9789189843226

Page 1


VOTUM

MED TÖMMAR I HÄNDERNA

NILS ANDERSSON

Denna bok Àr utgiven med stöd av: Kungliga Patriotiska SÀllskapet

copyright © 2025 Votum Förlag, SÀvedalen text och foto © Nils Andersson form Per Kollberg papper G-print 130 g tryck i Lettland 2025 isbn 978-91-89843-22-6

www.votumforlag.se

InnehÄll

Förord

En majdag 2005 förĂ€ndrades mitt liv totalt. Tillsammans med min vĂ€n Per Ă„kte jag till Äskhults by i Kungsbacka kommun för att i första hand Ă€ta den medhavda frukosten, och i andra hand fotografera den omgivande naturen och miljön. Byn med de fyra gĂ„rdarna Bengts, Derras, Jönsas och Göttas ligger otroligt vackert uppe pĂ„ en lĂ„ngsmal höjd. Byggnaderna hĂ€rstammar huvudsakligen frĂ„n 1700-talet och splittrades aldrig under vare sig storskiftet 1825 eller laga skiftet 1861–64. Idag förvaltas byn av nĂ€rliggande jordbrukare anstĂ€llda via VĂ€stkuststiftelsen, eftersom det inte finns nĂ„gra bofasta invĂ„nare.

Vi slog oss ner vid det rustika trÀdgÄrdsmöblemanget framför Bengts kaffestuga. Plötsligt började det slamra bakom ett av husen och strax dÀrefter kom det tvÄ herrar med varsin hÀst i slÀptÄg.

”Det dĂ€r ser trevligt ut, fĂ„r vi göra er sĂ€llskap?” frĂ„gade de.

Efter att ha stallat in hÀstarna, som ocksÄ skulle ha frukost, slog de sig ner bredvid oss och började packa upp smörgÄsar och kaffe. De undrade om vi sett harvning, sÄdd och bultning med hÀst förut? Jag förmodar att vi sÄg ut som tvÄ fÄgelholkar för nej, det hade vi ju inte.

Vi Ät och bekantade oss med varandra en stund innan det blev dags att dra igÄng dagens arbete. HÀstarna selades, sÄmaskinen fylldes med utsÀde och vi följde med dem mot Äkrarna som vetter ner mot Svinsjön. Vackrare landskap fÄr man leta efter och kuskarna, Thomas och Kjell, drog igÄng med dagens jobb. PÄ den tiden körde vi med analog fotografering och film i kameran och det var tur att det fanns nÄgra extra rullar i vÀskorna.

Vi bytte telefonnummer med Thomas och Kjell och de hÀlsade att vi gÀrna fick ringa om vi ville komma tillbaka. Det ville vi. Detta var början pÄ nÄgot nytt, nÄgot som hÄller i sig Àn idag.

Besöken har blivit mÄnga och tanken har slagit mig att detta var nÄgot som jag letat efter, utan att ens veta om det. Att det Àr hÀstarna som lockar rÄder det inga tvivel om, men personerna bakom har blivit minst lika viktiga och de bjuder verkligen pÄ sig sjÀlva. Raden av goda historier tar aldrig slut. Men det mest fascinerande Àr samspelet mellan kusk och hÀst. Deras sprÄk gÄr oftast via tömmarna, och det gÀller att vara rÀdd om sina arbetskamrater. Det gÄr ganska snabbt att köra slut pÄ en hÀst med fel behandling men det tar tid att lÀra upp en ny. Oftast brukar det ta ett par Är frÄn föl innan de Àr redo för arbete i full skala, visst kan man köpa en fÀrdigutbildad hÀst men de vÀxer inte pÄ trÀd och kostar dÀrefter. Sedan kan det vara sÄ att hÀsten lyder den som kört in den men kanske inte alltid sin nya Àgare. Det kan ocksÄ vara sÄ att en hÀst som Àr bra i jordbruk inte Àr lika lÀmpad för skogskörning, de Àr ju trots allt individer.

Konsten att köra med hÀst Àr bra mycket mer Àn vad man kan tro. Du ska vara kunnig i jordbruk eller skogsbruk, du behöver Àven vara hovslagare, smed, mekaniker och inte ha tummen mitt i handen. Det Àr bra mycket mer Àn ett Ätta till fem-jobb. Redskap och maskiner Àr ofta gamla men samtidigt pÄ sitt sÀtt lÄngt före sin tid, och det gÀller att vÄrda dem. Eftersom skrotpriserna stundtals varit höga har mycket försvunnit den vÀgen, och visst nytillverkas det av bland annat amishfolket i USA, men till höga priser. SÄ nÀr nÄgot gÄr sönder gÀller det att ha en reservdelsmaskin att plocka frÄn eller lÄta en skicklig smed göra en kopia om man inte sjÀlv reder ut det. Plogspetsar till exempel, de slits hÄrt dÀr det Àr stenig mark och att lÀgga pÄ nytt jÀrn och bygga upp dem till nyskick krÀver sin yrkesman. Andra redskap som stÄtt ute i regn och rusk kan se vÀrdelösa ut men sÄ lÀnge det bara Àr trÀdetaljer som ruttnat finns det hopp, ofta Àr till och med den egna skogen problemlösaren.

De kuskar som jag valt att presentera Ă€r erfarna hĂ€stmĂ€nniskor som jag följt i Ă„ratal och som Ă€r aktiva Ă€n idag, kuskar i nutid. Faktum Ă€r att deras tjĂ€nster efterfrĂ„gas alltmer, framför allt inom skogsbruk men Ă€ven av kommuner dĂ€r det blivit populĂ€rt att anlĂ€gga blomsterĂ€ngar som ska slĂ„s med skĂ€rande verktyg och hĂ€sttrampet som ska hjĂ€lpa till att fĂ„ ner blomfröna i marken. Det kĂ€nns till och med som att efterfrĂ„gan Ă€r större Ă€n tillgĂ„ngen mĂ„nga gĂ„nger, vilket bĂ„dar gott för de elever som vĂ€ljer att gĂ„ Kuskutbildningen i brukshĂ€stkörning pĂ„ utbildningscentret WĂ„ngen i Östersund.

Men lÄt oss nu ge oss ut i markerna, till de kuskar som jag har inom en timmes restid frÄn Halmstad, och lÀra kÀnna dem och deras hÀstar.

Thomas och Jessica – Äskhultsbönderna

Efter den omtumlande majdagen 2005 i kulturreservatet Äskhults by dĂ„ livet tog en ny vĂ€ndning, har besöken duggat tĂ€tt genom Ă„ren. Byn med sina byggnader Ă€r bara den vĂ€rd ett besök, men för min del var det Ă€ndĂ„ hĂ€stbruket som lockade mest. Thomas Carlsson var museibonde och anstĂ€lld av VĂ€stkuststiftelsen för att ta hand om kulturreservatet.

Han delade frikostigt med sig av sina kunskaper om allt ifrÄn hÀstar till gammeldags jordbruk, förklarade vad de gamla redskapen anvÀndes till och hur de fungerade. LikasÄ hur Äkrarna odlades och med vilka sÀdesslag. Det sker fortfarande ett Äterskapande av det gamla kulturlandskapet dÀr man utgÄtt frÄn Àldre kartor och faktiskt lagt tillbaka stora stenar pÄ Äkrarna, sÄ som det sÄg ut en gÄng i tiden.

Om det var jag som var entrĂ€gen eller Thomas som resignerade vet jag inte, men en vĂ€nskap vĂ€xte sakta fram och min entusiasm över hĂ€stbruk vĂ€xte för varje besök. Till sin hjĂ€lp hade Thomas hĂ€stkarlarna Linus och Kjell ”pĂ„ Toften”, som han kallas. Även Kjells dotter Anna var lĂ€nge praktikant hos Thomas, och helt plötsligt kĂ€nde jag ett helt gĂ€ng verksamma kuskar.

Det kom ytterligare en kvinna med i sammanhanget, Jessica, Thomas sambo, och numera Àven ansvarig museibonde. Hon var inte alls ovan vid hÀstar, men hÀr blev det en helt annan typ av hÀst och verkligen körning inom bÄde jord- och skogsbruksarbete.

SÄ smÄningom fick jag Àven sitta med i det lilla enkla personalutrymmet dÄ det var dags för frukost och middag. Eftersom min arbetsvecka bestod av jobb mÄndag till fredag var det dock inte helt enkelt för mig att kunna vara med lika mycket som jag ville. Jag hade ett heltidsjobb som truckförare pÄ ett lager i Halmstad, men tack vare en förstÄende arbetsgivare, flextid och komptid lyckades jag ÀndÄ komma i vÀg ganska ofta. Dessutom tog jag alltid ett par veckors semester i april-maj, kvarlevor frÄn tiden som naturfotograf, för att ha en chans att med kort varsel vara med pÄ vÄrbruket.

För mig var det dÀr med arbetshÀstar nÄgot helt nytt och ardennerhingsten Botik blev min allra första bekantskap. Han hade lite egna idéer ibland och Thomas fick sig ett gott skratt dÄ han vid ett tillfÀlle lÀt mig prova pÄ att harva. Botik förstod direkt vem som höll i tömmen och strÀckan nerifrÄn Svinsjön och upp till Derras gÄrd blev allt annat Àn rak, den liknade nog mer en slalompist.

Det var inte bara jordbruksarbete som utfördes med hÀst utan Àven skogsarbete. DÄ markerna stÀndigt Äterskapas skulle all gran bort och det Àr inte den enklaste terrÀngen att köra i dÄ det Àr kuperat med stundtals branta partier. Mycket kördes ut pÄ kÀlkar nerför berget, men en del kördes fram till branten och stjÀlptes helt enkelt över kanten för att nedanför samlas ihop och köras vidare med griplastarvagnen till avlÀgget. DÄ det var lÄngt ifrÄn allfarvÀgarna restes det Àven ett tÀlt med kamin, en modernare variant av huggarkoja, gott att ha under bÄde vinter och vÄrvinter.

Det dÀr med griplastarvagn var ocksÄ nÄgot nytt för mig, kortfattat Àr det en treaxlad vagn med en bensindriven kran. Thomas har faktiskt tvÄ. Den nyare av dem Àr en egen konstruktion baserad pÄ en traktorvagn, vilket innebÀr att den blir tyngre och behöver dras med tre hÀstar.

Eftersom jobbet som jordbrukare pĂ„ Äskhult inte Ă€r förlagt över hela Ă„ret blir det mycket skogsjobb för sĂ„vĂ€l privata skogsĂ€gare som för LĂ€nsstyrelsen. Och utöver det gĂ„r de knappast sysslolösa, det egna jordbruket med en nötdjursbesĂ€ttning hemma i Breavad, Grimeton ska ocksĂ„ skötas om. Även dĂ€r Ă€r hĂ€starna inblandade, som vid sĂ„dden till exempel.

En dag var det en granne till Thomas och Jessica som skulle slutavverka och de Ätog sig uppdraget att köra bort stockarna. Nu var det inga smÄtrÀd som fallit för sÄgen och det blev ett imponerande lass. En del var dock lite klurigt att fÄ fram vid kÀrr och liknande, sÄ Jessica körde enbet med domÀnsax för att underlÀtta. Eftersom avverkningen skedde i omgÄngar blev det tre vintrars jobb, och inte lÀngre hemifrÄn Àn att det gick att köra hem med hÀstarna för att ta rast. Balgö Àr en ö och ett naturreservat strax norr om Varberg som visserligen betas av kor och

fÄr, och som jag tror, Àven nÄgra dovhjortar, men dÀr enebuskarna brett ut sig mer Àn lovligt mycket. PÄ ön har det bedrivits jordbruk med Äretruntboende fram till 1966. DÀr finns bland annat tvÄ mangÄrdsbyggnader och tvÄ stora och mÀktiga ladugÄrdar med metertjocka stenvÀggar uppförda i slutet av 1800-talet av arrendatorn Alfred Bexell pÄ Torstorp, Grimeton, inte sÄ lÄngt ifrÄn dÀr Thomas och Jessica bor idag. Denne Bexell lÀt ocksÄ ett par stenhuggare hugga in tÀnkvÀrda ordsprÄk att bevara för framtiden och i samband med besöken hos Thomas och Jessica har det blivit mÄnga besök dÀr och alltid nÄgot nytt att upptÀcka.

Men nu sattes en ordentlig röjning in och allt ris skulle brÀnnas. HÀstarna skeppades över pÄ en bogserad prÄm eller flotte tillsammans med griplastarvagnen. Ute pÄ ön hÀgnades ett bete in bredvid ladugÄrdarna dÄ hÀstarna skulle bli kvar dÀr ute tills jobbet var klart. TyvÀrr hade jag

Iden hÀr boken fÄr vi följa ett antal aktiva brukshÀstkuskar i Halland, SkÄne, SmÄland och VÀstergötland. Via fotografen Nils Andersson fÄr vi vara med vid jordbruk och skogsbruk, pÄ evenemangskörningar och i andra sammanhang dÀr brukshÀstarna arbetar tillsammans med sina kuskar.

Konsten att köra med hĂ€st Ă€r bra mycket mer avancerad Ă€n vad man kan tro, och Ă€n har inte brukshĂ€sten spelat ut sin roll i vĂ„rt samhĂ€lle – snarare tvĂ€rtom. Faktum Ă€r att efterfrĂ„gan har ökat för denna trotjĂ€nare, hĂ€sten gör mindre Ă„verkan i skog och mark och Ă€r dessutom miljövĂ€nligare Ă€n de moderna metoder som oftast anvĂ€nds idag. NĂ„gra kuskar anvĂ€nder hĂ€starna som ett komplement i jordbruket, medan andra förlitar sig helt pĂ„ dem. En av kuskarna har kört med hĂ€star i över 50 Ă„r och för idag vidare sina kunskaper, ett kulturarv som nĂ„gra fĂ„ eldsjĂ€lar ser till att det bevaras.

Klistras mot pÀrm

Med sina fantastiska bilder fÄngar Nils Andersson det tysta samspelet mellan kusk och hÀst i deras arbete, ett samspel som gÄr via tömmarna.

Nils Andersson föddes 1957 och Àr sedan tonÄren en hÀngiven naturfotograf. För 20 Är sedan tog hÀstfotograferingen över helt och efter pensioneringen har det blivit en heltidssyssla. Nils har publicerat mÄnga bilder och en del artiklar genom Ären, men hÄller ocksÄ föredrag och har haft ett antal fotoutstÀllningar.

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.