀllas ut som jÀrnhaltiga mineral. I vÀntan pÄ bÀttre tider löstes jÀrnet upp i hav och sjöar dÀr det bidade sin tid.
I jordens gryning fanns nÀstan inget syre alls i atmosfÀren. De första fotosyntetiserande organismerna gjorde inte saken bÀttre: de slÀppte ut svavel istÀllet för syre. OgÀstvÀnligt Àr bara förnamnet. Men för 2,4 miljarder Är sedan övergick fotosyntetiserande organismer frÄn att bilda svavel till att bilda syre. I ett slag skapades nya förutsÀttningar, bÄde för liv pÄ jorden och för bildande av malmer.
FrĂ„n nĂ€ra noll ökade syrehalten i atmosfĂ€ren till nĂ„gra procent, men under de följande 500 miljoner Ă„ren sjönk den Ă„ter, för att sedan stiga igen. NĂ€r syrehalten var som lĂ€gst hade stora mĂ€ngder lösligt jĂ€rn ansamlats i vatten, för det hade ingen annanstans att ta vĂ€gen. Men nĂ€r Utös berggrund bildades fanns det â Ă„terigen â tillrĂ€ckligt med syre för att det lösta jĂ€rnet frĂ„n vulkanerna skulle kunna fĂ€llas ut som hematit och magnetit i Utös berggrund.
Lager med utfĂ€llt jĂ€rn syns tydligt pĂ„ ön â den roströda fĂ€rgen avslöjar dem. PĂ„ vissa stĂ€llen Ă€r lagren böjda och omformade i veck. Vecken bildades flera kilometer ner i en bergskedja som var
lika hög som dagens Anderna och som lÄg dÀr Utö ligger idag, för 1,85 miljarder Är sedan.
Utös veckade jĂ€rnrika lager har haft ekonomisk betydelse. NĂ€r mineraler finns i sĂ„dana mĂ€ngder att det Ă€r ekonomiskt meningsfullt att utvinna metall frĂ„n dem kallas de malmer. HĂ€r pĂ„ Utö har hematit och magnetit bildat stora kroppar jĂ€rnmalm â sĂ„ stora att de utgör öns centrala ryggrad. En av Sveriges Ă€ldsta kĂ€nda boplatser finns pĂ„ Utö och den frĂ€msta anledningen till att den ligger just hĂ€r Ă€r malmkropparna: mĂ€nniskor bosatte sig hĂ€r för att utvinna jĂ€rn.
Gruvorna och malmbrytningen pĂ„ Utö gĂ„r tillbaka till 1100-talet. Vi vet det, eftersom ett sĂ€llsynt litiumhaltigt mineral hittades vid en arkeologisk utgrĂ€vning av slaggrester frĂ„n 1100-talet i en smĂ€lthytta pĂ„ Gotland. Mineralet heter holmquistit (uppkallat efter den första geolog som karterade ön â Per Holmquist) och Ă€r mer eller mindre unikt för gruvorna pĂ„
Utö. SĂ„ om holmquistit fanns pĂ„ Gotland pĂ„ 1100-talet mĂ„ste gruvdriften pĂ„ Utö ha kommit igĂ„ng redan dĂ„. ĂndĂ„ finns det ingenting skrivet om den förrĂ€n Ă„r 1609. I ett dokument frĂ„n detta Ă„r finns en beskrivning av en âsilverhaltig blyglansâ i Silvergruvan. Det finns ocksĂ„ dokument som vittnar om att nio jĂ€rnmalmsgruvor hade etablerats pĂ„ ön före 1624. Gruvorna förstördes till stor del under de ryska invasionerna Ă„r 1719, men gruvdriften Ă„terupptogs senare pĂ„ 1700-talet och nĂ„dde sin kulmen vid mitten av 1800-talet.
StenhÀllen dÀr vi stod i början pÄ detta kapitel ligger tvÀrsöver ön frÄn Gruvbyn dÀr fÀrjan frÄn fastlandet anlÀnder. NÀr vi vandrar lÀngs stigen frÄn stenhÀllen till Gruvbyn Àr vi omgivna av skÀrgÄrdens tystnad och lÄngt borta frÄn den dystra verklighet som rÄdde pÄ Utö under 1800-talet. PÄ den tiden bodde 700 mÀnniskor pÄ ön. Flera familjer trÀngdes tillsammans i undermÄliga arbetarbostÀder lÀngs bygatan. Sin lön för att arbeta i det livsfarliga mörkret 200 meter under marken fick gruvarbetarna
ofta i form av sprit, med det outtalade syftet att hÄlla dem fÄngna i ett evigt helvete.
Tallarna som omger oss och som ger ifrÄn sig den dÀr hÀrliga skogsdoften fanns dÀr inte dÄ. PÄ gruvornas tid var Utö till stor del avskogat, för trÀden hade gÄtt Ät till att utvinna malm. Metoden kallas tillmakning och gick till sÄ att timmer staplades upp mot gruvans sidor. SÄ satte man fyr pÄ dem och eldade tills klippan var riktigt varm. DÀrefter hÀlldes kallt vatten pÄ den sÄ att det skulle bli sprickor i bergvÀggen genom att den kyldes ner sÄ snabbt. NÀr berget var fullt av sprickor blev det förstÄs lÀttare att hugga loss det, bit för bit, med handverktyg. Det Àr denna lÄngsamma och mödosamma metod som har skapat de elegant böjda gruvvÀggarna. BÀsta stÀllet att se dem Àr dÀr du kommer ut ur tallskogen vid Nyköpingsgruvan, nÀra öns mittpunkt.
Nyköpingsgruvans 213 meter djupa gruvschakt Àr det djupaste pÄ ön. Det Àr sÄ djupt att om tornet Turning Torso stoppades ner i schaktet skulle det försvinna helt och hÄllet. PÄ gruvornas tid tömdes schaktet pÄ vatten med hjÀlp av en tidig föregÄngare till Ängmaskinen och malm fraktades frÄn gruvan till hamnen pÄ Sveriges första jÀrnvÀg.
Om vi granskar de böjda vĂ€ggarna i det vattenfyllda schaktet kommer vi att mĂ€rka att de svarta vĂ€ggarna genomfars av ett strĂ„k av en vitaktig bergart med enorma kristaller och en kuslig lila nyans â pegmatit. För den som Ă€r pĂ„ jakt efter jĂ€rn Ă€r den vĂ€rdelös, sĂ„ gruvdriften lĂ€t den vara. Men den Ă€r intressant av en annan anledning: den innehĂ„ller en del extremt sĂ€llsynta och viktiga mineraler.
Det mest kĂ€nda av dessa Ă€r ett vitaktigt mineral som kallas petalit och som upptĂ€cktes och beskrevs för första gĂ„ngen just hĂ€r pĂ„ Utö. Petalit har fĂ„tt sitt namn av grekiskans ord för löv (jĂ€mför engelskans âpetalâ = blomblad) eftersom det bestĂ„r av lövtunna skikt. UpptĂ€ckten rapporterades â otippat nog â av en brasiliansk statsman. JosĂ© BonifĂĄcio de Andrada e Silva var
dessutom inte vilken statsman som helst, utan en nyckelfigur i kampen för Brasiliens sjÀlvstÀndighet och dessutom poet och mineralog. à r 1800 besökte han Utö och tog med sig ett stycke petalit.
Petalit, Utö â En tio centimeter lĂ„ng kristall av mineralet petalit. I detta mineral upptĂ€cktes Ă„r 1817 litium, som Ă€r av avgörande betydelse för den gröna omstĂ€llningen.
Sjutton Ă„r senare gav Jöns Jacob Berzelius â av sin samtid sedd som den svenska kemins fader â sin lĂ€rjunge Johan August Arfwedson i uppdrag att ta reda pĂ„ vilka grundĂ€mnen petalit bestĂ„r av. Arfwedson utgick â kanske ganska sjĂ€lvklart â ifrĂ„n att petalit var sammansatt av de grundĂ€mnen som var kĂ€nda pĂ„ den tiden. Till sin stora förvĂ„ning fann han att ett gram petalit verkade innehĂ„lla mer Ă€n ett gram av dessa grundĂ€mnen â och det Ă€r ju omöjligt. Det fick Arfwedson att dra den djĂ€rva slutsatsen att petalit mĂ„ste innehĂ„lla ett oupptĂ€ckt grundĂ€mne och att detta grundĂ€mne mĂ„ste vara lĂ€ttare Ă€n nĂ„got av de grundĂ€mnen han tidigare hade antagit att petalit bestod av. Berzelius gav det nyupptĂ€ckta grundĂ€mnet namnet litium. Det Ă€r ett av de Ă€mnen som Ă€r av avgörande betydelse för den pĂ„gĂ„ende gröna omstĂ€llningen.
Att sĂ„ mĂ„nga kapitel i Sveriges historia har lĂ€mnat sina spĂ„r pĂ„ Utö â frĂ„n en tid som prĂ€glades av explosiva vulkanutbrott, samtidigt som atmosfĂ€ren syresattes för andra gĂ„ngen, till ett kapitel om en upptĂ€ckt som möjliggör den pĂ„gĂ„ende gröna omstĂ€llningen â gör ön till en lĂ€mplig plats att inleda vĂ„r berĂ€ttelse. Men Utö representerar varken platsen eller tidpunkten dĂ€r Sveriges geologiska historia börjar.
Sveriges geologiska historia började för nĂ€stan tre miljarder Ă„r sedan. Eftersom detta ocksĂ„ Ă€r en berĂ€ttelse om tid vill jag nĂ€mna att ânĂ€stan tre miljarderâ i sjĂ€lva verket Ă€r 2,8 miljarder. I detta sammanhang Ă€r det fullt acceptabelt att avrunda sĂ„, men det Ă€r vĂ€rt att notera att det handlar om en differens pĂ„ 200 miljoner Ă„r. NĂ€r vi jĂ€mför med vad som hinner hĂ€nda pĂ„ 200 miljoner Ă„r i andra sammanhang framstĂ„r det som absurt att avrunda med 200 miljoner Ă„r, men geologisk tid Ă€r sĂ„ lĂ„ng att det Ă€r rimligt att göra det.
Geologer delar in jordens historia i delar: frÄn större, mer övergripande delar, till kortare avsnitt. Den mest övergripande indelningen Àr de fyra eonerna. Sveriges geologiska historia
började mot slutet av eonen Arkeikum, som Àr den andra eonen i jordens 4,5 miljarder Är lÄnga historia.
Den första eonen kallas Hadeikum. Den Àr lÀmpligt nog uppkallad efter Hades och underjorden. Hela jordens yta var smÀlt, vilket innebÀr att inga bergarter bildades och inget utom nÄgra korn av det mycket motstÄndskraftiga mineralet zirkon har överlevt frÄn den tiden. Det lilla vi vet om Hadeikum ger oss ingen anledning att vilja ÄtervÀnda dit. Luften liknade förmodligen luften pÄ Venus idag: nÀstan bara koldioxid, vilket skapar en extremt kraftig vÀxthuseffekt som ger en genomsnittlig yttemperatur pÄ 464 grader.
Den nÀstföljande eonen, Arkeikum, var helt annorlunda. Det fanns land och det fanns hav. Det fanns liv. Och till skillnad frÄn Hadeikum har Arkeikum lÀmnat spÄr i berggrunden. Och nu ska vi ge oss ut pÄ vÄr resa för att hitta dessa spÄr och för att göra det mÄste vi lÀmna Utö och resa norrut frÄn Stockholm med nattÄget till Såpmi.
Holmquistit, Utö â Det vackra och mycket sĂ€llsynta mineralet holmquistit Ă€r mer eller mindre unikt för Utö. Ett fynd pĂ„ Gotland vittnar om att gruvdriften pĂ„ Utö var igĂ„ng redan pĂ„ 1100-talet.
Positioner som kan kopieras och klistras in i en kartapp finns pÄ sverigesgeologi.se
Du tar dig lÀtt frÄn Stockholm till Utö genom att ta pendeltÄget frÄn Stockholms centralstation till VÀsterhaninge, bussen frÄn VÀsterhaninge till à rsta brygga och fÀrjan frÄn à rsta brygga till Gruvbryggan. Restiden Àr cirka tvÄ timmar. FrÄn Gruvbryggan följer du gÄngstigen till Södra
Sandvik. Ta till vĂ€nster strax innan du kommer fram till grillplatsen och följ sedan den blĂ„gulmarkerade Utöstigen sĂ„ kommer du efter ett par hundra meter till stenhĂ€llen med böljeslagsmĂ€rken. Du hittar den pĂ„ vikens nordvĂ€stra sida (58°58â18âN 18°21â40âE).
FrĂ„n Södra Sandvik kan du ocksĂ„ ta dig till stenhĂ€llarna med vulkanaska och fiamme. Ta till höger i Södra Sandvik och följ Utöstigen i en kilometer. HĂ€llarna ligger nĂ€ra vattnet (58°57â50âN 18°21â11âE och 58°57â49.2âN 18°21â06âE. PĂ„ vĂ€gen tillbaka tar du till vĂ€nster vid Utö vĂ€rdshus. Efter ett par hundra meter kommer du fram till Nyköpingsgruvan (58°57â58âN 18°19â48âE).
VĂ€lkommen till Sverige!
Visste du att berg höga som Anderna en gÄng stod dÀr Stockholm nu ligger? Eller att stora delar av Stockholms skÀrgÄrd bestÄr av förstenad aska frÄn gigantiska urtida vulkaner?
Marken vi gÄr pÄ bÀr pÄ en lÄng historia. Idag kan vi stÄ pÄ urÄldrig havsbotten bland vÄrt lands högsta toppar, eftersom kolossala krafter en gÄng i tiden har skjutit upp Sveriges fjÀllkedja och lagt den ovanpÄ en Ànnu Àldre bergskedja.
I VÀttern kan du se stenbumlingar som byggdes av jordens Àldsta livsformer och rovdinosaurier i SkÄne har efterlÀmnat fotspÄr.
Sverige har utsatts för bÄde dödlig kyla och outhÀrdlig hetta, och berggrunden Àr naturens klimatstabilisator. Det vet vi tack vare geologin. Vad kan dÄ geologi lÀra oss om den pÄgÄende klimatförÀndringen?
En berÀttelse om Sverige tar dig med pÄ en resa genom tre miljarder Är, dÀr geologiska krafter gÄng pÄ gÄng har format landskapet, skapat rikedomar av malm och mineral och lagt grunden för vÄrt vÀlstÄnd. Det Àr bÄde en historielektion i geologisk tid och en hyllning till den mÀktiga svenska naturen.
sverigesgeologi.se