9789189838970

LARS-OLOF BJÖRKQVIST

LARS-OLOF BJÖRKQVIST

ALFRED EKSTAM

ALFRED EKSTAM

FRÅN MJÖLNARSON TILL KONSTNÄR

FRÅN MJÖLNARSON TILL KONSTNÄR

Förord

När vi på rackstadmuseet berättar historien om Rackstadkolonin

börjar den med att det unga nygifta konstnärsparet Maja och Gustaf

Fjæstad klev av tåget i Arvika en sommardag 1898. Om hur de fick låna den nybyggda konstnärsbostaden Oppstuhage av skulptören Christian Eriksson och hans fru Jeanne. Att de kom att trivas gott i denna västvärmländska köping som några år senare skulle få stadsprivilegium. De lockade hit sina vänner Björn och Elsa Ahlgrensson och snart därefter paret Fritz Lindström och Anna Wretman.

Det här var en tid när många konstnärer sökte sig bort från storstäderna och ut på landsbygden. Dels för att gestalta den, men även för att ta del av livet som levdes i samklang med naturen.

Här finns också historien om de som var födda i och runt Arvika och som närde konstnärsdrömmar. Drömmar som besannades och som också de är värda att berättas.

För att kunna berätta historien om Arvikas konstnärsliv måste vi börja med de hantverkare som redan fanns här på orten. De keramiker, smeder och snickare som fört hantverksskickligheten vidare från generationer tillbaka och som nu mötte de nya idéer och strömningar som kom med konstnärerna som etablerade sig här. Denna tid som präglades av de nationalromantiska strömningarna men även av Arts&Craftsrörelsens strävan att låta konsten och konsthantverket få verka sida vid sida.

Det här var en tid då hemmet fick en annan betydelse och där tongivande personer som Ellen Key förespråkade skönhet för alla och att låta hemmet få vara både vackert och funktionellt. En strävan att ge oss människor rätt till skönhet i vardagen oavsett samhällsklass och levnadsvillkor. Att få släppa in ljuset och lämna det mörka 1800talet bakom. Något som kom att märkas på möbler, textilier och bruksföremål i det nya århundradet som nu tagit sin början.

Ett stenkast från Oppstuhage fanns Bröderna Erikssons möbelverkstad som blivit kända för sitt jugendsnickeri och för sina skickliga hantverkare och ornamentsbildhuggare. Möbelsnickeriet hade behov av det kunnande som konstnärerna förde med sig.

Här tog drömmen om det nya samhället gestalt rent handgripligt. De skickligt utformade möblerna kom att tillverkas av hantverkare och konstnärer som arbetade sida vid sida.

Tack vare Christian Erikssons vänkrets och stora nätverk kom beställningar från etablerade arkitekter, bland annat Ragnar Östberg och Carl Westman. Taserudsmöblerna kom att finnas i många hem runt om i hela Sverige.

Här fick mjölnarsonen Alfred arbete som dekormålare av möbler. Detta efter sina år i lära hos en målarmästare och utbildningen vid Tekniska skolan i Stockholm.

Han lärde känna Gustaf och Maja Fjæstad och fick möjlighet att gå i lära hos dem båda.

Alfred Ekstam kom att räknas in i den grupp av konstnärer och konsthantverkare som idag kallas Rackstadkolonin och som finns representerad på Rackstadmuseet i Arvika.

Den här boken är rikt illustrerad med Alfred Ekstams verk och blir ett viktigt komplement i den berättelse vi har att förmedla.

Med värme och lyhördhet har Lars-Olof Björkqvist ställt samman historien om Mangskogssonen som vi får följa genom både glädje och sorg.

Den fördjupar kunskapen om ett konstnärskap och blir en pusselbit som vi saknat i vår historia om ett livsöde som är värt att bevaras in i framtiden.

Arvika i maj 2025

Anneli Strömberg museichef rackstadmuseet

Bakgrund och inledning

Mitt intresse för lokalhistoria har funnits sedan barnsben. Omgiven av konstnärer, författare, diktare och berättare var det svårt att undvika. Alfred Ekstam var bara en av dem.

Jag har också, under hela min uppväxt, fascinerats av naturen som omgivit mig och beundrat dess skönhet. Jag förevigade gärna mina upplevelser med kameran i ungdomen och senare genom målning i blyerts och olja.

Gylterudsbergets slingrande stigar, trolska små vattenhål och porlande bäckar var något av favoritmotiven tillsammans med de vyer över sjön Mangen som kan beskådas från bergets topp. I sluttningen upp mot Gylterudsberget, i en liten glänta, ligger det lilla torpet Haglycka med bäcken rinnande genom fastigheten. Här stannade jag ofta upp på mina vandringar och fantiserade kring det liv som levts där före våra dagar. Inte kunde jag tro att jag en dag skulle stå som ägare till detsamma.

I samband med förvärvet av gården Haglycka i Mangskog år 1999, vilken varit Alfreds Ekstams barndomshem och återkommande bostad genom hela livet, fick mitt intresse ett nytt djup och inriktning. Med Ekstam och Haglycka som utgångspunkt hittade jag nya bekantskaper och nya källor till information och svar på mina vetgiriga frågor om de båda. Detta ledde sedan vidare till nya frågor och nya källor och så vidare.

Förvärvet av Haglycka blev således starten på en nu 25-årig dokumentation kring Alfred Ekstams liv och konstnärskap. Det ledde i sin tur till att jag medverkat och bidragit till Rackstadmuseet genom dokumentation vid utställningar, föredrag och andra aktiviteter. Resultatet av detta är nu en bok som sammanfattar berättelsen och skildrar Alfred Ekstams liv och måleri.

Jag ville själv veta hur en mjölnarson från Mangskog kunde följa sin talang och gå sin egen väg för att bli en etablerad konstnär och valde därför att utgå från detta i min berättelse. Alfred kom senare att tillhöra den nationellt och numera internationellt kända Rackenkolonin i Arvika.

Jag låter läsaren följa den natur- och hembygdsskildrande mjölnarsonen Alfred som lämnade bröderna och kvarnrörelsen, för att tjäna egna pengar och inte belasta syskonen, tills han med sparade medel kunde söka sig till Tekniska skolan i Stockholm för studier.

Boken är den första i sitt slag som enskilt lägger fokus på Alfred Ekstam. En bok, rik på bilder, som visar stora delar av Alfreds konst från en trevande start i unga år till de verk som eftertraktas och beundras i konsthallar och hem än idag. De informativa bildtexterna är centrala genom hela boken och jag beskriver för läsaren genom en tidsresa, tillkomsten av de olika verken med fokus på viktiga perioder i Alfreds konstnärskap. Införlivat bland konstverken lyfter jag även fram personen Alfred, hans litteraturintresse, betydande vänskaper samt den alltjämt stående kärleken till sin hembygd och sitt ursprung, allt berättat med stor respekt och starkt engagemang genom min personliga röst.

Som barn var Alfred livlig. Han växte upp i en miljö nära forsande vatten, dammar och kvarnar. Det måste ha funnits många tillfällen för honom att skapa spännande upplevelser och minnen som han sedan bar med sig genom hela livet och som starkt kom att genomsyra hans konst.

Det framstår som om Alfred alltigenom såg en skönhet i naturen runt honom och i bygden där han var uppväxt. Hela hans liv kom att präglas av en lovsång till sin hembygd och de miljöer som han växte upp i. Alfred har genom sitt måleri och sitt sätt att skildra olika miljöer och människor vunnit många betraktares hjärtan. Idag är hans konst högt värdesatt såväl ur ett betraktelse- som i ett ekonomiskt perspektiv.

Jag har sedan barnsben hört berättelser som skildrat denne bygds store målare och alltid fascinerats över hur man högt uppskattat hans måleri.

Om man som jag, på ett tillitsfullt sätt, blivit inbjuden att ta del av en stor mängd konst i många hem, då får man också en ännu större förståelse över hur mycket hans konst betytt för många människor.

Kanske har det att göra med den personlighet som Alfred besatt och som via berättelser levt vidare ihop med hans konst. Alfred beskrevs som en enkel, blyg och hjälpsam person. Han besatt såsom det berättas en sällsynt fin personlighet med stort mått av tolerans och humor vilket gjort ett starkt intryck på många. Alltjämt vilar en stor stolthet och uppskattning över hans konst i hans hembygd.

Utan alla de som givit mig dessa möjligheter genom åren så hade denna bok aldrig varit möjlig att sammanställa.

Till alla er som låtit mig dokumentera och ni som berättat vill jag framföra ett stort tack och allt som ni har låtit mig ta del av är nogsamt antecknat och bevarat även om inte allt ges utrymme i denna bok.

Hemmet – Haglycka

Syskon

Johanna, född 1865, Gylterud

Johannes, född 1868, Fångnäs kvarn

Emil, född 1871, Fångnäs kvarn

Maria, född 1873, Gylterud

Alfred, född 1878, Lerhols kvarn

Elin, född 1881, Lerhols kvarn

Alfred Ekstams barndomshem Haglycka har alltigenom Alfreds liv varit en central plats, inte minst för hans konstnärskap.

Haglycka var uppfört omkring 1886 åt modern Maria Eriksdotter som var kommen från granngården Tomta. Vid Tomta fanns fram till början av 1900-talet en kvarn som Alfreds far, Johannes Johannesson arbetade vid som mjölnare. På Tomta träffade han Alfreds blivande mor och de gifte sig 1864. Alfred föddes 1878.

Efter att Alfreds far gått bort 1881, samma år som yngsta systern Elin föddes, så fick Alfreds mamma Maria ta hand om alla barn. De flyttade 1881 från Lerhol permanent till Mangskog där de inledningsvis bodde hos Alfreds morbror på gården Tomta, ”Gårn ve berge” enligt tidigare uttryck.

Med hjälp av morbrodern Anders Eriksson byggdes Haglycka efter att morbrodern låtit stycka av en ”arvslott” från gården Tomta där en stuga kunde resas. Enligt uppgift lät man flytta en byggnad som fanns på en annan plats i hemmanet Gylterud i Mangskog vilket kom att bli ”Haglycka i Gylterud”.

Haglycka hade vid den tiden fin utsikt över sjön Mangen och stora delar av Gylteruds hemman. Dess placering i socknen kan ses som en ”balkong” på det majestätiska Gylterudsberget. Ett stenkast nedanför Haglycka ligger gården Tomta.

På sin arvslott vistades mamma Maria med barnen fram till sin död 1896. Alfred var då 18 år. Från denna tidpunkt blev äldsta systern Johanna, då 31 år gammal, en viktig del i familjens förutsättningar för att upprätthålla hushållets nödvändiga sysslor.

Alfred ville något mer än sina bröder och systrar. Han ville tidigt förkovra sig. Det framgår tydligt i ett tidigt självporträtt att man skönjer ambitioner. Även om Alfred var en försynt person så ville han ge ett intryck av att se bra ut och kanske också ett

tidigt uttryck för bildning. I samband med studierna vid Tekniska skolan ses han ofta skissande och målande invid hemmet Haglycka i Gylterud. Vid den här tidpunkten fanns där ingen ateljé utan målarredskapen och övriga detaljer fick samsas med allt annat på den lilla ytan man förfogade över. Tålmodigt lät syskonen honom ta plats och låta honom måla, samtidigt som han stundom fick rycka in och hjälpa till såväl i kvarnrörelsen som andra nödvändiga göromål för hushållets väl och ve.

Skiss utförd av Alfred omkring år 1900. Privat ägo.

Återvänder till Haglycka

Isamband med att brodern emil drabbades av astma, tvingades man avsluta kvarnarbetet, och omkring 1925 såldes kvarnrörelsen vid Knaggens kvarn. Alfred lämnade därmed även sin ateljé vid Knaggen. Det förekom vid tiden för flytten en diskussion, i huvudsak mellan Alfred samt Ludvig Mattsson, om att montera ned och flytta med ateljén från Knaggen till Haglycka. Det gick inte Alfred med på, i stället lät han bygga en ny invid barndomshemmet som stod klar till återflytten 1926. Den nya ateljén i Haglycka var givetvis modern till sin utformning men inte lika stor som den som står kvar i Knaggen. Ludvig Mattsson gjorde utöver utformningen av den nya ateljén även ritningar för en timrad utbyggnad av Haglycka där det skulle bli såväl en utökad boyta som en ateljé. Alfred var dock tillfreds med den ateljé, om än mindre, som han låtit bygga. Han nöjde sig med den och tillbyggnaden av Haglycka kom aldrig att ske.

Efter att man flyttat tillbaka till Haglycka skulle man kunna säga att det åter blev en produktionsrik tid. De kommande åren, och då framförallt 1926–1928, var en tid då Alfred fortsatt producerade ett större antal nya verk. Därefter verkar det som om det blir en mellanperiod fram till början av 30-talet då ytterligare ett större antal verk produceras, flera med flerårig målningstid daterad på tavlan.

Det här är berättelsen om mjölnarsonen Alfred Ekstam från Mangskog, som genom att gå sin egen väg blev en etablerad konstnär och en del av den berömda Rackenkolonin i Arvika.

Alfred Ekstam är mest känd som landskaps- och hembygdsskildrare, men han målade även porträtt och i dag är hans verk eftertraktade och kan beundras i konsthallar och hem.

Författaren Lars-Olof Björkqvist har under lång tid sammanställt historien som fördjupar kunskapen om Alfred Ekstam. Boken är rikt illustrerad med Ekstams verk som tillsammans med tillhörande text guidar läsaren med en personlig röst genom viktiga perioder i ett spännande konstnärskap.

ISBN 978-91-89838-97-0

9 789189 838970