FĂRORD
Kouplan Àr en man utan ett riktigt liv.
Utan uppehÄllstillstÄnd, utan bror och utan busskort.
I Iran var han en journalist och en kÀmpe.
I Sverige fÄr han inte ens finnas.
Han föddes i Iran som en flicka. Han fick en flickas namn men han visste alltid att han var en pojke.
Han jobbade pÄ en tidning i Iran, tillsammans med sin bror.
En tidning som regeringen inte gillade. En dag var hans bror försvunnen.
Alla förstod att det var regeringen som hade tagit honom.
Kouplan visste att han ocksÄ levde farligt. Han bestÀmde sig för att fly.
Han flydde till Sverige. HÀr kÀnde han ingen, men han trÀffade en tjej som hette Siri och han lÀrde sig svenska.
Han trodde att han skulle fÄ stanna hÀr.
Han sökte asyl i Sverige.
Men svaret frÄn Migrationsverket var inte som han hade tÀnkt.
De sa ânejâ.
Han mÄste Äka tillbaka till Iran
men det var omöjligt.
DÀrför gick han under jorden.
Nu lever han papperslös.
Han har ett nytt namn nu: Kouplan, och han tar hormoner för att hans kropp ska passa för en man.
Han önskar att han kunde vara en fri man.
Han önskar att han inte behövde vara rÀdd.
Kouplan fryser.
Det Àr natt och han har inget hem.
Han ligger under en bro.
Uppe pÄ bron Äker tunnelbanan.
Det mullrar nÀr tÄgen Äker över honom.
IgÄr flyttade han frÄn lÀgenheten.
Han fick inte bo kvar.
Regina behövde hans rum.
Han har mÄnga kontakter i Stockholm.
Han har frÄgat alla om hjÀlp:
Han frÄgade Jenny.
Han frÄgade Pernilla.
Han frÄgade Siri, som bor i Jönköping.
Men alla svarade: nej, tyvÀrr.
Ingen har ett hem till honom.
Nu ligger han under en bro vid Gullmarsplan.
Han har sina saker i en ryggsÀck: NÄgra klÀder.
Sex hundra kronor.
Hormonmedicinen som han mÄste ta.
En skrivbok.
Mobiltelefonen.
Om en mÄnad fÄr han gÄ till Migrationsverket.
DÄ har fyra Är gÄtt, och han fÄr söka asyl.
Han lÀngtar efter att göra det.
Han lÀngtar efter att inte gömma sig frÄn polisen mer.
Det Àr svÄrt att sova.
Han har hittat ett smutsigt tÀcke men han fryser ÀndÄ.
Under bron finns skrÀp.
NĂ„gra kartonger och cigarettfimpar.
Det luktar illa.
Han kÀnner sig ensam, rÀdd och frusen. Det Àr en kall sommar.
Mitt i natten kommer tvÄ personer.
En kvinna och en man.
De petar pÄ honom, och sÀger:
â HallĂ„! Det hĂ€r Ă€r vĂ„rt stĂ€lle!
â GĂ„ hĂ€rifrĂ„n!
Kvinnan har rödfÀrgat hÄr.
Hon Àr minst femtio Är, kanske sextio.
Hon luktar cigaretter och öl.
Mannen Àr lÄng och vÀldigt smal.
â SnĂ€lla, sĂ€ger Kouplan. FĂ„r jag sova hĂ€r i natt?
â Hm, svarar kvinnan.
Jag kÀnner inte igen dig. Vem Àr du?
â Jag heter Kouplan. Jag blev hemlös igĂ„r.
Kvinnan grymtar.
Hon funderar en stund.
â Okej. Du fĂ„r sova hĂ€r, om du betalar trettio kronor.
Hon skrattar, och sÀger:
â Stans billigaste hotellrum!
Hennes skratt slutar med hosta.
Kouplan har inte mycket pengar, men han vill gÀrna sova.
Han ger kvinnan trettio kronor.
Hon stoppar in pengarna under sin tröja.
â Jag heter Rosmarie, sĂ€ger hon.
Men jag kallas Mormor.
Hon pekar pÄ den smale mannen.
â Och han heter Will.
Mormor och Will tar tÀcket frÄn Kouplan.
Nu ligger han utan tÀcke i mörkret.
Han tÀnker pÄ sin bror.
Han tÀnker pÄ sin mamma och pappa som han inte har pratat med pÄ mÄnga Är.
Betongen under honom Àr kall.
TÄgen mullrar ovanför.
Han har ont i kroppen nÀr han vaknar.
Han Àr stel och öm.
Och kissnödig.
Bakom honom sitter Mormor.
Hon har öppnat hans ryggsÀck och letar igenom den.
â Vad gör du? sĂ€ger Kouplan. Ge tillbaka min vĂ€ska!
Mormor hÄller upp hÀnderna.
â SĂ„ ja! Lugna ner dig!
Kouplan rycker tillbaka sin ryggsÀck.
Han kontrollerar att hans pengar ligger kvar.
Han vill aldrig komma tillbaka hit.
Han gÄr upp till tunnelbanan.
Uppe i vÀnthallen finns en toalett.
Det kostar fem kronor att gÄ in.
Inne pÄ toaletten tvÀttar han sig.
Han kissar och byter kalsonger.
Han fixar frisyren.
Ser sig i spegeln
och funderar pÄ sitt liv.
Hur kunde det bli sÄ hÀr?
Plötsligt ringer hans mobiltelefon.
â HallĂ„? sĂ€ger en röst.
Han kÀnner inte igen den.
â Hej, svarar Kouplan. Vem Ă€r det?
â Jag heter Erika. Jag söker detektiven Kouplan.
Jag fick ditt nummer av JesĂșs.
Kouplan minns JesĂșs.
Han Äkte buss med honom en gÄng.
De bytte telefonnummer.
TĂ€nk att JesĂșs kom ihĂ„g honom!
Kouplan svarar:
â SjĂ€lvklart. Jag Ă€r detektiv.
Vad behöver du hjÀlp med?
Erika sÀger:
â Jag vill inte sĂ€ga nĂ„got pĂ„ telefon.
Kan du komma till Bromma?
â Ja. Jag kan komma nu direkt.
Kouplan tittar i spegeln en sista gÄng.
Vem ser han i spegeln?
En hemlös flykting?
En skicklig detektiv?
Kanske bÄde och?
Han köper en biljett till tunnelbanan.
Den kostar tjugofem kronor.
Han har sÄ lite pengar kvar, men det Àr farligt att planka pÄ tunnelbanan.
Polisen kan ta honom, om han inte har biljett.
Om polisen tar honom, kan han bli utvisad ur Sverige.
Det Àr bÀttre att betala.
Han tar tunnelbanan mot Bromma för att trÀffa Erika.
Vem Àr hon?
Och varför behöver hon en detektiv?
Erika bor i ett gult hus i Bromma.
Kouplan ringer pÄ dörren.
Han undrar hur hon ser ut.
Han tror att hon Àr blond, med blÄa ögon.
Men Erika ser inte ut sÄ.
Hon har svart hÄr och bruna ögon.
Hon Àr en kort kvinna med liten kropp och intelligenta ögon.
â VĂ€lkommen. Kom in.
Hon visar honom runt i huset.
Köket, sovrummen, gÀstrummet, tv-rummet och vardagsrummet.
Det Àr ett stort hus.
I vardagsrummet stÄr ett piano.
Erika gÄr fram till pianot och visar ett fotografi som stÄr dÀr.
Det Àr en bild pÄ hennes familj.
â Det hĂ€r Ă€r vĂ„ra barn, Joakim och Jonathan.
Joakim Àr fjorton Är.
Han spelar piano och gÄr pÄ fÀktning.
Jonathan Àr sex. Han spelar fiol.
Och det hÀr Àr min man.
Han heter HĂ„kan.
Kouplan tittar pÄ fotografiet.
Han lyssnar pÄ Erikas röst.
Hon lÄter glad, nÀr hon pratar om barnen.
Men hon lÄter spÀnd, nÀr hon pratar om HÄkan.
â Var Ă€r HĂ„kan nu? frĂ„gar Kouplan.
â Han sĂ€ger att han Ă€r pĂ„ jobbet, svarar Erika.
Han jobbar som advokat.
Vill du ha te?
NÀr Erika gÄr med tekopparna, vinglar hon till.
Kouplan tar tag i hennes arm
och hjÀlper henne att fÄ balans.
De sÀtter sig i soffan.
Erika dricker lite te.
â Du undrar nog varför jag har bjudit hit dig.
Det Àr sÄ hÀr:
Min man har varit sÄ konstig pÄ senaste tiden.
Ibland Äker han bort över helgen.
Och han kÀnns annorlunda.
Han pratar inte med mig sÄ mycket.
Jag tror att han Àr otrogen.
Jag vill att du ska följa efter honom.
Se vad han gör och vem han trÀffar.
Jag vill veta.
Kouplan nickar.
Han antecknar det hon sÀger.
â Jag Ă€r sjuk, sĂ€ger Erika.
Jag har en sjukdom som heter MS.
Den gör mig trött.
Jag fÄr ont och har dÄlig balans.
Jag tror att HÄkan har trÀffat nÄgon annan.
NĂ„gon frisk och pigg.
Jag förstÄr om han vill lÀmna mig.
Kouplan sÀger:
â Ge mig ett foto av HĂ„kan.
Jag ska följa efter honom.
Du ska fÄ veta vad han gör.
Men kanske Àr han inte otrogen.
Kanske gör han nÄgot annat.
Kanske Àr han bara upptagen.
Försök att tÀnka positivt!
Erikas man HÄkan jobbar som advokat pÄ en advokatbyrÄ som heter Klinth-Zetter.
Det ligger vid Karlaplan i Stockholm.
Kouplan har fÄtt adressen av Erika.
Han Ă„ker till Karlaplan.
Det Àr ett fint omrÄde med gamla, stora hus.
Kouplan sÀtter sig pÄ en bÀnk utanför Klinth-Zetter.
Sedan vÀntar han.
MÄnga mÀnniskor gÄr in och ut ur huset.
Kvinnor, mÀn, unga och gamla.
En ser ut som en polis.
Det gör Kouplan livrÀdd.
Men mannen gÄr bara förbi.
Ingen tÀnker pÄ Kouplan som sitter ensam pÄ en bÀnk.
Klockan tolv gÄr alla advokaterna pÄ lunch.
Alla utom HĂ„kan.
Klockan fem Äker advokaterna hem frÄn jobbet. Men HÄkan kommer inte.
Kouplan sitter dÀr hela dagen.
Han tittar hela tiden pÄ dörren till advokatbyrÄn.
Det Àr HÄkans arbetsplats, sÀger Erika.
Men HÄkan Àr inte dÀr.
Om HÄkan inte Àr pÄ sin arbetsplats, var Àr han dÄ?
Han sÀger till sin fru att han Äker till jobbet pÄ morgonen.
Men han Ă„ker inte dit.
Kouplan mÄste följa efter HÄkan pÄ morgonen.
Han vill se vart HÄkan gÄr.
Men om han ska följa efter HÄkan sÄ tidigt, mÄste han sova nÀra hans hus.
Han sover i Erika och HÄkans trÀdgÄrd.
Deras barn har en lekstuga dÀr han kan sova.
Kouplan fÄr lÄna en sovsÀck av Erika.
Hon sÀger Ät honom att vara försiktig.
HÄkan fÄr inte upptÀcka honom!
Lekstugan Àr ett litet hus.
Inte ens tvÄ meter.
Det luktar trÀ dÀr inne.
Kouplan ligger i sovsÀcken.
Den Àr varm och mjuk.
BÀttre Àn under bron vid Gullmarsplan.
Det Àr tyst ocksÄ.
Inte som inne i stan.
Man hör bara vinden som blÄser i trÀden.
Kouplan vaknar tidigt.
Luften Àr kall, men solen lyser in.
Han tittar försiktigt ut genom fönstret.
Tittar pÄ Erika och HÄkans hus.
Klockan sju kommer en kvinna till huset.
Hon ringer pÄ dörren och vÀntar.
Ett barn kommer ut.
Erikas yngste son, Jonathan.
Han har en ryggsÀck pÄ sig.
Kvinnan gÄr ivÀg med barnet.
Klockan Ă„tta kommer HĂ„kan ut.
Kouplan tittar noga pÄ honom.
Det Àr första gÄngen han ser HÄkan i verkligheten.
HÄkan gÄr till bilen.
Bilen Àr en grön Audi.
Den ser ny ut.
Allt gÄr pÄ en minut.
Nu sitter HĂ„kan i bilen.
Nu kör han ut pÄ vÀgen.
Nu Àr han borta.
Kouplan suckar.
Han har ingen bil.
Hur ska han följa efter HÄkan?
Han tÀnker ut en plan.
Först ringer Kouplan till advokatbyrÄn
Klinth-Zetter.
Han vill veta om HÄkan Àr pÄ jobbet.
Men han anvÀnder inte sitt riktiga namn.
En röst svarar i telefonen.
â Klinth-Zetter.
â Hej, jag heter Anders, sĂ€ger Kouplan.
Jag söker HÄkan Malm.
â HĂ„kan Malm jobbar inte hĂ€r, svarar rösten.
Han har slutat.
Han har inte jobbat hÀr pÄ flera mÄnader.
Det Àr mystiskt.
HÄkan sÀger till sin fru att han Äker till jobbet pÄ Klinth-Zetter.
Men han jobbar inte ens dÀr!
Kouplan mÄste ta reda pÄ var HÄkan Àr.
Han har en plan,
men han behöver en liten grej.
En liten, dyr, elektronisk grej.
Problemet Àr pengarna.
Han har fÄtt lön av Erika, och han har nu 1 200 kronor.
Men han behöver pengarna till mat och kanske en sovsÀck.
Han Ă„ker tillbaka till Gullmarsplan.
DÀr trÀffar han Mormor och Will.
Han frÄgar dem:
â Vet ni var man kan köpa billiga saker?
Mormor frÄgar:
â Vad menar du med saker? Droger? Heroin?
â Nej, inte droger. GPS.
â Vad Ă€r det?
â En grej som kan spĂ„ra bilar.
Mormor tittar pÄ Will.
â Vi kĂ€nner en kille. Han heter Kjelle.
Han sÀljer allt möjligt.
Han kanske har en GPS.
Kouplan har blivit hemlös.
Han Àr ocksÄ papperslös och fÄr inte vara i Sverige. Nu sover han under en bro och har allt han Àger i sin ryggsÀck.
Pengarna börjar ta slut.
Men sÄ fÄr Kouplan ett nytt fall. En kvinna vill att han tar reda pÄ om hennes man Àr otrogen.
Kouplan spanar pÄ mannen. Det Àr nÄgot som inte stÀmmer.
Snart Àr Kouplan nÄgot mycket större, och mycket farligare, Àn en otrohet pÄ spÄren.
Om en mÄnad fÄr Kouplan söka asyl igen.
Till dess mÄste han hÄlla sig undan frÄn polisen.
Sara Lövestam har ÄterberÀttat sin egen bok Luften Àr fri till lÀttlÀst.
Det hÀr Àr del tre i serien om Kouplan. Del ett heter Flicka försvunnen. Del tvÄ heter Bedragaren.
