DEIMACHINA
MA TTI AS FRANSSON
DEI MACHINA
Mattias Fransson DEI MACHINA
©Mattias Fransson 2025
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri PlureosGmbH, Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8134-889-7
PROLOG
Meningarna gick isär över vadbilderna från denförstabemannade expeditionen till Mars faktisktföreställde.Någon form av geometriska symboler tyckte vissaforskare, medanandraavfärdade symbolerna somresultatetavslumpen ochalltför vidlyftiga tolkningar.Mer data efterfrågades, vilket visade sigvaraomöjligt då kontaktenmed deninternationella rymdexpeditionenbrutits.
Samtidigtsom kontaktenmed expeditionen förlorades,fångades en främmande signalupp irymden. Dess ursprung varoklar, mensignalenmedfördeomfattandehälsoproblemför de forskare somlyssnade på den. Om signalenhadeett sambandmed ettnytt fenomenutanför jorden varoklart.
Fenomenet varomöjligtatt observera, mengenom attmäta bakgrundsstrålningenkunde forskarnavetaatt någotbefannsig utanförjorden. Vissa menade attfenomenet påverkadejordendå förändringar imagnetfältetobserverats, sominnebaratt polerna bytte platsmed varandra ochpåverkade fåglarnasförmåga att navigera.
Om,spekulerade forskarna, detärjordens magnetfält somförändratskan det innebärakatastrofalakonsekvenser.I värsta fall kan jordensskydd motkosmisk strålningförsämrasmed omfattande klimatkatastrofer somföljd.
De allvarliga incidenter medförvirrade människor somplötsligt dökupp ur tommaintet på platserdär människor normalt inte bara existerar, sommitti haveller på motorvägar,fortsatte attinkomma.Människorna varinnehavareavhandlingar som
utfärdatsavmyndigheter ingenhörttalas om,uppträdde förvirrat ochpratade om länderoch platsersom inte fanns. De omhändertogs av myndigheter menförsvannspårlöst, upplösta itomma intet.
KAPITEL 1
Davidtittade på tidningeni plattan. Detvar isig ingetovanligt tillvägagångssätt, hanbrukadestiga uppoch läsa tidningen vid frukost. Vadsom varovanligtden härgångenvar veckodagen.
Onsdag?Hur kan det stämma?Huvudet värkte ungefärsom det kan göra närman sovitför länge. Kroppenkändesslö ochhan hasade sig fram till köket. Hanslöt ögonen hårt iett fåfängtförsökatt få bort veckodagen från tidningenoch återställa allt till normalt.När hanblundade såghan isittinrefärgade geometriska figurer, kuber, cirklar, kvadrater.Desmälteihopoch bildadeen lång radavmönster,slogs isäroch bildade nyamönster.
Davidgnuggadesig iögonenoch tittade försiktigt på tidningen igen,baraför attlika nedslående konstatera attdet fortfarande stod onsdag.Justden härveckodagenhade Davidinget emot. Problemet varatt hanvar övertygadomatt det varmåndag. Tidningenvisade tydligtatt tvådagar förlöptsom hanintehade någotminne av alls.
Hanfruktade det värsta,det varinteförstagångenhan blivit sittandesåhär en längre stundutanatt kommaihågvad som hänt.Som om tidenupphört ochhansexistenspausats.Men då handlade det förmodligenom ettfåtal timmar,vilketisig varoroväckande meninte fleradagar.Han hade alltid svårtatt minnas vadsom hänt ellervad hansysslat medinnan …javad kallades dethär tillståndet egentligen?Episoderkanske, funderade han medanhuvudvärken ökade.
Alltid samma mönster, sammafärgade geometriska symbolersom hansåg viduppvaknandet. Detvar somomhan befann
sig iett drömliknande tillstånd, somatt hansov menändåvar medveten om omgivningen, en blandning mellan dröm ochvakentillstånd,men utan tidsuppfattning. Menden härgångenvar annorlunda,den härgångenmindes haningenting.
Davidförsöktevanligtvisidentifierahur längehan befunnit sig idetta tillstånd meneftersomhan inte visste närdeinträffade var det såklart omöjligt attmätahur längedevarade. Mennuhade hanfåttbeviset haneftersökte, denhär gången hade episoden varatitvå dagar.
Davidfunderade på attsätta uppkameror och filmasig självför attvetavad somhände underdenna tidoch hurlänge episoderna varade. Eftersomdet saknades bevispåannat än atthan enbart suttit därhan befann signär hankom till sans så vardet säkert så atthan hade suttit därhelatiden. Åtminstone försökte han intala sigsjälv det även om det fannsen oroinomhonom om att någothände tidenhan inte varnärvarande.Men denhär gången hade helatvå dagarpasserat, hurvar detmöjligt ochvad hade han ägnatsig åt underden härtiden?
Menomhan blivit sittande på sinstolvid skrivbordet itvå dagarborde hanvarahungrig,men detvar haninte. Alltså måste hanhaätit?
Hangick från skrivbordet till köketoch mycket riktigtfanns därdisk, menhan kundeintekomma ihåg om denfanns därföre episodeneller inte.Påtvå dagarmåste mankänna sig hungrig, uttorkad ellerbehövagåpåtoa,men hankände ingetavdet. Så basala kroppsligabehov tillfredsställdes alltså underepisoderna? Ellerupphördede?
Handrogmed handen iansiktet, ingen skäggstubb.Sådålig skäggväxt hade haninteatt ingetväxte på tvådagar.David gick ut ihallen. Spegeln visadehansvanliga jagminus skäggstubb.Han drog medhandengenom sittkorta mörkahår ochundersökte noga varjecentimeter av sitttröttaansikte.Kläderna var desamma
somhan brukade ha på sig.Gråamysbyxoroch svartt-shirt.Den sedvanliga kostymen förenhemmajobbare.
Menvad hade hänt då?Det hargåtttvå dagarmen hansjälv harinteåldrats? Ellersåhar det inte gått tvådagar,vilketockså föreföll orimligt.
Davidslängde sig på datorn föratt kontrolleraomdet verkligenvar onsdag.Jodå, det varonsdagoch senast hanvar inloggad på datorn varundermåndagen. Därefter upphördeallaspårav honompånätet. Hanloggade in på sitt kontoför aktiehandelför attkontrollera om hangjort någotdumt. Nejdå, alla pengar fanns kvar. Hansjönk lättad nedpåstolen. Ingetstulet,då varhan inte drogad ochlurad iallafall. Alltid något.
Så dethar gått tvådagar.Två dagarhan inte mindes någotav. En skrämmande tankesloghonom –tänkomhan skadat någon idet härtillståndet?Normalt skullehan aldrigskada någonmen nu började hanbli osäker på sigsjälv ochsittförstånd. Hanlugnade sig självmed attkonstateraatt inga spår av våld syntes på honomeller ilägenheten.
Självklart hade Davidkonsulterat medicinska böcker,men läkarböckergav inte så mycket information om vadsom orsakade episoderna.Epilepsi, katatoniskttillstånd,inget somstämde på honom. Närdesperationen ökadeutvidgadessökningarna till att även omfattamer ellermindretrovärdigakällorpånätet. Vid sökningar på nätetvisadedet sigvara fler somupplevt fenomenet, faktisktpåenglobalskala.
Episodernasvaraktighet skiftadedockmellanmänniskor.Vissa filmade sig själva ochkonstaterade förskräckt atttillståndet kunde vara inågra minuter till fleratimmar. Rapporterkom,ävenom detvar ettfåtal,ommänniskor somintelämnade dettatillstånd alls, utan gick runt somnågon form av zombieseller robotar, kontrollerade av någonannan.
Tanken på attepisoderna kunde blipermanent skrämde
honom. Hanslogborttankarna så gott det gick ochhämtade en kopp kaffe.Men det vartydligt förDavid attepisoderna alltid tillkom närhan satt framför datorn ellertv:n.
Episoderisamband medteknisk utrustning varett återkommande inslag närhan lästeolika människorsberättelser på temat.
Oftastfanndesig,liktDavid,sittandeframför en datorskärm, tv ellerannan teknisk utrustning isamma drömliknande tillstånd.
Vissa hade till ochmed besökt sjukhus, utan någraanomalier funna.
Andravar övertygade om attdeblivitbesattaoch febriltletatefter präster somkunde driva ut demonerna. Problemet med episoderna växteglobalt, fler och fler människor rapporterade om dem, vilket avfärdades av myndighetersom inbillning eller modernaurbanamyter om teknikenspåverkanpåvåraliv.
Davidtycktedockatt detvar förmånga föratt kunnaavfärdassåkategoriskt.Men visst, ur ettmedicinsktperspektivärdet inte möjligtatt åtgärdanågot sominte finns. Visarproveroch tester inte på någotsom är fel finnsdet ingetatt åtgärda. Helt logiskt, menändock,episodernauppstår blandmänniskor över helavärldenoch är inte knutet till en specifikplats ellerkultur, vilket bordeminimerarisken föratt det enbart rörsig om enstaka människor somtroratt jorden är på vägatt gå under.
En intressantaspektvar ändå attepisodernaintevar förknippade medolyckor.Episoderunderbilkörningeller flygning hade naturligtvis kunnat slutai katastrof, menkatastroferna uteblev. På någotsättfungerade ändådeområdensom styr motorik. David tänkte attdet både vartur attepisoderna inte orsakade olyckor, mensamtidigt skrämmandedå människorblevvarelserutanett medvetande.
Tankarna avbrötsavmobilens vibrerande.Yrvaket slethan mobilenur fickanoch stirrade på dess skärm. Kurslarm. Hanstartade datorn ochloggade in föratt följa aktiekurserna.Tankarna på
episoderna hade heltfåtthonom ur balans ochmedfört atthan glömtsittlevebröd, köpa ochsälja aktier.Kurslarmetindikerade attdet vardagsatt sälja aktier föratt inte riskeraatt sittamed ien förlorande trend. Trotsdagensförlusthadehan skapat en mindre förmögenhet på aktieaffärer ochbehövde inte jobba längre utan roade sig medmindreaffärer ihemmets lugnavrå.
Davidhade försörjtsig inom finansvärldensom aktiemäklare mentröttnatpådelånga arbetsdagarna, bristande moraloch etik. Numera försörjde hansig självpåaktiehandelihemmet,det var bäst så.
Aktien sominbringat högstvärdenvar en global bjässe till företagsom istort settvar inblandade ialltsom producerades och såldes ivärlden. De hade rykteom sig attbehandla sina anställda dåligt medständig övervakning ochpersonalsom avskedades vid försökatt bildafackliga organisationer.
Trotsdet gavdeskenavatt vara detständigtleende företaget somtänktepådittbästa ochkunde tillgodose just dina behov till marknadens absolutlägstapris. Företagetoch dess otaligadotterbolaggick undermånga olikanamn. Oftastnamnsom anspelade på fysikensom infinity, genesis, quantum.
Företagets dotterbolag bytteideligennamnsåfortdevar inblandadei mindre smickrande aspekter av företagande. Så ofta bytte de namn attingen längre komihågvad de hette, de kallades heltenkeltbaraför företaget. KonglomeratetDavid handlade på börsenhette EntropyGenetics.
Namnbytenoch förändringar iägarförhållandenamedförde svårigheter förbåde privatpersoneroch myndigheteratt kontrolleraföretaget. Kritikerna menade attdet varsjälvasyftet.
Oavsettomdet handlade om sjukhusutrustning, delartillen rymdraket, kaffebryggare, avancerad militärutrustning, klockor, filmer,mat ellermöblersåhadeföretaget ellerett av derasdotterbolagett finger medispelet.
Kundedeintesjälvatillverka varanköpte de helt enkelt uppde företagsom kunde. Oaktat så vann företagetalltid. Alltingkunde köpasför pengar ochdehade mestavden varan.
På senare tidhade företagetävenbörjatskapa arbetstillfällen i ländersom utvinner ädelmetallersom behövsför tekniktillverkning.Något somväckten del frågor avseende mänskliga rättigheter. Företagetsvarade medatt derasvillkor är bättre än vad arbetarnai dessa länderbrukarfåoch attkunskapöverförs ioch medföretagetsnärvaro.
Davidmed fleravar säkrapåatt företagetengageradesig i ländermed tillgångtillädelmetalleri syfteatt ägahelaproduktionskedjan ochdärmedkontrollera flödet av ädelmetaller från utvinning till attde finnsi händerna på konsumenternai form av elektronisk utrustning.
Alla hans egna smarta sakersom kommunicerademed varandra vartillverkade av ettoch sammaföretag,antingenavdem själva elleravbolag somdekontrollerade.Deras kvartalsvinsteröversteg mångdubbeltde flesta ländersBNP.
Visserligenförsökteinternationella samfund, framföralltEU ochUSA,genom konkurrenslagstiftning motverka uppkomsten av stora aktörersom själva bestämmerreglernapåmarknaden, menpåsenaretid hade röster höjtsför attlåtamarknaden ha sin gång ochintestraffaaktörer somenbartärskyldigatillatt vara framgångsrika.Företaget hade sina beskyddareöverallt, inte sällanhos de politikereller politiska partiersom de donerade stora summor till.
Företagetväckte motstridigakänslor hoshonom själv, de medfördevisserligen betydandevälstånd ochrikedomar även förhonom, menpriset förmånga andrai världenverkadevaraväldigt högt.Enfantastisk möjlighet medbeskeftersmak sammanfattade hanföretaget med. Menmänniskor bryr sig förmodligeninteså längevaror levererassnabbt, billigt ochfraktfritttillderas dörr.
Företagets ägaregav Davidkalla kårar. Ägaren tycktesvarahelt utan mimikeller överhuvudtaget personlighet.Han varlång, smal ochskallig ochkänd ellerökänd föratt aldrignågonsinyttra känslor. Inga leenden, ilskaeller ensengäspningkunde någonsin skymtas. Blicken hangav människorvar,enligtDavids mening,fylld av,inteilska ellerhat,utanavingenting.Baratomhet som stirrade rakt in ien. Davidslutförde dagens affärer ochstängde av datorn. 1
Davidtittade på reklambladetunderdörren. Detvar märkligt att han fick reklamendirekttillytterdörren.Vanligtvisbrukade postenkomma till postfacket på bottenvåningen. Reklamenvisade en mindrekiosk inärheten.Han hade aldrig fått någonreklam från denkiosken tidigare.Vanligtvisbrukade hanintehandladär då utbudet varsämre än istörrebutiker,men nu villehan undvika trängseln ochbehövde enbart handla ettfåtal saker. Så hanbestämde sig föratt gå ditistället förtillnågon av de större affärerna.
Luften utomhuskändes annorlunda, någonformavsvårplaceradstark lukt slogemothonom.Luktendröjdesig kvar ihonom förett ögonblick innanden försvann.
Hangick förbilekplatsenoch ettmindregrönområde. Vinden rasslade genomgungornaskedjoroch fick dematt spöklikt röra sig.Ingabarnrösterhördes denhär dagen. Vanligtvis vardär fullt medliv ochrörelse meninteidag.
Människor brukade vara på vägtilljobboch skolamen David träffade enbart på enstakamänniskor.Han passeradeden öde lekplatsen föratt slutligennåkiosken somfanns på nedreplan av etttrevåningshus.
NärDavid klevini kioskenblevhan så förvånad atthan stannade till.Framför honomikassan stod en mansom varkusligt
likägarenavföretaget. Detföretaget, EntropyGenetics. Samma flintskalligahuvud,samma tunnhåriga nästintill osynliga ögonbryn ochframföralltsamma tommalikgiltigablick somtycktes stirra rakt igenom honom.
Nu stod de ögamot öga. Tvåkrafter,oförenliga, menändå sammanlänkade, representanterför olikavärldsåskådningar. Ettschackspel mellanslump ochlagbundenhet,som ägde rum bortomderas medvetande. Mannen ikioskenrepresenterade världsåskådningen somsåg världensom förutbestämd,kontrollerbar,styrd av orsakoch verkan.David representerade världsåskådningen somsåg världensom oförutsägbar.Men därdet förstaperspektivetsåg meningslös slumpsåg det andraperspektivet frihet ochmöjligheter.Jordenoch mänskligheten skulle föralltid förändras.
Om konfliktenmellankaosoch ordningvar Davidför tillfället inte medveten om.
Mannen ikassan skannadelångsamtvarorna utan attsläppa blicken på David, detvar somommannenintebrydde sig om vadsom hände medvarorna ellervad de kostade.
Efter etttag förväntade sig Davidatt kassören skulle berättavad varorna kostar så sombrukligt är videndylik transaktion. Mannenöppnade munnen menistället för ordsåhördesett konstigt brusande läte,men enbart underbråkdelen av en sekund,dock tillräckligt längeoch högt föratt Davidskullekunna uppfatta det. Framförallttillräckligt längeför attDavidshuvudvärk återvände. Davidblundadetills hans ögon värkte ochsåg samma geometriska symboler somtidigare.
Davidöppnade saktaögonen. Tystnad. Sammagenomträngande blick av mannen framförhonom meninget mer brusande.
Mannen fortsatteatt stirra medanDavid betalade.Precis när
Davidvar på väguturaffären sa mannen:”Vi vetvem du är,vi serdig.Det är ni somtagit söndertiden.”
Davidstannade uppoch sa:”Ursäkta, vadsadu?”
Menmannensvarade inte utan tittade bara på Davidmed sin döda innehållslösastirrande blick. En kort sekund villeDavid konfronteramannen, mendet helavar så konstigt ochhan var hungrigsåhan bestämde sig föratt låta det vara ochgick raskt hemåt. Ordenoch det märkliga lätetfanns kvar ihanshuvud på vägenhemåt.Likaså huvudvärken.
Harägarentillföretaget börjat med kloning ochhade mannen iaffären varitden första klonensom rymt?Nej, förmodligen lite långsökt.David påminde sig om att Occamsrazor menaratt vid flerahypotesersom syftar till attförklara ettfenomen börhypotesenmed minstantal antaganden väljas.
Hypotesenomen klonbyggerpåatt mänskligheten haruppfunnit kloning ochbörjattillämpaden på människor, vilket isig bygger på mångaantaganden.
Kanskemissuppfattade hanmannen, eller hördefel.Den hypotesenframstårsom merrimlig, medfärre antaganden.Ävenen hypotessom grundarsig på hotförefallerrimlig, menden bygger förmodligenpå fler antaganden.Kanskemannenled av psykiska besvär funderade hanvidare. Även denhypotesenförefallersom merrimligmed färreantaganden. Ingenavhypotesernaframstod dock somrimliga förDavid dennamorgonoch hanbestämde sigför attgöra somhan brukade närnågot märkligt hände, att struntaidet. Denhär incidenten skulle dockläraDavid attäven hypotesermed mångaantagandenoch lågsannolikhet, kanvara sanna hurosannolika de än kan tyckasvarautifrån aktuellkunskap.
Han klevingenom ytterdörrenoch hälsadesvälkommen av denröststyrdalilla pucken somstyrdedet mesta av hemmen.De flesta människor varsåpassvanaatt de inte reflekterade nämnvärt över teknikenspåverkanpåsinaliv.Vad somförritidenbetraktades somintrång iprivatlivet varidag normalt.
Inte hellerDavid reflekterade över detta medanhan packade uppsittinköp.Han kände misstankar angående yoghurtenpå grundavmötet ikiosken,men bestämde sigför attäta deneftersomhungern varstörreänmisstankarna.
Detendasom kundemätasig medhungern varden tilltagande huvudvärken; hansom aldrig brukadehahuvudvärk.David kunde svärapå, hurkonstigtdet än låter, attden uppstodisamma ögonblick somhan hördemanneniaffärenskonstigabrusande läte.Jag vetvem du är,nihar förstört tiden, upprepadehan tyst medanhan stängdeav duschen.
Frukostenavlöpte utan problem ochintogsframför morgonnyheterna.Yoghurten varförmodligen inte förgiftad ellerspetsad på någotannat sätt utan framstod somheltnormalisin enkelhet.
Hanväcktesursinafunderingar medatt bilden på tv:n hoppade till på ettmärkligt sätt,nästansom om denhängdesig bara en hundradels sekundoch attnågot skymtade förbi.
Detvar inte möjligtatt se vadsom föranledde bildensonormala beteende, ettteknisktfel ellerenbuggkanske. Någotvar det ochhuvudvärken tilltogänmer.Han togframmobilen istället ochföljdeupp ettkurslarm, börsen hade öppnat.Han satte sig framfördatornoch loggade in.Tankarna på händelsenikiosken försöktehan glömma.
Aktiehandeln pågick förfullt ochDavid börjadefölja den. Så avlöptedeförstatimmarna av handeln utan någotmärkligt,men så hände det igen.Något blinkadetillframför hans ögon ien hastighet sominnebar atthan inte kunde se vaddet var.
Menhan varsäker på attdet varnågot igen.Jag måstehitta ett sätt attspela in det,tänkteDavid,men detgår inte attförutsäga närdet sker.Det enda somgickatt förutsägavar atthuvudet kändessom om det skulle sprängas.
Hanhörde samma ljud sommannenfrånkioskenutstött,men nu komljudet från denröststyrdapucken. Davidhöllför öronen,
David börjar upptäckamärkliga symboler och budskap itekniska produkter,samtidigtsom människor över hela världen blir alltmer desorienterade och frånvarande. Motvilligt befinner
sig David icentrum av en värld under förvandling -envärldsom aldrig kommer att bli densammaigen.
Dei Machina är en bok som beskriver en inte alltför avlägsen framtid av teknikutveckling och vägen dit.
