9789189838918

Rönne å

En gråhäger kurar på en fallen trädstam i Stackarpsdammen utanför Klippan en kall vintermorgon.

Innehåll

Inledning

Rönne å är mer än bara ett vattendrag som rinner genom Skåne, från Ringsjön till Skälderviken, från sjö till hav. Den är ett levande väsen som bär på historia, nutid och framtid. Landskapet har formats genom miljoner år och av enorma krafter och långa processer. När isen drog sig tillbaka för runt 11 000 år sedan vattenfylldes vulkankratern som blev till Ringsjön, och sakta började vattnet leta sig ut mot havet. Genom sprickdalar och öppet landskap fann den en väg. När de första laxarna, öringarna och ålarna började simma uppströms för att hitta nya lekplatser tog det inte lång tid innan resten av bitarna föll på plats. I en komplicerad dans med många snurror och steg utvecklades ett unikt ekosystem. Alla arter hade sin plats och samverkade i en total men brutal symbios. Från minsta insekt till älgarna som betade längs med stränderna genomsyrade balansen samvaron. Det var en hård och oförlåtande värld där bara den starkaste klarade sig. Någon var tvungen att dö för att andra skulle överleva. Livet följde årets cykler med vinter, vår, sommar och höst som kom med regelbunden exakthet. Vädret var en faktor som alla var tvungna att anpassa sig efter om man ville överleva. Livet kretsade kring att hitta en partner och föra släktet vidare in i framtiden.

Så fortgick det i tusentals år och kunde fortsatt i tusentals till. Men så klev en ny art in på banan. Människan upptäckte allt det överflöd som vattnet förde med sig. Fisken i ån, viltet i skogen och växterna på fälten öppnade för en ny framtid för de invandrande jägarna som slog sig ner vid Ringsjöns strand. Det var små grupper som levde av vad naturen gav. Likt de övriga invånarna fick de anpassa sig efter åns rytm och årstidernas växlingar. De första människorna valde att inte bosätta sig här permanent utan följde bytesdjurens vandringar. När vintern kom drog de söderut mot nya jaktmarker. Men det dröjde inte länge förrän de blev bofasta här och lärde sig att samla förråd inför vintern. De små husen gav en möjlighet att överleva i kylan och tillsammans mötte man utmaningarna. Det var ett liv i harmoni med naturen runt om. Man var tvungen att anpassa sig för att överleva.

Längs med Rönne å växte små samhällen upp och transporterna på vattnet blev allt viktigare. Man var helt beroende av att kunna fara upp och ner för att idka handel, jakt och fiske. Invånarna blev allt duktigare och snart bytte man sitt överskott mot varor som man behövde, eller trånade efter. Det tog inte lång tid innan överflödet började koncentreras till en liten elit som ville ha mer. Kampen om resurserna blev inte bara en kamp för överlevnad utan om lyx, flärd och makt.

Rönne å vid Pappersbruket.

Samhället började gå från att leva med vattnet till att äga det. Herremän styrde över sin del av landskapet och vaktade det svartsjukt. Skåne kastas in i blodiga maktkamper och krig. Arméer börjar marschera genom landskapet och vattnet blev nu en strategisk resurs som både skyddade och genererade inkomster. Regler och lagar stiftades om vem som fick utnyttja vattnet, alltid till de styrandes fördel. Rönne å gick från att vara en naturtillgång till en ekonomisk tillgång. Någonstans här försvann respekten för naturen och vattnet. Vi såg inte längre vattnet som en bundsförvant i kampen för överlevnad som måste respekteras och vördas. Ån blev en resurs som enbart skulle utnyttjas. Men fortfarande var vi tvungna att följa dess rytm och böja oss för kraften.

De första som på allvar började påverka flödena och dominera rytmen var cisterciensermunkarna på Herrevad. Den religiösa orden hyllas ofta i historieböckerna för sin förmåga att tämja vattnet och när klostret byggdes på 1100-talet fanns det redan en plan för utvecklingen. Man dämde upp Ybbarpsån, som är ett av Rönne ås större tillflöden, ändrade dess flöde så att den i stället för att rinna ut i Rönne å nu gick omvägen via Sorrödssjöarna. Mängder av karpdammar anlades i landskapet och förändringens tid hade börjat. Då kunde ingen ana att detta bara var början på en nästan total omvälvning av Rönne å.

När Magnus Stenbock kom med sin armé 1710 för att slåss mot danskarna var han tvungen att hitta ett lämpligt vadställe för att ta sig över Rönne å. Valet föll på Stockamöllan. Där lugnade sig vattnet och ån blev grundare så han kunde ta sig över. Det kom att bli åns sista uppvisning av makt, att den fortfarande kunde bestämma över vem som passerade och var. När freden till slut kom skiftade fokuset från konflikt med varandra till konflikt med naturen. Broar byggdes längs med Rönne å som underlättade transporter på landsvägarna. Nya stora möllor började byggas och för att få kraft till dem dämde man upp ån. Rönne å och dess biflöden började bli alltmer uppstyckade och det tidigare fritt flödande vattnet hindrades allt oftare på sin väg. De tidiga möllorna var säsongs- och årstidsbundna. Vattenhjulen var ganska ineffektiva och kunde lätt passeras av vandrande fisk. Vattnet var rent och friskt, utsläpp av giftiga och övergödande ämnen var fortfarande något helt okänt.

Men så på 1800-talet hände något. Industrialismen kom och vände ännu en gång helt upp och ner på vår syn på naturen. Nu var vi inte längre beroende av vattnet för kommunikation och försörjning. Järnvägen transporterade mat och andra varor långväga och snabbt. Fisken fanns i havet i överflöd och kunde snabbt komma till matbordet. När elektriciteten gjorde sitt intåg och kraftdammarna uppfördes i både stora och små flöden, blev fördämningarna större och påverkan mer brutal. Nu skar man helt av vattnets flöde och kontrollerade dess växlingar. Kraftiga turbiner piskade vattnet och blev till dödsfällor för allt levande i vattendra-

När järnvägen kom till Skåne i slutet av 1800-talet förändrades landskapet i grunden. I stället för att följa höjder och dalar där de gamla landsvägarna slingrade sig fram drogs nu lederna spikrakt. Järnvägen klarade inte snäva kurvor eller stora lutningar. Tidigare låg broarna där ån var som grundast eller smalast. Nu korsade broarna Rönne å vid rakaste spåret mellan orterna.

Nästa uppslag

Stranden vid Klitterhus i Ängelholm är ett populärt badställe på somrarna. Stranden ligger vackert i Skälderviken där Rönne å möter havet.

gen. Årstiderna var inte längre viktiga och fisket sågs alltmer som en fritidsaktivitet. Vi gick från ömsesidig respekt för miljön till ensidigt utnyttjande.

Stora industrier växte upp vid åarna, man var fortfarande beroende av vattnet som kylmedel i processerna. Att livet för de som levde i och vid vattendragen totalt förändrades och i många fall omöjliggjordes var inget man tog hänsyn till. Industrierna och samhällena släppte ut orenat avloppsvatten och giftiga ämnen som dödade och ödelade. Även människorna som levde längs med vattnet drabbades av utsläppen. I Stidsvig låg en gång en populär utomhusdansbana dit folk vallfärdade långväga ifrån för att se 30-talets stjärnor som Edvard Persson uppträda. När limfabriken byggdes bredvid släppte den ut stora mängder illaluktande avloppsvatten i Pinnån som slingrade sig genom landskapet och danskvällarna upphörde snabbt. Med nya kemiska tillsatser släppte jordbruket ut bekämpningsmedel och näringsämnen som fick vattendragen att växa igen. Vi byggde snabbt upp en stor skuld till vattnet som en gång möjliggjorde våra samhällen. Sverige har idag världens mest utbyggda vattenkraft och flest vattendrag som är uppdämda i hela världen. Men det finns krafter som vill vrida tillbaka klockan och återställa balansen. Länsstyrelsen i Skåne, tillsammans med ett flertal kommuner och andra lokala aktörer, jobbar aktivt för att rensa ut de små dammarna som i många fall inte används längre. Idag kommer endast 0,7 procent av elproduktionen i Sverige från mindre kraftverk som de i Rönne å och arbetet pågår för att hitta nya energikällor. I Rönne å har fiskeföreningarna sett en drastisk minskning av lax, öring och ål det senaste decenniet. Samtidigt har intresset för natur och miljö ökat bland stressade människor. Vi har börjat inse att vi trots allt är beroende av vattnet och livet runt om. Ringsjön, där Rönne å rinner upp, är reservvattentäkt för hundratusentals människor. En olycka med en tankbil här skulle kunna slå ut denna livsviktiga resurs. Att återställa och säkra vattendragen är en insats för framtiden. Med stora klimatförändringar, som vi ännu inte kan överblicka de fulla effekterna av, måste vi börja nu för att förbereda oss för alla scenarier. Vi måste börja värna om vad vi har och inse att vi är en del av naturen och leva tillsamman med den.

Den här boken vill ta dig med på en resa genom historien och visa hur Rönne å utnyttjats hänsynslöst till att åter bli en fristad där både människor och djur kan finna ro. Sakta börjar vi inse att det finns ekonomiska värden i våra vatten som inte kräver totalt utnyttjande. Turismen och fisket genererar stora inkomster till lokala företag och föreningar. Att paddla kanot längs med Rönne å, stanna till för att fånga fisken och grilla den till måltiden har blivit alltmer populärt. I dagens stressade samhälle är vi i behov av den rekreation som ån ger, för både kropp och själ.

Där ån sakta flyter fram

Rönne å rinner upp i Ringsjön mitt i Skånes geografiska centrum och är Skånes näst största vattendrag. Var namnet kommer från är höljt i historiens dunkla vrår. Ett troligt alternativ är att det kommer ur tyskans Ich Rinne, vilket skulle översättas till ”jag rinner”. Det namnet går igen på floden Rhen i Tyskland. Mer kittlande är namnet Röan, efter ett stort slag som utkämpats här någon gång under den mörka tiden, och vattnet skulle då ha färgats rött av de stupades blod. Bengt Pamp, docent i nordiska språk, skriver i sin bok Ortnamn i Skåne: Rönne å har, som äldre källor visar, äldst ett -g(h)n i namnet. Man kan då anknyta till ett ord som bland annat finns som förled i Ragnarök och som betyder makter. Ånamnet skulle alltså betyda makternas å eller vattendemonernas å. Man har framfört teorin att samma ord genom skilda ljudutvecklingar har givit upphov till namnet Ringsjön.

Namnet Ringzsiö är belagt redan 1148 och nämnt i påvebrev 1181. I samma anda är en teori att den skulle vara döpt efter en stor hövding som en gång styrde över Skåne. På flera håll i regionen finns platser med namnet Rönne i som han i så fall skulle ha härjat på. På danska ön Bornholm heter största orten Rönne, som nämns som stad första gången 1347. Men det har tidigare legat en mindre ort på platsen. Utanför Landskrona, bara några mil från Rönne å, finns Rönneberga backar som är en samling gravhögar från äldre bronsåldern. Gravfältet ligger på en höjd vid Rönnebergagården med magnifik utsikt över Öresund och klara dagar ser man över till Danmark. De största högarna är över 25 meter i diameter och 5 meter höga. Längst i nordväst ligger ”Höjer (Holger på svenska) danskes hög”. Enligt legenden skall kung Höjer blivit begravd här sittande på sin gyllene tron i full rustning. Sagan om Höjer danske, vars historia nedtecknades i Karlamagnus saga, är ett populärt motiv på Skånska agedynor. Att hans grav ligger i Skåne är inte konstigt då landskapet vid hans död tillhörde Danmark. Andra högar i Rönneberga backar har namn som Topphög och Bålhög. Gravhögarna har aldrig blivit ordentligt arkeologiskt undersökta, men fynd har visat på att de äldsta härrör från yngre stenåldern och sedan återanvänts genom historien. Kanske ligger kung Rönne i någon av dem och väntar på att bli funnen. Helt

klart om Rönne å är att i Skånes ortnamnsregister finns namnet Rogen belagt redan år 1201, Rygni år 1317, Norder rynen 1475 och Ryenn 1538.

Vid Ringsjön, där Rönne å rinner upp, har ett flertal av de äldsta fynden från bosättningar i Sverige gjorts. När inlandsisen drog sig tillbaka följde människorna med och erövrade det nya landskapet som kom i dagen. Sjön utgör ett geologiskt gränsområde där den bördiga slätten i söder övergår till mer stenig skogsmark som dominerar landskapet i norr. Från början var Ringsjön betydligt större och först vid sjösänkningen i slutet av 1800-talet delades den upp i östra och västra. Sjön hänger samman med de stora mossarna Ageröd och Rönneholm som ligger nordväst längs med Rönne å. Under forntiden var mossarna grunda sjöar med stor variation på fisk som stenåldersmänniskorna inte var sena att utnyttja. Men 1883 beslutade sig godsherren på Rönneholm att i tidens anda sänka sjön med 1,5 meter. De flesta sjöarna i Sverige genomgick då samma brutala omstöpning i jakten på mer odlingsmark. Torrläggningen var tänkt att ge nya möjligheter att utnyttja resurserna. Nya åkrar och fält odlades upp och de två mossarna började utnyttjas för torvbrytning.

Efter att ån har lämnat Ringsjön rinner den genom ett lummigt skogslandskap för att därefter komma in i vulkanernas rike vid Röstånga. Här reser sig resterna av uråldriga vulkaner och bildar höga klippor och platåer som ån måste slingra sig runt. Området är norra Europas vulkantätaste då två sprickzoner möts här. Nu är det runt 80 miljoner år sedan senaste utbrotten, men det finns gott om basaltstoder i landskapet som påminner om den tiden. Lite längre norrut träffar ån på Söderåsen med sin djupa ravin och naturreservat som Skäralid, Klåveröd och Nackarpsdalen. Här tvingas den leta sig runt åsen och på sin färd passerar den Spången i Ljungbyhed där Edvard Persson poetiskt sjöng ”Jag har bott vid en landsväg i hela mitt liv”. Ån går bara ett stenkast från det gamla gästgiveriet som fortfarande är öppet. Efter fallen vid Forsmöllan ändrar landskapet helt karaktär och man kommer ut på de bördiga slätterna i nordvästra Skåne. Sakta slingrar sig ån mellan rapsfält och mindre samhällen. När ån till slut når fram till Skälderviken passerar den Ängelholm och resterna av den försvunna staden Luntertun som en gång var handelscentrum i regionen. Staden flyttades 1516 och döptes om till Ängelholm. Staden grundades som ett resultat av de dansk-svenska krigen och låg på ett ställe som var lättare att försvara.

När EU:s nya miljödirektiv om återställning av vattendrag antogs beslutade sig Klippans kommun 2018 för att köpa in de tre kraftverksdammarna som fanns i ån. Man bildade Rönne å-rådet tillsammans med Eslövs, Höörs, Åstorps och Ängelholms kommuner och drog i gång Sveriges största restaureringsprojekt av ett vattendrag. Efter omfattande miljöprövningar och domstolsförhandlingar väntar man på domslut från Mark- och miljödomstolen innan första steget kan tas; att tömma dammarna på vatten. Därefter kommer dammarna att rivas och marken runt ån återställas. När projektet är färdigt kommer flera hotade arter som lax och ål att åter kunna vandra fritt från havet och ända upp i Ringsjön som den gjort i tusentals år tidigare.

Där Rönne å rinner ut från Ringsjöarna finns ett dämme som skall reglera vattennivån i sjösystemet. Vintern 2023 svämmade sjöarna över alla bräddar och trots att dammluckorna stod fullt öppna lyckades man inte få ner nivån på flera veckor.

Rönne å – den skånska ån som både bär på historiska äventyr och nutida rubriker. Många är de som besöker naturområdet längs ån för att vandra, uppleva naturens biologiska mångfald eller paddla i den drygt åtta mil långa ån.

Rönne å rinner upp i Ringsjön, som är en flera miljoner år gammal vulkankrater, och tar sig genom varierat landskap för att mynna ut vid Ängelholm. Det är en å med en lång och spännande historia där man kan hitta några av Sveriges äldsta bosättningar längs stränderna. Under Skånska kriget var ån ett hinder som tvingade arméer att ta långa omvägar för att hitta vadställen. När freden äntligen kom till Skåne byggdes möllor och industrier snabbt upp där man utnyttjade vattnets kraft utan hänsyn till miljön.

Nu skrivs ett nytt kapitel när många av dessa vandringshinder ska rivas ut och ge möjlighet för naturen att återhämta sig i ett av Europas största återställningsprojekt.