En tyst rättvisa
Ali Talat
Rättvisanvar tyst, så blevhon också
En tyst rättvisa ♠♢♣
Rättvisan var tyst.Såblevhon också
AliTalat
Automatiserad teknikvilkenanvänds för attanalysera textoch data idigital form isyfte attgenererainformation,enligt15a, 15boch 15c§§upphovsrättslagen(text-och datautvinning),är förbjuden.
©2025Ali Talat
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg 1, 11442
Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee273, 22763
Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8097-775-3
Sydsvenskan, huvudartikel,den 14 februari 2021
Detärinteseriemördarevitalar om –än. Mendet finns mönster.Dödsfallbland mänmed grovabrott ibagaget.
Olikaplatser.Olikatillvägagångssätt. Samma skugga.
—LinaBerg
Sydsvenskan, kultur/opinion,den 17 juni 2022
De kallas“olyckor” och“självmord”.Men jaghar sett för mångaavdem föratt tropåslumpen.
—LinaBerg
Sydsvenskan, huvudartikel,den 4september2023
Både myndigheteroch privatpersoner tycks se mellan fingrarna– särskilt närdet handlaromnågon somvarit ettasoch skadat mångaandra människor.
—LinaBerg
SkånskaDagbladet,debatt, den28juli2024
Om rättsväsendetinteklararavatt skydda de mest utsatta,kan vi då bliförvånade om någonannantar på sig rollenatt döma?Jag sägerinteatt detärrätt. Menjag sägeratt detärbegripligt.
—LinaBerg
SkånskaDagbladet,huvudartikel, den9 mars 2025
Detärmånader,iblandöverett år,mellanvarje dödsfall.
Mendetaljernaärför överensstämmande föratt detska handla om slumpen– ellervanligaöverdoser.Någon har kunskapomhur manfår ettmordatt se naturligtut. Och sådankunskap finnsintebarai kriminella kretsar.
—LinaBerg
Tändsats
Hanlevde på attbryta nerandra.
Alltid säkerpåatt gå fri.
Till slut stod hanensam.
Ochdåblevdet tyst.
Han dörframför migmed öppenmun.
Huvudetfalleråtsidan.Pupillernavidgassom om kroppeni panikförsökerförstå.
Attmaktenintevar hans.
Attkvinnanhan nyss försökte dominera bara varen spegel av hans egen smuts.
Pulsen är borta.
Drogen undanlagd.
Dettog mindre än åtta sekunder.
Ochminahänderdarrarfortfarande.
3timmartidigare
Jagvissteatt hanbrukade hängadär.
Klubbenlåg på GamlaVäster, svarta väggar,röd neon, dunkande bassom kröp uppgenom benen. Denvar ökänd, inte bara blandbesökarna utan även inom polisen
–enplats förkriminella nätverk, droger sombytte ägarei
skuggorna, pengar somförsvann. Alla visste vadsom pågick,men ingensatte nerfoten.Här höll mankäften, ellersåförsvannman ur bilden.
Doften:söt sprit, tungadoftmolnavparfym.
Innanjag gick hemifrån la jagmobileni sitt brandsäkra fodral,stängde in deni metall-lådan underdiskhon.Inga celltorn. Inga appar. Inga rörelsemönster.
Jagtog ut 600 kronor ifemtiolappar.
Malmös taxibilartar fortfarandekontanter– om man frågar på rätt sätt.
Ingetkvitto. Ingetkort. Inga spår.
Jaggickinensam ochsmälteindirekt.
Fyra tjejer vidett bord nära baren– prosecco, lösögonfransar,naglarsom blänktei skenet från baren, snedaskämt.
Jaglog,bad attfåstå meddem medanjag väntadepåen vän.
De logtillbaka. Tjejer är sällan ettproblem.
Handök upptrettio minutersenare.
Märkesjacka, lågblick, övertropåsig själv.
Hanrörde sigsom om världenvar skyldighonom något –axlarna gungadei takt medeninrerytm, armarna släpadeefter kroppensom om de glömtsin funktion och ögonenflackaderastlöst, stirriga.Som om hansåg hoti varjeskuggat hörn menändåtrodde atthan varden farligaste där. Tecken på intagavkokain.
Medsig:enkompis, sammamall, annanfärg.
Jagignoreradehonom ibörjan. Läthonom se migskratta medtjejerna, se mignudda derasarmar,lutamig in.
Jagsnurrade långsamt på minringmedan jagtittade mot baren.
Lätfingrarna vandra genomhåret, jagskulle framståsom litedisträ.
Kastadeblickar– inte förlänge,baraprecisnog föratt de skulle känna sigutvalda.
Senbyttejag fokus– på både honomoch vännen.
Frågadebådanågot.Rörde felaxel. Flinadeåträttvits.
Korsadebenen långsamt.
Kollade upp– sedanner.
Allt föratt visa honom atthan varden som"styrde".
Dettog inte lång tid.
“Slappna av,bror, hon bara snackar.”
“Dukan backa, jagsåg henneförst.”
Jagsaingenting.
Tystnadärunderskattat. Denlåter mänfylla idet de vill.
Till slut gick kompisen till baren.
Alex blev kvar.
Ochjag satte mignärmare.
“Ska vi dra?”sahan högt.
Jaglutademig fram,putadelångsamtmed läppen.
Lätfingertopparnalekamed halsbandet.
“Jag skabarapåtoa.Sen gårvi.
Hannickade.Han trodde atthan styrde.
Ingensåg osslämna tillsammans.
Ingenvet attjag vardär.
37 minutertidigare
Hanssoffa luktadeplast ochingrodd parfym.
Rödvin ibilligaglas. Jagsattmed enabenet ikors, lätt lutadmot honom.
“Vet du attjag varitdöd en gång?” sa han.
“Nej”, logjag.
“Berlin.2018. MDMA ochGHB.Dippade itolvminuter. Komtillbaka, obviously.”
Hanskrattade.
Jaglog.
Du fick en chanstill. Ochduvalde attintetaden.
Sedansahan det.
“Alla brudar harett pris.Iblandräckerett gram,ibland fem. Mentill slut sägernialltid ja.”
Ochdåkom minnet.
Förhöret.Ett år tidigare.
Ur Flashback– tråd om Alex
Användare: Vittne_91
”Enflicka –kansketjugo.
Tatueringar. Färgat hår. Trötthy.
Hon skrevatt hansagt: ‘Omjag berättar, tarjag din dotter.’
Hon frågadevad hanmenade.
“Att jagvet varvibor.Att vi kanförsvinna.”
Användare: Gränden_84
”Enpolareberättade atthan varmed närAlexkom in ochsa:
‘Jag skojadejubara. Honärkänslig.Jag harADHD, okej?
Jagkan inte alltid läsa folk.’
Han tittade inte enspåhenne.
Bara på dem.
Somomhan hade kontroll.”
Samma polaresaatt Alex en gång försöktstoppa en av tjejerna från attgöraenanmälan, genom attmutahenne mednågra gram droger.”
Jaglutademig bakåtfrånskärmen.
Jagvissteatt detdär leendetdolde någotannat.
Jagvisstemer.
26 minutertidigare
Badrummetluktade rengöringsmedeloch fuktig frotté.
Kaklet kallt motryggen. Ljuset från spegelnskargenom sminkdimman.
Jagöppnade väskan.Tog fram sprutan.
Drog på mighandskarna. De knäppteljudlöst.
Mina händer darrade.
Detärensak atttänka tanken.
En annanatt ståmed livet ihanden.
Jagsåg migsjälv ispegeln.
Sågögonen. Inte rädda.Integlada.Bara... redo.
Jagtänktepåmamma.
På hurhon sågner isin kaffekopp medanpappa skrek.
På hurhon stängdeavöronennär hansläpade hemandra unga flickor.
På hurhon sa:
“Pappa är bara trött. Gå in till dig, Elin.”
Jaggickin.
Jaglärde migvaratyst.
Ochjag lärdemig lyssna.
Jagdrömmer ofta om mamma. Jagser hennevid köksbordet.Hon hällerupp mjölki mitt glas,men hennes händer är täckta av ringar jagaldrigsettförr. På stolen bredvidsitter pappasvän,men hankallarhenne för ”älskling”.
Närjag försöker ropa på hennevänderhon sigmot mig, menansiktet är inte hennes längre.Det är någonannan kvinna,med håretgömtunder en slöja.
Jagvaknarmed hjärtati halsgropen –övertygad om att jagaldrigsettmin mammaså… menändåkänns det bekant.
Mamma sitter vidköksbordet. Honser vacker ut,som närjag varliten,med händerna knäpptaframför sig. Men någotärfel.Hon lyfter blicken, ochi hennesögonfinns ingenvärme.
Vidhennessidasitter pappas vän, derashändernästan vidrör varandra.Jag vill springafram, menbenen lyder inte. Hon lutarsig fram ochviskarnågot ihansöra.Han skrattarlågt. Närhon vänder sigmot migärleendet för stort, onaturligt. ”Dusåg inget”,säger hon ochbådagör ”shhhhhh”.
Nu
Han ligger stilla.
Tinder öppet på mobilen– "Ella,29".
Jagtorkarglasen. Handskarna neri plastpåsen.Påsen i bh: n.
Närjag skaöppna dörren hörjag rösten: “Hallå?Alltokejdär inne?”
En granne.Kvinnlig röst.Nära.
Jagräknartill tre.
Senöppnarjag långsamt.Rufsigt hår. Rodnad.Lite generadblick.
“Oj! Förlåt.Vikanskevar lite högljudda...men hansover nu.”
“Ingen fara”, sägerhon ochler.
Jagler tillbaka.
Jaggår ut.Lämnardöden bakommig.
Senare sammanatt
Köketärmörkt.
Jagöppnarlådan.Tar fram mitt block. Bläddrar till sidan märktA.D.K.
Status:Avslutad.
Underhansrad: ♢
Bara etttecken.
Menjag vetvem detär.
Metodenmed Alex varren.
Vin. Tramadol.Enladdadlinamed MDMA.
Kroppensom kokade inifråntills hjärtatgav upp.
Inte ettspår. Inte en tvekan.
Hantroddeatt detvar hans idé. Detäralltiddet bästa.
Kombination: Tramadol +MDMA+ alkohol (oraloch nasaladministrering).
Effekt:Hypertermi,hjärtstillestånd.
Signatur: ♢ →♠
Malmö.
En stad fylld av röster,hemligheter och gamla synder.
Män med våld och övergrepp ibagaget hittasdöda.
Ingen vetvem som ligger bakommorden. Ingen vill tala högt om det.
Elin leverett dubbelliv.Analytiker på dagen. Hämnare
på natten. Driven av minnen hon aldrig kanfly från. Allt börjar ibarndomen. hunger fram.
Iskuggorna från ett hem som aldrig vartryggt växeren
Men varje steg hon tar lämnarspår. Och någon har
När lagen inte räcker till, tar Elin lagen iegna händer. börjat följa dem.
Om ingen skyddar barnet, vadblir barnet då som vuxen? Och kan man någonsin bryta kedjan?
