TommyWidekärr
SistavykortetfrånManhattan
TommyWidekärrhar tidigare gett ut Michelletimman 2022
Vintersjäl 2023
Efteratt sistaackordethar spelats2024
©2025Tommy Widekärr
Illustration:Tommy Widekärr
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8097-751-7
Kapitel1,Ett vykort till förläggaren
Kära Thomas Falk, Manhattan. Platsendär detstora händer,eller åtminstone platsendär jagtänkergöradet stora. Jaghar landat härför attskrivaboken som skatysta alla kritiker –och kanske till ochmed dig. Detkommeratt ta tid, kanske ettpar månader, mendet är priset manbetalar föratt skapa någotäkta.
Föratt lyckas måstejag stänga av bruset.Ingatelefonsamtal,inget internet.Sociala medier är redanraderade– dendigitalasjälvpåtagna exilen harbörjat. Om någotärviktigt,skickaett brev.Annars, låttystnadenvara.
Jaghar fortfarandeinteriktigt bestämtomdet är utsikten från East Villageeller stadensnervsom är mest inspirerande.Kanskebåda.
Oavsettvad,såärdetta början.Pånågot.
Hälsningar från världens mittpunkt, JaxonFrost
Kapitel2:Brevtillföredetta flickvännenAnnaFager Kära Anna, Jagmisstänkeratt du inte bryr dig. Om jagska vara helt ärlig, jag klandrar diginte. Detgickåthelvete medallt, ochnär jagser tillbaka måstejag erkännaatt jagbär en stor delavskulden.Det varsom om jagalltidbehövde testagränserna –dina, mina,och alla andras –tills allt sprack.
Jagtänkerfortfarande på dendär kvällennär allt föll sönder.Dusatti soffanoch försökte prata, menjag kundeintehöradig genommitteget brus.I ställetför attlyssnadränkte jagoss iursäkteroch försvar. Jag minnsdet så tydligt, hurdinahänderskakade närdureste digoch sa attduinteorkademer.Att jaghadelovat förändring så mångagånger attorden förlorat allmening. Ochduhaderätt. Jagsåg detpådig –du hade redanlämnatmig långtinnan du gick ut genomdörrenden där sistagången.
Ochsen.… denandra katastrofen. Somomjag inte redanhadenog medatt reparera allt efteross.När detdär klippetspredssom en löpeld. Ja,duhar säkert sett det. Alla sågdet.Jag tänker inte gå in på detaljer –det är redanalltför mångasom dissekerat ochhånat varenda sekund av det. Menjag kansägasåhär:det vardroppensom fickallt attrinna över.Skandalen blev förmycket. Förförlaget. Förminakollegor. Förmig själv. Jagbehövde kommabort. Så jagstack.TillManhattan.För attförsöka börjaom.
Jagvet attdukanskeundratvarförjag inte svarat på dina meddelanden– om du ensskickat några. Detärinteför attjag blockeratdig.Jag harraderat allt.Facebook,Instagram,TikTok… till ochmed mintelefonäravstängd. Inga mejl,inganotiser.Jag behövdestängaavalltför attens kunnaandas.För attkunna skriva,tänka,och kanske –bara kanske –hitta en vägtillbaka.
Jaghoppasatt du hittat en platsdär du kanandas.Jag hoppas attdu är lycklig. Jaghoppasatt du inte tänker på migalls.
Allt annatärbarabrus, Jaxon
Kapitel3:Brevtillförläggaren
Kära Thomas
Tack fördittsvar. Tänk attdet knappt togett parveckoratt nå mig.
PostNord är kanske inte så dåliga trotsallt, trotsallahistorier om försvunna brev ochpaket somdyker uppmånader försent. Ientid där allt är digitalt,ärdet mycket befriandeatt få etthandskrivet brev ihanden– somomdet kräver lite meravbådeavsändarenoch mottagaren.
Jagläste dina ordflera gånger.Jag kankänna besvikelsenmellanraderna, ochjag förstården.Det finnsinget jagkan säga somskulle suddautvad jaggjort ellerhur illa jaghanterade allt.Det är inte första gången jagsvikitdig –eller migsjälv,för dendelen.Omduvill bryta våruppgörelse, så är detdin rätt,och jagkommeratt förstå.Men först vill jagatt du lyssnar.
Jagsitterhär,i en sliten fåtölj på ettcaféi East Village. Detärenavde därplatserna somkänns somomtiden stannade på 80-talet –spruckna vinylstolar, kaffemuggar medsmå nagg ikantenoch en jukeboxsom spelar allt från LouReedtilltidigaDylan.Utanför skymtarstadens puls genomdeimmigafönstren. Neonljusen från en barmittemotkastarett rosa skimmeröverden regnvåta trottoaren.Manhattan är precis så levandeoch kaotiskt somjag föreställt mig, ochpånågot sätt är det precis vadjag behöver.
Jagkom hitför attjag behövdefly,det skajag inte ljugaom. Efterden därskandalen fanns detinget kvar förmig hemma. Jagvet attduinte vill prataomden,och detvillintejag heller.Men om jagbarakunde få en enda önskan uppfylld,såvoredet attraderaden därdagen,den därkvällen,frånhistorien.Det varett misstag, ettögonblick av dumhetsom fick konsekvenser jagaldrigförutspått. Mendet är gjortnu. Ochdet är därför jagärhär.
Förtrots allt kaos ochallamisslyckanden harjag en idé. Inte vilken idé somhelst,utanensådan därsom håller en vakenomnätterna. Denär så genialiskatt till ochmed du,med ditt ständigt kritiska öga, kommer bliimponerad.Jag tänker skriva en boksom kommer ge ekolångt utanförvår lillabubbla. En riktig bestseller.Enberättelsesom inte bara tystar kritikerna utan förändrarallthelt.
Jagvet vaddutänker: "Jaxon harsagtdetta förut."Men jagmenar det denna gång.Jag harredan börjat,och ordenkänns annorlunda nu –somomjag äntligen harnågot verkligt attsäga. Ochdet är inte bara
Manhattansom inspirerar mig. Detärockså tanken på attbevisaatt jagkan göra detta. Inte förnågon annan, utan förmig själv. Ge migett parmånader,det är allt jagber om.Låt migvisadig attjag kanhålla mitt löfte. Jagkommerintegöradig besviken dennagång.
Tills vi ses, JaxonFrost
Kapitel4:BrevtillförläggareThomasFalk Thomas,
Så du skickade tidningarnapåmig.Dittsättatt straffamig genomatt berättavar jagbor.Försökinteens säga attdet inte vardu– ingenannanänduvisstevar jagbefannmig.
De stod där, utanförhotellet, medsinakameror ochfrågorsom de attackerademed somomdet vore knivar.Jag hoppasatt du är nöjd.Jag hoppasatt detgav digentillfredsställelsesom matcharden härröra du precis skapadeåtmig
Nu harjag bytt hotell,och detkommerdröja längeinnan du fårveta varjag är igen.Förväntadig ingetbrevfrånmig på etttag.Jag behöver lite tidför attrensa bort dethär sveket ur mina tankar.
Från Frostmed isande hälsningar, Jaxon
Jaxon Frost har allt– berömmelsen,pengarna, bokkontrakten. Ändå ekar något tomt. När han blir utfrystavden svenska kultureliten efter ett uppmärksammat utspel,lämnarhan allt bakom sigoch reser till New York. Därväntar intebaraenny bok –utan ett liv som långsamt rämnar.Ienstadsom aldrig sover, där barerna hålleröppet till gryningen och varje möte kan förändraallt, försöker Jaxonhitta tillbaka till sigsjälv. Genom vykort, brevoch meddelanden skickadetillmänniskor hanälskat, förloratoch svikit, vecklas en berättelse ut om
Sistavykortet från Manhattan ärenroman om ettliv ispillror, om att skriva sig fri –och om attvågaöppna ettkuvert när man
inte längre minnsvad manskrev.
En stark, stilren och drabbande berättelse om attförlora allt, längtan,ensamhet ochkampenför attbli hörd –påriktigt.
föratt kanskehitta det som betyder något. På riktigt.