9789180970679

Fabian Grus ochHäxorna

FABiAN GRUS OCHHÄXORNA

Till Saar ♥

Teolinda Avivi

FABiANGRUS OCHHÄXORNA

Nyfiken på mer?

Titta in på teolindaavivi.com

Automatiseradteknikvilkenanvänds föratt analyseratextoch data idigital form isyfte attgenererainformation,enligt15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen (text- och datautvinning),ärförbjuden.

©2025 Text:TeolindaAvivi

Illustrationer: Iben Widén

Omslagsillustration:IbenWidén

Korrektur:Denis Williamson

Layout:TeolindaAvivi

Teknisk support: Karl Wikander

Grafisk form: BoD

Förlag:BoD ∙ BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se

Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland

ISBN: 978-91-8097-067-9

Elandorias Häxori denhögre skolan

Varelsemästaren-Castanja

-Tränarupp elever till attbli Djur-och Varelsetämjare.Att kunna förstå,träna ochtämja olikaslags djur ochvissa varelser,allt från möss till käftarbestar.

-TränarMagistrat-vakteratt skydda Elandorias gränserfrån bergatroll ochannatotyg.

Elementmästaren-Olympia

-Tränarupp elever attbli Element-tämjare. Attskydda riket från naturkatastrofer ochatt formalandskapetmed hjälpav eld, jord,luftoch vatten.

-TränarMagistrat-vakteratt försvara riketfrånfiender med hjälpavelementen.

Växtmästaren-Alexia

-Tränarupp elever till Växt-tämjare.Att tala medträd, bota sjukaväxtereller styra derasväxande.Frånatt odla magiska örter, skötaträdgårdartillatt återskapaskogarefter katastrofer.

-UtbildarVäxt-bibliotekarier iMagistratet.

Liv-och-död-mästaren-Xantippa

-Tränarupp elever,gärna medmedfödd gåva,att bliSiare för livoch död. Attspå framtiden, ge rådvid svåraval,välsigna födslarellerhjälpanågon atttafarväl.

-TränarMagistrat-professorer attkunna väljapassande elever förolika utbildningar.

Mineralmästaren-Benedicta

-Tränarupp elever till Mineral-tämjare. Attkunna odla och programmerakristallernai riketför vardagskonst ochmagisk teknik.

-TränarMagistrat-professorer attanvända kristaller i utbildningar fördomare, mynthållare, arkitekter ochandra yrken därmagiskskicklighet krävs.

Alkemistmästaren-Hera

-Tränarupp elever till Alkemister.Lär demgörabrygder, salvor ochläkande elixir förbådekropp och själ.Alkemister kanöppnaapotek, skönhetssalonger ellerupplevelsebutiker.

-UtbildarHelarepåMagistratet attarbetai Örtasalarna, där sjukaoch skadadetas om hand.

Kapitel1

Drakar

–Vakna,Fabian! Drakarnakommer!

Fabian satte sighastigt uppoch famladeefter sin receptboksom lågbredvid honom. Hans pappahoppade upp och neri ljuset från en lykta ochklappadei händerna.

–Skyndadig, grabben, dethär är vårchans.

–Men pappa, jagska ju till skolan.

Fabian gnuggade sigiögonenoch sågatt hans pappa höll fram en smutsigskinnväska. Hantog emot denmed fingertopparnaoch stängdesnabbtlocket.

–Duhinnergåtillskolansen,Fabian. Detärinte morgon ännu.Skynda dignu, så inte spårethinnerkallna. Här harduenvarmtomat attäta.

Pappa Teddyhöllframenstortomat somputtradei hans hand. Fabian togden och brände sig. Hanlasnabbtner deni sinskolväska.Han stoppade också nersin receptbok, fjäderpenna ochsittbläckhorn.Han slängdeenblick mot fönstret.

–Men detärjumörkt ute, mumladehan.

–Det stämmer, grabben. Detärdådrakarnakommer.

Fabian hoppade nerfrånkökssoffanoch toglångsamt på sigbyxorna innanhan sträckte sigefter sinrödakofta.

–Regnardet?frågade hantyst.

Teddyöppnade dörrenoch kikade ut.

–Nej,det är uppehåll, sa han.

Tresvartaskuggor flög förbioch täckte denlilla månskäranpåhimlenöverträdtopparna.

–Nu! De är härigen! Snabba dig!

Hansmälldeigendörreni ansiktet på Fabian,som hoppade till. Hantryckte nerregnkappani skolväskan och hördemed en suck hurtomaten sprack.

Hanhängdepåsig skolväskan ochskinnväskan och

öppnadeförsiktigtytterdörrenutmot verandan.Han hörde knak av sinpappasstegfrånträdgården.

Mörkret lågsom en tjock filt över skogen ochderas lilla trädgård,och detdroppadefrånträden. Fabian försökte ta ett pardjupa andetag, menluftenstockadesig ochhan hostade till.

–Pappa!pep han.

Hansåg sigom. Buskarna sågutsom svarta vålnader medlånga klor.

–Pappa!ropadehan lite högre.

–Jag är härborta,Fabian! Skynda dig, jaghar fått upp ettspår!

Teddys ropkom inifrånskogen, och detbrakade när hanförsvannbort. Fabian togenavverandalyktorna och tog ettpar tystastegnerförtrappan ut iträdgården. Han tvärstannade närdet prassladei rosenbusken. Åh,vad han hatade mörkret.

Sedanbörjade hanspringa.Han sprang så fort hans kortaben kunde bära honom, rätt ut iskogen. Hanhölllyktan framförsig ochsicksackade mellansvartabuskaroch träd. Hanflämtadehögtoch villeblunda. Hanlovadesig självatt dethär varsista gången hanföljdemed sinpappa ut på natten. –Fabian! Härborta!Skyndadig!

Teddys röst hördes från andrasidan ettstort buskage.

Fabian gnydde till och kastadesig rakt in ibuskarna. Grenarna slet och fastnade iväskorna, taggarnarev honomi ansiktet ochdrogi hans hår.

Närhan tagitsig igenomslogs hanavden välkända stankenavfärsk drakspillning. Hantvärstannadeoch fick kväljningar.Han vände sigbortoch hulkade.

Hanhörde Teddyspringa vidare ochropa:

–Fabian, ta denhögen så tarjag nästa!

Fabian höll upplyktanför attinteråkatrampai geggan.I lyktansskensåg hanenrykande högmed svartgrönt,oljigt bajs.Snart skulle hela områdetvarafullt med olikaknytt somvar hungriga.Han måsteskyndasig.

Medett kvidande öppnadehan skinnväskanoch plockadeframett parhandskaroch en litenspade.Han hulkadeigen. Hankände hurtårarna brände bakom ögonlocken.

Hanlovadesig självatt hanaldrigskulle bli materialbevarare somsinaföräldrar.

Hans pappavar fenomenalpåatt spåra. Hans näsa kunde känna om en drakehadeflugitförbi fleraminuter

tidigare.Han kunde ocksåsitta instängd iett rumoch ta hand om bajset utan attkräkas, utan attens öppnaett fönster.

Fabian hulkadeigenoch satte igång. Försiktigt toghan ett spadtag och lätgegganfalla neri väskan medett klafs.

Hanhörde hurdet knakadei buskarna runt om honom. Hanmåste skynda sig. Ettspadtag till.

Någramindreskogstrollkom lufsande fram.Fabian knuffade undanett litetgrönt trolloch lyckades fylla spaden ytterligare en gång.Trollet komdock tillbaka ochgav Fabian en spark på armen. Bajset flög genomluftenoch landadepå ettannattroll,förutom en litenklick somhamnade på Fabians skolväska.

–Nej!TjötFabian. Inte minväska!

Hansläpptealltoch ryckte åt sigennävebladfrånen buske. Hanskrubbade väskan så hårt hankunde medanhan snyftade.

–Nej,nej,nej!Inteskolväskan.

Klafsetoch slafsetfråntrollensom åt blev allt högre.

Plötsligthördestunga steg.Utanatt tänkaryckte

Fabian åt siglyktanoch sprang åt motsatthåll.

Spring,baraspring! hann hantänka innanbenen tog över helt.Hjärtat dunkadeviltmot revbenen.Att springaför livethadehan lärt sigredan somliten.

Detvar ettstort skogstroll somkom.Inte enormt som bergatrollen, menfarligt ändå.Farligt nog. Detstora trollet hade också känt lukten av drakspillningoch rördesig mot platsen.

Småtrollen skingrades somlöv ivindenoch väntade bakombuskarnapåsin tur. Fabian hann bara slänga en kort blickpåbesten. En kall ilning forlängs ryggraden. Benenville vika sig, menhan tvingade dematt springavidare.

Sedankom regnet.

Inte ettstrilande sommarregn,utanett våldsamt ösregn somdränkte allsikt. Lyktan fräste till och slocknade.

Imörkret snubbladeFabianframåt, tyngre förvarje steg.Han varför blöt föratt ta på sigregnkappan. Förtrött för attvararädd. Varjestegkändessom attlyfta bly.

Kapitel2

Fröken Livia

Alla elever satt imörkret iklassrummet närfrökenLivia kom in.Hon viftademed händernaoch alla kristaller ifönstrenoch på väggarna knastradetilloch tändes. Temperaturen i klassrummetökade ochFabiantog av sigsin droppande regnkappa ochhängdeden på stolen.

–Fanny,får jagbedig tändai eldstaden? sa fröken Livia.

Honlog och höll fram etttäntljusmot Fanny. Frökens långablondahår varuppsatt ienbulle på huvudet,och hon hade somalltiden enkelljusröd klänning på sig. Honpekade på eldstaden.

Lilla Fannyvar blanddeyngre eleverna ibyn Alkråks enda skola. Fabian kikade på henne ismygoch höll tummarna atthon skulle klaradet.Fanny varsöt,men hopplös på

vardagskonst.Hon viftade medhändernaoch skrek: – MikroAeraki!

En pust medaskaflögupp ur spisen och barnen som satt närmastbörjade hosta. Fabian himlademed ögonen.

–Utmärkt tillfälle föralla attöva,safrökenLivia.Ställ er upp.

Detblevett skrammel av stolar tills alla varredo.

–Niska röra händernasåhär,sahon och visade.Och säga: MicriFotia.

Honhöllframljuset.

–Alla samtidigt nu.Ett, två, tre!

Ettinferno av lågorslogemoteldstaden,askaflögupp i ettmolni rummet ochelden målade väggen svart. Fröken

Liviastoppadealltgenom attvifta medhändernaoch ropa:

– SviseTiFotia!

Detvar detFabianhadeväntatpå. Hurman släckereld. Hanövade hennes rörelser ismygoch repeterade dethon hade sagt: SviseTiFotia.

Närallahadesattsig igen,viftade Fabian med händernaoch tändebrasani eldstadeniställetför Fanny. Det hade hankunnatsedan hanvar fyra år.FrökenLivia logmot honom.

–Tack, Fabian.Var snälloch visa också hurman häller vatten från en kanna till ettglas.

Honpekadepåkannanpåsittbord. Fabian restesig igenoch viftademed händernaoch mumlade:

– ChynoNero.

Kannanreste sigelegant iluftenoch hälldeupp vatten i glaset ienlång, rakstråle.

Då hördehan hurflickan Mella viskadehögttillde andra:

–Jag tyckerFabianluktarmer bajs än vanligt idag.Han fick säkert bajsgröt till frukostavsin pappa bajsskötaren.Jag tycker vi bordekalla honom Bajs-Fabian.

Klassenbrast ut iskrattoch börjaderopa:

–Bajs-Fabian!Bajs-Fabian!

Fabian komavsig ochvattenstrålen sprutadeuti klassrummet. Alla barnen skrattade och börjadespringa omkring.

Bajs-Fabian.

Ordenstudsaderunti Fabianshuvud.Han villesäga någottillbaka, någotsmart somskulle få alla attsluta skratta.

Mennär hanöppnade munnen komdet inget.

De fattar ingenting. De vetintehur svårtdet är attfåen kanna attlyda, tänkte han. Ingenav dem kandet.

Hanknepihopögonenoch försökte hålla tillbaka obehaget sombubbladeupp imagen.

Tänk på allt jagkan.Jag är FabianGrus. Jagärinte... bajs.

Mendet varsvårt atttro på detnär hela klassensprang omkringoch skrekhansnya namn somomdet vore en marknadsfest.

Då drog fröken Liviaavsig sinrosasjal, viftademed handenoch mumlade hastigt:

– KremontaiAnapoda.

Sjalen flög fram,greptag iMellasfötteroch lyfte henne uppi taket. Nu hängde honupp och ner, flätorna spretadeåtallahåll, kjolen föll neröveransiktet ochalla skrattade åt hennesknallgula pantalonger.

Eleverna fortsatte springarunti klassrummetoch pekade och aktade sigför vattenstrålen.

–Hjälp!Taner mighärifrån! skrekMella upp-och-ner.

FabianGrusoch Häxornaärenmagisk äventyrsberättelseför barn ochungai åldern 9–12 år.

När trollenanfallertvingas Fabian attfly. Ihuvudstaden väntar intriger,svekoch fasorhan aldrig kunnatföreställa sig.

Hanärintestark.Intekänd. Inte ens särskilt modig.

Ändå skickashan,tillsammans med denegensinniga dvärgprinsessan Ozza ochden gåtfulle Handyman, ut av hovet. De skataredapåvarför riketdrabbatsavkris, kaos ochett evigtregnsom hotaratt dränka landet. Sexmäktiga häxorverkarhatappat kontrollen.

Fabian Grus ochHäxorna är första deleni en spännandeoch actionfylld fantasyserie om vänskap, modoch magi. www.teolindaavivi.com