ELLE KENNEDY
BRIAR U 4
Utmaningen
ĂVERSĂTTNING: BETTY ANDERSSON
Utmaningen
Copyright © 2020. THE DARE by Elle Kennedy, the moral rights of the author have been asserted. Utgiven av: Bookmark Förlag, Stockholm 2025 www.bookmarkforlag.se ĂversĂ€ttning: Betty Andersson Omslag: Michael Ceken
Tryck: ScandBook AB, Falun 2025 Första upplagan, första tryckningen isbn: 978-91-90006-35-1
Denna bok trycks pÄ FSCŸ-mÀrkt papper.
Kapitel 1
Taylor
Det Àr fredag kvÀll och jag ser pÄ medan min generations skarpaste hjÀrnor förintas av jelloshots och nÄgon blÄ blandning som serveras ur fyralitershinkar. Halvnakna kroppar, glittrande av svettpÀrlor, vrider sig frenetiskt, som hypnotiserade av den elektroniska musikens subliminala, upphetsande vÄgor. Huset Àr fullt av psykologistudenter som tar ut sitt förÀldraförakt pÄ intet ont anande ekonomistudenter. Statsvetarna lÀgger grunden till utpressningscheckar som kommer att skrivas ut om tio Är.
En typisk fest pÄ Greek Row, med andra ord.
âHar du tĂ€nkt pĂ„ att klubbmusik lĂ„ter som fulla mĂ€nniskor som har sex?â kommenterar Sasha Lennox. Hon stĂ„r bredvid mig i hörnet dĂ€r vi kilat in oss mellan en farfarsklocka och en golvlampa för att försöka göra oss sĂ„ osynliga som möjligt. Hon fattar grejen.
Det Àr första helgen efter vÄrlovet och det innebÀr att det Àr dags för den Ärliga alla-Àr-bakfulla-efter-vÄrlovet-festen pÄ Kappa Chis studentförening. Ett av de mÄnga evenemang som Sasha och jag kallar obligatoriskt kul. Som Kappa-medlemmar Àr vi tvungna att delta, Àven om det innebÀr att vÄr nÀrvaro mest Àr för syns skull.
âAlltsĂ„, det skulle inte vara sĂ„ stötande om det fanns en melodi. Det var âŠâ Sasha rynkar pĂ„ nĂ€san och rycker till nĂ€r nĂ„got som lĂ„ter som en siren ljuder genom surroundsystemet, innan ytterligare en dĂ„nande basgĂ„ng dundrar in. âDet var sĂ„n hĂ€r skit CIA anvĂ€nde nĂ€r de utförde experiment pĂ„ drogade försökspersoner.â
Jag hostar fram ett kvÀvt skratt och sÀtter nÀstan i halsen nÀr jag sippar pÄ bÄlen jag haft i glaset den senaste timmen, jag tror nÄgon hittade receptet pÄ Youtube. Sasha, vars huvudÀmne Àr musik, har en nÀstan religiös avsmak för allt som inte framförs med riktiga instrument. Hon skulle hellre dö Àn synas under klubbens blinkande technolampor. DÄ sitter hon hellre lÀngst fram pÄ nÄgon sylta med en Gibson Les Paul ekande i öronen.
MissförstÄ mig inte, det Àr inte som att Sasha och jag hatar att ha roligt. Vi hÀnger pÄ campusbarerna, vi sjunger karaoke i stan (eller, hon sjunger, medan jag hejar pÄ frÄn tryggheten i skuggorna). En gÄng gick vi vilse i Boston Common klockan tre pÄ morgonen, trots att vi var spik nyktra. Det var sÄ mörkt i parken att Sasha rÄkade ramla i dammen och nÀstan bli antastad av en svan. Vi vet hur man har kul, det lovar jag.
Men collegeritualen som gÄr ut pÄ att förse varandra med sinnesförÀndrande substanser tills man inte lÀngre kan skilja pÄ berusning och attraktion eller misstar hÀmning för personlighet, den faller inte riktigt oss i smaken.
âSe upp.â Sasha armbĂ„gar mig i sidan nĂ€r hon hör rop och visslingar frĂ„n foajĂ©n. âTrubbel pĂ„ ingĂ„ng.â
En mur av ogenerad manlighet dundrar in genom ytterdörren medan alla ropar: âBriar! Briar! â
JÀttarna frÄn Briar Universitys hockeylag klampar fram genom huset likt wildlings frÄn Game of Thrones, pÄ vÀg att storma Castle Black. Det myllrar av vÀltrÀnade axlar och breda bröstkorgar.
âLĂ€nge leve de triumferande hjĂ€ltarnaâ, sĂ€ger jag sarkastiskt, medan Sasha döljer sitt flin med tummen.
Hockeylaget vann sin match i kvÀll och gick dÀrmed vidare till första omgÄngen av det nationella mÀsterskapet. Jag vet detta eftersom vÄr Kappa-syster Linley dejtar en bÀnkvÀrmare, sÄ hon var pÄ matchen och postade pÄ Snapchat i stÀllet för att vara hÀr med oss och stÀda toaletter, dammsuga och blanda drinkar till festen. Att dejta en kunglighet har sina fördelar. Fast nÄgon i en fjÀrdekedja Àr inte direkt en prins Harry, utan snarare en kokainmissbrukande son till nÄgon lÄngt ner i tronföljden.
Sasha tar fram mobilen ur linningen pÄ sina tajta leggings i fejklÀder och kollar vad klockan Àr.
Jag tittar pÄ skÀrmen och stönar. Herregud, Àr klockan bara elva? Jag kÀnner redan hur migrÀnen Àr pÄ vÀg.
âNej, det hĂ€r Ă€r braâ, sĂ€ger hon. âDet kommer inte ta mer Ă€n tjugo minuter för de dĂ€r tjockskallarna att tömma ölfaten. Sen hĂ€ller de i sig all sprit som finns kvar. Efter det kan vi dra. En halvtimme, max.â
Charlotte Cagney, ordförande för studentföreningen, gav inga specifika instruktioner för hur lÀnge vi behövde stanna för att uppfylla nÀrvaroplikten. NÀr drinkarna tagit slut brukar folk vanligtvis börja leta efter en efterfest, och dÄ Àr det lÀtt att smyga ut obemÀrkt. Med lite tur Àr jag tillbaka i min lÀgenhet i Hastings och iklÀdd pyjamas vid midnatt. Om jag kÀnner Sasha rÀtt kommer hon att köra in till Boston och leta upp ett stÀlle dÀr det spelas livemusik.
Vi tvÄ Àr Kappa Chis utstötta styvsystrar. BÄde hon och jag hamnade hÀr till följd av vÄra egna ogenomtÀnkta val. Sasha gjorde det för sin mammas skull. Hennes mamma var Kappa, hennes mormor var Kappa, hennes mormors mor var Kappa, och sÄ vidare. SÄ det rÄdde aldrig nÄgot tvivel om att Sasha skulle anvÀnda sin akademiska karriÀr till att föra arvet vidare.
Det var antingen det eller att sĂ€ga adjö till nĂ„got sĂ„ âfĂ„nigt och fĂ„fĂ€ngtâ som att studera musik. Hela hennes familj bestĂ„r av lĂ€kare, sĂ„ hennes beslut Ă€r redan starkt ifrĂ„gasatta.
För min del sÄ antar jag att det handlade om storslagna planer pÄ en college-glow-up. FrÄn high school-nörd till innetjej pÄ college. En pÄnyttfödelse. Total livsförÀndring. TyvÀrr hjÀlpte det inte att gÄ med i deras föreningar, bÀra deras bokstÀver pÄ bröstet och uthÀrda flera veckor av ceremoniell indoktrinering. Jag blev inte en ny och förbÀttrad version av mig sjÀlv nÀr allt det var avklarat. Det var som om alla andra föll för den fÀrgstarka illusionen medan jag lÀmnades kvar i mörkret och verkligheten.
âHallĂ„!â sĂ€ger en kille med simmiga ögon som vacklar fram och stĂ€ller sig bredvid Sasha samtidigt som han ogenerat pratar med mina bröst. NĂ€r vi stĂ„r bredvid varandra utgör vi den perfekta kvinnan. Hennes vackra, symmetriska ansikte och smala figur, och mina enorma bröst. âVillruha nĂ„t Ă„ dricka?â
âDet Ă€r lugntâ, ropar Sasha tillbaka över den dunkande musiken. Vi hĂ„ller bĂ„da upp vĂ„ra nĂ€stan fulla glas. Ett knep för att hĂ„lla de kĂ„ta studentföreningskillarna pĂ„ avstĂ„nd.
âVill ni dansa?â frĂ„gar han sedan och lutar sig fram mot mina bröst som om han försöker prata in i en drive-thru-mikrofon.
âTyvĂ€rrâ, svarar jag, âde dansar inte.â
Jag vet inte om han hör mig eller förstÄr mitt förakt, men han nickar i alla fall, och lommar ivÀg.
âDina bröst har en gravitationskraft som bara drar till sig skitstövlarâ, fnyser Sasha.
âDu skulle bara veta.â
En dag vaknade jag och det var som om tvÄ enorma tumörer brutit fram pÄ bröstet. Jag har tvingats slÀpa runt pÄ de hÀr prylarna sedan mellanstadiet. De anlÀnder alltid tio minuter före mig. Jag vet inte vem av mig och Sasha som utgör den största faran för den andra. Om det Àr mina bröst eller hennes ansikte. Hon vÀcker uppstÄndelse bara hon gÄr in i biblioteket. Killarna glömmer bort vad de heter och snubblar över sina egna fötter för att fÄ vara i nÀrheten av henne.
En hög smÀll ljuder genom huset och fÄr alla att grimasera
och hÄlla för öronen. Ljudet följs av tystnad och förvirring medan vÄra trumhinnor ekar och susar av kvardröjande tinnitus.
âHögtalaren sprĂ€ngdes!â ropar en Kappa-tjej frĂ„n rummet intill.
Huset fylls av burop.
Flera Kappa-tjejer rusar runt för att hitta en snabb lösning och rÀdda festen innan vÄra rastlösa gÀster gör uppror. Sasha försöker inte ens dölja sin upprymdhet. Hon ger mig en blick som sÀger att vi kanske kan lyckas fly frÄn den hÀr festen tidigt trots allt.
Men dÄ uppenbarar sig Abigail Hobbes.
Vi ser henne skrida fram genom den tÀtt packade folkmassan iklÀdd en avslöjande svart klÀnning och med sitt platinablonda hÄr i perfekta lockar. Hon klappar hÀnderna, och med en röst som skulle kunna skÀra genom glas krÀver hon att all uppmÀrksamhet riktas mot hennes klarröda lÀppar.
âHör upp, allihopa! Det Ă€r dags att leka Konka eller konka.â
Jubel utbryter som svar nĂ€r Ă€nnu fler mĂ€nniskor strömmar in i vardagsrummet. Leken Ă€r en populĂ€r Kappatradition och det Ă€r precis vad det lĂ„ter som. NĂ„gon utmanar dig att göra nĂ„got och du gör det â sanning Ă€r inte ett alternativ. Ibland Ă€r det underhĂ„llande, men ofta Ă€r det brutalt och har resulterat i ett antal gripanden, minst en avstĂ€ngning och, om man ska tro ryktena, till och med ett par bebisar.
âNu ska vi se âŠâ Husets vice ordförande lĂ€gger ett vĂ€lmanikurerat finger mot hakan och snurrar lĂ„ngsamt runt för att granska rummet och vĂ€lja ut sitt första offer. âVem ska vi ta?â
Naturligtvis riktas hennes ondskefulla gröna ögon rakt mot Sasha och mig dÀr vi stÄr tryckta mot vÀggen. Abigail gÄr fram till oss, drypande av sockersöt illvilja.
âĂ h, gummanâ, sĂ€ger hon till mig, med den glasartade blicken hos nĂ„gon som druckit lite för mycket. âSlappna av, det Ă€r fest. Du ser ut som om du just hittat en ny bristning.â
Abigail blir elak pÄ fyllan, och allra helst ger hon sig pÄ mig.
Jag Àr van vid det, men skratten hon lockar fram genom att anvÀnda min kropp som en punchline lÀmnar alltid Àrr efter sig. Kurvorna har varit en stÀndig plÄga sedan jag var tolv Är gammal.
âĂ h, gummanâ, hĂ€rmar Sasha och ger henne demonstrativt fingret. âVad sĂ€gs om att du drar Ă„t helvete?â
âĂ hh, kom igenâ, gnĂ€ller Abigail med en hĂ„nfull bebisröst.
âTay-Tay vet att jag bara skojar.â Hon understryker sitt uttalande genom att peta mig i magen som om jag vore en jĂ€vla pipleksak.
âVi ska ha ditt allt glesare hĂ„rfĂ€ste i vĂ„ra tankar, Abs.â
Jag mÄste bita mig i underlÀppen för att inte skratta Ät Sashas replik. Hon vet att konflikter fÄr mig att gÄ sönder och missar aldrig chansen att försvara mig med nÀbbar och klor.
Abigail svarar med ett sarkastiskt skratt.
âSka vi leka eller inte?â frĂ„gar Jules Munn, Abigails sidekick.
Den lÄnga brunetten kommer fram till oss med uttrÄkad blick.
âVad Ă€r det som hĂ€nder? Försöker Sasha backa frĂ„n ett vad igen, precis som hon gjorde pĂ„ höstfesten?â
âDra Ă„t helveteâ, svarar Sasha. âDu ville att jag skulle kasta en tegelsten genom dekanens fönster. Jag tĂ€nkte inte bli relegerad pĂ„ grund av en barnslig studentlek.â
Jules rynkar pĂ„ ögonbrynen. âFörolĂ€mpade hon just en av vĂ„ra gamla traditioner, Abs? Det lĂ€t nĂ€mligen sĂ„.â
âVisst gjorde hon det. Men oroa dig inte, nu fĂ„r du chans till upprĂ€ttelse, Sashaâ, sĂ€ger Abigail sockersött, sedan tystnar hon. âHmm. Jag utmanar dig att âŠâ Hon vĂ€nder sig mot sina Ă„skĂ„dare medan hon funderar. Det mĂ€rks att hon njuter av uppmĂ€rksamheten. Sedan vĂ€nder hon sig mot Sasha igen. âGöra en Dubbel-dubbel och sen sjunga Kappa-sĂ„ngen.â
Min bÀsta vÀn fnyser och rycker pÄ axlarna, som för att sÀga: Var det allt?
âUpp och ner och baklĂ€ngesâ, tillĂ€gger Abigail.
Sashas lÀppar kröks och hon ger ifrÄn sig ett morrande ljud,
vilket fÄr killarna i rummet att hojta upphetsat. De Àlskar en catfight.
âVisst.â Sasha himlar med ögonen, kliver fram och skakar pĂ„ armarna som en boxare som vĂ€rmer upp inför en match.
En Dubbel-dubbel Àr ocksÄ en tradition pÄ Kappa-festerna. Det innebÀr att man tar tvÄ stora shots av vad som helst, dricker frÄn en ölbong i tio sekunder, för att till slut dricka frÄn ett ölfat i tio sekunder till samtidigt som man stÄr upp och ner. Till och med de som tÄl allra mest har svÄrt att klara en sÄdan utmaning. Att dessutom krÀva att hon ska stÀlla sig pÄ hÀnder och sjunga Kappa-sÄngen baklÀnges, det gör Abigail bara för att hon Àr en elak bitch.
Men sÄ lÀnge hon inte riskerar att bli relegerad Àr Sasha inte den som backar frÄn en utmaning. Hon sÀtter upp sitt tjocka svarta hÄr i en hÀstsvans och tar emot shotglaset som dyker upp frÄn ingenstans. Hon sveper plikttroget en shot, och sedan nÀsta. Hon tar sig igenom ölbongen medan ett par Theta-killar hÄller upp tratten Ät henne och ÄskÄdarna ropar uppmuntrande. Jublet dÄnar nÀr hon kÀmpar sig igenom ölfatsmomentet med hjÀlp av en nÀstan tvÄ meter lÄng hockeyspelare som hÄller hennes ben i luften. NÀr hon kommer upp pÄ fötter igen Àr alla imponerade att hon ens kan stÄ upp, Àn mindre blÀnga och hÄlla sig stadig. Tjejen Àr en krigare.
âBacka!â uppmanar Sasha och alla flyttar sig frĂ„n den bortre vĂ€ggen. Graciöst som en gymnast strĂ€cker hon upp armarna i luften och gör sedan nĂ„got som liknar en halv hjulning sĂ„ att hon lutar ryggen mot vĂ€ggen och stĂ„r pĂ„ hĂ€nder. Högljutt och sjĂ€lvsĂ€kert rabblar hon orden till Kappa-sĂ„ngen baklĂ€nges medan vi andra förvirrat försöker hĂ€nga med i huvudet för att försĂ€kra oss om att hon gör rĂ€tt.
NÀr hon Àr klar svingar hon sig elegant ner pÄ fötter och bugar sig inför publikens rungande applÄder.
âDu Ă€r en jĂ€vla robotâ, skrattar jag nĂ€r hon spatserar fram för att Ă„terta sin plats i vĂ„r förlorarhörna. âSnyggt landat.â
âJag sĂ€tter alltid landningen.â Under första Ă„ret var Sasha pĂ„ vĂ€g mot OS-kval som en av vĂ€rldens bĂ€sta i gymnastikgrenen hopp innan hon halkade pĂ„ en isflĂ€ck och skadade knĂ€t. Det blev slutet pĂ„ hennes karriĂ€r.
Men Abigail tĂ€nker inte bli överglĂ€nst, sĂ„ hon riktar blicken mot mig. âDin tur, Taylor.â
Jag tar ett djupt andetag. HjÀrtat skenar och jag kÀnner hur kinderna blossar. Abigail ler Ät mitt obehag, likt en haj som uppfattar rörelserna frÄn en sÀl som slingrar sig i panik. Jag stÄlsÀtter mig inför ondskan hon tÀnker utsÀtta mig för.
âJag utmanar dig att âŠâ Hon drar tĂ€nderna lĂ€ngs underlĂ€ppen. Jag ser min förestĂ„ende förödmjukelse i hennes ögon innan hon ens öppnar munnen. âFĂ„ en kille som jag valt ut att ta med dig upp pĂ„ övervĂ„ningen.â
Bitch.
De killar som fortfarande betraktar denna uppvisning i kvinnlig konflikt ger ifrÄn sig lystna rop och busvisslingar.
âKom igen, Abs. VĂ„ldtĂ€kt Ă€r ingen lek.â Sasha kliver fram och skyddar mig med sin kropp.
Abigail himlar med ögonen. âĂ h, var inte sĂ„ dramatisk. Jag ska vĂ€lja nĂ„n bra. NĂ„n som vem som helst skulle vilja ha lite kul med. Till och med Taylor.â
Herregud, tvinga mig inte att göra det hÀr.
Till min stora lÀttnad besvaras mina böner av Taylor Swift.
âFixat!â ropar en Kappa-tjej, samtidigt som musiken Ă„terigen fyller huset. T-Swifts âBlank Spaceâ framkallar en vĂ„g av uppsluppet jubel och leder uppmĂ€rksamheten bort frĂ„n Abigails dumma lek. Folksamlingen skingras snabbt, gĂ„r för att fylla pĂ„ sina drinkar och Ă„tergĂ„r till dansens rytmiska förspel.
Tack, snyggare och smalare Taylor.
Till min bestörtning stĂ„r Abigail oberört kvar. âHmm, vem ska bli den lycklige âŠâ
Jag svÀljer ett stön. Jag var naiv som trodde hon skulle slÀppa det. NÀr en utmaning har utfÀrdats straffas den som inte utför
den efter bÀsta förmÄga skoningslöst tills nÄgon stackare har oturen att bli nÀsta offer. Och om Abigail fÄr som hon vill blir det minst tre evigheter. Jag har redan svÄrt att passa in bland resten av tjejerna i studentföreningen. Det hÀr skulle göra mig till paria.
Hennes blick sveper över rummet och hon stÀller sig pÄ tÄ för att se över huvudet pÄ folk för att fÄ en uppfattning om vilka alternativ som finns. Ett brett leende sprider sig över hennes ansikte nÀr hon vÀnder sig mot mig igen.
âJag utmanar dig att förföra Conor Edwards.â
Fan ocksÄ.
JĂ€vla skit.
Ja, jag vet vem Conor Àr. Det gör alla. Han spelar i hockeylaget och syns ofta pÄ festerna pÄ Greek Row. Ofta i sÀngarna pÄ Greek Row, ocksÄ. Men han Àr mest kÀnd för att vara den heta nykomlingen bland tredjeÄrsstudenterna. Inte i min liga, med andra ord. Och ett perfekt val om mÄlet med den hÀr utmaningen Àr att jag ska bli fullstÀndigt förödmjukad nÀr en kille avvisar mig genom att skratta mig i ansiktet.
âRachel Ă€r fortfarande i Daytonaâ, fortsĂ€tter Abigail. âDu kan lĂ„na hennes rum.â
âAbigail, snĂ€llaâ, sĂ€ger jag och hoppas att hon ska slĂ€ppa det. Men min vĂ€djan gör henne bara mer beslutsam.
âVad Ă€r det, Tay-Tay? Om jag minns rĂ€tt har du inget emot kyssutmaningar. Eller har du bara en sĂ€rskild kink för att fĂ„ ihop det med andra tjejers pojkvĂ€nner?â
För det handlar alltid om hÀmnd med Abigail, och det misstag hon tvingat mig att betala för varje dag sedan vÄrt andra Är. Oavsett hur mÄnga gÄnger jag bett om ursÀkt, eller hur uppriktigt jag Ängrar att jag sÄrade henne, har mitt liv inget annat syfte Àn att Abigail ska fÄ skratta Ät mitt lidande.
âDu borde gĂ„ till en lĂ€kare och kolla upp ditt sjuka bitchsyndromâ, svarar Sasha.
âĂ h, lilla Taylor Ă€r sĂ„ blyg. VĂ€nd inte ryggen till, dĂ„ stjĂ€l hon
din kille i smygâ, sjunger Abigail. Hennes hĂ„n blir till en kör nĂ€r Jules hoppar in och sjunger med.
Deras gliringar fÄr ögonen att svida och fingrarna att domna bort. Jag vill sjunka genom golvet. SmÀlta in i vÀggen. Fatta eld och bli till aska som singlar ner i bÄlen. Jag skulle hellre vara var som helst Àn befinna mig hÀr och nu. Jag hatar oönskad uppmÀrksamhet, och deras hÄn drar till sig blickar frÄn flera berusade mÀnniskor omkring oss. NÄgra sekunder till och hela huset kommer att brista ut i sÄng om hur blyg jag Àr, som nÄgot hÀmtat ur min vÀrsta mardröm.
âVisst!â utbrister jag. Bara för att fĂ„ slut pĂ„ det. Vad som helst för att fĂ„ tyst pĂ„ dem. âOkej. Jag gör det.â
Abigail ler triumferande. Hon ser oerhört nöjd ut. âGĂ„ och hĂ€mta din kille, dĂ„â, sĂ€ger hon med en gest bakĂ„t.
Jag biter mig i lÀppen och följer hennes smala arm med blicken, och till slut fÄr jag syn pÄ Conor vid ölpingisbordet i matsalen.
Fan, vad lÄng han Àr. Och hans axlar Àr omöjligt breda. Jag kan inte se hans ögon, men hans fint utmejslade profil och det halvlÄnga blonda hÄret som han svept bort frÄn pannan ser jag tydligt. Det borde vara olagligt att vara sÄ dÀr snygg.
Du Àr en stor flicka, Taylor. Dags att visa det.
Med ett djupt andetag stÄlsÀtter jag mig och gÄr fram till den intet ont anande Conor Edwards.
Taylor Marsh hade hoppats att college skulle vara hennes chans att bli populÀr, men det visar sig inte vara sÄ lÀtt.
DÀrför vÄgar hon inget annat Àn att försöka nÀr hon pÄ en fest fÄr utmaningen att förföra den heta, ouppnÄeliga hockeyspelaren Conor Edwards.
Men istÀllet för att flirta bestÀmmer sig Taylor för att berÀtta sanningen. Och av nÄgon anledning vÀljer Conor att inte bara lÄtsas att de ligger med varandra pÄ festen. Han föreslÄr ocksÄ att de ska fortsÀtta fejkdejta.
Men det som börjar som ett lĂ€ttsamt skĂ€mt förvandlas snart till ett riskabelt spel dĂ€r hjĂ€rtan kan krossas âŠ
UTMANINGEN Àr en het hockeyromance i samma miljö
som succéserien Off Campus. Det Àr fjÀrde delen i Briar Userien som hyllas för ett persongalleri som kÀnns Àkta, Àmnen som kÀnns viktiga och romantik som kÀnns pÄ riktigt.
âBriljant. Rolig. Romantisk. SĂ„, sĂ„ bra!â
KENDALL RYAN
LÀs ocksÄ populÀra Off Campusserien
