9789189843530

TEXT Henrik Waldenström

FOTO Stefan Oscarsson

ILLUSTRATIONER Hans Larsson

FÅGEL PROMENADER

i Kungliga Nationalstadsparken

DJURGÅRDEN HAGA ULRIKSDAL

VOTUM

Kaninholmen Sörentorp

Polishögskolan

Emmylund Sköntorp

Slottsträdgården Ulriksdal

ULRIKSDAL

Igelbäckens naturreservat

Orangerimuseet Skjutbana

Solna centrum

Ulriksdals slott

Slottskapellet

Confidencen

Ulriksdals naturreservat

Mellanjärva gård

Ulriksdals värdshus

5.1 5.2

Brunnsvikens Trädgård

Polska udden

Lings grav

Svedenbadet

Bergshamra IP

Bergshamra

4.3

Tivoliberget

Annelund

Frösundavik

Övre Haga

Solna station

Stocksundstorp

Ålkistan

Bockholmen

Pipers park

Fridhem Sofielund Torphagen Ekhagen

Bergianska trädgården

Brunnsviken Villa Frescati

Haga parkmuseum Fjärilshuset Koppartälten Slottsgrunden

Haga norra grindar

Pelousen

Haga slott Ekotemplet

Gustav III:s paviljong

4.2

Stockholms norra begravningsplats

Vasaslätten

Kinesiska pagoden

Gamla Haga

Turkiska paviljongen

Haga södra grindar Tingshusslätten Haga tingshus

Kunglig begravningsplats

Naturhistoriska riksmuseet

Kungl. Vetenskapsakademien

Universitetet

4.1

Stora

Albano

Bellevueparken

AlbaNova

För södra delen - se pärminsida bak.

Karolinska Universitetssjukhuset Solna

Stallmästaregården

Carl Eldhs Ateljémuseum Wenner-Gren Center

DANDERYD

Stora Lappkärrsberget

Stockholms

universitet

Stora Warg Jagten Spegeldammen

Lilla Lappkärrsberget

4 H-gård

Albano

Lappkärrsberget KTH

Stora Skuggan

Laduviken Lillsjön

Fiskartorpets hoppbacke

NORRA DJURGÅRDEN

Uggleviken

AlbaNova KTH

3.6 3.3 3.4 3.5

Lappkärret Husarviken

Fiskartorpet

Lilla Skuggan

Fisksjöäng Oxbergsbacken

Ugglebacken

Ugglevikskällan

Lill-Jans skogen

HJORTHAGEN

Ryttarstadion

Värtahamnen

Ekotemplet i Haga –Gustav III:s sommarmatsal.

Innehåll

FÖRORD

H. M. Konung Carl XVI Gustaf

Världsnaturfonden WWF

Förbundet för Ekoparken

INLEDNING

Kungliga parker – min passion

OM KUNGLIGA NATIONALSTADSPARKEN

Om Kungliga nationalstadsparken

Ekopark blir Nationalstadspark

Kungligt engagemang

FÅGELSKÅDNING

Utrustning inför fågelpromenaden

KUNGLIGA FÅGELPROMENADER

1. Sjögården (Skepps- och Kastellholmen)

1.1 Stockholms ström

2. Södra Djurgården

2.1 Skansen runt

2.2 Rosendal

Prinsessan Estelles Skulpturpark

2.3 Isbladskärret runt

3. Norra Djurgården

3.1 Kaknäs

3.2 Ladugårdsgärdet

3.3 Lill-Jansskogen

3.4 Fiskartorpet

3.5 Stora Skuggan

3.6 Lappkärrsberget – Bergianska

4. Brunnsviken

4.1 Frescati – Bellevue

4.2 Haga

4.3 Tivoli

5. Ulriksdal

5.1 Bergshamra

5.2 Ulriksdal

6. Fjäderholmarna

6.1 Fjäderholmarna

NATIONALSTADSPARKENS FÅGLAR

Fågelskola

Fågelbord på vintern

Strömmen på vintern

Fågelsjö på våren

Skog på våren

Regelbundna sjö- och landfåglar

Krysslista

Bildförteckning Tack Om upphovsmännen

I år fyller Nationalstadsparken 30 år, men dess historia sträcker sig längre tillbaka än så. Redan 1452 förvärvades Södra Djurgården av Kung Karl Knutsson Bonde och med tiden tillkom de kungliga parkerna i Haga och Ulriksdal. Tillsammans bildar de en unik natur- och kulturmiljö – ett arv att värna, vårda och lämna vidare till kommande generationer.

Jag har med åren insett hur viktig parken är – inte bara för mig, utan för hela stadens invånare och turister. En grön oas mitt i hjärtat av Stockholm, öppen för alla, året runt.

Särskilt i Haga, bland parkens gamla ekar och slingrande stigar, gav jag mig som barn ut på upptäcktsfärd, klättrade i träd, utforskade naturen och följde årstidens växlingar. Här kan man uppleva växter och djur, inte minst fåglar av alla slag – från småfåglar och sjöfåglar till mäktiga rovfåglar.

Därför känns det extra glädjande att i samband med parkens 30-årsjubileum, få ta del av en bok med fågelpromenader som bjuder in till nya upptäckter.

Jag hoppas att boken visar vägen till många fina upplevelser och att fler lyfter blicken mot trädkronor och himmel. Välkommen ut i Nationalstadsparken!

h. m. konung carl XVI gustaf

Det kungliga Ladugårdsgärdet, Sveriges första militära övningsfält och lärkors paradis, är en omistlig miljö i Kungliga Nationalstadsparken.

Kungliga parker –min passion

Sedan 1991 har jag lett fågelvandringar i Nationalstadsparken under tidiga morgnar, innan arbetsdagen tar sin början, både vår och höst. Att få följa parkens rytm genom fåglarnas kalender och närvaro är en ynnest, men också en allt viktigare uppgift i en tid då våra städer måste bli grönare för att möta klimatförändringarna. Parkens unika natur- och kulturvärden erbjuder en rikedom som möjliggör hela sexton olika vandringsturer. De är alla väl utprövade och har varit mycket uppskattade genom åren.

För att börja från allra första början, så är jag född inom Nationalstadsparken (fast begreppet inte alls existerade vid den tidpunkten) på Allmänna BB vid Lill-Jansskogen, Norra Djurgården. Som liten fick jag gå med ”tanter” och hålla i ett band i Lill-Jansskogen, dåtidens förskola. På den vägen är det kan man säga.

Det var här på Allmänna BB som allting började.

Som son till en militär flyttade vi till regementet I20 i Umeå där jag första gången såg färggranna sidensvansar. Där och då väcktes mitt stora intresse för fåglar, särskilt vackra fåglar. Intresset höll på att få ett abrupt slut när familjen var tillbaka i Stockholm och jag, som elvaåring, gick ut på Laduvikens is för att spana in den lilla blåmesen som satt där ute i vassen. Isen sprack, jag hamnade i vattnet och kunde dras upp först efter det tredje försöket.

I sena tonåren gick jag med i Fältbiologerna, och då fick fågelskådandet en rejäl kick även om jag hade kall sovsäck och grumlig kikare. Men att åka minibuss med kunniga ungdomar till bland annat Florornas myrområde i Uppland var en stor upplevelse. Det dröjde inte länge innan jag själv började leda exkursioner.

År 1989 inträffade något som kom att påverka resten av mitt yrkesverksamma liv. Jag hade just kommit ner till entrén på min arbetsplats vid dåvarande Byggnadsstyrelsen. Där möttes jag av en utställning som presenterade planer på omfattande utbyggnader i området kring Norra Djurgården, vid Universitetet och Naturhistoriska riksmuseet. Jag gick fram till utställningen, såg på den och sa: ”Det här tänker jag stoppa.” Och så blev det också.

Det som följde blev början på det som först kom att kallas Ekoparken, och senare fick status som Nationalstadspark. Parken är ett resultat av ett starkt ideellt engagemang från bland andra Richard Murray, Peter Schantz och många fler.

Det var också i detta sammanhang som jag tog initiativet till Tisdagsklubben, där vi, med fåglarna som ledsagare, visade upp de unika natur- och kulturmiljöerna i området och samtidigt skapade opinion, långt innan parken fick något formellt skydd. Det är kunskapen och intrycken från dessa vandringar som inspirerat till denna bok.

Våren 1994 startade Strömma Kanalbolaget vandringar samt buss- och båtturer i området, innan parken ännu hade ett officiellt skydd. Jag fick ansvaret för satsningen och arbetade som projektledare, guideutbildare, manusförfattare och inte minst som guide. De nybakade ekoparksguiderna blev också parkvärdar – ett koncept som jag återupplivat på senare år. De vandringar vi genomförde och den kunskap som samlades in under arbetets gång väckte ett intresse för att förena fågelskådning med natur- och kulturhistoria. Det är ett koncept som utgör grunden för promenaderna i den här boken.

WWF, Strömma och Ståthållarämbetet gick samman och bildade ”Ekoparksfonden”. Denna fond utvecklades senare till ”Nationalstadsparksfonden”, där jag var verkställande tills fonden avvecklades. Fonden drev insamling och hade ett tiopunktsprogram för parkens bästa.

Det kungliga intresset för parken har alltid varit stort och att guida de kungliga har varit en given höjdpunkt under den här resan. Mest medial uppmärksamhet någonsin blev det när WWF:s bröllopspresent till kronprinsessparet, ”Kärleksstigen”, skulle överlämnas tillsammans med guidning och invigning den 23 augusti 2012. Alla ivriga utländska skvallertidningsfotografer skapade ett visst tryck på tillställningen som dock blev mycket lyckad (se sid. 77).

Om boken

Den här boken har tillkommit i syfte att i och med Kungliga nationalstadsparkens 30-årsjubileum 2025 visa de unika värden som finns i parkens mix av natur-, kulturoch rekreationsområden. Syftet är att visa på det rika fågellivet med det historiska landskapet som en bakgrund. Vandringarna sträcker sig från Stockholms älds-

ta delar vid Kungliga slottet strax utanför Nationalstadsparken via Skeppsholmen i väster till Blockhusudden och Fjäderholmarna i öster och sedan i riktning mot nordväst till Sörentorp i Solna kommun. Däremellan lockar de kungliga parkerna Djurgården, Haga och Ulriksdal.

Den är tänkt att vara en promenadguide, där parkens fåglar varvas med beskrivningar av den omgivande enastående miljön. Här finns nämligen en svårslagen kombination av natur, kultur och historisk miljö.

Förhoppningsvis ska boken tjäna som en trogen följeslagare på de vandringar som föreslås, under olika årstider och längs olika rutter, i hela Nationalstadsparken. Parkens kulturella värden beskrivs ofta utifrån dess kungliga historia, vilken gett den dess särprägel.

Jag blir glad om boken kan inspirera till promenader. Det finns så mycket att upptäcka, jag lovar.

Gott folk, välkomna till Sveriges hittills enda och världens första Nationalstadspark!

Om Kungliga Nationalstadsparken

Nationalstadsparken i riktning mot nordväst. Från Kaknästornet syns den så kallade "getingmidjan" genom Gärdesstaden upp emot Norra Djurgården, Haga-Brunnsviken och i fjärran Ulriksdal.

Om Kungliga Nationalstadsparken

Det kungliga sammanhängande natur- och kulturlandskapet sträcker sig från Skepps- och Kastellholmen nära Gamla stan (och Kungliga slottet) över ön Södra Djurgården mot Fjäderholmarna. Därefter mot nordväst längs Norra Djurgården till Haga-Brunnsviken, vidare mot Ulriksdal och Sörentorp. Öarna Beckholmen, Bockholmen och Kaninholmen ingår också. Se även kartorna på pärmens insidor.

Kungliga nationalstadsparken. 19 km2 land, 8 km2 vatten. Kommuner: Stockholm, Solna, Lidingö.

Om Kungliga Nationalstadsparken

Dagens Nationalstadspark är belägen i tre olika kommuner: Stockholm, Solna och Lidingö (Fjäderholmarna), inom Stockholms län, inom landskapet Uppland. Ytan är hela 27 kvadratkilometer stor, varav landområdet utgör cirka 19 kvadratkilometer. För att ge en referens avseende storleken kan nämnas att landytan motsvarar drygt fem gånger Central Parks yta i New York. Till detta tillkommer 8 kvadratkilometer vatten som utgör den inre delen av Stockholms skärgård, kallad Saltsjön och Lilla Värtan, med inre vikar såsom Djurgårdsbrunnsviken, Brunnsviken och Edsviken.

Inom landområdet finns större permanenta våtmarker och sjöar som Isbladskärret, Stora dammen och Salamanderdammen, Lillsjön, Laduviken, Spegeldammen (Solfångardammen), Lappkärret, Uggleviken, Bergshamra dagvattendamm, Tivoli våtmark samt Ruddammen vid Ulriksdal.

Grönområdena är kort och gott väldigt skiftande. Här finns allt mellan enstaka alléer, strukturerade slottsparker och storslagna villaträdgårdar till ängsmarker och stora sammanhängande löv-, barr- och blandskogar.

Området är delvis ganska bergigt vilket skapar en vildhet samtidigt som det dämpar buller. Flera större bebyggda områden ingår så som Djurgårdsstaden, Diplomatstaden, Gärdesstaden och Bergshamra, samt institutionsområden och enstaka hus i park.

Gratis, men ovärderlig!

Med sin, för en storstad, vilda natur kombinerat med sjöar, kuster och berg ger detta landskap livsrum för en rik biologisk mångfald. Sällsynta insekter bebor ofta ett av Europas största bestånd av jätteekar. Men mäktiga barrträd inramar också parken. I denna gröna oas finns hundratals byggnadsminnen, däribland fyra kungliga slott. Allt inkluderat i ett landskap som skapats av den kungliga närvaron. Eftersom området alltid funnits i stockholmares och besökares hjärtan är detta också Sveriges mest besökta grönområde.

Kungliga nationalstadsparken är ett unikt natur- och kulturlandskap, såväl nationellt som internationellt. När städer växer är grönskan livsviktig för den urbana människans välmående. Och när klimatförändringar blir alltmer påtagliga med värmeböljor och skyfall så är Nationalstadsparken en livsviktig livlina med sin räddande grönska. Hjälper vi Nationalstadsparken så hjälper den oss. För grönare städer är framtidens städer. Som sagt, gratis men ovärderlig.

Område: Strömmen–Skeppsholmen–Kastellholmen

Rutt: Karl XII:s staty–Strömmen/Matningsflotten–Skeppsholmsbron–af Chapman–Kastellholmsbron–Kolskjulet–Kastellet–Långa Raden–Östra Brobänken–StyckekranenNationalmuseum.

Avstånd/Tid: 3,3 km/1 tim

SOTHÖNAN

Sotsvart bråkstake med årfötter Finns det öppet vatten vintertid finns det ofta sothönor. Sothönan är en bråkstake som muckar gräl med änder, men framför allt andra sothöns. De stora så kallade årfötterna fungerar även på svanryggar.

1.1 Stockholms ström

Promenadfåglar

Denna promenad är bäst vintertid för fågelskådning, men kan naturligtvis ske hela året, inte minst beroende på den rika och enastående kulturmiljön. Regeln är att ju kallare väder och ju mer is, desto mer fågel. Antalet andfåglar är imponerande. På våren kan man se skogsduva och stenknäck vid Långa Raden på Skeppsholmen. Sommar och höst är ganska fågelfattiga, men måsar och fisktärnor ses, längs kajer, fiskande i Strömmen och uppe i skyn. Eftersom man kommer de typiska sjöfåglarna nära vid matningsflotten, är detta en idealisk början på en nybörjares skådarkarriär.

Promenadmiljö

Här har vi den entré till Kungliga nationalstadsparken som ligger närmast Stockholms City, mittemot Gamla stan och Kungliga slottet. Skeppsholmen och Kastellholmen har en välbevarad kulturmiljö som utgör en spännande bakgrund under hela vandringen. Här hade flottan sitt fäste fram till 1969 och har sedan ersatts av skolor och museer såsom ArkDes, Moderna och Östasiatiska. Den marina miljön är fortsatt stark med alla historiskt intressanta ”traditionsfartyg” på långtidsförtöjning vid kajen Östra Brobänken. Skeppsholmen, Kastellholmen, Galärvarvet och Beckholmen brukar betecknas som Sjögården inom Nationalstadsparken. På andra sidan – vid Västra Brobänken – ligger det ståtliga segelfartyget af Chapman.

Promenadfakta

Eftersom denna promenad är bäst för fågelskådning vintertid, så får man se upp för isiga vägar. Mestadels är terrängen enkel och platt, men på Kastellholmen finns en brant backe upp och nerför, vilket kräver pigga ben. Promenaden kan förkortas, enklast genom att hoppa över svängen in på Kastellholmen. Kaféer och restauranger finns i anslutning till alla museer. Rastplatser finns flera. Denna promenad kräver vintertid extra varm klädsel och extra varma skor, särskilt när det blåser.

Fågelpromenad

1. Karl XII:s staty – Matningsflotten

Innan man går ner till matningsflotten vid Strömmen kan man spana lite här vid

Karl XII:s staty nära de berömda almarna. Om man ögnar igenom Kungsträdgårdens träd och buskar ser man mest gråsparv och ibland även koltrast. På hustaken sitter tamduvorna i sällskap med kajor, kråkor och gråtrutar. Ofta far tamduvorna omkring i flock som en del i parbildningen. När våren sedan kommer är det ganska få arter som sjunger i Kungsträdgården, förutom koltrast och bofink.

XII

2. Matningsflotten – Nationalmuseum

Vi börjar skådningen på allvar vid matningsflotten nedanför Karl XII:s staty, med det kungliga slottet i fonden. Vilken plats kunde passa bättre som utgångspunkt för våra promenader, än hemvisten för parkens högste beskyddare, kung Carl XVI Gustaf. Här kan man förbereda sig vid Hans Larssons vackra plansch över de fåglar man har chans att få syn på under en vinterpromenad (se bild sid. 232-233).

Sedan studerar man den livliga aktiviteten, särskilt när Stockholms stad har hällt ut fågelmat på flotten vid åttatiden på morgonen. Närmast flotten, och på densamma, ser man knölsvan, gräsand, vigg, sothöna, tamduva, kaja och gråsparv. Skrattmåsarna sitter ofta på räcket. Lite längre ut finns kanadagås, sångsvan, storskrake

På morgnarna fyller Stockholms stads gula gubbar på mat vilket uppskattas.

och knipa, ibland också storskarv. Sjöfåglarna börjar ofta glesas ut redan i mars, för att återvända österut till Finland och Ryssland när vintern släppt sitt grepp. Dit Karl XII:s staty pekar, där han krigade och förlorade.

När våren kommer på allvar i april–maj är de stora sjöfågelflockarna borta, men fisktärnan har nu dykt upp och ses här fiska tillsammans med måsar, särskilt när ”mini-fisken” nors leker i Strömmen. Spana också efter silltruten med sina svarta vingar. Den är numera den vanligaste truten i Stockholms innerstad april–september. Men faktiskt ganska ovanlig i Sverige i övrigt.

3. Nationalmuseum – Chapmans brygga

På denna sträcka, från matningsflotten via Strömma Kanals båtar fram till Nationalmuseum, så glesnar ofta fågelflockarna, men består i stort sett av samma arter som vid matningsflotten. Gråtrutar i sina varierande och ibland svårbestämda dräkter ses oftast på hustaken, i luften eller ute på vattnet. Vid Skeppsholmsbron går man in i Kungliga nationalstadsparken, vilken är den entré som ligger närmast city. Vid bron spelar ofta gräsänder, med höga visslingar.

Väl på Skeppsholmen tar man enklast ett högervarv. Den plötsligt uppdykande parknaturen med träd och buskar ger ofta direktkontakt med koltrast, talgoxe och blåmes.

Nu är vi inne i Kungliga nationalstadsparken. Skeppsholmsbron med sin gyllene kungakrona.

– 2. Södra Djurgården

Område: Västra delen av ön Södra Djurgården.

Rutt: Royal Djurgården Visitor Center–Vasamuseet–Gröna Lund–Beckholmen–Bellmanbysten–Skansen–Jenny Lindstatyn–Skånska Gruvan–Royal Djurgården Visitor Center.

Avstånd/Tid: 4,1 km/1–1,5 tim

STORSKRAKE

Lika vacker i vattnet som i flykten Storskraken som övervintrar rikligt i Stockholms öppna vatten är nog en av de grannaste sjöfåglarna. Ibland utövar fågeln avancerat fiske med många deltagare. Hur honan klarar av att i full fart flyga in till boet i en ihålig djurgårdsek, utan blessyrer, är ofattbart.

2.1 Skansen runt

Promenadfåglar

På vintern motsvarar promenaden i mångt och mycket promenad nummer 1, främst vad beträffar sjöfågel. Fågellivet är således intressantast vintertid om Saltsjön är öppen. De övervintrande sjöfåglarna börjar ofta redan i mars glesas ut och en del återvänder österut till Finland och Ryssland, när vintern släppt sitt grepp. När våren väl kommer kan ett antal olika arter rasta i Djurgårdsbrunnsviken och sträcka över ön Södra Djurgården. Många sångfåglar intar successivt den rika blandskogen med jätteekar. På hösten kan den erfarne notera sydväststräckande fågelflockar i skyn. Promenaden är enklast på vintern, men ställer sedan allt större krav när löven kommer och fågelsången fylls på (för alla som inte joggar med hörlurar på). Perfekt stegvis fågelskola. Bra skådning december-mars, bäst april–juni.

Promenadmiljö

Denna promenad är bra året runt för att flanera i den rika kulturmiljön. Vi passerar förbi Galärvarvet med minnen från flottan och flera vackra museibyggnader som Nordiska museet, Vasamuseet, Biologiska museet och Liljevalchs (med sin omdiskuterade tillbyggnad). Vasamuseet, med regalskeppet Vasa, som kantrade och sjönk utanför Beckholmen på sin jungfruresa den 10 augusti år 1628. Promenaden går vidare förbi Sveriges äldsta tivoli från 1883, Gröna Lund, och Djurgårdsstaden med anor från 1600-talet. Beckholmen har en spännande historia som becksjuderi och varv, och sedan passerar vi entrén till Skansen. Minnen från den kungliga jaktparken och Konst- och industriutställningen år 1897 avrundar promenaden. Här har vi en entré till Nationalstadsparken som ligger nära stenstaden vid Strandvägen och som berör Sveriges populäraste nöjes- och promenadområde. Kombinationen av vacker park och alla attraktioner lockar miljontals besökare varje år.

Promenadfakta

Promenaden går på fina (mest asfalterade) promenadvägar runt Skansen, men de kan givetvis vara hala under vintern. Enstaka backar går inte att undvika. Promenaden kan förkortas, enklast genom att hoppa över Beckholmen. Det finns ett flertal kaféer och restauranger, och rastplatser är rikligt förekommande längs hela promenaden. Vintertid krävs extra varm klädsel och extra varma skor, vinden från Saltsjön kan vara isande kall.

Start vid Royal Djurgården Visitor Center, där man kan förbereda sig före och avrunda efteråt.

1. Royal Djurgården Visitor Center – Vasamuseet

En bra början på en promenad är ett besök på Royal Djurgården Visitor Center, som bjuder på bildspel över Nationalstadsparken och som har tillgång till Djurgårdsförvaltningens och länsstyrelsens kartor. Centret har även ett speciellt kartblad med natur- och kulturobjekt på Södra Djurgården. Vid centret är dessutom tillgången på småfågel ganska god året runt, med tamduva, gråsparv, koltrast, björktrast, grönfink, nötväcka och med lite tur även steglits. Vi följer nu strandremsan förbi Vasamuseet.

2. Vasamuseet – Beckholmsbron

Söder om Vasamuseet (vid Spritmuseum) spanar man på sjöfåglar vid småbåtshamnen. Vintertid syns liknande sjöfåglar som under promenad nr 1, till exempel gräsand, vigg, knipa och den granna storskraken. Bakom ryggen har vi Galärvarvskyrkogården och Estoniamonumentet. Vid husens takrännor syns ofta gråsparvar sitta och tjattra, vilket är deras sång. Därefter går vi Lilla Allmänna gränd genom Gröna Lundområdet, till Beckholmsbron. På vägen kan man beundra de skilda byggnadsstilarna i Djurgårdsstaden. Här kan man stanna upp och gå upp i de gamla gränderna med anor från 1600-talet, annars fortsätter man ner till Djurgårdsvarvet som fått ett rejält ansiktslyft under senare tid. Man kan välja att gå promenadslingan ut på Beckholmen eller fortsätta direkt upp mot Skansen. Längs kajen finns också en ”långbänk”, mycket lämplig för rast.

Vandringen går förbi Sveriges populäraste inomhusmuseum –Vasamuseet och landmärket Nordiska museet som skulle blivit klart till Konst- och Industriutställningen 1897, men blev försenat och invigdes först 1907. Arkitekt Isak Gustaf Clason.

Djurgårdsstaden uppläts av Drottning Kristina för uttjänta båtsmän på 1640-talet. Numera finns byggnader från 1700-talet till funkis på 1930-talet. Riksintresse för kulturminnesvården.

Cirkus är en teater-, konsert- och evenemangsscen som invigdes 1892 för att inhysa dåtidens stora cirkussällskap. Detta byggnadsminne ligger bredvid Skansen som är världens första friluftsmuseum, invigt 1891, skapat av Arthur Hazelius.

Skylten visar Beckholmsstigen som vägleder till alla sevärdheter på Beckholmen.

3. Beckholmsbron – Bellmansbysten Här på Beckholmssidan studerar vi kartan över Beckholmsstigen, som är en trevlig kunskapsstig skyltad med information om den rika historien med becksjudning och varvsverksamhet i tre olika skeppsdockor. Namnet Beckholmen kommer från att man här från 1633 och fram till 1800-talet tillverkade en tjärprodukt som kallades ”beck” som man tätade träbåtar med. Beckholmen är också intressant av ett annat skäl; i de dockade skeppens barlast som hälldes ut här, fanns fröer från rara växter, ibland från fjärran land, som slagit rot. Den sällsynta knippnejlikan är ett exempel på detta. Från toppen av Beckholmen har man fin utsikt över Stockholms inlopp med möjlighet att se havsörn, främst vintertid. Runt Beckholmen är det året runt god tillgång på sjöfågel. Under perioden maj–aug ses ofta fisktärna kring Beckholmen.

Promenaden fortsätter förbi de vackra villorna på Djurgårdsvägen och viker av till vänster på en gångstig mot Bellmansstatyn. Man kan också följa asfaltvägen och ta vänster vid Oak Hill/ ”ek-kullen”, och vidare emot Bellmansstatyn.

Den så kallade Västra dockan är reserverad för historiskt intressanta ”traditionsfartyg”. Ballastsand med främmande fröer från gamla skepp skapade en unik flora på Beckholmen.

Gröngölingen är en stor hackspett som ofta låter höra sitt skrattande läte. Den som vill veta mer kan lära sig att detta är en hona med helsvart mustaschstreck. Hanen har rött i det svarta.

I mars (ibland redan i februari) har skogsduveparet funnit det perfekta hålet att bo i. Tur att de gamla ekarna fick stå kvar för ”prydnader och promenader” när järnbåtar ersatt krigsskepp av ek.

Trädkryparen är vanlig, men inte så välkänd. Den fungerar som ”trädens tandpetare”, när den fångar insekter i barkspringor. Den ser ut som en liten mus som klättrar på trädet.

Storskrakens hona gillar holkar, men ett hål i en ek är ännu bättre. Den flyger ofta rätt in i hålet utan problem.

Fågelbord på vintern

Det enklaste för en nybörjare är att börja på vintern vid ett fågelbord eller vid en sjöfågelmatning. Det är ganska få arter vintertid, och ofta kan man ”slippa” lära sig läten. De fågelmatningar som är bra att besöka på landbacken inom parken ligger t ex på Kastellholmen, Isbladskärret, Kampementsbacken vid Gärdet, vid Ugglevikskällan, Stora Skuggan och vid Ulriksdals slott. Dessutom finns det ofta fågelmatningar vid villaområden. Fågelbord kallas det, men det finns olika sorts fågelmatningsstationer, så kallade fågelhus och fröautomater. På bilden har vi endast hanar illustrerade när könen är olika. Ska man ta med honor och ungfåglar blir det för svårt, därför nöjer vi oss med hanar som i allmänhet är mer färgrika och lättare att känna igen.

Vi börjar med skatan (1). Den är svår att ta fel på, den ser nästan exotisk ut med sin långa stjärt och svartvita dräkt. Till höger om den sitter en koltrast (2) hane. Detta är vår nationalfågel som blivit populär på grund av sin skönsång. Den äter gärna gamla äpplen. Under den sitter björktrast (3) som förr kallades snöskata, eftersom den ansågs varsla om snöns ankomst. Såg man flockar från norr komma farande var marken snövit nästa dag. Den gillar rönnbär. Till vänster om björktrasten sitter två siskor. De är periodiska, det vill säga att de uppträder i varierande antal mellan åren. Grönsiskan (4) gillar alkottar. Här syns en hane som är tydligt grön, men streckad, och har en svart kalott på huvudet. Arten kan ibland umgås med gråsiskan (5), som mest lever på björkhängen. Alla gråsiskor är gråbruna och har röd pannfläck, men gråsiskans hane har rött även på bröstet. Ovanför koltrasten har vi en rödsvart fågel, en hane av domherre (6), vilken är en välkänd julkortsfågel. Den häckar diskret i barrskogar, men besöker fågelbord på vintern. Honan är gråsvart.

Låt oss nu titta på fröautomaten. Framför den kan vi jämföra en hane gråsparv (7) med pilfink (8). Gråsparven är mer urban, medan pilfinken kräver mer grönska, men de möts ofta i en tät buske eller vid en fröautomat. Gråsparvshanen har grått huvud medan pilfinken har brunt huvud, vit kindfläck med svart prick. Hos pilfinken är könen lika. Gråsparvhonan är diskret brun (se sid. 233). Vid fröautomaten sitter de gula mesarna talgoxe (9) till vänster och blåmes (10) till höger. Den ena är svart-gul-vit och den andra mest gul och blå. Båda är mycket vanliga i Sverige och i parken. På automaten sitter en gråblå fågel med smal, svart förbrytarmask – en nötväcka (11). Den är framfusig vid maten och kör ofta bort de andra. Till höger överst sitter en grön fink som heter – grönfink (12). Denna hane är ganska lätt att se när den sitter och drillar i ett träd utan löv.

Våra vanligaste fågelbordsfåglar. När Birdlife Sverige drar igång sin populära räkning av fågelbordsfåglar (Fåglar inpå knuten) hamnar ofta dessa fåglar bland de tio främsta i riket.

ANDFÅGLAR

Gäss

Gäss är näst svanarna de största andfåglarna. Vistas mycket på land i stora flockar. Högljudda läten.

Könen lika i dräkten även om hanen är större. Se Strömmen/vinter, sid. 232–233.

Grågås (Hö). Stor, men mindre än kanadagås. Grå med ljus orange näbb och rosa ben. Ljudligt explosivt kackel. Ses mest mars-sep. Häckar t ex vid Isbladskärret, och Fjäderholmarna. Ofta familjevis på gräsmattor. Gässen i NSP har rymt från Skansen, därmed orädda.

Kanadagås (HSRÖ). Största sjöfågeln efter svanarna. Stor och brun med vitt ”munskydd”. Svart hals. Tutande högljutt kackel. Kan ses året runt. Häckar lokalt i NSP, t ex i Laduviken och Brunnsviken. Ofta familjevis på gräsmattor. Övervintrar vid Strömmen.

Vitkindad gås (HRö). Svartgrå med vitt huvud. Svart ner på bröstet. Ses mest april–okt gärna vid kortklippta gräsmattor. Häckar lokalt i NSP, främst på Fjäderholmarna. Gässen i NSP har rymt från Skansen, därmed orädda.

Simänder

Simänder tippar kroppen efter föda, dyker ej. Hanar har praktdräkt från okt till juni. Sen får de en s k ”hondräkt” (eklipsdräkt) som bärs utanför häckningstiden och liknar honans dräkt. Alla honor är bruna och snarlika och kräver specialstudier. Ofta simmar hanar intill vinter/vår vilket underlättar artbestämningen. Många är både stannfåglar, strykfåglar och flyttfåglar. Honorna återges inte här utan finns i fågelsjön/våren, sid. 238–239.

Gräsand (HSRÖ). Hanen gråbrun med grönt huvud och gul näbb (även i eklipsdräkt). Vitt halsband. Honan kväker högljutt och fallande. Ses året runt. Ses i ganska stora flockar på hösten och ännu större på vintern, t ex vid Strömmen.

Snatterand (HSRö). Hanen gråbrun med svart akter och vit vingspegel. Ses mest april-nov. Häckar årligen lokalt i NSP, t.ex. Brunnsviken, Lappkärret, Isbladskärret och Fjäderholmarna. Ses i ganska stora flockar på hösten t.ex. i Isbladsviken. Övervintrar ibland. Honan kväker likt gräsandhona, men intensivare. Vetenskapliga namnet (Anas strepera) betyder ”högljudd and”.

Skedand (HR). Framtung kropp med stor näbb. Hanen färggrann med grönt huvud, vit kropp med rödbrun sida. Typiskt födosök i vattenytan med den stora näbben. Ses april-sep. Häckar numera årligen i Isbladskärret.

Bläsand (hSR). Hanen brunskärgrå med svart akter och gulvit bläs, knubbig. Hane snärtig vinande vissling. Går gärna på land. Kan ses april-okt. Tidigare förrymd från Skansens fågeldamm och häckade ett tag årligen i NSP, numera utgången.

Kricka (HSR). Den minsta anden. Hanen mångfärgad med brunt huvud och grönt huvudband, i övrigt mest grå med vit linje längs kroppen. Hanen låter höra ett piggt ”krrick” ofta upprepat. Ses april–okt. Häckar nästan årligen numera i Isbladskärret.

Dykänder

Dykänder dyker efter föda. Utbredningen av vita/ ljusa partier är en god hjälp vid artbestämningen. Hanar har praktdräkt vinter/vår. Sen får de en s k ”hondräkt” (eklipsdräkt) som bärs utanför häckningstiden. Alla honor är bruna och snarlika och kräver specialstudier. Ofta simmar hanar intill vinter/vår vilket underlättar. Fler hanar än honor i flockarna. Många är både stannfåglar, strykfåglar och flyttfåglar. Honorna återges inte här utan finns med i Strömmen/vinter, sid. 232–233.

Vigg (HSRÖ). Hanen har svart kropp med vit rektangel på sidan och nacktofs. Ses hela året. Häckar och rastar årligen längs kusten av NSP och Fjäderholmarna. Stora flockar övervintrar vid Strömmen. Dessa fåglar kommer ofta från Finland och Ryssland.

Brunand (HRÖ). Hanen har brunt huvud och grå kropp med svart för och akter. Typisk huvud-näbbprofil. Ses hela året. Häckar årligen/nästan årligen i Lappkärret och Spegeldammen. Där sker också ett nattligt arenaspel. Enstaka ses övervintrande vid Strömmen.

Knipa (HRÖ). Hanen har en knubbig vit kropp med toppigt huvud och vit kindfläck. Svart akter och rygg med ränder. Hanar av knipa och storskrake kan förväxlas på håll. Halsbrytande parningsspel från hanen. Ses hela året. Häckar årligen längs kusten av NSP och Isbladskärret. Övervintrar längs kusten av NSP och Strömmen.

Storskrake (HSRÖ). Hanen har röd näbb och vit kropp med lång ”vattenlinje” samt mörk rygg med fyllig nacktofs. Honor av storskrake och småskrake är mycket lika. Men storskraken har skarpare gräns mellan huvud och kropp samt vit haka. Ses hela året. Häckar årligen vid NSP:s sjöar och längs kusten av NSP och Fjäderholmarna. Övervintrar i stora flockar längs kusten av NSP och Strömmen.

Småskrake (HR). Hanen har brokigt färgad kropp med spretig tofs. Honan diffusare tecknad än storskrakens hona. Sevärt parningsspel med spänstigt ”halsdopp”. Kan ses april–oktober. Häckar årligen/nästan årligen på Fjäderholmarna. Ses mest på våren längs NSP:s kust.

Solna station

Trädgård

SOLNA

Lings grav

Annelund

4.3

Pipers park Tivoliberget

Brunnsviken

Frösundavik

Övre Haga

Fjärilshuset

Stocksundstorp

Ålkistan

Bockholmen

Fridhem Sofielund Torphagen Ekhagen

Bergianska trädgården

Koppartälten Slottsgrunden

Haga parkmuseum

Haga norra grindar

Pelousen

Gustav III:s paviljong

Stora Lappkärrsberget

3.6

Naturhistoriska riksmuseet

Kungl. Vetenskapsakademien

Universitetet

Frescati Hage

Stockholms norra begravningsplats

Stora Warg Jagten

Spegeldammen Lappkärret

Lilla Lappkärrsberget

4 H-gård universitet Stockholms

4.2 3.5

Vasaslätten

Gamla Haga

Turkiska paviljongen

Kinesiska pagoden Kunglig begravningsplats

Haga södra grindar Tingshusslätten Haga tingshus

Karolinska Universitetssjukhuset Solna

Stallmästaregården

KUNGSHOLMEN

Bellevueparken

Kräftriket

Haga slott Ekotemplet Stadshuset

4.1

Carl Eldhs Ateljémuseum

Wenner-Gren Center

Odenplan

Albano

Lappkärrsberget KTH

3.4

Stora Skuggan

Laduviken

Fiskartorpets hoppbacke

NORRA DJURGÅRDEN

Uggleviken

Ugglevikskällan

Lillsjön

Fiskartorpet

Ugglebacken

Lill-Jans skogen

3.3

Stockholm Ö

Tekniska högskolan

VASASTADEN NORRMALM

STOCKHOLM

Stockholm

Central

T-Centralen

Riddarfjärden

Lilla Skuggan

Oxbergsbacken

Fisksjöäng

Husarviken

HJORTHAGEN

Kungliga tennishallen Tennisstadion

Östermalms IP Sophiahemmet

Stockholm

Stadion

Tessinparken

Stadion

Karlaplan

ÖSTERMALM

Östermalmstorg

Nybroviken

1

Östasiatiska

Stockholms slott

GAMLA STAN

SÖDERMALM

Strömmen

Galärparken

SKEPPSHOLMEN

Kastellholmen

LIDINGÖ

Ropsten

HJORTHAGEN Frihamnen

Gärdet

Värtahamnen

Fågelberget

Hakberget

Diplomatstaden

Nobelparken

LADUGÅRDSGÄRDET

Skansberget

Riksidrottsmuseet

Sjöhistoriska museet Etnografiska museet Polismuseet

Djurgårdsbrunnsviken

Tekniska museet

Rosendals slott

Bergsjölund

Djurgårdsstaden

Beckholmen

Fågelskyddsområde

Saltsjön Fjäderholmarna

Alnäs

Följ med på fågelpromenad i Sveriges hittills enda och världens första nationalstadspark!

”Kungliga nationalstadsparken är ett unikt natur- och kulturlandskap, såväl nationellt som internationellt. Här finns nämligen en svårslagen kombination av natur, kultur och historisk miljö. Och tänk – vi har den mitt i Stockholm.”

Låt den här boken bli din vandringsguide, en trogen följeslagare på de vandringar som föreslås under olika årstider och längs olika rutter i hela Nationalstadsparken, där intresse för parkens fåglar varvas med beskrivningar av den omgivande enastående miljön. Vandringarna sträcker sig från Stockholms äldsta delar vid Kungliga slottet strax utanför Nationalstadsparken via Skeppsholmen i väster till Blockhusudden och Fjäderholmarna i öster och sedan i riktning mot nordväst till Sörentorp i Solna kommun. Däremellan lockar de kungliga parkerna Djurgården, Haga och Ulriksdal.

Boken är en del av Kungliga nationalstadsparkens 30-årsjubileum 2025 och är en ornitologisk och kulturhistorisk exposé över området.

ISBN 978-91-89843-53-0