Författarens kommentar
Denhär bokeninnehållergrottor,trångatunnlar,våld, blod, död, muterade insekter ochspindlar.
Deninnehållerävenkärlek, hopp,alvöron ochtrollsvansar.
Du harblivitvarnad.
Annica Dehlin
Nattsång
Jägare ochBeskyddare, Boktvå
Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch datai digitalformi syfteatt generera information, enligt 15a, 15b och15c §§ upphovsrättslagen(text-och datautvinning), är förbjuden.
Copyright ©2025AnnicaDehlin
Omslagoch illustrationer: AnnicaDehlin
ISBN: 978-91-8097-730-2
Förlag: BoD · Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm,Sweden, bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg, Tyskland
Till Amelia, jaghoppasatt du någongångi framtidenhittardin egen Nattsång.
Armarnakänns somgeléoch svettenrinner. Pilbågen skakar närjag spännerden ochpilen svajar ostadigt närjag försöker siktapåträdet somagerarmåltavlaför dagen. Barken är full medmärkenefter mina pilar, mestadelsi sidorna, menett parärnästani mitten.Meloviana kramar minaxeloch vinkar åt migatt sänkabågen
"Bra jobbat,raring, detfår räckaför idag,jag vill inte attduskjuter någonavmisstag." Detglittrari hennesgröna ögon ochett leende kröker enamungipan.
"Nä, jagvillintehaenpil ibaken!" skrattar Amyrifrånlägret.
Jagger taek'ordjin-kvinnanensyrlig blicköveraxeln."Du sitterju bakommig."
Honhar ettstort flin på läpparnanär hontittarupp från svärdet honvässaroch de långaöronenärspetsade. "Efter dendär vilsna pilen förra veckan så är jagoroligoavsett varjag är." Ettgyllene lövsinglar nedoch landar på henneshuvud,hon strykerbortdet medett klink från rustningen.
Kinderna hettar ochsvansen snärtarvid minnet.Bågskytte serså enkelt ut närMeloviana gördet mensjälv träffarjag snararemitti måletavenolyckshändelseännär jagansträngermig.
Minväktare fnyser ochkramarmig om axlarnamed enaarmen.
"Klankaintened på Sol'makarnär hanprecishar börjat lära sig. Hur braärdusjälv på pilbåge?"
Nu är detAmyri somrodnarenaning ochskrattarigen. "Sant, det är inte minstarkasida, du träffaråtminstonemålet halvatiden."
"Hur långtärdet kvar till bergen?" Jagläggerifrån migpilbågen ochsättermig på marken vidlägerelden. Doften av stektkött, vitlök ochkryddor retarnäsan.
"Det är ettpar miltillutlöparna.Viborde komma fram till rätt område om ettpar dagar."Meloviana fyller en tallrikmed matoch ger dentillmig.
Jagskruvar på migenaning,alltridande fårbaken attvärka på mig. De lätmig naturligtvis aldrig rida därhemma,dåhadejag ju kunnatrymma lättare. Detärtur attjag är etttroll,ridsårhinnerjag inte få eftersom de ömma områdena läkerunder natten
Efteratt jagslickat rent tallrikentar jagframmin anteckningsbok ochstuderardagenslektion imagi. Runornasom användsför en enklareförtrollningskimrar vackertpåpapperet. Magi är så fascinerande.Prästerna itemplet iTaleeromgav migenbok medde grundläggandelektionerna alla noviserfår lära sig.
Veckorna sedanjag komtillfastlandethar varitfylldamed nya sakeratt lära mig. Detäroerhört spännandeoch jagälskarvarje sekund.Förutom städerna ochbyarnavibesöker.Det är så mångasom stirrarpåmig häri Tindaral.Jag avskyr närfolkstirrarpåmig.
Detprasslarbredvid migoch jagsneglar motMeloviana somböjer sigöversittanteckningsblock. Honstuderarsinaanteckningarigen. Vi hargåttigenombrevenvihittade säkert tiogånger. Detaljerna är vaga, mensättetexperimentoch framgångsrikatesteromnämns är mycket oroväckande. Detståratt planerna stadigtgår framåt ochatt snartär detdagsför derasdrömatt bliverklighet. Någotsom Dor'akorra drömde om kanintevarabra.
Denmörkblå tuppkammen vajarsvagt ikvällsbrisennär Sol'makar böjersig över sina anteckningar.Flitigare studentfår manletaefter. Brasan sprakartilloch en skur medgnistor stiger mothimlen. Det värmer hjärtatatt se hurlycklig hanäröveratt få lära sigävende minsta saker. Prisabeskyddarenatt prästernai templethadeen pedagogisk bokmed magi åt honomatt studera. Kompliceradmagiär jaguselpå.
Jagtar fram mina egna anteckningar,stirrar somsåmånga gånger tidigare på de oroandestycken jagkopierade från breven och dagböckernajag hittadei Dor'akorrashus.Vaktkaptenenjag lämnade informationentillskulleundersöka saken, be sina överordnadeom hjälp, menkunde inte säga närarmén kantänkashasoldaterledigaför en sådanexkursion
Översteprästen iTaleerominstämdei minåsikt attdet borde undersökas snarast. Så nu sitter vi här, bara ettpar dagarbortfrånvår första destinationi jakten på Dor'akorrassyster.
Ettlågtklingande fårmig atttitta upp. Amyrimöter minblickoch ler. Eldskenet, de snedaögonenoch långaöronenger mig, inte för första gången,intrycket av en gladlynt varg.Hon skämtarnästanlika mycket somenavderödaprästerna,ovanligtför en taek'ordjin. Ovanligt menvälkommet.Hon harfåttSol'makar attskratta flera gånger ochdet är musikför mina öron.Min pojkeförtjänar attfåvara glad,äntligen. Jagbesvararleendet,det är sköntatt ha henne medoss, en taek'ordjinärguldvärdi strid.
Honklippermed öronen,vänderblickenmot Sol'makaroch lutar sigbakåt."Vadsägsomlektioner inärstridimorgon,Solis?"
"Solis?" Hanskakarpåhuvudet menkrökerpåmungipornaoch svansenkrullar sig. "Okej! Kanduvisahur du görden därgrejenmed svärdet?"
"Vilkenavdem?" Amyriskrattaroch de sätter igångmed att diskuteramorgondagen.
Jagtittarned iminapapperigen. Dethadevarit bäst om vi haft en till vandrandepräst medoss,men detfanns ingeni templet. Inte heller någotavdeandra gudarnas tempel iTaleerom hade någonpräst ledig attfölja medoss medkortvarsel.
Sol'makarhar mycket större talang förhelande än migmen hankan bara detmestgrundläggandeoch jagvillhelst ha en erfarenhelare medoss fördet här. Minnet av minpojkesskrik av smärta när kråkmonstret bröt hans benväckermig fortfarandevissa nätter
"Ta vägenförbi Kyleeran,min dotter", viskar Fa'lorek plötsligt. "Min bror hälsar attenavhansyngre präster, en talangfull ochskicklighelare, har anmält sigfrivillig attfölja meder."
"Tack, herre."Ett välkommetbesked, Farvindelors prästerärrent generelltdebästa helarna. Även en yngrepräst lärvaramer kunnigi ämnetänmig,det är försäkert. Attstudera haraldrigvarit minstarka sida ochmin talang förhelande ochmagiärblygsam.
Jagslårihopboken,anteckningarnasäger miginget nytt, ingen överraskning där. VadDor'varra än sysslarmed så verkar honmer försiktigoch lömskänsin brutalasyster. En ilning av obehag rullar längsryggraden över vaddet kanbetydaför denlokalabefolkningen.
Höstluften nyperi kinderna mendet är jagbaratacksam för, ingen tittar konstigt på migför attjag harhuvan uppdragenoch en halsduk somtäckermunnen. En gruppmän gårförbi ochnickarrespektfullt motoss.Jag slipperstirrandetsåhär ochdet är skönt.
Vinden rufsar om iMelovianasvitahår somskimrar irödatoner närvirider längsden stenlagdagatan.Sadelnoch minnya rock knarrarnär jagvriderpåmig föratt tittaupp på byggnaderna.Husen i träoch sten hartvå ellertre våningar,fönster ochdörrarärsirligt dekorerade,oftai blåfärger. Detärvackert.Ett paravlandetTindarals ljusblåflaggorslåri vinden,får fågeln på vapenskölden attdansa.
Lövvirvlar längsden mestadelstomma gatannär vi stannar framförett tempel isvart sten.Guden Farvindelors tempel.Vakterna vidportenärkläddai mörkblårustningaroch hälsar vänligt.
"Strax tillbaka." Melovianasitteravsin varg ochstegarini byggnaden.
Jagklapparmin blådraködlapåhalsenoch belönasmed ettkutter. Femminuter senare återvänder minbeskyddare isällskapmed en kortarefigur iklädd liknande rock somoss,men mindre likenrustning ochi mörkblånyanser.Enlöjligt stor väskahängeröveraxeln.Helaren vars ansiktegömsunder en liknande huva sommin egen,skyndarini en sidobyggnad ochdykersnart uppmed en brun ridvargpåsläp.
Denslankafiguren stannarframför ossoch fösertillbakahuvan från ansiktet.Jag stelnartill.
Prästenärenman.
Håretärdet typisktvitaför tindaralalverprecissom Melovianas, fast kortklippt,och skimrari turkost. Hudfärgendäremot är ljustbrun ochhan är bara en aninglängreängenomsnittetbland solalver.
"Månialltidfinna läkningi nattensmörker, vänner.Jag är Rylarian Ulrana." Rösten är strävmen leendetvarmt somensommardag.Han är ung, kanske runt fyrtio år ochliterundlagd. Hanser inte ut somen krigare. Vänsteröra är trasigt, svårtärrat,och en stor bitavspetsen saknas.Han harärr sompåminneromstänk på samma sida av ansiktet ochhalsen.
Melovianapresenterar ossoch jagansträngermig föratt nicka hövligtmot honom.
Jaghadeinteens tänkttankenatt helarenkanskevar en manoch skruvarpåmig införtankenpåatt dela lägermed alven. Atthan ska röra vidmig om jagblirskadad. MenFarvindelor skulle inte låta ett monstertjäna honom, hanärjuherrenavhelande
Dettar Rylarian fleraförsökinnan hanlyckassvingasig uppi sadeln,röd om kinderna tittar hanned imarkennär vi rideri väg. Han är antingen nervös ellerenovanryttare,kanskebåda. Jagtvekaröver om jagföredraratt inte se honom, ellerhahonom därjag kanhålla ett ögapåhonom.Resultatetavmin osäkerhetblir attjag hamnar bredvid istället ochjag kanintestoppaenrysning.
"Kyligtidag. Är detännu kallareute på vägen?"Han lervänligt när jagsneglar nedpåhonom.
"Jo",mumlarjag,att ignorera honomkan jagintegöra. Meloviana skulle skämmasövermig om jagärotrevlig, hanärjuhär föratt hjälpa oss.
Kvinnornasmåpratar medanvirider genomstadenmen trollmannen svarar bara kort på tilltaloch snärtarmed svansennär jagsäger något.
Rösten är mjuk ochförsagd,han låterung.Sol'makar är ovanligt påpälsad förden härårstiden, detgår bara attskymta övre delenav ansiktet på honomunder huvan. Kanske är hanlikaärrad somjag och hans partner, kanske bara blyg ochmer frusen än de flesta troll.
Jagkliar minvargbakom örat ochrättartillbältet. Blickenvandrar nedtillmin packning,jag packadenog förmycket, mendet är så spännande! Detärflera år sedanjag spenderade tidlängs vägarnaoch jaghar aldrig jagatmonster förut! Detpirrari magennär stadsporten kommerinomsynhåll
Vinden sliter imitthår närvilämnarstadens relativa skydd. Jag sneglarpåtrollprästen, hankanskehar en poängmed atthahalsduk ochhuva, kylannafsari både öronen ochnäsan
Någraenvisablommor vajari vägkanten närvipasserarfälten mellan staden ochskogen. Vinden tappar sitt bett underträdens grenar
"Så, hurlångt skavi? Ochvad är detvijagar?" Minherre var mycket kortfattadnär hanfrågade efternågon frivillig. Allt jagvet är atttvå vandrandepräster behöverenhelareför en jakt på monster. Naturligtvis anmäldejag migfrivillig,det är inte ofta jagfår chansen attfölja medpåäventyr.
"Viska till bergen." Melovianapekar motbergstopparnasom skymtarmellanträdgrenarna. "Vad vi jagar? En trollkvinnavid namn Dor'varra,och vaddet än är honexperimenteratfram."
"Omhon är somsin syster börvivaraberedda på monster", mumlar Sol'makaroch piskar till medsvansen.Vad menarhan med det? Hardeslagits motmonster tidigare?Jag sneglarpåAmyri,hon lärstolt berätta om eventuella bedrifternär vi slår läger, sådant är viktigtför taek'ordjin.
Ettplötsligt tjatterfrånekorrar iträdetovanför ossfår Sol'makaratt tvärttitta upp, huvanåkeravoch avslöjar ettansikte så finmejslat och välformatatt detärsnudd på perfekt. Tuppkammen skimrari en underbartvackermörkblå nyansoch vajari vinden.Jag stirrarpå honom, detgår inte attlåtabli, jaghar aldrig sett en vackrare ungman
Magenpirraravenomedelbar attraktion
De blåögonenmöter mina förett ögonblickoch avslöjar en svårt såradpojkessjälsom fårhjärtat attvärka på mig, innanhan tvärttittar bort ochdrarupp huvanigen. Hans stelabeteendegentemotmig har fått sinförklaring. Mänhar behandlathonom mycket illa,min närvaro görhonom obekväm. Jagskjuter bort attraktionen,det är motsatsentill vadhan vill ha
Detäruppenbart atthan behöveromtanke ochkärlek, attläkasåren somsitterdjupare än fysiskt. Jagmåste göra mitt bästaför atthjälpa honom.
Vargen fnyser närvimanar på riddjureni högrehastighet.Det är svårtatt inte snegla på Sol'makaroch funderapåvad jagkan göra för honom.
Detfinns ettkapitel ihandboken alla minherrespräster fårsom tar upplämpligasättatt bemöta de somutnyttjatssexuellt, misshandlats ellerbehandlatsillapåandra sätt.Jag skastudera detnär vi tarrast.