Frank Heller
GLADIATORERNAS UTTÅGSMARSCH
Gladiatorernasuttågsmarsch
Frank Heller
GLADIATORERNAS UTTÅGSMARSCH
AnteckningarfrånItalien1939–43
NordpolenFörlag,Stockholm nordpolenforlagse
isbn978-91-531-1810-7
©FrankHellersrättsinnehavare1943
©NordpolenFörlag2025
Tryckt avScandinavianBookA/S,Århus,Danmark2025
Anmärkning
Deuppgiftersomfinnasidennabokhärstammaallafrånkällor somjagharanledningatttrofulltpålitliga.Attjagintenamnger demjustnu,tordemankanskeförstå.
F.H.
Forheathenheartthatputshertrust inreekingtubeandironshard, allvaliantdustthatbuildsondust andguardingcallsnotTheetoguard–forfranticboastandfoolishword ThymercyonThypeople,Lord!
Etthedniskthjärtalitartryggt
påkrutochdunst,påhamratjärn, alltstoftsomstoftetssonsigbyggt, menglömmerdig,dinvakt,dittvärn, Förmåttlöstskrytochfåvitsktljud förlåtdittfolk,oHerreGud!
Detvarendagimittenavoktoberår1939 ExpressenBerlin–
Rom höll vid Brennerpasset. Furorna susade i middagshettan kringdettadetlägstaavalppassen–det,varövercimbrer,longo‐barder,goterochmångaandravildastammarsköljtinöverItali‐en,föratttagalandetibesittningtillentidochdäreftermereller mindre långsamt uppsugas av den underbart receptiva italienskafolkmassan.
TågetmedfördeettressällskapfrånhögaNorden,sentimaefterföljaretillcimbrernaochlongobarderna,ochjagbefannmigi sällskapet. Fastän jag rest genom Europa i många år på egen hand,hadejagvaltdettabekvämasättattfärdastillettlandsom jag kände. Ty sex veckor tidigare hade det andra världskriget brutitlös,ochjagvisstesedangammaltvaddetbetyderattresai ettkrigförandeland.ResangenomTysklandhadeemellertidinneburitenöverraskning.Frånsettmörkläggningenhadedetlilla nordiskasällskapetintekunnatbeklagasigövernågraobehag.I det mörklagda Berlin hade vi tack vare den nya underjordiska järnvägensnabbtochbekvämtförtsfrånStettinerBahnhoftill AnhalterBahnhof,bärarehadefunnitstillhandsföratttahand omvårtbagage,vihadedruckitölpåAnhalterBahnhof,ochpå stationeniMünchenhadevifåttmorgonkaffe,brödochsmöri absolut tillräckliga kvantiteter. Men så tego också kanonerna
längs fronten, med undantag för ett och annat mullrande som man inte tycktes taga allvarsamt på någon av sidorna. En ned‐störtad fransk flygare hade just begravts av tyskarna med fulla militära hedersbetygelser, och de flygmaskiner som varje natt strökoinöverTysklandvästerifrånsläppteingabomber,dekas‐tadebaraflygblad.»Nousnetireronspas«,påstodosdefranska trupperna ha skrivit på stora affischer vid övre Rhen. Och: »Wirwerdenauchnichtschiessen«,sadesdetyskahasvarat.
Se, det var ett besynnerligt krig, hade gamle H.C. Andersen kunnatskriva
Skullefortsättningenblibörjanlik?
Ingenvågadevälhoppasdet.
Ochhurskulledetgå,omkrigetverkligenbrötlös?
Ingenkundeegentligenföreställasigdet.År1914hadeTysklandvaritengageratibådeösterochväster.Nuhadedetgenom enskickligmanöverförekommitvästmakterna,somsöktekontaktiöster,ochfåtttillståndenneutralitets-ochkonsultations‐paktmedMoskva.Detbehövdebaratänkapåvästfronten.Men kunde det hålla stånd ens där mot det enorma trycket av två världsväldensådanasomdetengelskaochdetfranska?Genom trehundra år hade England ju visat sig i stånd att trotsa alla fi‐entliga kombinationer. Det hade varit det orubbliga mål, mot vilketallaanstormandekrafterkrossats.Tysklandåterhadeän‐dasedanår1870trottsigvaradenkraftsomkannedslåallt.Hur går det, när en oemotståndlig kraft möter ett orubbligt mål?
Detlärfinnaspersonersomsittapåsinnessjukhusuteslutande därförattdesöktlösadennagåta.Mensedanbörjanavseptem‐ber1939varhelavärldensysselsattmedattgrubblaöverjustdet problemet
Detfannsemellertidenextraobekantiekvationen,nämligen Italien. Sedan tre år hade ett närmande ägt rum mellan Tysk-
landochdettaland.Sedanlitetmindreänetthalvårvorodebå‐daländernaförenadeien»stålpakt«.Hurmycketbetyddedeni verkligheten?Vardenannatänettskrämskottföratthållaobe‐hörigapåavstånd?VarinteItalienurståndattföraettkrigefter erövringen av Abessinien och efter sitt deltagande i inbördes‐krigetiSpanien?
Alltdettavarfrågor,påvilkamanlikaledessaknadesvar.
Jagvillintesäga,attjagrestetillItalienuteslutandeförattlö‐sa dessa gåtor. Jag reste dit för att få tillbringa ännu en vinter i den underbara italienska solen Och jag reste dit för att se det pågående,»märkvärdiga«krigetfrånennågotannansynpunkt ändennordiska.
DärförbefannjagmigdennagyllnehöstdagvidBrennerpas‐set och såg vita skyar segla fram över de mörka furuskogarna, under det tvedelade vatten rusade utför branterna, dels mot Tyskland,delsmotItalien.
Var Brennerpasset, som sett så många krigiska företag, be‐stämtattblivattendelareihistorien?
Detvarensistafrågatillalladeandra,påvilkentidenkomatt lämnasvar.
Nu gav stationsbefälet avgångssignal, och vi susade av mot söder,motVenedig.
MinegeninställninggentemotItalienförtjänarkanskeberöras
Den var en produkt av två faktorer. Dels hade jag för första gångenkommittilllandethösten1919,straxefterförstavärlds‐krigets slut, dels hade jag senare i gott och väl femton år bott i Frankrike.Somväldeflestaandramänniskorhadejagredanvid första ögonkastet blivit vilt förälskad i Italien, bergtagen av den bådeandligaochsinnligaförtrollningsomdetutstrålar.Jagtröttnadeejattfärdasruntidessanejdersomsetttretusenårshistoria utspelas och som samtidigt äroett jordiskt paradis,med gyllene frukterunderenevigtblåhimmel.Vadrymdeintedettalandav skönhetsvärden från naturens hand, och vilka värden hade det inte självt skapat! Dess rikedomar sträckte sig från Venedigs kanaler till Florens magnifika palats, från Roms antika minnesmärkenochfrommatempeltillNeapelsteatraliskaskönhetoch Siciliens halvt afrikanskaatmosfär.Mendet varintebaradenna yttrepraktsomfångademig,detvarminstlikamycketfolketska‐raktär, dess blandning av hjärtegodhet, fantasi och intelligens. Finns det något vackrare än ett folk som älskar barn, blommor ochmusik?Ja,jagvarbergtagenavItalien.
Men jag hade kommit till landet i en orolig och besvikelse‐fylldtid.Folkethölljustpåattvaknauppeftertreochetthalvt årskrigsrus,detvarsysselsattmedattgranskalönenförsittblod,
Däremotenhalvmilliondöda,ettotalinvaliderochenöverbe‐lastadstatshushållning,varsnärmasteutslagvarattliranföllför varjedag
Nej, det var inte mycket som lön för tre och ett halvt års blodigaansträngningar.Mankändesigintebarabesviken,man kändesigdragenvidnäsan.Dragenvidnäsanochseddöverax‐eln av dessa västmakter, som lovat så runt i londonprotokollen och hållit så tunt i Versailles! Så tunt, att Italiens delegerade i vredesmodlämnatkonferensen–utanattdettahaftnågonver‐kan.Därefterhaded’Annunziogjortsinromantiskaexpedition till Fiume för att åtminstone rädda detta stycke jord åt Italien. Menhansfälttåghadealltförmycketliknatettoperettkrig.Man skrattadeåthonom,sommanskrattatåtSalandraochSonnino dådelämnadekonferenseniVersailles–sommanalltidskrattat åtItalien!»Onnousatoujourstraîtésendomestiques–manhar alltid behandlat oss som betjänter!« Det var ett av de många bittrauttryck,jaghördepådentiden.
JagstannademedavbrottiItalienitreår,från1919till1922. Under tiden rasslade liran sakta men säkert utför backe. Des‐organisationen spred sig lika långsamt och lika säkert i landet, särskiltsedanAmerikamedennygeststängtportenfördenitalienskaemigrationen,somdittillslättatlandetpåettparhundratusenmänniskor om året.Regeringar och strejker avlöste varandra, fabriker besattes, tåg stoppades. »Oggi c’è sciopero – i
15 sinsvettochsinatårar.Denvarintelysande.Denbestodienin‐förlivadprovinsinorr,somgavenvissstrategisksäkerhet,men som till gengäld medförde ett minoritetsproblem med farliga möjligheter, i en kustremsa och ett par öar i Adriatiska havet, och för resten ingenting. Inga kolonier, fastän protokollen i London,vilkafåttItalienattgåinikrigetpåententenssida,sti‐pulerade sådana för att lätta befolkningstrycket i moderlandet.
dag är det strejk!« förkunnade betjäningen på hotellen glädjestrålandeochgicksinväg.Varjedagelleråtminstonevarjevecka bragtenyaövergrepp.Detvoresyndattsäga,attdeallesamman kommo från vänsterhåll, en del sades komma från högerhåll. Detbetyddemycketlitetipraktiken.Mendetskeddevärreting än så. Det italienska leendet började försvinna och bli till ett hångrin,enhätskgrimas.Skottknallade,blodetflöt.Mänfrån Östeuropa med prominenta profiler bedrevounderjordisk trafik i ett omfång som man knappt kunde ana,men hade allan‐ledningattfrukta
Därpåkomdetettomslag.Ungamänmedflammandeögon ochsvartaskjortorbörjadedragagenomgatornaiständigtstörre kohorter,sjungandeensångtillungdomensochmodetsförhär‐ligande: giovinezza, giovinezza, en gammal studentsång. Man sadeattdekalladesfascisterochattdetvardesomskullerädda landet.Mångaryckteföraktfulltpåaxlarna,närdehördesådant tal,andratrodde.
Den 28 oktober 1922 togo fascisterna makten och bildade regering.
Underdeföljandeårenboddejagsågottsomoavbrutetiett romansktland,vilketimotsatstillItalienutgåtturvärldskriget medalladeprerogativochattributsomavåldertillkommaseg‐raren: befäst position, erövrade landområden, många vänner ochbundsförvanter.VarFrankrikedärförettlyckligtland?Var detlyckligareänItalien?Detskullemanjuhakunnattro,meni så fall gav lyckan sig egendomliga utslag. Landet väster om Al‐perna var lika fullt av missnöje som landet öster om Alperna. Detvarmissnöjtmeddebesegradesomintevillebetalakrigets omkostnader,detvarmissnöjtmeddehandpanterdetfått,det var missnöjt med sina före detta allierade. Vad blev det av den engelsk-amerikanska traktaten som skulle ha garanterat Frank‐
För mig tog detta Frankrike, som jag beundrat från min ti‐digaste barndom, mer och mer gestalten av ett stycke radium som efter en serie emanationer och sönderfall håller på att för‐vandlastilldengrövstaavallametaller,tillbly.
Vadskeddeundertidenpåandrasidangränsen,iItalien?
Detvarintelättattveta,vadmanskulletro.Tidningarvärlden runt hade två attityder mot den nya regimen: antingen an‐
17 rikes säkerhet för all framtid? Den uteblev – likaväl som betal‐ningarnafråndenbesegradefienden.Franskafolketvartvunget att upprätthålla en nästan lika stor säkerhetsstyrka som i krigs‐tid–ochdådet sökteindrivasinarättmätigafordringar,somi Ruhr,fickdetsinaförraallierademotsig.Undertidenrasslade ävenfrancenutförbacke,inteisammatemposomliranmenli‐kaobevekligt.Lebasdelainevarifara!Underinflytandeavalla dessa missräkningar förändrades nationalkaraktären långsamt; man glömde hövligheten, man blev grälsjuk, eller man kastade allaprinciperaudessusdetouslesmoulinsochhängavsigåtvilda spekulationer,vildaorgierochvildaperversiteter.Litteraturen, som återspeglar tidens drag åtminstone genom sina försälj‐ningssiffror,gavenganskaskrämmandebildavhurdetsåguti det segerrika landet: det fanns knappt en bestseller som hand‐lade om sunda människor, de flesta romaner voro romantise‐rade skildringar av fall ur Krafft-Ebings psychopathia sexualis, eller beskrivningar ur dräggens liv, vit slavhandel och skumma hålor på Montmartre. Den tongivande bland de manliga skri‐benterna,Gide,skildradedenweltschmerzsomdrevhonomatt söka tröst i armarna på en arabpojke. Den mest beundrade blanddekvinnliga,Colette,besjöngenåldrandekokottskärlek till en sutenör. Litteraturen kunde sägas koncentrerad i en re‐plik från ett Montmartre-kafé: un homme avec une femme –commec ’estdégoûtant!
grepodedenhejdlöst,ellerocksåförlöjligadededen.Deankla‐gadedenförattundertryckatankefriheten.Mennärmanbodde i ett land, där den oinskränkta tankefriheten gav sig sådana ut‐slagsomiFrankrike,hademansvårtattgripasavheligvredeöver en reglering av denna frihet. I Italien, sade tidningarna, måste pressenskrivapåbefallningvadsompassademakthavarna.Men i Frankrike fanns det knappt ett pressorgan som inte skrev un‐gefärvadsomhelstförbetalningavvemsomhelst.IItalienvar detomöjligtattkommasigupp,ommanintetillhördePartiet. MeniFrankrikevardetlikaomöjligtattkommanågonvart,om manintehadepolitiskaförbindelser.IItalien,sadetidningarna, hade det härskande partiet uteslutande våld och övergrepp att tacka för sin position. Men hur kommo partierna till makten i Frankrike? Jag bevittnade åtskilliga franska valkampanjer, och de erbjödo sannerligen intet uppbyggligt skådespel. Det var in‐nehavareavkrogar,tobaksaffärerochännusämreställen(såda‐na funnos i varje stad i riklig mängd, och de annonserade sin verksamhet på biografteatrarnas ridåer), som voro de egentliga valinpiskarna.Medvin,tobakochandranjutningsmedelsörjde deförattdetgalliskafolketgicktillderättavalurnorna,utanatt parlamentskandidatenbehövdetryckaderashänder,somianti‐ken–densakensköttede!Ochnärvalet,somoftaskedde,slu‐tadeoavgjortiförstaomgången–vilkaförhandlingarfördesinte då bakom kulisserna, vilka smutsiga kombinationer gjordes ej förattpressadetmestamöjligaurchansen!Menvadvorodessa kombinationermotdeverkligtstoraaffärernaiPalaisBourbon, sedandeäntligenvaldatagit plats ihemicykeln!Densom gjort sig illusioner om fransk politik på den punkten fick dem kros‐sadeföralltidunderStaviskyskandalenochdessefterdyningar Nej,medbästaviljakundejagintese,attdetparlamentariska systemetsådantdetbedrevspåvästrasidanavAlpernahadenå‐
19 gon anledning att yvas gentemot den icke-parlamentariska styrelseform som fanns på östra sidan om samma berg. Däremot förvånadejagmig,vargångjagpasseradeItalien,överattfinna attlandet,somnuitio,tolv,fjortonårsuckatunderdetfascis‐tiska oket, fortfarande var ett hem för godlynta, hjälpsamma, vänligamänniskor–ettsläktesommedårenblevalltsällsyntare på andra sidan Alperna. Italienarna voro mindre rika än sina latinska kusiner – men de voro minst lika flitiga och oändligt mycketmerareligiösa.Ochtrotsdenstoratankeofrihetenhade de ingalunda mist det goda humör som fordom givit sig så berömda utslag i Boccaccios Decameron. De berättade utan fruktan ganska giftiga historier om sina nya styresmän. Deras attityd mot dessa var svårdefinierbar. De betraktade dem med envissöverseendetolerans,utanmotviljamenocksåutanavgu‐deri. Genom tretusen år hade de sett alltför många regeringar avlösa varandra för att låta sig imponeras av någon bestämd styrelseform. För mycket, mycket länge sedan hade de trott på den romerska republiken. Därefter hade de en tid ägnat gu‐domlig dyrkan åt Cesar Augustus och hans efterföljare. Därpå hadevåldsmännenfrånnorrkommit,ochdehadeböjtsinahu‐vuden för dem. Därpå hade Kyrkan tagit makten från de nor‐diskainkräktarnaochlångsamtmensäkerttämjtdem.Såhade italienarna böjt knä för Guds ståthållare på jorden – tills även påvarnaavslöjadesigsomganskavärldsligahärskaremedmycket jordiska mål. Nya våldsmän döko upp, inhemska och ut‐ländska,besegradevarandra,erövradeprovinser,påladeskatter, utskrevosoldater,härjadeochbrände,utanattdethelatycktes vilja ta slut. De flesta av dessa erövrare voro utlänningar. Och hurdetnuär,fördragermanlättareinhemsktokänutländskt DärförhadedemedglädjehälsatenvissrörelsekalladilRisorgi‐mento,ochenvisshärskarätt,husetSavojen,somäntligen,efter
FrankHeller(pseudonymförGunnarSerner) varenavSverigesstörstaunderhållningsförfattare under1900-taletsförstahälft.Förutombästsäljare somHerrCollinsaffäreriLondon(1914)och Storhertigensfinanser(1915)skrevhanävenreseskildringarochlyrik Hanboddeutomlandsundernästanhelasittlivochficksågodkännedom omförhållandenaifleraeuropeiskaländer.
»TymedvilkamateriellaresurservardetsomilDucekastatsittlandin iettkrigmottvåvärldsriken?Ommansägerdet,riskerarmanattinte blitrodd.«
1939–43vistadesFrankHellerifascismensItalien.Därblevhanvittne tillhurMussolini,berusadavsinegenretorik,huvudlöstkastadelandetiniandravärldskrigetpåTysklandssida.Följdernaskulleblikatastrofalaförbåderegimenochitalienskafolket.
Gladiatorernasuttågsmarschärenmästerligskildringavfasciststatens sistatidsomtarosstillsåvälmaktenskorridorersomkaféernaochtrattoriorna.Hellerspråkarmedjournalister,skräddareochportvakter, analyserarfascistpartietshögdjursåvälsompressenssvulstigapropaganda.Resultatetblirettoförglömligtreportagesomframkallarbåde skrattochförtrytelseöverregimensmångadårskaper.