ochdenmystiskamedaljongen
Christina Glassel
Tidigare utgivning:
Agnes och hemligheten i aulan (2023)
Agnes och den mystiska medaljongen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Christina Glassel
Omslag och sÀttning: Sandra Stridh, Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-277-5
ochdenmystiskamedaljongen
CHRISTINA GLASSEL
Till Klara, Enzo och Luna
Natten till fredagen
den 1 december
MÄnen lyste klar pÄ den mörka natthimlen och gatorna lÄg tomma. De flesta i Norreby sov lugnt men om nÄgon mot förmodan ÀndÄ var vaken sÄ var nog inte den kyliga vinternatten sÀrskilt lockande. Men tre svartklÀdda personer hade trotsat kylan och kom nu smygande. De bar masker framför ansiktet och stannade plötsligt till framför grinden till Norreby stadsmuseum. Personerna var kÀnda tjuvar och ute pÄ ett uppdrag som skulle kunna ge dem mycket pengar.
NÄgon som kallat sig farbror Joakim hade skickat dem sms om att komma till ett café i Norreby en viss dag och klockslag. Om de gjorde det och accepterade ett erbjudande skulle de fÄ en stor belöning. DÀrför stod de nu hÀr för att stjÀla tre vÀrdefulla medaljonger till farbror Joakim.
âĂppna grinden försiktigt Mimmi, tĂ€nk pĂ„ vad farbror Joakim sa om att den gnisslarâ, sa den lĂ€ngsta av de tre.
âMen kan du vara tyst LĂ„ngbenâ, viskade den kortaste av dem. âJag vet vad han sa och jag ska vara försiktig.â
Försiktigt tryckte Mimmi ner handtaget och öppnade den gamla rostiga grinden. Mycket riktigt sÄ gnisslade den rejÀlt sÄ hon nöjde sig med att öppna en springa, lagom stor för att de skulle kunna pressa sig igenom. Framför dem lÄg en stor trÀdgÄrd med ett magnifikt hus.
I dagsljus var det vackert men sÄ hÀr i mörkret sÄg huset nÀstan spöklikt ut och Mimmi rös till av obehag. Tillsammans smög de sig försiktigt fram till husets stora port.
âHar du alla verktyg Musse?â Den lĂ„nge som kalllades LĂ„ngben sĂ„g pĂ„ den tredje figuren som tagit av sig sin ryggsĂ€ck och börjat rota runt i den.
âUsch vad jag hatar de hĂ€r löjliga namnen som farbror Joakim tvingar oss att anvĂ€ndaâ, sa Musse medan han fortsatte sitt rotande i ryggsĂ€cken.
âJa, men det Ă€r ju bara för att vi inte ska veta varandras riktiga namn och för att ingen ska höra oss anvĂ€nda demâ, viskade Mimmi irriterat och fortsatte:
âKan du sluta skramla med verktygen? NĂ„gon kan ju höra oss.â
Plötsligt hittade Musse vad han sökte och drog upp en stor nyckelknippa med olika nycklar, verktyg och dyrkar.
âDĂ€r var du juâ, sa han och tittade pĂ„ nyckelknippan. âNu ska det inte ta lĂ„ng tid innan den hĂ€r dörren Ă€r öppen.â
âVĂ€nta!â sa LĂ„ngben och tog tag i Musses arm precis innan han skulle sĂ€tta en av dyrkarna i lĂ„set. âĂr vi sĂ€kra pĂ„ att det inte finns nĂ„got larm?â
âJa, det vet du juâ, svarade Mimmi irriterat.
âLarmet ska ju bytas ut. De plockade ner det gamla idag och det nya installeras i morgon, sĂ„ ska vi in sĂ„ Ă€r det nu eller aldrig!â
Kapitel 1
Det var fredag och kallt, ovanligt kallt Àven för att vara december. Temperaturen hade under dagen hastigt sjunkit och nÄdde nu minus 15 grader. Det hade inte kommit nÄgon snö men hela dagen hade det blÄst stormvindar.
Agnes Karlsson och hennes bÀsta vÀn Mona Jabbari hade efter skolan kÀmpat i motvind hem till Agnes, som var den av vÀnnerna med kortast vÀg hem. Nu lÄg bÄda flickorna utbredda i familjens soffa, Agnes med sitt röda lockiga hÄr uppsatt i en knut och Mona med sitt svarta i en lÄng flÀta. Turligt nog var inte Agnes förÀldrar överdrivet pedantiska, sÄ hela soffan var full med slarvigt slÀngda filtar och kuddar som de brett över sig för att fÄ lite vÀrme.
SÄ fort de kommit hem hade de gjort i ordning varsin kopp varm choklad med marshmallows som tillsammans med filtarna lyckats tina upp dem nÄgorlunda.
Agnes lÄg uppkrupen i soffans ena hörn och lÀste en bok som skulle redovisas nÀsta vecka och Mona lÄg uppkrupen i det andra och gjorde sin lÀxa i engelska.
Flickorna bodde nÀstan grannar och hade tidigare gÄtt i samma klass, men i samband med starten av höstterminen hade klasserna gjorts om och de bÄda vÀnnerna fick inte lÀngre gÄ tillsammans. Agnes hade först blivit rÀdd att hon och Mona skulle glida ifrÄn varandra, men sÄ hade det inte blivit. I början av terminen hade en serie inbrott intrÀffat i grannskapet och tillsammans med deras tvÄ nya kompisar Calle och Hugo, hade Agnes och Mona lyckats lösa fallet. Sedan dess var alla fyra bÀsta vÀnner.
âJag hatar skitengelska!â Mona kastade sin tunga bok pĂ„ mattan med en smĂ€ll.
Familjen Karlssons lilla toypudel Frej, som varit lycklig över att fÄ sÀllskap, flög skrÀmt upp ur soffan och rusade i vÀg med svansen mellan benen. Agnes, som brutalt avbrutits ur sina funderingar ryckte ocksÄ till och sÄg pÄ Mona med frÄgande min. Hon böjde sig ner och plockade upp Monas engelskabok utan att slÀppa henne med blicken.
âMen du har ju inte provet förrĂ€n pĂ„ mĂ„ndag, mĂ„ste du plugga just nu?â
âJa, i morgon ska vi Ă„ka till farmor och Ă€ta lunch och pĂ„ söndag Ă€r det första advent och julmarknadâ, sa Mona och gav upp en djup suck innan hon fortsatte: âPĂ„ mĂ„ndag morgon ska jag vara hos psykologen och jag fĂ„r ju alltid huvudvĂ€rk efterĂ„t.â
Mona tystnade tvÀrt, lutade sig bakÄt i soffan och tittade ut genom fönstret dÀr stormen fortfarande rasade.
Agnes sÄg medlidsamt pÄ sin vÀn. Jakten pÄ tjuvarna1 hade börjat som ett Àventyr men sedan hade Mona rÄkat illa ut. Tjuvarna hade kidnappat och lÄst in henne och Àven om allt verkade bra nu sÄ visste Agnes att Mona fortfarande drömde mardrömmar om hÀndelsen. Ibland kunde hon plötsligt bli ledsen och vilja gÄ undan en stund. Men hennes psykolog hade hjÀlpt henne mycket och för varje besök hade det blivit lite bÀttre.
Agnes blĂ€ddrade i engelskaboken och letade fram sidan med glosorna. âVill du att jag förhör dig?â frĂ„gade hon.
âNej, jag orkar inte, finns det nĂ„got att Ă€ta? Jag Ă€r hungrigâ, suckade Mona.
1. HÀndelserna som omskrivs hÀnvisas till Agnes och hemligheten i aulan.
âDet finns blĂ„bĂ€rskvarg och mackor. Jag tror att det finns en ny ost ocksĂ„â, sa Agnes och gick mot köket.
NÀr hon kom ut i hallen hörde hon plötsligt ett högt rasslande frÄn övervÄningen och hon fick snabbt ta ett steg tillbaka för att inte krocka med personen som kom dundrande ned för trappan.
Den lÄnga rödhÄriga mannen som uppenbarligen hade vÀldigt brÄttom var Agnes pappa.
âĂr du hemma?â frĂ„gade Agnes förvĂ„nat nĂ€r hon hĂ€mtat andan. âJag trodde att du var pĂ„ jobbet?â
Agnes pappa Johan arbetade som reporter pÄ Norrebys lokaltidning, Norrebybladet.
Rasslandet kom frÄn hans byxfickor dÀr nycklar, pennor och plÄnbok samsades med anteckningsböcker, en Ipad, laddare, batterier och en massa andra saker som pappa tyckte kunde vara bra att ha.
En gÄng nÀr Agnes mamma skulle tvÀtta hade hon hittat en halv, stenhÄrd ostfralla i en av byxfickorna. Enligt mamma hade den legat dÀr sedan Hedenhösarnas tid, men dÀr tyckte Agnes att mamma överdrev en smula.
Pappa Johan tittade pÄ Agnes och Mona och höll upp sin kamera.
âJag glömde den hĂ€r i morse. Jag Ă€r pĂ„ vĂ€g ner till julmarknaden för att ta bilder medan kommunen
sĂ€tter upp all julbelysning i stormen. Det mĂ„ste ju göras innan julmarknaden pĂ„ söndag oavsett vĂ€der.â
Den stora julmarknaden inföll alltid den första advent i Norreby och Ànda sedan Agnes och Mona blivit gamla nog för att fÄ gÄ utan sina förÀldrar hade de gÄtt dit tillsammans. Men i Är hade de bestÀmt med Calle och Hugo att de fyra skulle gÄ gemensamt.
âHur kan det hĂ€nda sĂ„ mycket i den hĂ€r lilla staden sĂ„ att det rĂ€cker till en hel tidning varje dag?â frĂ„gade Mona medan hon reste sig och började gĂ„ mot köket.
âDet undrar jag ocksĂ„â, skrattade Agnes medan hon vĂ€nde sig om och ropade efter sin pappa: âKöp lite fredagsmys snĂ€lla pappa, jag vill ha bĂ„de chips och ostbĂ„gar.â
Pappa gjorde tummen upp medan han rasslande rusade vidare. En sak visste man sÀkert och det var, att mycket kunde pappa glömma, men inte att köpa snacks. Han kunde vrÀka i sig sÄ mycket sÄ att mamma och Agnes numera tvingade honom att ha en egen skÄl.
Fredagen den 1 december
Allt hade gÄtt enligt planen. Det hade gÄtt lÀtt att hitta de tre föremÄlen som farbror Joakim ville att de skulle stjÀla och inget larm hade gÄtt. PÄ dörren gick det knappt att se att nÄgon brutit sig in. De hade försiktigt stÀngt grinden efter sig och snabbt tagit sig till den vÀntande bilen. I morgon skulle de trÀffa farbror Joakim pÄ caféet för att överlÀmna föremÄlen och fÄ sina pengar.
Medan en snöstorm nÀrmar sig Norreby ser Agnes, Mona, Calle och Hugo fram emot den traditionella julmarknaden.
Men vad Àr det för maskerade personer som smyger omkring pÄ stadens gator och vad Àr de ute efter?
Ănnu en gĂ„ng blir de fyra vĂ€nnerna indragna i ett farligt
mysterium men den hÀr gÄngen fÄr de hjÀlp frÄn ett ovÀntat hÄll.
Agnes och den mystiska medaljongen Ă€r en fristĂ„ende fortsĂ€ttning pĂ„ Agnes och hemligheten i aulan och riktar sig till dig som Ă€r 9â12 Ă„r.
