Maria Thunberg
JAGFÅR HARASHO FAST JAGSTANNAR HEMMA
Jagfår Harasho fast jag stannar hemma
En berättelse om tregenerationerkvinnor
skrivenavMaria Thunberg
IlustratörHelenaTraoré
ISBN:978-91-8097-955-9
©2025 MariaThunberg
Förlag:BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763Hamburg, Tyskland
För25årsedan träffade jagMaria,dåviarbetadetillsammans på en muslimsk friskolai Rinkeby iStockholm. Alltsedandesshar vårvänskap bestått, trotsatt Nordsjön nu skiljeross åt
Underden tidjag harkäntMaria harjag varitmedvetenomhennesryska påbrå, menjag anadeinteden intressantahistoriasom lågbakom hennesmammasflykt till Sverigefrån Ingermanland. Närjag fick äran attläsahennesbok blev jagheltfångadoch kunde inte släppa den.
Denhistoriskaregionen, somnuutgör en delavNordvästra Ryssland, varengångi tidendet finska folketsland. UnderSovjetregimenfickdeutstå brutal förföljelseoch tusentals skickadestillarbetsläger elleri exil till Sibirien ellerKazakstan Hennesmammasflykt från denna regimärenotrolig historia somsplittradesläkt ochfamilj. Marias bok är inte bara en personlig memoar,utanockså en röst till en nästan glömdhistoria. Bokenkommeratt beröra digdjupt
Detärengåvaatt ha känt Mariasåhär länge,och atthafåttläsaensåintressant delavhennes familjehistoriahar varitotroligtgivande.
Jenny Carp
Jagärandra generationens invandrare. Hela mittvuxna liv harjag varitsåväl medvetenom attjag är annorlunda.Socialtilldet extrema. Mångagångerhar jagönskatatt dethadesynts på migatt jaginteärheltsvensk. Manska dockvaraförsiktig medvad manönskarsig.Nu harjag förförstagångenmöttrasism an´ it ain´tpretty
Denhär boken handlar om tregenerationer, min mormor,min mammaoch mig. Denhandlar om trekvinnorsliv,frånIngermanlandtillSverige.Handlingenärintekronologisk utan jag berättar om allt mellan himmel ochjord. Syftet är attbelysaämnen somkrigoch fred, fattigdom ochsvält,anorexia ochbulimi. Attberätta om mina morföräldrarsliv ochleverne i dåvarandeSovjetunionen, minmammaskampmed en lungsjukdom somhon ådrogsig under andravärldskrigetsamtmin egen kamp medanorexia ochbulimi. Berättelsernasträckersig från 1930-talet fram till nutid.Tankenäratt berättavårahistorier ochatt beskriva nederlag såvälsom segrar ivåraliv.Tyvärr så hartemat krig blivit aktuellt eftersom deti skrivande stund råderett krig iUkraina ochävendet kriget reflekterarjag över.Avslutningsvis diskuterar jagnågra ämnensom jaghar tänkt mycket på undertiden somjag harskrivit boken. Dethandlar om trooch förlåtelse,frihetoch framtidensamtdöden.
Denhär boken vill jag tillägna mindotterFelicia.Duvar mormorsögonsten, glöm aldrig det. Du är fjärde generationen. Du är framtiden.
MariaThunberg
Dalbysommaren2018
Fotograf:Maria Thunberg
Personeri berättelsen
MinmormorAnna Soumalainen
MinmorfarAntti Soumalainen
Minmamma LuthiSoumalainen senare LyydiaForslund
MinmosterLilja Soumalainen
MindotterFelicia
Fakta
Ingermanland är detlandstyckesom liggervid Finska viken.
Rönöläligger4 mil utanförSankt Petersburgoch heternuför tidenKandakopchino.
Kapitel
1. Sanna rikedomar
2. Sisu
3. Attförlora ettbarn
4. Kärlek är starksom döden
5. Bröllopsdagen
6. Separationen
7. Krig
8. Bombattacken ochänglavakten
9. Flyktingar
10. Olikakulturer
11. Mat
12. Lyydias lungor del1/del 2
13. Ovisshet
14. Fånglägret
15. Reflektioner
16. Bakning
17. Skilsmässan
18. Sabina
19. BourgeoisShangri-La (MissLi)
20. Ekonomi
21. Flyga flygplan
22. Hållatal
23. Olycksfågeln
24. Juni 2015
25. Slutet
26. Bullar ochsaffranskransar
27. Minneavmin mamma
28. Yttrefaktorer
29. Livet
30. Anorexia
31. Utfrysning
32. Sviterna ocherfarenheterna
33. Mintrosbekännelse
34. Bibelverserdel 1/ del2
35. Detfinns en plats
36. Förlåtelse
37. Frihet
38. Tro
39. Framtiden
40. Bekymmer
41. Lättaresagtängjort
42. Döden
43. Jagfår Harashofastjag stannarhemma
1. Sanna rikedomar
Minmamma varförtidspensionär ochhadealdriggottompengar. Av de tillgångarsom hon hade,deladehon frikostigt medsig.Pengar, saker, bakverk.När jagvar hemmahos henne var denstående repliken ta medden hem.Till slut vågade jagintesägaatt jagtyckteatt något var fint Vi är fattigapåkökssoffor stod detpåett gulnaturklipp på henneskylskåp.Mamma var fattig om manmed detuttrycket menarpengarsom rikedom.Hon bodde ienliten tvåa iett gulthyreshus iDalby, Skåne. Enkelhet beskrevhenneshem ganska bra. Menhon var sannerligen inte fattig på citatoch på livsglädje. Vardig självMaria.Det är detenda som håller. Honvar full av citat. Hela hennes kylskåpsdörroch köksvägg varfulla av gulnade citat varsamtutklipptaurtidningaroch sparadesedan länge. Mammavar full av glädje ochhör och häpna så varhon rik. Rikpålivsglädje. Menjag önskar atthon hade levt nu närjag hardet gottställt.Jag hade velatgehenne en lägenhet.Enbil.Lyxiga pärlörhängen. Menmestavallt hade jagvelat ge henneenresa. Överösahenne medresor tillsammans medmig och framförallttillsammans medhennesdotterdotter, hennesenda barnbarn.När min dotter, Felicia, varliten arbetade jaginteheltideftersomjag villevaratillsammans medhenne så mycket sommöjligt.Som lärare är en heltidstjänst45timmari veckan.Därförhadejag inte rådatt görai ordning ivår lägenhet, tapetsera, bytaköksutrustning osv. Detvar ganska mycket sombehövde fixas. Meniställetladevipengarpåresor en gång om året.Vihar gått på marknaderi Turkiet, ätit bläckfisk på en restaurang medhavsutsikti Cypern ochridit barbacka iGrekland. Detvar tack vare mammasexempel somjag förstodvar jagborde lägga mina prioriteringar, attumgås meddemänniskor somman harkär ochatt samlaminnen istället förprylar. Mammavar ettföredömenär detgälleratt förstå varderätta rikedomarna finns.Henneskärleklever föralltidkvargenom de människor vars liv hon harberört.
Om jagminns rätt så vill uttrycket Vi är fattigapåkökssoffor påminnaoss om attviborde samlas kringdet enklaköksbordetoch verkligen pratamed varandraomdet somärväsentligt. Detviktiga är inte hur de yttreförutsättningarnaser ut utan attviärtillsammans.Ägde min mamma en kökssoffa? Svar ja.Enslitensådan medenflerfärgadtrasmatta översätet.Den knakade närman sattesig iden ochi ärlighetens namn så varden till ochmed trasig,intebara sliten.Men hon hade en kökssoffaoch denanvändes frekvent.När mammadog hade jagvelat ta medden hemtillmig somminne.Men denvar förtrasig. Kökssoffan varanvänd av många människor.Många möten.
Dalbypåmorgonen
2.
Sisu
På kvällarna innanmånga julaftnarsattmin mammaoch grät eftersom hon varräddatt presenternainteskulle räckatill. Honbad attjulklapparnaskulle vara nog.Vifickalltvad vi behövde menkanskeintealltvad vi villeha. Mentänkvad jagärtacksamför min uppväxt. Föratt jagintefickalltjag pekade på.För attden enda utlandsresanvigjordevar en bilresa till Frankrikesom tonåring. Jagälskade verkligen minmamma.Hon varensådan fighter och hennesfinskasisutog henne från FornaSovjetunionenunderandra världskriget,berövade henne denfysiska hälsan menberikadeandras liv. Hennesjärnviljaoch vägran attsesig själv somett offerpåverkade andrarunt omkringhenne.Hon gavinteupp ensefter en stroke som innebarfyraårutankänseli högrakroppshalvan. Jagärsåstolt överatt hon varmin mamma. Underdesista tjugofem åren bodde honi en hyresrätt iDalby ochhennesstående kommentar var, Jaghar detsåbra häri minlilla hörna. Handen på hjärtat, hurmånga av osskan säga att vi alltid är nöjda meddet somvihar?Hur mångaavoss kansägaatt vi fokuserar på detsom vi haroch inte på detsom vi inte har? Hurmånga av ossinser attjustdet glas somvihar fått osstilldeladei livetärhalvfullt ochintehalvtomt? Många av ossinklusivemig självbehöver lite mersisui våra liv. En envishet somgör attvisträvar vidare oavsettomständigheterna. För detgoda finnsdär menprecissom närman letarefter kantareller, måsteviiblandlyfta på de förmultnadelöveni våra livför attupptäcka detdyrbara guldetsom liggergömtunder. Det krävssisuför attfortsätta attkämpa även närlövenluktar illa ochviintehittar kantarellerna viddeförstaförsöken. Händernablirblöta ochluktarkanskegamla lövmen vi fortsätter att söka efterdet goda ilivet.Sisuför migäratt inte ge upp oavsettomständigheter. Sisu förmig är hur minmamma tacklade livet. Honfortsatte attkämpa in idet sista. Honlagademat och fixade hemmatrots sinsvåra funktionsnedsättning. Lyydiaklagade aldrig utan fortsatteatt vara tacksamför atthon kunde bo hemma. Attfåråomsig självvar hennes störstaönskan ochsåblevdet också. Självständighetoch integritetbeskriver hennesliv bra. Detärsisu.
3. Attförlora ettbarn
Rönölä1932
Anna skrekhögt av smärta.Svettdropparnaklibbade henneslockiga hårmot pannanoch hon svettadesymnigt.
-Enpushtill, Anna. Du klarar dethär
SvärmorEva ropade uppmuntrande medanAnnatog imed en sistakrystning.Hon betsig i läppensåatt detbörjade blöda.Den nyblivna mamman fick barnet på bröstet, mendet andadesintenormalt.Modersglädjenblevkortvarig.Förlossningenhadevarit utdragen,dådet inte funnitsnågon läkare inärheten. Anna ochAnttisförstfödda dog på Annasbröst.Det unga paretgrättillsammans.Deras dotterblevbaranågon minut gammaloch de tänkte på allt som de inte skulle få uppleva. Födelsedagar.Barnets första steg.Mariasförstaskoldag. Konfirmation. Bröllop. Eventuella barnbarn.Desadeingentingtillvarandramen så många tankargickigenom derashuvud. Mariabegravdes någradagar senare.Vad paretintevisste då varatt de skulle få begravaytterligareett barn någraårsenare.
Vardag har nog av sinegenplåga. (Matteusevangeliet 6:34 SvenskaFolkbibeln, 2015)
Dendagen somAnnaoch Antti förloradesin dotter Mariavar en oerhörtsmärtsamdag som de aldrig glömde så längedelevde.Ingentingsom någon sade till demkunde trösta demi derassmärta. Minmormorpratade aldrig om Mariaoch Juhanni-det förstfödda barnet och denende sonensom de ocksåförlorade.Men inombords måstehon ha burit på en smärta som aldrig gick över. Ibland saknasord.Vissa sakeri livetgår så djupt attärren alltid blir kvari
själen. Såretkanskeläker till slut menärren finns kvar. Då är detlättatt läggalocketpå istället föratt öppetprata om det.
Boken handlar om tregenerationer kvinnor. Denhandlar om flykten från fornaSovjetunionentillSverige under andra världskriget och hurdessatvå kvinnor (författarens mamma ochmormor) skapade sig etthem idet nya landet. Iboken fårduockså läsa om författarens egen kamp ilivet medanorexia. Bokenärenkrönika och beskriverdet lilla och det storai livetmed utgångspunkt från dessa tre kvinnors kamp. Genom alla upplevelser går Gudstron som en gemensam tråd som bindersamman historierna genom attkomma medljus idet mörka.
Författarens syfte och mål är attvisa attdet finnsenväg igenomallt.
