OSKAR
Onsdag 21 oktober 1981
Klass 6 B satt i klassrummet vid sina bÀnkar.
Framme vid svarta tavlan stod en polis.
I bÀnkraden lÀngst bak satt Oskar.
Han hoppades att polisen var dÀr för att gripa Jonny och Micke, som brukade plÄga honom pÄ rasterna.
Men det var bara fantasier.
Polisen var inte dÀr för att gripa nÄgon. Han var dÀr för att varna klassen.
Polisen höll upp en liten pĂ„se som var fylld med ett vitt pulver. â Vet ni vad det hĂ€r Ă€r? frĂ„gade han.
Ingen vÄgade sÀga nÄgot.
â Ăr det bakpulver, tror ni? Eller mjöl?
Oskar förstod precis vad det var i pÄsen. Men han vÄgade inte rÀcka upp handen.
DÄ skulle Jonny och Micke tycka att han gjorde sig mÀrkvÀrdig.
DĂ„ skulle de ge honom stryk efter lektionen.
Men det var jobbigt att inte sÀga nÄgot
nÀr han visste. SÄ till slut kunde han inte hÄlla sig.
Han rÀckte upp handen ÀndÄ.
â Det Ă€r knark, va? Heroin? sa han.
Polisen nickade.
â Hur gissade du det?
â Jag lĂ€ser mycket tidningar.
Polisen sÄg snÀllt pÄ honom.
â Det Ă€r bra det, sa han. Att lĂ€sa.
Polisen fortsatte prata om knark, men Oskar lyssnade inte lÀngre.
Han var rÀdd för vad som skulle hÀnda pÄ rasten.
Jonny och Micke viskade med varandra.
Nu var det kört igen. Oskar fick ont i magen.
Lektionen slutade.
De andra sprang ut pÄ skolgÄrden, men Oskar vÀntade i klassrummet.
Hur skulle han slippa stryk?
Han vÄgade inte stanna i klassrummet.
DĂ„ kunde Jonny och Micke komma tillbaka.
Han ville inte gÄ ut pÄ skolgÄrden.
DÄ kunde de ta honom dÀr.
Han bestÀmde sig för att lÄsa in sig pÄ toaletten.
Han gick ut genom bakdörren pÄ skolhuset och smög bort till toaletterna pÄ baksidan.
Inne pÄ toaletten lyssnade han.
Det hördes inga ljud frÄn de andra bÄsen.
Han var ensam. Skönt.
Han drog fram Pissbollen ur kalsongerna. Pissbollen var en rund skumgummibit som Oskar hade klippt ur en gammal madrass. Det fanns ett hÄl för snoppen.
NÀr han pissade pÄ sig sög Pissbollen upp pisset.
Oskar luktade pÄ Pissbollen.
JodÄ, nog fan hade han pissat pÄ sig lite.
Han sköljde Pissbollen under vattenkranen.
Han kramade ur vattnet och stoppade in den i kalsongerna igen.
Han brukade ofta pissa pÄ sig lite grann. Inkontinens, kallades det. Det hade han lÀst i en broschyr frÄn Apoteket. Mest var det gamla kÀrringar som var inkontinenta.
Oskar var ingen gammal kÀrring.
Han var 12 Ă„r.
En 12-Äring som brukade pissa pÄ sig.
Plötsligt hördes steg utanför bÄset.
Oskar klev tyst upp pÄ toalettsitsen.
DÄ syntes inte fötterna om nÄgon tittade under dörren.
â Grisen? ropade en röst.
Det var Jonny.
Och sĂ„ en röst till: â Grisen, Ă€r du dĂ€r?
Micke, förstĂ„s. â Grisen? Vi vet att du Ă€r dĂ€r!
Grisen. Det var deras namn pÄ Oskar.
Han bet ihop tÀnderna för att inte skrika.
Nu pratade Jonny: â Lilla Grisen, du vet att du inte kan komma undan.
Kommer du inte ut nu tar vi dig pÄ hemvÀgen.
Det blev tyst en stund.
SÄ började de sparka och slÄ pÄ dörren.
Det dundrade i toalettrummet.
Oskar förstod att han borde öppna innan de blev helt tokiga, men han var för rÀdd.
â Griiisen? Ăppna nu.
SÄ hÀr blev det alltid nÀr han vÄgade
sÀga nÄgot pÄ lektionerna.
SÄ fort han visade för lÀrarna
att han kunde nÄgot ville Jonny och Micke slÄ honom efterÄt.
Plötsligt for dörren upp.
Mickes flinande ansikte tittade in.
Jonny stack ocksÄ fram huvudet.
Nu var det dags för straffet.
â Skrik som en gris! Annars spöar vi dig.
Oskar skrek som en gris.
Han rynkade ihop nÀsan till ett gristryne
och grymtade och skrek, grymtade och skrek.
Jonny och Micke skrattade.
â Fy fan, Grisen. Mera.
Oskar fortsatte.
Blundade hÄrt och grymtade.
Jonnys och Mickes skratt ekade i toalettrummet.
Oskar grymtade och skrek, lÀnge, lÀnge.
Tills han fick en konstig smak i munnen.
DÄ slutade han. Han öppnade ögonen.
Jonny och Micke hade gÄtt.
Han satte sig pÄ toalettlocket och stirrade i golvet.
En droppe blod föll ner frÄn nÀsan.
Det blev en röd flÀck pÄ golvet. NÀsblod.
Typiskt. JÀmt nÀr han blev rÀdd kom nÀsblod.
Oskar torkade sig om nÀsan med toalettpapper.
Han satt kvar lÀnge pÄ toalettstolen.
Han hade det blodiga toalettpappret i ena handen och Pissbollen i den andra.
De har rÀtt, tÀnkte han. Jag Àr en gris.
Jag pissar pÄ mig och jag blöder nÀsblod.
Jag pratar för mycket.
Det rinner ur kroppens alla hÄl.
Snart börjar jag vÀl skita i byxorna ocksÄ.
Oskar bestÀmde sig för att skolka frÄn sista lektionen och smita hem i stÀllet.
Han orkade inte gÄ i skolan mer den hÀr dagen.
Oskar hade haft en jÀvlig dag.
Nu behövde han trösta sig. DÄ gjorde han som han brukade göra nÀr han var ledsen.
Han gick till affÀren i Blackebergs centrum och proppade fickorna fulla med godis: Dajm, Japp, Coco, Bounty, Toblerone, en pÄse bilar.
Sedan gick han ut genom kassan utan att betala.
NÀr han snattade kÀndes det lite lÀttare.
DÄ kÀnde han sig inte som Grisen lÀngre.
DÄ kÀnde han sig modig.
DÄ var han MÀstertjuven som trotsade farorna och överlevde.
Han kunde lura dem allihop.
Oskar gick med lÀtta steg över torget.
Han kÀnde sig glad och stark.
Snart var han hemma pÄ gÄrden.
Just nÀr han skulle öppna porten hem hörde han ett surrande ljud.
En mörkröd leksaksbil kom Äkande av sig sjÀlv.
Den slog emot hans fötter.
Den backade, tog ny sats och körde pÄ honom igen.
Vad var det som hÀnde? Oskar blev rÀdd.
NÄgon rörde sig i taggbuskarna bredvid porten.
Var det Jonny och Micke som följt efter honom?
Men det var det inte.
Det var Tommy som bodde i porten intill.
Oskar kÀnde sig lugn igen, trots att Tommy var Àldre och höll pÄ med farliga saker.
Tommy och han var kompisar.
â HĂ€ftig bil, va? sa Tommy. Den Ă€r radiostyrd. Vill du köpa den? frĂ„gade han.
â Kanske det, svarade Oskar. Hur mycket?
â Trehundra kronor.
Kostar niohundra i affÀren dÀr jag snodde den.
Oskar skakade pÄ huvudet.
â NĂ€. Jag har inte sĂ„ mycket pengar.
Tommy nickade och gick i vÀg.
Den radiostyrda bilen körde en bit framför.
Oskar öppnade porten, gick uppför trapporna och öppnade dörren till lÀgenheten.
Mamma var inte hemma Àn.
Bra. DĂ„ fick han vara i fred.
Hela eftermiddagen lÄg Oskar pÄ sÀngen.
Han Ät godis. Han tÀnkte.
Han tÀnkte att han hatade Jonny och Micke sÄ mycket att han skulle vilja döda dem.
NÀr godiset var slut hade det blivit mörkt ute.
Han gick ut i köket och slÀngde godispappren.
Sedan öppnade han knivlÄdan och tog fram den största kökskniven.
Han kÀnde pÄ eggen med nageln.
Den var lite slö.
Han drog kniven genom knivslipen.
Sedan kÀnde han pÄ eggen igen.
En liten bit av nageln skars bort.
Perfekt. Nu var den tillrÀckligt vass.
Han tejpade en tidning runt kniven för att inte skÀra sig och stoppade ner paketet innanför byxorna.
Nu var han redo. Leken hade börjat.
Han var en fruktad massmördare.
Nu skulle han ut i skogen och söka rÀtt pÄ nÀsta offer.
Han visste redan vem offret skulle bli.
Jonny med sitt lÄnga hÄr och sina elaka ögon.
Oskar skulle fÄ honom att skrika som en gris.
Men Jonny skulle skrika förgÀves.
Kniven skulle fÄ sista ordet.
Marken ska dricka hans blod, tÀnkte Oskar.
Marken ska dricka hans blod.
Oskar hade lÀst orden i en bok en gÄng.
Han tyckte om dem.
Han rabblade dem medan han lÄste ytterdörren.
Han rabblade dem nÀr han gick nerför trapporna och öppnade porten.
Han rabblade dem nÀr han smög ut i mörkret.
Marken ska dricka hans blod.
Oskar kÀnde sig nÀstan lycklig.
Nu var han inte Oskar lÀngre, tÀnkte han.
Han hade förvandlats till Mördaren.
Han fick syn pÄ Jonny pÄ en kulle en bit in i skogen.
Handen slöt sig hÄrt kring knivskaftet.
Nu var det dags. Han gick sakta fram till Jonny, sĂ„g honom i ögonen och sa: â Hej Jonny.
SÄ drog han fram kniven. Och högg.
Han högg och högg och högg.
Med blodet forsande försökte Jonny komma undan. Jonny skrek som en gris nÀr Mördaren kastade sig över honom.
Ett hugg för det dÀr pÄ toaletten i dag.
Ett hugg för nÀr du spottade mig i nacken.
Ett hugg för allt taskigt du sagt till mig.
Marken ska dricka ditt blod. Hugg, hugg, hugg.
Mördaren stack kniven i ögonen pÄ honom.
Tjick, tjick, lÀt det.
Han reste sig och sÄg pÄ sitt offer.
Mördaren försvann. Han förvandlades tillbaka.
Nu var han bara Oskar igen.
Och Jonny försvann.
Han förvandlades ocksÄ tillbaka.
Kvar stod bara ett trÀd.
Stammen var trasig av alla knivhugg.
PÄ marken lÄg barkbitar och trÀflisor.
Oskar kÀnde sig lugn.
Mordfantasin hade fÄtt honom att mÄ bÀttre.
Offret hade bara varit ett trĂ€d. ĂndĂ„ kĂ€ndes det som om han hade dödat Jonny pĂ„ riktigt.
Oskars hand vÀrkte. Det blödde lite frÄn den.
Han hade skurit sig pÄ kniven nÀr han högg.
Oskar slickade pÄ sÄret, smakade pÄ blodet.
Det var Jonnys blod han drack, tÀnkte han.
Han torkade av kniven pÄ tidningspappret och gick hemÄt. Skogen var kolmörk, men Oskar var inte rÀdd lÀngre.
NÀr han var inne pÄ gÄrden gick han till lekplatsen. Han satte sig pÄ kanten av sandlÄdan och vilade en stund.
I morgon skulle han skaffa sig en bÀttre kniv. En som hade skydd sÄ att han inte skar sig igen.
För det hÀr skulle han göra fler gÄnger. Det var en bra lek.
HĂ
KAN
HÄkan Bengtsson satt pÄ tunnelbanan.
Han var nervös för att nÄgon skulle titta.
Men det var det ingen som gjorde.
Om nÄgon hade tittat pÄ honom hade de sett en 45-Ärig man med kulmage och nÀstan inget hÄr.
Men HÄkan Bengtsson var inte nervös att folk skulle se att han var tjock och tunnhÄrig.
Han var nervös för att han bar pÄ en hemlighet.
Han var pÄ vÀg att göra nÄgot fruktansvÀrt.
NÄgot som han var tvungen att göra.
För kÀrleks skull.
â NĂ€sta station VĂ€llingby, ropade högtalarna ut.
Det var dÀr han skulle av.
Han reste sig upp och stÀllde sig vid dörrarna.
Hans hÀnder darrade.
Han var sÄ hemskt nervös.
Fanns det inget annat sÀtt? tÀnkte han.
TÄget stannade, HÄkan Bengtsson klev av. I handen bar han en svart vÀska.
Det sÄg ut som en helt vanlig vÀska.
Det var dÀrför han hade valt den.
För att ingen skulle tÀnka pÄ hur vÀskan sÄg ut.
Men det som lÄg i vÀskan var ovanligt. Utrustningen.
Förra gÄngen hade han haft en vÀska med AdidasmÀrke pÄ. DÄ var det nÄgon som hade sett det och berÀttat det för polisen.
Som tur var hade han slÀngt vÀskan efterÄt, sÄ polisen hade aldrig hittat honom.
Men han hade slarvat och lÀmnat ett spÄr.
Det skulle han inte göra den hÀr gÄngen.
Det kÀndes tungt att gÄ.
Helst ville han bara sÀtta sig ner pÄ marken.
Slippa göra det fruktansvÀrda, men han mÄste. Knalla pÄ bara. Mot skogen.
Höger ben, vÀnster ben. GÄ, gÄ, gÄ.
Det mÄste finnas ett annat sÀtt.
Men han kunde inte komma pÄ nÄgot.
Det hÀr var enda sÀttet för honom att komma nÀra sin Àlskade.
Det var tredje gÄngen han gjorde det.
SÄ det spelade ingen roll. Han hade gjort det tvÄ gÄnger förut, sÄ det var för sent.
Han skulle ÀndÄ hamna i helvetet.
Nu var han inne i skogen.
Han hittade ett bra gömstÀlle bredvid stigen.
DĂ€r kunde han se vem som gick i skogen, men de kunde inte se honom.
Han stÀllde ner vÀskan bredvid sig. Nu var det bara att vÀnta.
Först kom en liten flicka med skolvÀska.
Hon sjöng en sĂ„ng: â Du lilla solsken som tittar in igenom fönstret i stugan min.
Nej! Aldrig! tÀnkte HÄkan.
Inte ett litet barn.
DÀr gick grÀnsen.
Hellre han sjÀlv i sÄ fall.
Flickan försvann gnolande lÀngs stigen.
Sedan kom en gammal man med hund.
Nej, tÀnkte HÄkan. Dubbelfel.
Dels en hund att fÄ tyst pÄ, dels dÄligt blod.
HÄkan tittade pÄ klockan.
Om tvÄ timmar skulle det vara mörkt.
Hade det inte kommit nÄgon som passade inom en timme mÄste han ta första bÀsta.
Han mÄste hinna hem innan det blev mörkt.
Innan hans Àlskade vaknade.
HÄkan vÀntade och vÀntade.
TvÄ tjejer i tjugoÄrsÄldern passerade. Nej. Han skulle inte klara tvÄ.
HĂ„kan suckade.
Han frös och tittade pÄ klockan.
LÄt det komma nÄgon nu!
Plötsligt kom en ensam pojke lĂ€ngs stigen. 13â14-Ă„rsĂ„ldern, gissade HĂ„kan. Perfekt.
Nu var det brÄttom.
HÄkan försökte röra pÄ benen, men det gick inte. Benen vÀgrade.
MĂ„ste. MĂ„ste. MĂ„ste.
Om han inte gjorde det, fick han ta livet av sig. Han kunde inte komma hem utan.
Det var pojken eller han. Bara att vÀlja.
HĂ„kan satte sig i rörelse. Han gick ner till stigen. â HallĂ„! ropade han till pojken.
Pojken stannade.
Han tittade misstÀnksamt pÄ HÄkan.
Jag mĂ„ste sĂ€ga nĂ„got, tĂ€nkte HĂ„kan. â UrsĂ€kta mig, men vad Ă€r klockan? sa han.
Pojken tittade pÄ HÄkans armbandsklocka.
â Du har ju en klocka sjĂ€lv, sa han.
â Ja, men den har stannat, ljög HĂ„kan.
Pojken tittade pÄ sin klocka.
â Kvart över fem, typ, sa han.
â Okej, tack, sa HĂ„kan.
Pojken stod och stirrade pÄ HÄkan.
Det hÀr gick Ät helvete.
Pojken var pÄ sin vakt.
NÀr som helst kunde han gÄ dÀrifrÄn.
HÄkan mÄste hitta pÄ nÄgot att sÀga.
Han nickade mot pojkens gympapĂ„se: â Ska du pĂ„ nĂ„gon trĂ€ning, eller?
NÀr pojken tittade ner pÄ gympapÄsen tog HÄkan sin chans.
BÄda armarna for ut, han kopplade ett hÄrt grepp om pojkens huvud.
Han tryckte ena handen mot munnen sÄ att pojken inte kunde skrika.
Med den andra handen
slÀpade han in honom i skogen, bort till vÀskan med utrustningen.
Pojken var stark.
HÄkan hade svÄrt att hÄlla fast honom, men till slut lyckades han öppna vÀskan med utrustningen.
Han tog fram en gasbehÄllare med ett munstycke som han tryckte mot pojkens mun.
SÄ vred han pÄ gasbehÄllaren.
Pojken somnade genast. Bra.
HÄkan reste sig med vÀrkande armar.
Nu hade han Ätta minuter pÄ sig.
Sedan skulle gasen sluta verka och pojken skulle vakna.
Men han skulle inte vakna. Aldrig mer.
Nu skulle pojken dö.
HÄkan plockade fram resten av utrustningen: kniven, ett rep, en stor tratt och en plastdunk. Han hukade sig ner över den sovande pojken.
Han smekte honom över ansiktet.
Han kysste honom pÄ kinden.
Han böjde sig fram och viskade i hans öra: â FörlĂ„t.
Sedan höjde han kniven och började jobba.
Det fanns inget annat sÀtt.
â Skrik som en gris! Annars spöar vi dig.
Jonny och Micke stÄr lutade över Oskar som rynkar ihop nÀsan till ett gristryne.
Oskar grymtar och skriker medan Jonny och Micke skrattar.
Varje dag fÄr Oskar stryk av Jonny och Micke.
Oskar drömmer om hÀmnd.
Han drömmer att han Àr en mördare som hugger kniven i Jonny och Micke.
Men Oskar fÄr en ny kompis, den söta grannflickan Eli. Eli Àr underlig. Hon har inga förÀldrar, hon luktar konstigt och kan klÀttra uppför tre vÄningar.
Hon har ögon som en katt och mÄnga hemligheter.
Det finns en mördare i Blackeberg dÀr Oskar bor.
Alkisar och unga pojkar dör, alla offren Àr tömda pÄ blod nÀr de hittas.
TÀnk om det har med Oskar att göra?
Vampyren i Blackeberg Àr en bearbetning av John Ajvide Lindqvists skrÀckbok LÄt den rÀtte komma in . Niklas Darke har skrivit om den till lÀttlÀst.
