9789180979313

Mordet iBovieran

Monica Ivesköld Mysdeckare

Mordet iBovieran av

Monica Ivesköld

Mordeti Bovieran

Copyright2025

Ansvarig utgivare: Monica Ivesköld

Omslag: AI-genererat foto

Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg1, 114 42 Stockholm,Sverige, bod@bod.se

Tryck: Libri Plureos GmbH,Friedensallee 273, 22763

Hamburg, Tyskland

ISBN: 978-91-8097-931-3

Bovieran

IBovierans fantastiskabostadskonceptdär gemenskap,socialsamvaro ochtrygghet skattadeshögtfanns vinterträdgården medexotiskaväxter. Rivieran hade varitinspirationskällanoch dettasagoboendefanns på tjugoåtta platser iSverige.I enaänden fanns kök, långbord,boulebana ochdär ledde Henriettakvällens övningspassi ChiNengQigong. Runt omkringhenne stod etttjugotalkvinnor ochnågra få herrar. De utförderörelserna baseratpåHenriettasinstruktioner närett sorl steg ibakgrunden. Alla vändehuvudena motCassias höga ochgälla röst somskrek:

Jagönskaratt dendjävlakondomenden gången inte hade spruckit.Duärett slarvigt misstag!

NärCassiaupptäckteallanyfikna ansikten tystnade honförläget. Cassia, cirka160 centimeter lång,och hennessambo Corneliusvar ettudda par. Allt hos henne verkade konstgjort;långa naglar,lösögonfransar ochförstorad byst.Cornelius,190 centimeter lång, hade håreti en hästsvanssom en efterapningavDon Juan.Denna ljumma kvällstodhan medendrink i handen vidingångentillderas lägenhet.Cornelius rynkadepannan, nickadeuppgivet ochdrack långsamt ur whiskeyn.

Ja,ja, du tycker attjag är ettodugligtkräksom liggermed mina vännersfruar ochskryter meddet. Jagvet!Men serdu, gumman lilla,såärintefallet. De kvinnornatilltalar miginte. Ingenavdem är snygg. Varför lämnar du miginte, om jagnuärsåhopplös?

Jagvill inte såra ditt Casanovakomplex, kontrade Cassia samtidigtsom honpekademed ettfingermot nedredelen av vinterträdgården därqigong-gruppen tyst betraktade dem. Vi haråskådare, västehon.

Corneliusvände på klacken, rusade in ilägenheten ochslogigendörrenmed en smäll. Cassia suckade högt ochföljdeefter.

Straxdärpå hördes ettutdragetvrålfrånkällaren. Alla somtidigarehadestått somstatyer ochintresserat lyssnat på sammandrabbningen, rusade nu tvärsgenomträdgårdenmot källartrappan.

Hjälp, hjälp, skrekSvea. Härliggerenskadadperson. Ihandenhar hanengrepe.Hjälp honom!

Henrietta badgruppen stanna uppoch pekade på en manlig läkare,Ajax, somstodstrax intill.

Ajax,kan du gå neri källarenoch kika?Viandra stannarhär,beordrade Henrietta. SläppframAjax.

Skulle någontanotis om denhysteriskaSvea? Detvar ju inte honsom varskadad. Alla åskådarnamumlade i munpåvarandraoch väntadepåatt Ajax skulle återvända. Väntan blev inte långvarig. Straxuppenbarade hansig ochropade:

Kannågon ringaambulansoch polis? Jaghar ingen mobiltelefon på mig.

Devina,enavqigong-deltagarna,gickmot Ajax samtidigt somhon togframmobilen ochslognumrettill SOS. Honförklaradesnabbt attdebehövde både ambulans ochpolis.

Vadhar hänt,frågade Devina ochvände sigmot Ajax.Ärdet allvarligt?

Kanske är detett rån. Mannen ikällarenärallvarligt skadad.Han liggerpåstengolvetoch hålleri en trädgårdsgrepmen är inte kontaktbar.

Vemärdet,frågade Devina.

Ajax ryckte på axlarna.

Ingenaning.Vifår hoppasatt någoni huset känner honomeftersomhan tydligen hade variti källaren eller på vägindit.

En gemensam utdragen suck hördes från åhörarna. Senblevtystnaden överväldigad.

Poliserna

Sirenernaljödnär ambulansen komnärmare.Den stannade utanförentrén. Ambulanspersonalen rusade in medbåren ochnerförkällartrappan. De komstrax därefter ut medmannenpåden förtransport till sjukhuset.

En polisbilstannadeockså ochtvå poliser komin. Tvärtstannade de ientrén. Medgapande munnar och storaögon, tittade de in ivinterträdgården. Sextusen växter varavendel belystapalmerfångade derasuppmärksamhet.Enavbananpalmerna hade en bananklasesom blivit förtung. Denhadebundits uppoch ett varningsband somvid olycka markeradeatt ingenfick gå nära.Det varden typavbandsom polisernaanvände.I glastaketroteradefläktar ochnågra takfönster var halvöppna. De trehuskropparnasammanbands av en stor glasvägg,även denmed fönstersom reglerade inomhusvärmen.

― Åh så vackert, viskadeenavpoliserna till denandre somnickade gillande.

Jaghar aldrig tidigare sett någotliknande, svarade denandra polisen.Förstår attdetta är ettattraktivt boende.

Ja,detta är definitivt ettställe jagskulle viljaåldras på.Har hört attdet är avsett för55-pluspersoner.

Närpoliserna hade gått över denjapanskabronöver guldfiskdammen,såg de alla närvarande lägenhetsägare. De badsamtligaatt sätta signer förett första förhör ideutställda soffgruppernaoch runt borden.En av poliserna förklarade:

Vi hartyvärrråkat ut förett antalrån ikommunen. Rånenärnogaplanerade ochdet verkarsom om förövarnahar både lokalkännedomoch tidsscheman.

De arbetarmed blixtens hastighetoch försvinnersen i en bil. Om detta är vadsom hänt här, harbilen troligen ståttparkeradutanför.I tidigare rånhar flera vittnen berättatomenkortman,omkring en och sextio lång,spenslig, kläddi mörk rock ochmed en revolver ihanden. Mångasäger atthanssvartaögon brinneravhat ochfår blodet attisas. Vi fårseomvårt offerkan bekräfta detta. Vardet någonaversom såg någoteller någon? sa hanoch vändesig motgruppen däralla skakadenekande på huvudena.

― Är detingen somsetteller hört något, frågadeden andrepolisen.

Ännu en gång skakadeflertalet på huvudet. Ettäldre parrodnade djuptvid hågkomsten av Corneliusoch Cassias tidigare uppträde.Enavpoliserna sågdetta ochbad de somhadeuppfattatnågot udda,att sätta sigvid ettannatbordlängrebort. Resten fick tillåtelse attlämna vinterträdgården.

Detäldre paretberättade generatomCassias och Corneliushögljudda ochobehagligadiskussion.

Jagförhörden därCassia, sa enapolisen ochstegade motCassias lägenhet,såtar du Svea somhittade denskadade mannen,kommenderadehan sinkollega.

Offret

Efterenstund hördes ännu ettjämmer. De somsatt kvar lyftefrågandepåögonbrynen. Polis Persson lämnadedem hastigtoch försvann motentrén. Där stod en av de äldrehyresgästerna.

Vadhar hänt,frågade Persson.

Gunnarheter jag, presenterade sigmannen. Jaghar precis fått vetaavenbekantpåsjukhuset attden skadade manneninteöverlevde.

En stundsenarerusadePersson tillbakatill denväntandegruppen.

Tyvärr, sa hanoch suckade, vi harett mord.Mannenklarade siginte.

Perssonvände sigtillAjax.

Kandu, somläkare, redogöra förvad du uppfattade närdufannden skadade?

Jagsåg attmannenhadedjupa jack ibakhuvudet. Detverkade somomgrepenärvapnet, svarade Ajax. Närjag anländetillkällarenstodSvea ochbet hysterisktpålillfingernagelnoch tårarnarannnerförhennes kinder.Hon skakadesåjag gavhenne en lugnande tablett. Senombesörjde jagett provisoriskt bandagepå manneninnan ambulanspersonalen togöver.Källardörrenstodöppen. Någonhadekilatinnågot under dörrenför attden inte skulle slåigen. Detfanns blod på golvet ochnågot somsåg ut somensönderslagen porslinsfigur.

Åh fan, svaradepolisen ochvände sigtillgruppen. Är detnågon somhar en idéomvad somkan ha hänt?

Samtligaskakade nekandepåhuvudenamen en kvinna viftademed handen.

Jagsåg hurdet hade blivit storamärkeni brunkrämenoch svart mascarabildadefloderi Sveasansikte, la hyresgästentill.

Någrateckeneller någotsom någonaverkommer ihåg,kanskenågot uppseendeväckande ellerannorlunda,frågade Persson.

En annandeltagare räckte upphanden.

Ja,ursäkta attjag sägerdet här, viskadehan,men Cassiaoch Corneliusärilla omtyckta.Oftabeter han sigsom en tjur därnågon viftar medett rött skynke.

Hanhar en höks blick. Corneliushar blandannat hotathundägarnaoch strött ut mjöl igräsmattan utanförsin tomt föratt skrämmadem.Han låtsades attdet vargift.

Ja,fortsatte en kvinna igruppen, Dettapar harnog inte mångafanshär.Jag tycker atthan är osympatisk. Menvikan inte säga någotomden döda personen.Det är ingenvikänner.

Hontystnadeoch logurskuldande.Polisen nickade.

Fler sominstämmer?

Gruppennickade unisont. Ingenvisstevem dendöde mannenvar.

Ja,dåkan vi utesluta tidigare råni kommunen, någonrevolver harinteavlossats.Men vi fårunder-

söka varför detfanns en krossadporslinsfigur på golvet vidoffret.

Gemensam fika

Denna eftermiddagsattDevina ochOlofi soffan ivinterträdgårdenunder bananpalmensom dignadeav frukt. Detvar inte mångasom visste attnär bananklasen varfärdigatt plockas, dogpalmen. Oftast hade detväxtutennyliten palm vidsidan av denstora.

Oloftittade sigomkring,vände sigsedan till Devina ochsa:

Tror du attdet kommerflertill fikan? Skulle vara kulatt höra vadandra haruppfattatkring katastrofen häromdagen.

Varjeonsdagtog kaffesugnalägenhetsinnehavare en fika tillsammans isoffgruppenutanför Henriettaslägenhet.

Ja,svarade Devina,det brukar kommaendel.Men idag skiner solensåkanskemånga hoppar över fikarasten ochi ställetnjuteravdet fina vädret.

Efterenstund döknågra grannarupp,försedda med kuddarför onda ryggar ellermed rullatorer. De flesta hade nått vadDevinakallade ”reparationsåldern”.

Vi fårnog starta ettrullator-lopp, sa Devina och skrattade.Det är så mångasom blivit medrullatorsenastetiden,eller vadsäger ni?

Frågan blev hängande iluftenmen skrattenekade. Devina pekade motbananklasen.

Harniskådat, gott folk?Snart kanvinjuta av några bananer.

Vetniatt bananenegentligenärett bär, frågade Conny.

Connyhadejobbatpåhandelsträdgård ochvar mycket kunnigkring växterna.Flertalet höjdepåögonbrynen.

Ja,svarade till sist BovieransordförandeIngrid, jag harsettatt banansläktet heterMusa.

Detpassarjubra fördig,Henrietta somärförfattare, sa Devina ochskrattade.Dukan behöva en musa,eller hur?

Henrietta skrattade. Ingrid,föreningens ordförande, varenpålästoch klok kvinna somdessutomgärna sjöngi kör.

Då skadukanskeskrivaommordetoch vadvisett, frågadeIngridoch nickadeförnumstigt motHenrietta.

Ja,kanskedet,svarade Henrietta. Menvem tror du attden döde är ochvarförblevhan slagen?Ingen av ossandra harsettnågot.

Frågan varriktadtill Ingrid menalla lyssnade uppmärksamt.

Ja inte vet jag, svaradeIngrid, menärparet Cassia ochCornelius inblandade?Bådejag ochGith, som ocksåsitteri styrelsen, harvarit iluven på Cornelius ettantal gånger.Som ni vet,bryterhan motallatänkbara regler häri föreningen.Det speladeingen roll, hur mångagångervibetonar vikten av förändring,Han struntar idet.

Ja,vad jagförstår tycker hanatt styrelsenärhopplös, svarade Devina.Men tror ni attdessabådahar någotmed mordet attgöra?

Flerapersonerruntbordetskakade beslutsamt ochnekandepåhuvudena. De varalla medvetna om de konfliktersom hade ägtrum dagligen sedan inflyttningen menmord, nejdet verkade inte troligt. Alla började pratai munpåvarandra. Devina tittade sigomkring ochundrade om de lyssnade på varandra.Det verkade inte så.Envarmdoftavkaffe spredsig omkringdem. Någrahadeäven tagitmed kakor. Precisnär Devina skulle frågaomIngridkunde berätta meromdetokerier somförekommit, resteIngridsig ochtackade för sällskapet.

Devina hade undermånga år jobbatsom polisens profilerare.Nutändeshennesnyfikenhetpåallvar och honvissteatt polisernaskulleuppskatta om hontog tagi ärendet. Därför vardet viktigtatt honfickveta merför attkunna skapaenprofilering.

Alla satt snopet kvar närIngridlämnade gruppen. Frågorna förblevobesvarade.Alla visste attCornelius ständigt hade irriteratstyrelsen.Nustegnyfikenheten.

Devina vändesig till Olofoch frågade:

Hardusettnågot?

Olofskakade nekandepåhuvudet menrynkade sen ögonbrynen.Tystnaden la sig. Alla ville höra vadhan hade attsäga.

Jag…,började han, funderar över om offret möjligen kanvaranågon släkting ellerbekanttill en hyresgäst. Vadtrorni?

Alla begrundade frågan meningen svarade. Devina rättade till sitt lockigamörkbrunahår,log motOlof ochgjordetummenupp. Samtidigtsatte sigSveamed en tung suck isoffan. Devina undradeomhon möj-

ligenhadesettnågot merutanatt vara medveten om det. Honskullefråga Svea närdevar ensamma.

Förövaren

Jagville ju bara stoppa inkräktaren. Trodde aldrig att någotsådanthär skulle ske. Jagvet vadhan skulle göra nere ikällaren. Menhan är ju inte någonhyresgäst ochhar ingetdär atthämta.Jag ropade åt honom attstanna.Precisnär jagskulle gå ut ur källaren dök hanupp ochknuffademig bryskt åt sidan. Åh,detta är så hemskt.Hur kundejag kommapåidénatt böja mig efterden hårdagrepenoch slåhonom ihuvudet med den. Jaghar alltid varitenlugnoch sansad typ. Och nu verkardet somomjag hardödat honom.

Detärliteoroväckande attOlofsåg miggåner ikällaren. Tänk om hanmisstänkermig?Dåmåste jagju tystahonom också, hurnudetta skagåtill?

Devina

Devina vissteatt Olof varomtyckt blandlägenhetsinnehavarna. Dessutomvar hanhennesstora hemliga kärlek.Dehadeträffatsredan förmånga år sedan och nu hoppadeshon attkärlekenskullebörja blomstra. Hanhadetidigarearbetat somchefpåett stortmedicinföretag ochvarit oerhörtpopulär.Oloflaarmen om Devina ochviskade:

Skavigåintillmig?

Devina vändepåhuvudet ochsåg glimteni hans ögon. Detvar nogintemånga äldresom hade ettsåvänskapligt förhållande, tänkte hon. Honnickade ochdeförsvann in ihanslägenhet. NärDevina stängdedörren såghon hurflera personer tittade efterdem.

Henrietta

Ettantal hyresgästersattkvari vinterträdgården och de fortsatte diskussionen somfrämströrde sigom vapnet sommördarenhadeanvänt? Varför hade mordetskett?Kände mördaren denomkomna mannen? Vissa gamlingarhademyror ibyxorna ochbytte plats medvarandrasamtidigt somallababbladei mun. Frågan varomnågon hördevad de andrasa. Hörapparaternaverkade gå på tomgång.

En dörr forupp inärhetenoch ut rusade Henriettas lillaljusbruna hund.I fasornahadehon en annanhane,troligen på besökhos Henrietta.

Tom, en av grannarna, restesig ochlockade hundarna motden öppnadedörrendär Henriettakom springande.

Förlåt,det varmin gästshundsom hoppade uppoch öppnadedörren. Jagvet attdeintefår vara ivinterträdgården.Seså, ropade honmot hundarna,inmed er.Tack, sa honoch vändesig till Tom. Gulligtavdig atthjälpamig!

Jagömmarför djuren,ska du veta, svaradeTom. Närjag varbarnfanns därenpojke sommisshandlade hundar.Han varintekloki huvudet. En gång komjag på honommed atthabunditihopbakbenenpåen jyckemed ståltråd.Hundenkvedsom ettspädbarn.

Åh fy!Hur kannågon vara elak motdjur, sa Henrietta ochryste till.

Ja dengrabbenhadeinteallaknivarnai lådan, som minmor brukadesäga. En gång misshandlade hanen katt. Jagkommerihåghur jagstoddär ochstirrade, försökte blinka bort tårarna. Händerna knöt jagi fick-

an,annarshadejag smälttill dendjäveln.Usch, avslutadeTom medenrysning ochgicktillbakatill fikagruppen.

Devina

Olof, en okändpersonhar ringtpåmobilen menjag hann inte svara.Dåskickadenågon etthotfullt sms från samma nummer. Vadtyckerduatt jagska göra?

Vadstoddet isms:et, frågadeOlof.

Detstod ”Blandadig inte idetta.Hålldig på avstånd.” Jagfattaringenting,gällerdet mordet,eller …?

Glömdet så längemen berätta förpoliserna Persson ochSvenssonomhotet.Har du kollatvia webbsidan Hitta.se vem detärifrån?

Ja,men detverkarvarafrånenkontantkortstelefon. Detfinns ingenregistrerad person.

Låtpoliserna kollavilken mast detkom ifrån, så kan du se om detäri närheten.

Devina nickadeoch avslutade:

Nu släppervidetta.Ska jagtaframenflaskavin till middagen,tyckerdu?

Olofnickade gillande ochenstund senare spredsig en ljuvlig doft ilägenheten.

Solenstråladeingenom fönstretspersienneroch förgylldeväggenbakom soffgruppen. Ettavslappnat leende sprack uppi Devinasansikte.Hon sänkte axlarna märkbart ochsuckade.

Vadler du åt,frågade Olof ochklappadehenne på handen.

Jagkom atttänka på historiensom Henrietta berättade igår,omsin svärmor. Henriettaoch jag skrattade så tårarnarannvid fikat, sa Devina ochklev bort till soffandär honsatte sig.

Aha, vardet en historia ni flinadeåt. Berätta!

Förnågra år sedan hade Henriettas svärmorstigitpå bussen.Det vartill påsken.Gapskrattenhos passagerarnaavlöste varandra.Hon skulle på påskfest på jobbetoch varutklädd till en enormgul kyckling. Det varmodigtavtantenatt åkakommunalt.Jag hade tagitentaxiomjag varutklädd på detviset.Hon bjöd verkligen på underhållningpåhög nivå.Jag höll med Henrietta,hadealdrigvågat trotsmogen ålder.

MinnetfickbådeDevinaoch Olof attskratta hjärtligt.

Ja tänk vilken modigkvinna honvar,denna Elvira.

Devina nickade.

Ochett långtliv fick hondessutom. Honblevnästan 102 år gammal. Nu rusarjag in till migoch fixar lunch. Vadsägsomnybakade, varmafrallor? Kommer du,frågade Devina ochgav Olofenklapp på kinden. Hannickade.

Fortfarandeskrattanderäknade Devina kaffemåtten somhon öste ibryggarensmelittafilter.När ugnenvar varm satte honinCoopsgodafrallor.Såsnart de var bakade,breddehon demmed margarin ochost,satte allt på en bricka ochgickuti vinterträdgården och satte sigpåden lilla uteplatsen invidhenneslägenhet.

Varsågod,ropadehon till Olofsom komspringande tvärsövervinterträdgårdenefter atthan hastigthade hoppati rentvättade jeansoch dragit en t-shirtöver huvudet.

Solenkastade sitt skimmerner genomglastaket.Devina njöt av blomsterpraktenomkring henne. Närhon tittade sigomkring såghon Ingrid kommautfrån högsta våningen.Ingridstannadeoch vinkade. Devina gjorde en gest till henneoch Ingrid förstodatt honvar välkommenborttill henne.

Sätt dig, bjöd Devina,och berätta merommordetför oss. Harpoliserna kommitunderfund medvem offret är ochhar någonsettnågot mystiskt?

Nej, svaradeIngridnär honslogsig neri en stol som Olofhadehämtatfrångemensamhetsgruppen.

Oloftittade från denene till denandre mensainget.

Detärsåmystiskt. Jaghar funderat över vemdet kanvaramen personen är okändför mig. Hardusett honomtidigare, frågadeDevina ochtog en slurkav kaffet.

Nejaldrig. Menhan måstehanågon bekant eller släkting här. Hurskulle hanannarshakommitin?

Devina restesig hastigtupp.

Vänta, sa honoch togbrickan ihandennär hon vändesig motdörren. Vill du ocksåhaenkoppkaffe?

Nejtack. Jagklararmig,svarade Ingrid medett hastigt leende.

Okej,jag skabarafylla på minkopp. Vill du ha mer, fortsatte honvändmot Olof.

Ett liv slocknar ikällaringångeni den idylliska Bovieran, ettboende där grönskanfrodasåret runt under glastaket, och där gemenskapen mellan de boende är lika varm som luften i

Devina, tidigare profilerare hos polisen och numerapensionär, dras in idramat när en utomstående person hittasdöd. Snart inser hon att idyllenrymmermer än trivsamma fikastunder och välskötta växter.Under den blomstrande ytanmed palmer spirar hemligheter som hotar attkrossa den varma tilliten

mellan grannarna. samman med nyaintriger.

När Devina, tillsammans med polisteamet, börjar nystai händelsen vävs gamla historier Kärleken blommaroväntat för några av de 55vinterträdgården.

plussare som bor idetta förgyllda komplex.