Ihuvudet på en 18-åring
Ienhopplöstid
Natalie Lundin
Automatiserad teknik vilken används för attanalysera text och data idigital form isyfteatt generera information,enligt 15a,15b och15c §§ upphovsrättslagen (text- och datautvinning),ärförbjuden.
©2025NatalieLundin
Omslagsbild: ZandraErikshed
Omslagsdesign: Natalie Lundin
Korrekturläsning:AnnaCabuenas &EllaLindstrand
Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg1,114 42
Stockholm,Sverige,bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH, Friedensallee273,22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8114-256-3
Bokenärfrämsttilldig medpsykisk
ohälsa,dusom letarigenkännandeoch till digsom är intresseradavatt läsa den<3
Syftet medboken
Jaghar ettganskatydligt syftemed denna bok, minförstabok. Jaghadeönskat attdet fannsflerungdomarsom berättadeom sina liv, tankar,misslyckanden,framgångaroch relationer ur ettmer filterlöst perspektiv.Jag hade velattalärdomavandras erfarenheter –och detärprecisvad jagvillgöra, ge mitt liven chansatt hjälpa någonannan.
Jaghar gått igenom mycket,intemer än andra, menjag har haft mina lärdomar ochdevilljag dela medmig av.
Detjag hoppasallra mest är attungaska kännaigensig.Vissa berättelserkan kännas sorgsna, menjag hoppas attmittord kan ge tröstoch visa attdet finnsenväg ut,att detfinns ljus i tunneln,ävenomdet förstunden känns långtborta.
Denna bokärbra attstrykaunder ställensom passar dig, för attduska kunna ta meddig detnuoch senare ilivet.
Om mig
Jag, NatalieLundin, ochförfattare till dennabok, är en tjej
somgår sistaåretpågymnasiet ochärhela18årgammal. Jag
är en tjej somsjälv saknat atthanågon ungsom upplevtoch
gått igenom samma saksom jag. Jaghar kämpat med, och kämparfortfarande med, blandannat anorexi. Jaghar haft
äldresom hjälpt miggenom mina tuffasteåri livet, menen extrastorasyster somgåttigenomsamma sak, henne träffade jagaldrig, ochhenneshistorianådde aldrig fram till mig. Jag brinnerför psykiskhälsa,men harsjälv kämpat en heldel med min, ochgör fortfarande.
Jagbor iLinköpingoch gårsamhällsprogrammetpåJENSEN gymnasium, samtidigtsom jagockså jobbar på Lanemo konditorioch Studieförbundet vuxenskolan.
Förord
Mitt brinnandeintresseför psykiskhälsa startade efter föreläsningen ”Snackaomsjukt” medEfraimJovlunden. Det är en extremtstark föreläsningoch historia somgrundaren självbär på.Efteråt kändejag miginteriktigt klar.Jag ville skriva nerupplevelser, reflektioner ochberättelser ur mitt liv föratt nå någonmed liknandesvårigheter.Kanskekan min historia bliden därextra storasystern förnågon annan. Förjag tror attdet är väldigtviktigt medigenkänning närdet gäller svåraupplevelser. Detärlättatt kännaatt manärden enda medsittproblem.Dåkan ensamheten kännastotal.Genom att dela våra erfarenheter kanvivisaatt vi alla kämpar medolika saker– somoftaändåärväldigt lika.Detta är någotjag själv upplevtmånga gånger.
Jaghar kämpat medatypisk anorexi, depression, tvångssyndromoch ADHD.Jag är väldigtsocialoch harofta mycket på gång –iblandför mycket,vilketpåverkarhur jag mårpsykiskt. Precis sommånga andrahar jagbrottatsmed psykiskohälsaoch de inre stridersom mångaandra också upplever.Det inspirerademig attskrivaöppet ochfilterlöst, föratt visa hurdet kanseutoch låta
“I huvudetpåen18-åring.”
Innehållsförteckning
Kapitel1
Jagmobbade flickani spegeln
Minegenhistoria
Låtmig troatt jagvar ungefär16årnär mina första symtom på ätstörda tankar försthälsade på.Och jagmenar verkligen hälsadepå, fördåvar detinteendel av minvardag, tack och lov. Jagvar 16 somrar gammal, precis ibörjanavpuberteten, inte direkt denlättasteperiodeni livet.
Allt börjademed en rätt vanlig ursäkt föratt missaförsta lektionenefter lunch: “Jag hann inte till lunchen, vi harför kort rast." Menför mindel användes denfrasenväldigt sällan.
Jagbörjade istället hoppaöverlunchen.Det skulle kanske komma attbli detdummastebeslutjag någonsin tagit.
De första gångerna vardet säkerligen inga problem. Jaghade ju alltid Monkan,skolkafeterian, attgåtill. Menefter attha satt detta irutin mötte jagenmärklig känsla av attmissa lunchen. Jagmådde braavatt vara hungrig. Detgav migen känslaavkontroll. Detblevmin motivation attäta mindre och mindre,tills jagtillslutlåg därmed droppi armen, medmina