Innehåll
Läsning
språket 122
Utblick: Låt idrottarna protestera på OS-arenan
Grammatik
du ordklasserna?
– språkets olika ljud
Morfologi – språkljud bildar ord
Använd grammatiken 143 Fraser – ord som hör samman 145
Satser bildar meningar 150
Syntax, satsdelar och satslösning 157
Använd satslösning för språkriktighet 161
Använd satsschema 163
Utblick: Tomten och hans homograf 168
avslutande ord
uppgift
Retorik
Den retoriska situationen
Vem är talaren?
Vilka är publiken? 179
Var äger talet rum?
Vilken är tidpunkten?
Vad händer i omvärlden? 183
Håll engagerande tal 185
Balansera ethos, logos och pathos 189
Form och struktur
Språk och stil 195
Fler retoriska verktyg
Framförandet
Utblick: Tal vid fackeltåg mot rasism och främlingsfientlighet
Några avslutande ord
uppgift
Utreda 215
Vad berättar text och bild?
Fortsätt utreda
Skriva litteraturanalys
Disposition
Källanvändning
Språk och stil
Skriva essä
Källanvändning
Språk och stil
Använd källor
Sökkritik – granska information
– lita på information
Utblick: Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet
Några avslutande ord
Språkförhållanden
Vilken betydelse har språket?
är språkförhållanden?
är klarspråk?
har Norge två skriftspråk?
är svenskans ställning i Finland?
Varför kan talad danska vara svårt att förstå?
Varför förändras isländskan
långsamt?
överlever små språk som färöiska och grönländska?
Utblick: Älvdalska – ett eget språk?
avslutande ord
Utreda
KYSSANDE VIND
av Hjalmar Gullberg
Han kom som en vind.
Vad bryr sig en vind om förbud?
Han kysste din kind, han kysste allt blod till din hud.
Det borde ha stannat därvid:
du var ju en annans, blott lånad en kväll i syrenernas tid och gullregnens månad.
Han kysste ditt öra, ditt hår.
Vad fäster en vind
sig vid om han får?
På ögonen kysstes du blind.
Du ville, förstås, ej alls i början besvara hans trånad.
Men snart låg din arm om hans hals i gullregnens månad.
Från din mun har han kysst det sista av motstånd som fanns.
Din mun ligger tyst
med halvöppna läppar mot hans:
Det kommer en vind och går: och hela din världsbild rasar
för en fläkt från syrenernas vår och gullregnens klasar.
VEM TÄNDER STJÄRNORNA
av Eva Dahlgren
Det var evighetssekunder
Tre korta andetag
Hela livet vände
Vem valde? Inte jag
Jag hörde ord från mina läppar
Som aldrig vilat i min mun
Tankar aldrig tänkta
Som nya väggar i ett rum
Som om vi alltid älskat
Sen min dagboks första blad
Men att jag får skriva ditt liv
Bara tur, det var inget val
Och av alla dessa möten
Och allt som borde hänt
Hur sällan är jag orsak
Till att livet vänt
Jag har ingen ödestro
Den tanken ger ingen ro
Men vem vänder vindarna?
Vem får mig att gå dit jag aldrig gått?
Vem tänder stjärnorna?
Som bara jag ser i dina ögon
Vem vänder vindarna?
Och för mig dit min tanke aldrig nått
[– – –]
DETTA SKA DU LÄRA DIG
I det här kapitlet kommer du att fördjupa och utöka dina kunskaper om att skriva utredande texter. Du kommer att lära dig:
• vad som utmärker de utredande texttyperna litteraturanalys och essä
• att arbeta med innehåll, disposition och språk i en litteraturanalys och i en essä
• att arbeta med sökkritik och källtillit när du skriver utredande texter.
Fortsätt utreda
Du har troligtvis större erfarenhet än du tror av att utreda. Det undersökande förhållningssättet är inte bara något du använder dig av i skolan, utan även i din vardag. När du ser en film väcks frågor som: Varför agerar karaktärerna som de gör? Du söker svaren bland annat genom att studera hur personerna i filmen agerar och fundera på vilka konsekvenser det får. Eller kanske reagerar du på hur en känd person agerat i sociala medier och reder ut tillsammans med en kompis: Varför gör hen så? Vilka följder kommer det att få? Ni granskar inlägget, läser kommentarerna och försöker tillsammans besvara frågorna.
Vi utreder ofta i samtal med andra. När du diskuterar något du ser, hör eller läser bearbetar du innehållet och får nya perspektiv. Kanske kan en diskussion med en vän ge dig en annan bild av till exempel ett inlägg på sociala medier eller en romankaraktärs handlingar. Samtala därför med dina klasskamrater inför en utredande uppgift, vare sig resultatet ska presenteras muntligt eller skriftligt.
I det här kapitlet kommer du att utveckla din förmåga att skriva utredande texter. I en litteraturanalys utgår du från ett litterärt verk, till exempel en roman, och utreder en fråga som du antingen har fått som uppgift eller som har väckts under läsningen. I en essä för du ett fördjupat resonemang kring ett ämne, lyfter fram olika perspektiv och kan också uttrycka egna tankar.
Språket i en utredande text ska vara tydligt och samtidigt väcka nya tankar och idéer hos läsaren. I det här kapitlet får du lära dig att använda ett formellt och resonerande språk för att skriva texter som engagerar och vidgar perspektiven för mottagaren.
I utredande texter använder du dig av källor för att underbygga dina resonemang och visa på nya perspektiv. Du behöver ha ett källkritiskt förhållningssätt för att sovra i stoffet och välja ut trovärdiga och relevanta källor. Du behöver också ha källtillit, det vill säga kunskap om vilka källor du kan lita på.
Skriva litteraturanalys
Litteraturanalys är en typ av utredande text, som du troligen har skrivit tidigare under din skoltid. I litteraturanalysen arbetar du utifrån en frågeställning och utreder den med hjälp av verket du läst, till exempel en roman. Du ska underbygga dina påståenden med väl valda textbelägg, men också resonera på egen hand. På så sätt uppfyller du syftet med en litteraturanalys: att ge läsaren ny kunskap och nya perspektiv på berättelsen.
Att läsa äldre texter kan innebära nya utmaningar. När du analyserar en roman som skrevs för länge sedan behöver du ta hänsyn till hur tidsperioden har präglat texten: vilka tankar och idéer var aktuella i samhället när boken skrevs? Hur märks det i berättelsen?
Sådana frågor blir aktuella i exempeltexten ”Älskarinna, offer eller galenpanna?”, som du ska få ta del av nu. Eleven hade arbetat med William Shakespeares drama Hamlet (1603) och fick i uppgift att analysera en av karaktärerna och utreda vilken roll hen har i pjäsen. Eleven valde Ofelia. I uppgiften ingick att använda relevanta textbelägg från verket och att dra egna slutsatser. Läsaren skulle kunna följa resonemanget i litteraturanalysen utan att ha läst pjäsen.
Vinette Robinson i rollen som Ofelia på Young Vic i London 2011.
ÄLSKARINNA, OFFER ELLER GALENPANNA?
Ofelia, en av världshistoriens mest kända kvinnoroller kan tolkas på många sätt. William Shakespeares berömda pjäs Hamlet (1603) utspelar sig vid det danska hovet. Hamlets far, kungen av Danmark, har svekfullt blivit förgiftad av sin bror Claudius. Kort därefter har Hamlets mor, drottningen av Danmark, gift om sig med Claudius och hennes snabba omgifte gör Hamlet upprörd. När kungens vålnad senare dyker upp och berättar att han blivit mördad, väcks hämndbegäret till liv hos Hamlet och han börjar spela vansinnig för att föra Claudius bakom ljuset. Mitt i dramat finns Ofelia. Hon älskar Hamlet, men hennes kärlek förblir obesvarad. Vilken roll spelar hon i Hamlet?
Vid en första anblick är Ofelia den perfekta 1600-talsflickan: duktig, oskyldig och gör allt som hon blir tillsagd. Å ena sidan står Ofelia inte i händelsernas centrum och hennes handlingar och tankar kretsar främst kring de manliga karaktärerna. Å andra sidan ställer hennes omgivning alltjämt olika krav på henne, då Hamlet till exempel i pjäsens början vill att hon ska vara kärleksfull, medan hennes far och bror säger åt henne att lämna Hamlet eftersom de tror att hans kärlek inte är äkta. Ofelia framställs sällan i pjäsen som en individ med egen vilja, utan antingen som syster, dotter eller älskarinna. När Ofelia försöker göra alla andra nöjda, glöms hennes egen vilja bort och hon framstår som passiv och utan egen drivkraft. Efter att Hamlets mor gift om sig med Claudius, verkar Hamlet ha svårt att lita på kvinnor. Den ilska och besvikelse han känner över sin mor går ut över Ofelia. Hamlet behandlar henne illa och avfärdar henne i en av hans repliker: ”Gå i kloster” (s. 65). Ofelia blir sårad och inser att Hamlet blivit galen, men hon fortsätter att vara passiv och försvarar sig inte.
Denna passivitet kan lätt tolkas som att Ofelia inte har en betydande roll för dramat, men hon är utan tvivel en mycket viktig del av pjäsen. Ofelias närvaro påverkar de andra karaktärerna och deras handlingar och kommer vara avgörande för den dramatiska upplösningen.
Hamlet besvarar aldrig Ofelias kärlek, vilket kan tyda på att hon inte betytt något för honom. Men efter hennes död uttrycker Hamlet: ”Jag älskade Ofelia. Om fyrtiotusen bröder lägger samman sin kärlek,
går den aldrig upp mot min.” (s. 124). De känslor han ger uttryck för påverkar också hans handlingar. När han säger åt Ofelia att gå i kloster gör han det kanske på grund av att han inte står ut med hennes längtan efter hans uppmärksamhet. När hon till sist dör i det förmodade självmordet, agerar hon för första gången. Handlingen har även stor betydelse för hur pjäsen slutar. Laertes, Ofelias bror, ville sen tidigare hämnas på Hamlet eftersom han dödat Laertes far och varit anledning till systerns galenskap. Men systerns död blir droppen som får bägaren att rinna över, och Laertes att slutligen utföra sin hämnd.
Avslutningsvis kan Ofelias roll i Hamlet vid en första anblick verka passiv och betydelselös. Hon saknar egen drivkraft och hennes handlingar syftar ofta till att försöka tillfredsställa andra. Men Ofelia är mer betydelsefull än så. Hon fyller en viktig funktion genom att hon påverkar andra huvudkaraktärer, som till exempel Hamlet och Laertes, på ett sätt som hjälper till att driva handlingen framåt.
Källa: William Shakespeare, Hamlet, 1603 Ordfront förlag, 2003. Översättning Britt G Hallqvist
1. Vem är Ofelia i omgivningens ögon, enligt eleven?
2. Hur underbygger eleven påståendet att Ofelia har en viktig roll i Shakespeares drama?
1. Hur väl lyckas eleven med att göra handlingen begriplig för någon som inte har läst eller sett Hamlet?
2. Hur trovärdig och väl underbyggd är elevens slutsats?
3. Ge exempel på andra karaktärer i litteratur och film som påminner om Ofelia.
LÄS MER OM SAMBANDSORD
S. 110
Disposition
Inledning, huvuddel och avslutning utgör grunden för en god disposition i en litteraturanalys. Det läsaren möter allra först är rubriken. Exempeltextens rubrik ”Älskarinna, offer eller galenpanna?” syftar till att både gripa tag i läsaren och spegla innehållet i texten. Därefter inleder eleven analysen med att presentera Ofelia och placera henne i dramat:
Ofelia, en av världshistoriens mest kända kvinnoroller kan tolkas på många sätt. William Shakespeares berömda pjäs Hamlet (1603) utspelar sig vid det danska hovet.
Eleven fortsätter med att presentera dramat Hamlet och de karaktärer som förekommer i handlingen. Denna bakgrund behövs för att läsaren ska kunna följa med i analysen – eleven kan inte förutsätta att mottagaren känner till pjäsen. Inledningen avslutas med den frågeställning som ska utredas: Vilken roll spelar hon i Hamlet? Här skapar eleven en tydlig övergång till den kommande huvuddelen.
Exempeltextens inledning är ett sätt att börja en litteraturanalys. Ett annat är att ställa frågor i syfte att väcka mottagarens nyfikenhet och engagemang. För exempeltexten skulle en sådan fråga kunna vara: Vilken roll spelar vi i våra medmänniskors liv? eller I vilken utsträckning kan vi påverka andra människors handlingar?
Genom att arbeta med övergångar mellan stycken kan du underlätta för läsaren att följa med i analysen. Övergången mellan inledning och huvuddel skapar eleven genom att direkt knyta an till den karaktär, Ofelia, som är fokus för analysen och presentera henne närmare:
Vid en första anblick är Ofelia den perfekta 1600-talsflickan: duktig, oskyldig och gör allt som hon blir tillsagd. Å ena sidan står Ofelia inte i händelsernas centrum och hennes handlingar och tankar kretsar främst kring de manliga karaktärerna.
Här får läsaren en första bild av Ofelia och eleven presenterar samtidigt också ämnet för den utredande texten: Ofelias roll i pjäsen. I nästa övergång, från andra till tredje stycket, utvecklar eleven sina tankegångar i en tolkning:
Ofelia blir sårad och inser att Hamlet blivit galen, men hon fortsätter att vara passiv och försvarar sig inte.
Denna passivitet kan lätt tolkas som att Ofelia inte har en betydande roll för dramat, men hon är utan tvivel en mycket viktig del av pjäsen.
Eleven utgår från Ofelias passiva beteende och resonerar kring vad passiviteten kan betyda för karaktärens roll i pjäsen. På så sätt skapas en röd tråd i texten.
I huvuddelen utreder eleven alltså frågeställningen med hjälp av textbelägg och sin egen tolkning av dessa. Genom att presentera textbelägg och därefter kommentera dem med egna tankar skapar eleven en tydlig struktur i sin analys, som läsaren kan följa. Några påståenden hade dock kunnat förankras tydligare i källan. Ett sådant hittar vi i andra stycket:
Ofelia framställs sällan i pjäsen som en individ med egen vilja, utan antingen som syster, dotter eller älskarinna. När Ofelia försöker göra alla andra nöjda, glöms hennes egen vilja bort och hon framstår som passiv och utan egen drivkraft.
Här kommer eleven med flera påståenden om Ofelia som mynnar ut i att hon framstår som passiv och utan drivkraft. Påståendena bygger på elevens egna reflektioner men saknar belägg. För att underbygga sina påståenden och fördjupa analysen hade eleven kunnat ge exempel på en händelse i pjäsen, som visar hur Ofelia försöker göra de andra karaktärerna nöjda.
I slutet av samma stycke övergår eleven till att resonera om Hamlets bemötande av Ofelia:
LÄS MER OM KONJUNKTIONER
OCH SUBJUNK
TIONER S. 138
Efter att Hamlets mor gift om sig med Claudius, verkar Hamlet ha svårt att lita på kvinnor. Den ilska och besvikelse han känner över sin mor går ut över Ofelia. Hamlet behandlar henne illa och avfärdar henne i en av hans repliker: ”Gå i kloster” (s. 65).
Ofelia blir sårad och inser att Hamlet blivit galen, men hon fortsätter att vara passiv och försvarar sig inte.
Här lyckas eleven belägga påståendet att Hamlets ilska går ut över Ofelia med repliken ”Gå i kloster”. Genom att väva samman textbelägg och egna åsikter på det här sättet stärker eleven sitt resonemang.
Hur kan du göra för att skapa en röd tråd i texten? Ett sätt är att arbeta med textbindning av olika slag. Vanligast är så kallad konnektivbindning, sambandsord som tydliggör sammanhang och skapar variation i en text. Du kan till exempel använda konjunktioner och subjunktioner. Exempel på sådana är ord som uttrycker tillägg (och, dessutom), jämförelse (men, däremot) och orsak (eftersom, därför).
I avsnittet där eleven redogör för Hamlets relation till Ofelia hittar vi en konjunktion, ordet men:
Hamlet besvarar aldrig Ofelias kärlek, vilket kan tyda på att hon inte betytt något för honom. Men efter hennes död uttrycker Hamlet: ”Jag älskade Ofelia. Om fyrtiotusen bröder lägger samman sin kärlek, går den aldrig upp mot min.” (s.124).
Ett annat sätt att visa på samband genom konnektivbindning är att använda länkande fraser. Det är fraser som pekar framåt och signalerar olika typer av samband, till exempel i motsats till (jämförelse), med andra ord (förtydligande) detta leder till (konsekvens) och på grund av (orsak). I exempeltexten läser vi:
Efter att Hamlets mor gift om sig med Claudius, verkar Hamlet ha svårt att lita på kvinnor. Den ilska och besvikelse han känner över sin mor går ut över Ofelia.
Här skulle en länkande fras tydliggöra sambanden för läsaren:
Efter att Hamlets mor gift om sig med Claudius, verkar Hamlet ha svårt att lita på kvinnor. Detta leder till att den ilska och besvikelse han känner över sin mor går ut över Ofelia.
I avslutningen sammanfattar du vad du kommit fram till och besvarar frågeställningen. Du utgår från analysen du gjort i huvuddelen när du drar dina slutsatser och det är inte meningen att du ska presentera ny information här. Eleven som skrivit exempeltexten inleder också det sista stycket med avslutningsvis för att förtydliga dispositionen för läsaren:
Avslutningsvis kan Ofelias roll i Hamlet vid en första anblick verka passiv och betydelselös. Hon saknar egen drivkraft och hennes handlingar syftar ofta till att försöka tillfredsställa andra. Men Ofelia är mer betydelsefull än så. Hon fyller en viktig funktion genom att hon påverkar andra huvudkaraktärer, som till exempel Hamlet och Laertes, på ett sätt som hjälper till att driva handlingen framåt.
Eleven sammanfattar här det viktigaste hen kommit fram till och besvarar frågeställningen som presenterades i inledningen: Vilken roll har Ofelia i Hamlet?
Källanvändning
Alla utredande texter utgår från en frågeställning – så även litteraturanalysen. För att du ska kunna besvara frågan och fördjupa dina resonemang är det viktigt att avgränsa frågeställningen, så att den inte är för omfattande. Frågeställningen Hur skildras kvinnor i 1600talets litteratur? är alltför stor och svår att besvara i en litteraturanalys. Att avgränsa frågeställningen till Vilken roll spelar Ofelia i Hamlet? fungerar bättre. Det skönlitterära verket är din källa och utgångspunkten för analysen: det är med hjälp av texten du läst som du utreder och besvarar frågeställningen. Det gör du bland annat genom att använda textbelägg som relevanta referat och citat från källan. Exempeltexten ”Älskarinna, offer eller galenpanna?”, innehåller flera textbelägg som underbygger elevens påståenden om pjäsen:
Å ena sidan står Ofelia inte i händelsernas centrum och hennes handlingar och tankar kretsar främst kring de manliga karaktärerna. Å andra sidan ställer hennes omgivning alltjämt olika krav på henne, då Hamlet till exempel i pjäsens början vill att hon ska vara kärleksfull, medan hennes far och bror säger åt henne att lämna Hamlet eftersom de tror att hans kärlek inte är äkta. Ofelia framställs sällan i pjäsen som en individ med egen vilja, utan antingen som syster, dotter eller älskarinna. När Ofelia försöker göra alla andra nöjda, glöms hennes egen vilja bort och hon framstår som passiv och utan egen drivkraft.
Eleven beskriver hur Ofelias tankar främst kretsar kring de manliga karaktärerna och hur det påverkar henne. Påståendet om omgivningens krav på Ofelia underbygger eleven genom att referera dels till Hamlets önskan att Ofelia ska vara kärleksfull, dels till faderns och broderns vilja att hon ska lämna Hamlet. Textbeläggen stärker resonemanget och gör analysen trovärdig. De konkreta exemplen ger också läsaren en bättre förståelse för analysen eftersom vi lättare kan följa elevens tankegångar.
Ett annat sätt att stärka sitt resonemang och fördjupa analysen är genom att citera källan. Citat syftar till att betona särskilda händelser eller repliker som du anser viktiga för berättelsen och därmed för analysen. Det är därför viktigt att välja citat noga.
I exempeltextens tredje stycke citerar eleven en av Hamlets repliker efter Ofelias död:
Citatet förtydligar elevens resonemang om vilken betydelse Ofelia har för Hamlet. Därefter knyter eleven ihop sina tankegångar i en egen tolkning:
De känslor han ger uttryck för påverkar också hans handlingar. När han säger åt Ofelia att gå i kloster gör han det kanske på grund av att han inte står ut med hennes längtan efter hans uppmärksamhet.
Här resonerar eleven vidare utifrån citatet genom att göra antaganden om Hamlets känslor för Ofelia. På så sätt besvarar eleven frågeställningen Vilken roll spelar Ofelia i Hamlet? i sin fördjupade analys.
Källanvändning är en viktig del i en litteraturanalys. Lösryckta påståenden som inte grundar sig i verket du analyserar gör att din analys tappar i trovärdighet. Men texten ska inte heller översvämmas av referat och citat. Se till att de du väljer uppfyller syftet, att underbygga analysen och utreda frågeställningen.
Språk och stil
I utredande texter är det viktigt att skilja på egna och andras tankar och en formell och koncentrerad stil hjälper till att göra just det. I exempeltexten gäller det för eleven att göra det tydligt för läsaren vad i texten som utgör händelser och repliker från källan, dramat Hamlet, och vad som är elevens egna kommentarer till texten.
Hamlet besvarar aldrig Ofelias kärlek, vilket kan tyda på att hon inte betytt något för honom. Men efter hennes död uttrycker Hamlet: ”Jag älskade Ofelia. Om fyrtiotusen bröder lägger samman sin kärlek, går den aldrig upp mot min.” (s.124). De känslor han ger uttryck för påverkar också hans handlingar. När han säger åt Ofelia att gå i kloster gör han det kanske på grund av att han inte står ut med hennes längtan efter hans uppmärksamhet. När hon till sist dör i det förmodade självmordet, agerar hon för första gången.
Här växlar eleven mellan egna påståenden (den fetade texten) och Hamlets tankar, hämtade från källan. Eleven använder referatmarkörer som uttrycker Hamlet. Det är ett sätt att skilja mellan olika källor, eller röster, i analysen.
Stilen i en utredande text utmärks av en resonerande ton. Det betyder att skribenten för en slags diskussion som läsaren får ta del av. Exemplet här ovanför innehåller flera påståenden men eleven öppnar samtidigt för att det kan finnas andra tolkningar, genom formuleringar som vilket kan tyda på och kanske, som är typiska för den resonerande stilen. Här använder sig eleven av det som kallas modalitet. Det innebär att skribenten väljer ord och uttryck som signalerar att det som står är en subjektiv tolkning, det vill säga elevens egna tankar och slutsatser.
Nominaliseringar är ett sätt att göra ditt resonemang mer kärnfullt. Det innebär att du gör om ett adjektiv eller verb till ett substantiv. Exempelvis blir ”att agera” agerande och ”att läsa” blir läsning. Här har ett avsnitt ur exempeltexten skrivits om, så att nominaliseringarna är utbytta mot verbfraser:
När man först ser Ofelia ser man den perfekta 1600-talsflickan: duktig, oskyldig och gör allt som hon blir tillsagd. Å ena sidan står Ofelia inte i centrum där allting sker och hur hon handlar och hur hon tänker kretsar främst kring de manliga karaktärerna.
Jämför med elevens text, som innehåller nominaliseringar:
Vid en första anblick är Ofelia den perfekta 1600-talsflickan: duktig, oskyldig och gör allt som hon blir tillsagd. Å ena sidan står Ofelia inte i händelsernas centrum och hennes handlingar och tankar kretsar främst kring de manliga karaktärerna.
Nominaliseringar hjälper läsaren att fokusera mer på fenomenet eller företeelsen än på den som utför handlingen. De gör det lättare att resonera kring konsekvenser, orsaker, likheter och skillnader – just det som den utredande texten ofta syftar till. Du ska också sträva efter att krydda ditt språk med goda formuleringar, ord och uttryck som tydliggör ditt resonemang eller målar upp bilder för läsaren. I exempeltexten hittar vi flera goda formuleringar. Eleven beskriver konsekvenserna av Ofelias död med orden:
Men systerns död blir droppen som får bägaren att rinna över, och Laertes att slutligen utföra sin hämnd.
Uttrycket droppen som får bägaren att rinna över är exempel på bildspråk som bidrar till att skapa variation och samtidigt förtydligar det eleven vill förmedla i sin analys. En annat exempel hittar vi i andra stycket:
Ofelia framställs sällan i pjäsen som en individ med egen vilja, utan antingen som syster, dotter eller älskarinna.
Här lyckas eleven genom ett kärnfullt språk ge läsaren en tydlig bild av karaktären. Formuleringen i nästa stycke om hur Ofelias närvaro ”kommer vara avgörande för den dramatiska upplösningen” visar på Ofelias viktiga roll i dramat och väcker
LÄS MER OM
STIL FIGURER
S. 195
läsarens nyfikenhet genom att peka framåt. Orden ”syster, dotter eller älskarinna” är ett exempel på stilfiguren tretal och ännu en god formulering som kryddar texten.
Gå tillbaka till exempeltexten på s. 220.
UPPGIFTER
1. Eleven underbygger sin analys med flera textbelägg från Hamlet
a) Hur tycker du att hen lyckas?
b) I vilka sammanhang skulle eleven kunna stärka sina påståenden ytterligare?
2. Vilka nominaliseringar kan du hitta i det här stycket?
De känslor han ger uttryck för påverkar också hans handlingar. När han säger åt Ofelia att gå i kloster gör han det kanske på grund av att han inte står ut med hennes längtan efter hans uppmärksamhet.
a) Skriv om nominaliseringarna, från substantiv till verb, och foga in dem i textstycket.
b) Läs igenom resultatet. Vad händer med texten?
3. Plocka ut exempel på goda formuleringar i exempeltexten på s. 220. Ge gärna förslag på andra goda formuleringar som skulle förbättra texten ytterligare.
Skriva essä
En essä är en utredande text som utforskar ett ämne i syfte att både underhålla och lära ut något. I essän växlar du mellan att redogöra för fakta utifrån källor och dina egna tankar och reflektioner.
Ordet essä betyder ’försök’. En essä skrivs inte i syfte att förmedla definitiva tolkningar, utan för att belysa en fråga ur flera perspektiv. I essän undersöker, ifrågasätter, resonerar och reflekterar du kring en frågeställning. Du kan ge uttryck för dina subjektiva tankar och pröva dina påståenden utan att behöva komma fram till en tydlig slutsats.
En essä kan handla om allt från de stora livsfrågorna till de små vardagsbekymren. Essäer publiceras i tidningar, tidskrifter och ibland i bokform, i det som kallas en essäsamling. En person som skriver essäer kallas för essäist. Två exempel på kända svenska essäister som lyckas både underhålla och informera är Peter Englund (1957–) och Sara Danius (1962–2019).
Eleven som skrivit essän ”Vad kan 2000-talets människa lära av berättelsen om Frankenstein?” fick i uppgift att besvara rubrikens frågeställning utifrån sin läsning av Mary Shelleys roman. För att avgränsa ämnet skulle eleven välja ut några specifika infallsvinklar. Eleven valde teknologi, hur fördomar formar individen, och vikten av kärlek. I uppgiften ingick också att använda flera källor. Eleven hade redan analyserat romanen och var väl förtrogen med handlingen i Frankenstein och de olika teman som finns i boken.
VAD KAN 2000TALETS MÄNNISKA LÄRA AV
BERÄTTELSEN OM FRANKENSTEIN?
Finns det en gräns för hur långt den teknologiska utvecklingen ska få gå? Mary Shelleys Frankenstein (1818) är historien om en besatt vetenskapsman och hans skräckinjagande varelse men säger romanen dessutom något om människan och om vår framtid? Med romanen om vetenskapsmannen och hans monster som utgångspunkt ges möjlighet att utforska vetenskapens gränser, hur fördomar formar individen och kärlekens betydelse. Vad kan 2000-talets människa lära av Shelleys roman?
Huvudpersonen Victor Frankensteins skapelse lyfter ett varningens finger mot vetenskapens möjligheter. Monstret han skapar är stort som en jätte med en enorm styrka, snabbhet och uthållighet för hårda väderförhållanden och därmed är varelsen mäktigare än människan själv. Men skapelsen har också ett medvetande. Monstrets uppvaknande kan symbolisera ögonblicket då nutidens robotar överlistar dess konstruktörer, stunden då människan inte längre är den mäktigaste varelsen på jorden. Det är intressant hur en 200 år gammal bok kan ses som en varning om kapaciteten hos dagens artificiella intelligens.
Dessutom belyser romanen vetenskapens etiska gränser genom att beskriva hur besatt Frankenstein är av sitt forskningsarbete. Vad är att gå för långt? Är det när han passerar gränsen mellan liv och död? Dagens forskning utvecklas i en otrolig hastighet och ställer mänskligheten inför dilemman kring exempelvis kloning och genteknik. Frankensteins lyckade försök att skapa liv leder slutligen till hans egen död. Det är Shelleys, och monstrets, varning: den som utmanar den rådande ordningen betalar med sitt liv för sin upptäckt.
Å ena sidan kritiseras vetenskapens oerhörda utveckling, vilken rör sig som ett skenande tåg, och romanen försöker få oss att dra i bromsen.
Å andra sidan kan verket vara en påminnelse om betydelsen av transparens inom forskarvärlden. Frankenstein isolerar sig och berättar inte för någon om varelsen han skapar innan det är för sent och hans nära och kära mördas av monstret. Personligen anser jag att problem-
lösning och jakt på ny kunskap är grundläggande för ett samhälle i ständig förändring. Därmed tycker jag inte att Frankensteins misstag att hemlighålla sin upptäckt bör hämma dagens utveckling utan endast påminna mänskligheten om vikten av fullständig information.
Men berättelsen vill säga mer än så. Varelsen blir till slut den individ som samhället ser honom som – ett monster. Monstret gör flera försök att skapa mänsklig kontakt men avvisas av alla han möter. Mattias Hagberg skriver i sin artikel ”Vi måste tala om Frankensteins monster” (Göteborgs-Posten 2018-09-25) att brottsligheten i dagens samhälle förklaras som en följd av kulturella skiljaktigheter och personliga val. Men Hagberg menar att samhällets negativa bemötande snarast kan orsaka onda handlingar och det är just detta som gestaltas i Frankenstein.
Enligt min mening har Hagberg en poäng. Monstret, som inledningsvis försöker hjälpa människorna han möter, fylls av ondska i takt med att han möts av skrik, våld och respektlöshet. Människor blir rädda eftersom han inte ser ut som övriga i samhället. Första gången monstret träffar Frankenstein efter att hans skapare övergivit honom säger han: ”Å, Frankenstein, gör inte som alla andra och trampa på mig” (s. 90). I ljuset av den främlingsfientlighet som är på frammarsch i vår tid säger detta något om hur viktigt det är med förståelse och respekt för varandras olikheter. Om inte fler tar lärdom av monstrets öde riskerar vår värld att bli än mer trångsynt framöver.
Människans handlingar och deras konsekvenser är en återkommande tanke i berättelsen. Den blir tydlig i monstrets sökande efter bekräftelse på sin existens. I ett avsnitt av Sveriges Televisions program Babel (2020-01-03) belyser författaren Jeanette Winterson kärlekens betydelse och hur väl detta skildras i Frankenstein. I sin egen roman Frankissstein, skriven med utgångspunkt från Shelleys berättelse, uppmärksammar Winterson hur alla behöver kunna älska och älskas och oavsett ambitioner eller framgångar påverkas välbefinnandet av kärlekens närvaro i livet. Hon menar att kärleken idag hotas av människor som förnekar dess nödvändighet och flyr in i känslolöshet och arbetsnarkomani.
Wintersons budskap blir tydligt i Shelleys roman genom Frankensteins ständiga arbete, vilket försätter honom i ensamhet och psykisk ohälsa. Efter det att han isolerad på en ö slitit sönder den kvinnliga varelsen han skapat konstaterar han: ”Jag var ensam. Ingen fanns hos mig för att skingra mitt svårmod och rädda mig från de fasansfullaste drömmar” (s. 150). Trots att Frankenstein lyckas framställa liv, en stor upptäckt han länge eftersträvat, är han olycklig. Följaktligen bör människor i dagens samhälle, där mycket kretsar kring framgångar och prestationer, tänka efter. Är den ständiga strävan efter mer nyttig eller kan det vara bra att stanna upp och reflektera kring vad som faktiskt gör en lycklig?
Avslutningsvis ställer Shelleys verk svåra frågor till 2000-talets människa. Det finns många saker i dagens samhälle som är ovissa och där vi står inför en oförutsägbar framtid. Verket kan både ses som en varning om vad människan är kapabel till och en påminnelse om vad människan kan åstadkomma när hen tillåter sig känna medkänsla och kärlek. Oavsett vad varje individ tar med sig från berättelsen om Frankenstein är det en sak som är säker: Verket står sig lika starkt nu som för 200 år sedan.
Källförteckning
Babel (2020). Jeanette Winterson, Mats Strandberg, Jenny Jägerfeld (tv-program) Sveriges Television 2020-01-03, www.svtplay.se.
Hagberg, Mattias (2018). ”Vi måste tala om Frankensteins monster”. Göteborgs-Posten 2018-09-25, www.gp.se (hämtad 2020-04-30).
Shelley, Mary (2017). Frankenstein: eller den moderne Prometheus Halmstad: Sjösala Förlag.
1. Vilka kopplingar gör eleven mellan Mary Shelleys roman och vår tid? Ge exempel.
2. Vad menar eleven är orsaken till att monstret blir just ett monster?
1. Vem känner du mest empati för, monstret eller Frankenstein? Motivera ditt svar.
2. Essäns syfte är att underhålla – men också att lära ut. Vad kan du lära dig av exempeltexten?
Disposition
Som alla utredande texter innehåller essän alltid en inledning som ska introducera ämnet, fånga läsarens intresse och presentera en frågeställning. Men essäns disposition i övrigt följer inte en viss mall, utan kan se ut på olika sätt. Texttypen tillåter skribenten att ta sidosprång – så länge resonemanget kan kopplas till ämnet och frågeställningen.
Finns det en gräns för hur långt den teknologiska utvecklingen ska få gå? Mary Shelleys Frankenstein (1818) är historien om en besatt vetenskapsman och hans skräckinjagande varelse men säger romanen dessutom något om människan och om vår framtid? Med romanen om vetenskapsmannen och hans monster som utgångspunkt ges möjlighet att utforska vetenskapens gränser, hur fördomar formar individen och kärlekens betydelse. Vad kan 2000-talets människa lära av Shelleys roman?
Här presenterar eleven sitt ämne genom ett par frågor som följs av några påståenden och till sist mynnar ut i frågeställningen Vad kan 2000talets människa lära av Shelleys roman?
Det finns andra sätt att inleda en essä. Eftersom skribenten tillåts vara personlig, är ett sätt att föra fram sina subjektiva tankar. En alternativ inledning skulle kunna formuleras så här:
Kanske trodde jag först att Mary Shelleys gamla roman Frankenstein bara handlade om en galen vetenskapsman och hans monster. Men mina föreställningar visade sig vara det motsatta, då berättelsen utforskar både frågor om vetenskapens gränser, fördomar och vikten av kärlek. Kan romanen säga någonting om vår framtid och hur är den angelägen för oss idag? Vad kan 2000-talets människa lära av Shelleys roman?
I en essä behöver läsaren få en bakgrund till ämnet. Om läsaren fått en förförståelse kan hen bättre följa med i resonemanget. Eftersom eleven analyserar en roman som är skriven på 1800-talet och frågar sig vad vi kan lära oss av den, blir det litteraturhistoriska perspektivet centralt för essän. Eleven hade
gärna kunnat säga något mer om tiden när romanen kom till. Eleven själv har kanske sammanhanget klart för sig men kan inte förutsätta att den som läser har samma kunskaper.
En essä kan avslutas på olika sätt. Du kan sammanfatta det som sagts, väcka frågor för att vidga perspektivet hos läsaren eller presentera en ny tanke som väckts under skrivandet. Ett annat sätt att avsluta texten är genom att ifrågasätta tidigare resonemang. En sådan avslutning skulle till exempel kunna vara:
Slutligen finns det många saker i dagens samhälle som är ovissa och där vi står inför en oförutsägbar framtid. Men kan verkligen Frankenstein ses som en varning om vad människan är kapabel till? Kan verket läsas som en påminnelse om vad människan kan åstadkomma? Kanske finns det inte ett svar på dessa frågor, utan det är upp till var och en att avgöra om verket fortfarande är lika aktuellt idag.
Skribenten kan också återvända dit där man började – till inledningen. Det gör eleven i exempeltexten:
Avslutningsvis ställer Shelleys verk svåra frågor till 2000-talets människa. Det finns många saker i dagens samhälle som är ovissa och där vi står inför en oförutsägbar framtid. Verket kan både ses som en varning om vad människan är kapabel till och en påminnelse om vad människan kan åstadkomma när hen tillåter sig känna medkänsla och kärlek. Oavsett vad varje individ tar med sig från berättelsen om Frankenstein är det en sak som är säker: Verket står sig lika starkt nu som för 200 år sedan.
Avslutningen ger inte läsaren något entydigt svar på frågeställningen. Eleven visar istället på flera tänkbara skäl till varför Frankenstein är lika aktuell idag som när den skrevs.
Det kan vara utmanande att hålla sig till den röda tråden när du skriver en essä. Eftersom formen är relativt fri finns en risk att tankegångarna svävar ut och läsaren får svårt att följa resonemanget. Se därför till att regelbundet återvända till frågeställningen för att påminna dig om vad du ska utreda.
Eleven som har skrivit exempeltexten använder styckeindelningen för att lotsa läsaren genom sitt resonemang. De tre perspektiven med tillhörande källor utgör dispositionen i huvuddelen. Efter inledningen ägnar eleven tre stycken åt att utreda och resonera kring den första källan, Frankenstein, och infallsvinkeln vetenskapens gränser. Sedan väver eleven in en andra källa – Hagbergs artikel – och resonerar utifrån ett nytt perspektiv: de fördomar som formar individen. Därefter för eleven in ytterligare ett perspektiv: vikten av kärlek, och resonerar kring det med hjälp av den sista källan, intervjun med Jeanette Winterson. Även övergångarna mellan stycken och mellan de olika källorna skapar en god disposition i texten. Ett exempel är övergången mellan stycke fem och sex:
Men Hagberg menar att samhällets negativa bemötande snarast kan orsaka onda handlingar och det är just detta som gestaltas i Frankenstein
Enligt min mening har Hagberg en poäng. Monstret, som inledningsvis försöker hjälpa människorna han möter, fylls av ondska i takt med att han möts av skrik, våld och respektlöshet.
Eleven inleder det sjätte stycket med att nämna Hagbergs artikel som refereras i stycket innan och utvecklar därefter sin egen tolkning med hjälp av källan, Frankenstein. På så sätt skapas en röd tråd i resonemanget, där textbelägg och tolkning samspelar med varandra på ett tydligt sätt.
Källanvändning
Gemensamt för alla essäer är att skribenten resonerar kring frågeställningen utifrån några utvalda källor. I exempeltexten är det Mary Shelleys roman som är utgångspunkten för essän och den källa som eleven bygger sitt resonemang kring.
I första stycket resonerar eleven kring vetenskapens gränser. Här refererar eleven till romanen och gör en beskrivning av monstret för att därefter kommentera det som sagts (den fetade texten i stycket):
Monstret han skapar är stort som en jätte med en enorm styrka, snabbhet och uthållighet för hårda väderförhållanden och därmed är varelsen mäktigare än människan själv. Men skapelsen har också ett medvetande. Monstrets uppvaknande kan symbolisera ögonblicket då nutidens robotar överlistar dess konstruktörer, stunden då människan inte längre är den mäktigaste varelsen på jorden
Här blir det tydligt hur eleven växlar mellan egna och andras tankar. Genom att koppla sin egen tolkning till källan blir resonemanget trovärdigt och välutvecklat. Senare i texten hittar vi ett stycke där resonemanget är mindre färdigtänkt:
Men berättelsen vill säga mer än så. Varelsen blir till slut den individ som samhället ser honom som – ett monster. Monstret gör flera försök att skapa mänsklig kontakt men avvisas av alla han möter. Mattias Hagberg skriver i sin artikel ”Vi måste tala om Frankensteins monster” (Göteborgs-Posten 2018-09-25) att brottsligheten i dagens samhälle förklaras som en följd av kulturella skiljaktigheter och personliga val. Men Hagberg menar att samhällets negativa bemötande snarast kan orsaka onda handlingar och det är just detta som gestaltas i Frankenstein
Stycket inleds med ett påstående om att varelsen till slut blir vad ”samhället ser honom som – ett monster”. Eleven försöker sedan underbygga resonemanget genom att referera till Hagbergs artikel. Här är kopplingen mellan referat och tolkning inte tillräckligt tydlig. Vad har påståendet ”brottsligheten i dagens samhälle förklaras som en följd av kulturella skiljaktigheter och personliga val” och ”samhällets negativa bemötande” med varandra att göra? Eleven skulle ha gett fler konkreta exempel från Hagbergs artikel eller utvecklat sina egna tankar.
Genom att dra egna slutsatser utifrån källan kan du skapa din egen tolkning. I exempeltextens sjätte stycke knyts diskussionen ihop genom att eleven drar en egen slutsats:
Om inte fler tar lärdom av monstrets öde riskerar vår värld att bli än mer trångsynt framöver.
Men här vill vi som läsare gärna veta mer: hur kan vi dra lärdom av monstrets öde?
Eleven lyckas bättre när hen resonerar kring den tredje källan: intervjun i Babel med författaren Jeanette Winterson om hennes roman Frankissstein:
Följaktligen bör människor i dagens samhälle, där mycket kretsar kring framgångar och prestationer, tänka efter. Är den ständiga strävan efter mer nyttig eller kan det vara bra att stanna upp och reflektera kring vad som faktiskt gör en lycklig?
Här drar eleven en slutsats utifrån Winterson och ställer därefter en fråga som väcker tankar och samtidigt vidgar perspektivet för läsaren.
Språk och stil
Språket i en essä utmärks av en undersökande och resonerande stil där fakta, analys och personliga funderingar får ta plats. Språket ska vara formellt, som i alla utredande texter, men med stilfigurer som bildspråk eller subjektiva inslag kan texten och innehållet framstå som mer lättillgängligt och intressant. Ett exempel på hur eleven låter sin egen röst få utrymme är när hen skriver:
Det är intressant hur en 200 år gammal bok kan ses som en varning om kapaciteten hos dagens artificiella intelligens.
Genom att ge uttryck för det personliga försöker eleven väcka intresse och bygga ett förtroende mellan sig och läsaren. I essän är det tillåtet att använda sitt ”jag” för att stärka påståenden och föra läsaren vidare genom texten. Det är dock viktigt att balansera det personliga tilltalet och att bibehålla ett formellt språk, även i personliga exempel och resonemang.
För att skapa den utredande stilen kan du använda modalitet, framför allt när du försöker resonera kring och förklara något som du inte är säker på. Formuleringar som kan, bör, kanske, nog, möjligen och antagligen öppnar för en dialog: här ges utrymme för mottagaren att själv resonera och tolka. I exempeltexten hittar vi modalitet i detta resonemang:
Monstrets uppvaknande kan symbolisera ögonblicket då nutidens robotar överlistar dess konstruktörer, stunden då människan inte längre är den mäktigaste varelsen på jorden.
Ett annat exempel, där eleven använder sig av både modalitet och konnektivbindning i form av länkande fraser, hittar vi här:
Å ena sidan kritiseras vetenskapens oerhörda utveckling, vilken rör sig som ett skenande tåg, och romanen försöker få oss att dra i bromsen. Å andra sidan kan verket vara en påminnelse om betydelsen av transparens inom forskarvärlden.
I det här stycket lyckas eleven också använda bildspråk: liknelsen att vetenskapens utveckling ”rör sig som ett skenande tåg”.
Sådana goda formuleringar ger texten liv och väcker en känsla hos mottagaren. Ett annat exempel:
Frankensteins lyckade försök att skapa liv leder slutligen till hans egen död.
Med hjälp av motsatsen liv–död lyckas eleven sammanfatta vetenskapsmannen Victors livsresa. Fler goda formuleringar hittar vi när eleven refererar till Winterson i sjunde stycket:
Hon menar att kärleken idag hotas av människor som förnekar dess nödvändighet och flyr in i känslolöshet och arbetsnarkomani.
Här sammanfattar eleven Wintersons tankar om kärlek i en kärnfull formulering.
Exemplen visar hur viktigt ett uttrycksfullt och genomarbetat språk är för att åstadkomma essäns fördjupade resonemang. I
essän får du utrymme att experimentera med språket och låta din personliga röst komma till tals. Det är snarare vägen än målet som är intressant för essäisten.
UPPGIFTER
1. Läs följande stycke. Vad i texten är andras tankar?
Vad är elevens egna? Hur vet du det?
Människans handlingar och deras konsekvenser är en återkommande tanke i berättelsen. Den blir tydlig i monstrets sökande efter bekräftelse på sin existens. I ett avsnitt av Sveriges Televisions program Babel (2020-01-03) belyser författaren Jeanette Winterson kärlekens betydelse och hur väl detta skildras i Frankenstein. I sin egen roman Frankissstein, skriven med utgångspunkt från Shelleys berättelse, uppmärksammar Winterson hur alla behöver kunna älska och älskas och oavsett ambitioner eller framgångar påverkas välbefinnandet av kärlekens närvaro i livet. Hon menar att kärleken idag hotas av människor som förnekar dess nödvändighet och flyr in i känslolöshet och arbetsnarkomani.
2. I sjätte stycket i exempeltexten drar eleven denna slutsats:
Om inte fler tar lärdom av monstrets öde riskerar vår värld att bli än mer trångsynt framöver.
Hur hade eleven kunnat skapa ett mer utvecklat resonemang?
Ge förslag.
3. Titta på exempeltexten på s. 232.
a) Ge exempel på stycken där eleven använder sig av modalitet.
b) Vilken effekt ger modaliteten för texten?
4. Vilken inledning fångar bäst ditt intresse? Den eleven skrivit eller den alternativa inledningen på s. 236? Motivera ditt svar.
5. Eleven som skrivit essän har gjort en ambitiös läsning och tolkning av Shelleys roman och för ett avancerat resonemang i sin essä.
Vilken är den främsta anledningen till att eleven lyckas bra med sin text, tycker du?
Använd källor
När du skriver en litteraturanalys eller en essä krävs det att du använder källor. I en litteraturanalys är det romanen, dikten eller dramat som är din primära källa. Du kanske också tar hjälp av en artikel som behandlar ämnet, definierar något utifrån ett uppslagsverk eller refererar till en intervju med en expert. Också i en essä använder du källor för att undersöka frågeställningen.
När du söker reda på och använder dig av källor behöver du vara sökkritisk: du behöver veta hur du går tillväga för att granska källan och kunna avgöra om den är pålitlig eller inte. Lika viktigt är att känna till vilka källor du kan lita på och varför. Det kallas källtillit.
Sökkritik – granska information
Hur söker du information? Om du gör som de allra flesta använder du först Google eller någon annan sökmotor på nätet. Då får du säkerligen hundratals, eller till och med hundratusentals, träffar. Den i stort sett obegränsade informationen – miljarder webbsidor tillgängliga bara några klick bort – är det som är det fantastiska med nätet. Men även om vi ska använda nätets möjligheter, bör vi samtidigt vara vaksamma: Vad hamnar överst i sökningen – och varför? Sökkritik innebär att du har ett kritiskt förhållningssätt när du söker källor, framför allt på nätet.
Att vara medveten om hur algoritmer fungerar är ett första steg för att kunna vara sökkritisk. Det är algoritmerna som styr vad som visas i ditt sökresultat. Enkelt förklarat är det matematiska modeller som är programmerade att följa vissa instruktioner. Algoritmerna samlar in mängder med data om dig som användare, till exempel vilka sökningar du gör, vilka sidor du besöker och var någonstans du befinner dig rent fysiskt. Utifrån informationen sker en rangordning, där algoritmerna sorterar och prioriterar information utifrån vad som är relevant för just dig. När du gör
en sökning på nätet är det alltså ingen slump att du får just det sökresultat du får och att resultaten presenteras i en viss ordning. Om någon annan gör samma sökning som du är det mycket möjligt att den personens sökresultat skiljer sig från ditt.
Men även andra faktorer kan påverka sökresultatet. Vad som dyker upp högt i sökträffarna kan till exempel påverkas av vilka sökord som andra människor använt flitigt eller hur ofta en länk tidigare har klickats på av andra. Detsamma gäller sociala medier, där det som visas i ditt flöde styrs av algoritmer som tar hänsyn till vad dina vänner postar, gillar och delar.
Algoritmerna hjälper oss att hantera det enorma informationsflöde som nätet utgör. Men de innebär också att vi behöver vara extra noga med att värdera informationen på nätet: Varför visas just de här resultaten? Vad visas inte? Hur kan jag hitta andra källor? Vi ska alltså inte förutsätta att de första träffarna som dyker upp i listan alltid är de bästa.
Nästa steg handlar om att titta närmare på sökträffarna du fått. Är det till exempel samhällsinformation, reklam, underhållning eller journalistik du får ta del av om du klickar på länken? Du behöver fråga dig sådant som:
¡ Vad är syftet med källan?
¡ Vad innehåller den?
¡ Vem ligger bakom källan?
¡ Hur aktuellt är innehållet i källan?
Svaren på de här frågorna hjälper dig att avgöra om du litar på källan eller inte.
Källtillit – lita på information
Det är viktigt att vi är kritiska, men vi måste också kunna lita på en källa och använda oss av den. Källtillit handlar om att identifiera trovärdiga källor och förstå varför man kan lita på dem.
Källtillit kräver kunskaper om ämnet du söker information om. Om du saknar kunskap är det svårare att veta vilka källor du kan lita på. Du behöver också ställa relevanta källkritiska frågor, som till exempel:
¡ Är källan oberoende eller finns exempelvis ekonomiska eller politiska intressen?
¡ Har källan granskats av någon utomstående?
¡ Finns källhänvisningar som visar var informationen är hämtad?
¡ Kan du jämföra informationen med andra liknande källor?
Det gäller särskilt om det handlar om ett område där du inte har så mycket förkunskaper.
För alla som arbetar med nyhetsförmedling är källtilliten viktig. De vill att nyhetskonsumenten ska känna tillit till det som skrivs i tidningen eller sägs i nyhetssändningen. Medier framhäver ofta att de är opartiska och att källorna noga kontrolleras. Om något skulle bli fel korrigeras uppgifterna i efterhand och en rättelse förs in i tidningen. Det här beror på att man vill behålla läsarens förtroende.
Källtilliten är också viktig för till exempel uppslagsverk, läromedel och faktaböcker. Därför anlitas ofta granskare, som kontrollerar innehållet så att inte felaktigheter smugit sig in.
Det är viktigt att det finns källor som vi känner att vi kan lita på. Där kan vi inhämta objektiva fakta att använda när vi bildar oss en egen uppfattning.
Hur kan du se att tidningen försöker få läsaren att känna källtillit?
Källa: www.dn.se.
1. Reflektera över hur du går tillväga när du söker information och väljer ut källor.
2. Det är viktigt att vi tar medvetna beslut gällande vilka källor vi litar på och inte.
a) Skriv ner tre källor som du litar på och minst en som du inte litar på. Motivera dina val.
b) Läs igenom listan här nedanför. Hur mycket litar du på dessa källor och varför?
• Nyheterna på SVT
• Wikipedia
• Aftonbladet
• Rektorn på din skola
• En influencer
• Nationalencyklopedin
• Den här läroboken
• Din kompis inlägg på sociala medier
3. Arbeta tillsammans med en klasskamrat. Bestäm er för något att googla, till exempel något ni arbetar med i skolan just nu (gärna på svenskan), ett fritidsintresse ni har eller något annat som ni är nyfikna på. Sök sedan i varsin dator på exakt samma fras.
a) Jämför resultaten: Fick ni samma sökträffar eller skiljer de sig åt?
b) Sök nu på samma sak men i olika sökmotorer (förutom Google kan ni till exempel testa Yahoo, Bing eller DuckDuckGo).
Jämför resultaten från de olika söktjänsterna. Skiljer de sig åt och i så fall hur?
4. Söktjänster, och andra tjänster du använder, sparar information som påverkar ditt sökresultat. Är det bra eller dåligt? Försök hitta minst två argument för och minst två argument emot.
Jag tror på köttets
lust och själens obotliga ensamhet
1906
»JAG TROR PÅ KÖTTETS LUST och själens obotliga ensamhet«, skrev Hjalmar Söderberg 1906. Ett lakoniskt, närapå bittert konstaterande, som tycks sätta ord på ett slags urkänsla. En ursorg? En mening som svenskar skulle komma att återvända till i text efter text, sammanhang efter sammanhang. Man skulle kunna frestas dra slutsatsen att den där obotliga ensamheten är ursvensk.
Att människan i grunden är ensam – med sin födelse, sin död och med sina tankar – är i alla fall något som tycks väcka stark genklang hos svenska läsare. Och den svenska synden, är den inte bara en omskrivning och uppdaterad version av köttets obotliga lust?
Hjalmar Söderberg brukade det svenska språket som ett glas klart vatten, rent och rinnande, när han skildrade sin samtids dubbelmoral och könsmaktsordning. Han förmådde formulera den svenska människans livssituation. Men märkligt nog skrev den irländske författaren James Joyce nästan exakt samma sak vid samma tidpunkt, i sin novellsamling Dubliners.
»The soul’s incurable loneliness« är en insikt i romankaraktären mr Duffys huvud efter att han känt stor lycka i vänskapen med mrs Sinico. Han märker hur trevligt de två har det tillsammans om kvällarna vid brasan i hennes hus, hur harmoniskt deras tankar vävs samman, hur deras ord fyller rummet och gränsen mellan dem blir diffus, som om de alltmer närmar sig varandra och deras själar skulle kunna bli ett. Men när hon för en kort stund håller hans hand mot sin kind, avbryter han omedelbart relationen. Varje bindning bär på sorg, resonerar han. Utan bindning, ingen sorg. Allt som återstår för honom är själens obotliga ensamhet.
Snodde James Joyce formuleringen av Hjalmar Söderberg? Eller hämtade Hjalmar Söderberg sin mening från James Joyce? Nej, det finns inga belägg för vare sig det ena eller det andra, trots att de två författarna formulerar sig likadant i var sin text samtidigt. Men en gemensam nämnare finns, och enligt litteraturvetaren Johannes Hedberg är den dansk.
Romanen Niels Lyhne skrevs av den danske författaren J P Jacobsen på 1880-
talet. När huvudpersonen i romanen ligger för döden tänker han tillbaka på sitt liv, på havsvinden vid stranden, på bokskogens svala sus och på den rena bergsluften. När det kommer till människorna grips den döende Niels Lyhne av sorg.
Det var det store Triste, at en Sjæl er altid ene. Det var en Løgn hver Tro paa Sammensmeltning mellem Sjæl og Sjæl. Ikke den Moder, der tog En paa sit Skød, ikke en Ven, ikke den Hustru, der hvilede ved Ens Hjerte ...
J P Jacobsen var en stor författare och boken hade översatts till engelska. James Joyce läste och rekommenderade den också till sin bror. På engelska löd samma stycke: »It was this great melancholy truth that a soul is always alone. Every belief in blending of soul with soul was a lie. Not the mother, who takes us on her knee, not the friend, not the wife, who rests upon our heart ...« Och märkligt nog antecknar
Hjalmar Söderberg sin version av meningen medan han besöker Köpenhamn.
Föds samma mening hos två författare utifrån denna danska roman? Naturligtvis kan allt vara en sällsam slump. Men det visar ändå att den svenska obotliga ensamheten är mycket nära besläktad med en irländsk obotlig ensamhet som ursprungligen är en dansk obotlig ensamhet.
Hjalmar Söderbergs klarsyn var universell. Ensamheten har inga gränser. Tyvärr. Hans mening om själens ensamhet och köttets lust fortsätter att styra, forma och påverka. Ta till exempel världens senaste litterära svenska älsklingsgestalt, Lisbeth Salander. Författaren Stieg Larsson låter henne leva helt och hållet enligt Söderbergs numera klassiska mening –hon knullar och är ensam från den första bokstaven till den sista.
Elisabeth Åsbrink, Orden som formade Sverige, 2018.
Att läsa essäer kan inspirera till att hitta nya uppslag på redan kända fenomen och ämnen.
1. Vilken är Åsbrinks frågeställning?
2. Vad visar att den här texten är en essä? Ge några exempel.
3. Vilka källor använder Åsbrink för att besvara frågeställningen?
4. Vad menar Hjalmar Söderberg med uttrycken köttets lust och själens obotliga ensamhet?
5. Vad menas med en ursorg? Vad är det för slags känsla?
Genom att undersöka litteraturanalysen och essän har du nu fördjupat dina kunskaper i att skriva utredande texter. Du vet att båda texttyperna utgår från en avgränsad frågeställning, som du sedan utreder med hjälp av väl valda källor. Du känner till dispositionen i litteraturanalys och hur du kan arbeta för att skapa en röd tråd i essän, som är friare till sin form. Du vet också hur du använder källor för att underbygga dina resonemang och kan fördjupa analysen genom egna tolkningar. Du har bekantat dig med den utredande och resonerande stilen som utmärker språket i essäer och litteraturanalyser. Avslutningsvis är du medveten om vikten av att arbeta källkritiskt och vet att källtillit är avgörande när du utreder.
I dina kommande studier kommer du att få arbeta utredande med större textmängder och pröva på att skriva texter som ställer högre krav på källanvändning och språklig precision.
Avslutande uppgift
I den här uppgiften ska du skriva en essä om ensamhet som är tänkt att publiceras i en antologi för unga på temat. Ensamhet kan gestaltas på många olika sätt, inte minst i litteraturen. Kan litteraturen skänka tröst åt den som är ensam? Finns det en självvald ensamhet där man snarare vill kalla det att vara själv än att vara ensam? Kan sociala medier göra oss mindre ensamma eller är det snarare tvärtom?
Välj en av infallsvinklarna i listan här nedanför och formulera utifrån denna din frågeställning. Använd dig av två till tre källor, där en av källorna ska vara Elisabeth Åsbrinks essä ”Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet” på s. 248.
Infallsvinklar:
¡ Ensam eller själv – vad är skillnaden?
¡ Litteratur botar ensamhet
¡ Ensamhet som tema i litteratur och film
¡ Sociala medier – tillsammans eller ensam?
ELIN HELLDÉN & LINNÉA SVÄRD
Punkt Svenska nivå 2 är tankeväckande och fördjupande.
Kapitelstrukturen är densamma som i Punkt Svenska nivå 1 vilket tydliggör progressionen. Kunskaper och förmågor kombineras och exempeltexter modellerar hur eleven kan utveckla sina egna texter och tal. Med grammatiken får eleven verktyg för att analysera och beskriva språkliga mönster och dessutom bearbeta sina egna texter. Med det kreativa skrivandet utvecklar eleven sin språkliga repertoar. Relevanta aktiviteter och uppgifter utmanar och bygger på elevernas kunskaper. Kapitlen avslutas med utblickar som kopplar svenskämnets innehåll till det omgivande samhället.
¡ Punkt konkretiserar progressionen mellan Svenska nivå 1, 2 och 3.
¡ Punkt kombinerar kunskaper och förmågor, hela tiden med svenskämnets innehåll i fokus.
¡ Punkt innehåller exempeltexter som modellerar hur eleven kan uttrycka sina kunskaper och visar hur både innehåll och språk utvecklas mellan nivåerna.
¡ Punkt låter litteraturhistorien ta plats i alla tre nivåerna.
¡ Punkt är vägen framåt.
PUNKT BESTÅR AV:
Punkt Svenska nivå 1
Punkt Svenska nivå 2
Punkt Svenska nivå 3
Punkt Litteraturhistoria
nok.se/punkt