HEMLIGHETERNAS KLIPPA
PE TE RG US TA FSS ON
Hemligheternas klippa
Hemligheternas klippa
Första året
©Peter Gustafsson 2025
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-823-1
MÅNDAG 12 MAJ
Åke kommer in iklassrummet med denbrunaportföljen under armen. Allai klassenmärkerdirektatt någotärfel.Hansögonärröda ochblickenärstirrig. Några knappar iden militärgrönaskjortan är inteknäppta, och på ena byxbenet syns en smutsfläck av modell större. Han lägger slarvigt sin portfölj på katedern och blickar ut över klassrummet. 24 elever på 16 år som han undervisat isamhällskunskap isnart ett år.Han har alltid kört den hårda stilen där disciplin och rädsla varit viktigare än lustfyllt lärande och ömsesidig respekt. När Åke har lektion är det alltid knäpptyst iklassrummet. Ingen vill få Åkes uppmärksamhetriktad mot sig. De elever som har behov av kontakt sertillatt få det av andra lärare istället. Sannolikhetenatt få beröm eller uppmuntran av Åke är lika stor som attSan Marinovinner Eurovision Song Contest. Den hårda stilen harhan med sig från sin tidsom militär.Vid en snabb anblick kan han fortfarande se ganskavältränadut, men under skjortan putar en mage som avslöjar att Åke inte prioriterar konditionsträning itillräckligt hög grad. ”Jaha”, säger Åke när han tittar på eleverna. Han granskar dem en efter en, som han alltid gör,och alltid någon sekund extrapådeeleverna med utländsk bakgrund. Han har aldrig sagt något rent konkret,men dessa elever kan tydligt känna hans ogillande på något sätt. Hans iskalla blick har många gånger fått dem att uppleva det som att de krympt en decimeter där de står vid sina bänkar och väntar på att få sätta sig ner.Några elever påståratt Åkeärsverigedemokrat, mendet är det egentligeningen som säkert vet.Gränsen mellan verklighet och fantasi är aningen luddig hos elever idetidiga tonåren. Jesper står vidsin platslångt baki klassrummet, iden mellerstaraden av bänkar. Han håller händerna på stolsryggen och försöker sträcka på sig,trots att han är en av de längre iklassen.Engång skällde Åke på honom och sade att hanaldrig skulle blivit accepteradi arménmed en sådan dålig kroppshållning. Atthan såg ut som en skamsen tiggare som nerböjd ber om pengar eller mat.Sedan dess sträcker han alltid ut sig isin fulla längd ochdrar axlarna litebakåt så att hans bröst blir mer framträdande under t-shirten.
”Varsågoda och sitt” säger Åke. Eleverna drarutsina stolar och sätter sig ner, fortfarande utan att börjaprata.
”Jaha, vad ska det bli av er?” fortsätterÅke. ”Vad ska det bli av er?” Jesper hör att Åke sluddrar lite lätt på rösten.Han tittar snabbt snett åt sidan och får ögonkontakt med sin bänkkamrat Sofia, och ser direkt att hon tänker samma sak. Är Åke full? Vilken skandal det skullevara om en lärarekommer full till sinlektion. Den läraren skulle få sparken direkt. Jesper vet attmånga elever i klassen gladeligen skulletachansen att få bort Åke, och ingenting skulle vara lättare än det om Åke kom full till skolan.
”Jag har undervisat er isnartett år.Tillvilkennytta?” Åkeskakar på huvudet och upprepar ”till vilken nytta?” Han börjar saktagåden ena gången mellan bänkraderna neråt iklassrummet.Han tittar med bister min på alla de elever han passerar.När han passerar Jespersbänkrad kan Jesper känna en svag men tydlig doft av alkoholoch något annat. Helt klart är attÅke inteäri skickför attvara iskolan idag. Åke stannar upp längst bak iklassrummet,bakom alla elever.Ingen vågar vända sig om.
”Det finns gott om potentiella självmordsbombareiden här klassen.”Om detvarit tyst iklassrummet innan, så har tystnaden nu blivit total. Ingen andas enslängre. Man skullekunnahöra elevernas hjärtslag, men kanske har även de slutat slå efter Åkes kommentar.
”Varför ska jag undervisa er om ni ändå tänker förstöra eraoch andras liv inom några år?” Han går sakta tillbakai denandra gången mellanbänkraderna ochvänder sig sedan om och tittar specifikt iögonen på Amiroch Karim,två av de elever iklassen somhar utländsk härkomst.Att de botti Sverige ihela sina liv,pratar flytande svenska och är bland de ambitiösaste eleverna iklassen verkar inte spela någon roll. Antagligen tycker Åkeatt det räcker med att de ser annorlundaut, att det är skäl nog att misstänkadem för så hemska saker. Eller så tror han inte alls att de kommer att bli terrorister. Kanske vill han bara trycka ner dem inför klassen, för att han själv ogillar dem så mycket?Åke drar vänsterhanden genom sitt korta snaggade ljusa hår.Det hår som han förmodligen trimmarengång iveckan för att det ska vara exakt så kort som det alltid är.Han går fram ytterligare någon bänkrad, stannar till vid Elias som började iklassen för bara en vecka sedan. Åke granskar honom ordentligt.Enblond kille med blå ögon, bärandes ett diskret litet öronsmycke iena örat, och ett vitt
bländandeleende,som han dockaldrig visat på Åkes lektioner.Åke plutar med munnen och gör ett pussljud till Elias, och Jespertolkar det som atthan syftar på Elias öronsmycke, att det inte är något som killar borde ha. Inte killar som gillar tjejer ialla fall.Jesper tittar på Elias, men Eliasser oberörd ut. Åtminstone visar han inget utåt. Åke går sakta tillbaka och ställer sig vid katedern.
”Ni är en samling lata medelmåttorsom tror attlivet kommerserverat på ett silverfat. Hurska det gå för Sverigeomalla är somni? Slå upp sidan 34 i boken ochläs! Nu!”
Jesper sitter med Sofia imatsalen. Hanhar som vanligt blå blektajeans på sig samt en t-shirt, för dagen vit. De har haft både samhällskunskap, matte och engelskapåförmiddagen. Dagens lunch är ingenhöjdare. Sofia petar litemed gaffeln imaten, skakar sedan pådet mörkbruna håret. Som alltid klagarhon på att ”till och med brottslingar ifängelse får bättre mat än ungdomarna, Sveriges framtid”. Det är någotsom hennes pappahar läst någonstans. Sofia brukarofta ha pengar på sitt bankkort för att gå till gatuköket bara ett stenkast från skolan och äta lunch några dagar iveckan, mendenna dag verkarhennes mammainte ha swishat några pengar.Jesper brukarfölja med ibland, men oftastäter han i matsalen. Hans föräldrar har ingen lust att betala lunchen varje dag och själv har han inte råd mer än någon gång då och då. Jespers föräldrar anser att kosten blir mer varierad iskolmatsalen, än om Jesperäter igatuköket varje dag. Han är inte så kräsen med maten, men om det är något han verkligen intevill äta så följer han med Sofia och några andra elever till gatuköket. Bättre attäta hamburgare än ettpar morotsbiffar iskolmatsalen. FörutomSofia sitter även Vera och Matilda vid deras bord.Alla tre är bra kompisar med Jesper sedan länge.Jesper har både kill- och tjejkompisar,men den här tjejtrion trivs han allra bäst med. Han känner sig uppskattad och ett skrattligger alltid näratill hands när de umgås. Sofia har han känt ända sedan barnsben, medan Vera och Matilda dök upp ihans liv när de började isammaklass på gymnasiet.Två bord längre bort sitter Elias ensam och äter.Det är ett av få tillfällen som Jesper sett honom ensam.Elias har redan hunnit få flerakompisar iklassen.Endel av killarnaflockas kring honom,förmodligen för att hanhar utseendetmed sig och utstrålar en naturlig säkerhet utan attför den skull verka märkvärdig. Jesper skulle vilja gå och sätta sig hos honom, mennusitter han ju med tjejerna så
det går inte. Att fråga Elias om han vill komma ochsitta hos dem faller honom aldrig in och runt bordet är det ändå fullt. Jesper känner en nyfikenhet att lära känna Elias bättre. Sedan Elias börjadei klassen har han iprincip bara hälsat på honom. Jesper är inte densom iförstahandtar kontaktmed nyamänniskor, utan att för den skull vara blyg. Han tycker bara det är litesvårtoch jobbigt.
Hur han och Sofia började umgås minns han interiktigt,men att han lärde känna Vera och Matilda så lätt har han enbart Sofia att tacka för. Hon är helt ohämmad ochkan gå fram och prata medvem som helst om vad som helst, och ibland kan Jesper åka snålskjuts på det.
”Är vi klara iden här fängelsehålan?” frågar Sofia och rättar ogenerat till bh:n innanför tröjan. Det lilla gänget tar sina brickor och lämnar bordet. När
Jesper passerar Elias får han en nick och ett litet leende från honom. Japp,han måste absolut börja prata lite med Elias. Imorgon.
TISDAG 13 MAJ
Rektor Karin står längst fram iklassrummetoch gnider sina händer.Hon har precis berättat för klassen att Åke är tagen ur tjänstmed omedelbar verkan, vilket följtsavett rejält jubeloch applåderande iklassrummet. ”Grabbarna grus” iklassen, somofta kommenterar under lektioner,förutom Åkes lektioner då,hade jublat allra mest, medan Karin försökt få eleverna att dämpa sig. Hon informerade att ett brev ibåde pappersformoch mejl kommeratt gå ut till samtliga vårdnadshavare samma dag. Som väntat hade det integått många minuter efter samhällskunskapslektionens slut dagen innan, förrän flera elever iklassen hade ringt sina föräldrar och berättat vadsom hänt på lektionen. Det hade tydligen varit stormigt, då flera föräldrar dykt upp på skolan. En pappa hadetill ochmed kommit till skolan för att ”spöa skiten” ur Åke. Dettaberättade så klart inte Karin, men ryktethade spriditssom en löpeld på skolan. Tydligen hade rektorn och en lärare kommit ochhämtat Åkemitt under hans andra lektion dagen innan.Därefterhade han blivit hemskickad. Varför han hade kommit alkoholpåverkad till skolan var detingen som visste,men att han sagt det han gjort var många inte överraskadeöver.Kanske inteheller rektor Karin, även om hon så här iefterhand så klart aldrig skulle kunna erkänna det, då hon själv inte gjort något åt saken tidigare.
”Vikommer nu skyndsamtatt försöka hitta en ny lärarei samhällskunskap, men det är inte alltid helt lätt att hitta en behörig så här mitti terminen” säger Karin. ”Framtill dess kommer vi att behöva plocka in en vikarie.”
”Kan vi få en ungoch snygg kille, med stora muskler,tack?” ropar Sofia från sin plats samtidigt som hon mumlar”och fetkuk” precissålagom högt att bara Jesper hör det. Karin ler lite ansträngt och påpekar attdet viktigaste nu är att klassen får ett lugnt och tryggt klassrum.Med de orden lämnar hon klassrummet isina röda högklackade klapprande skor.
Amir springer på den smalagrusvägen längs med vattnet. Tröjan är genomvåt av svettoch klibbarmot ryggen ochbröstet. Det är en varm kväll föratt vara i
maj månad, och himlen lyser iorangea färger.Det går fort idag och han tarvarje backe inågra rejäla kliv.Han är duktig på att springa, men så tränar han mycket också. Det är inte så att hanhar någotspeciellt målmed sinlöpning. Han är inte med inågon löparklubb och har inga planer på att tävla. FörAmir handlar detom andra saker,framföralltenfrihetskänsla. När hantränar fårhan lugn och ro,tid till egna tankar och reflektioner.Ett slags terapi, där han bearbetar sina känslor. Det harvarit dagardåhan käntsig ledsen eller rådvill, men där träningen fått honompåbättre tankar.Amir tycker om att vara själv,och han känner sigstark ochhandlingskraftignär hantränar.Dagen innanhade han tagit sigtill gymmet. Han hade varit så argoch frustrerad att detkokade ihela kroppen på honom. Åke hade inför helaklassen kallat honomoch några andra försjälvmordsbombare. Självmordsbombare! Amirkan inte förstå det, och han kan inteacceptera dennaorättvisa. Han är svarthårig med bruna ögon, harenliten, litenaning mörkaregulbrun hudfärg än de andra eleverna. Att han ser liteannorlunda ut, gördet honom till en dålig människa attsener på, attföraktaoch varna andra människor för? Amir hade stått vid boxningssäcken och slagit nästan oavbrutet i30minuter.Ena stunden hadehan settÅke framför sig, inästastund sinpappa. Han hade inte tänkt att berätta någotför sin pappa, men detgjordenågonannan. Naturligtvis hade hans pappa blivit fullkomligt tokig och åkt till skolan föratt nita Åke. Amir vet att sådananyheter sprids snabbt iskolan, och det hade gjort honomänmer förbannad. Inte nog med att han blivit förödmjukad av Åke. Han skulle dessutom behöva skämmas över sin pappasbeteende också. Amirkommer ut på den sista rakan och ökar farten någotdesista hundrameterna. Efter en blick på klockan kanhan konstateraatt det blev en bra tidpåmilen idag. Han går sakta upp till utegymmet där trästockarna lyser ikvällsskenet.Ingen människa syns till, vilket passar Amirutmärkt.Han kör ettantal övningar irask takt innan han avslutar med armhävningar igräset. Tröttlägger han sigpårygg och blundar.Gräset är fuktigt och svalt, men hans kropp är varm. Amirför sinena handöver den andra armen.Han fingrar på de spända, svullna musklerna, gillar känslan av attröra den svettiga huden, menäven känslan av attbli rörd.Ibland fantiserarhan att det är någon annan som tar på honom. Det finns en längtan i hanskropp efter någotmer.Enkvinna med hund närmar sig, och Amirreser sig upp ochgår långsamt hemåt.
HEMLIGHETERNAS KLIPPA
Jesper, Sofia ochAmirgår första året på gymnasiet. Närenny kille börjar ideras klass blir Jesper snabbt förälskad.Han vill lärakännaden nyakillenmer,men hur sökerman kontakt utan att någon fattar misstankar,och hur märkerman om denandre ocksåärintresserad?
Amir går ochbär påsamma hemlighet,men han sökerkontakt via en dejtingapp.Han plågas av rädslan för att hans föräldrar med sin stränga tro ska fåreda på atthan gillar killar,och han är helt inställd på attdömed sin hemlighet.Hur stor risk är han beredd att ta för att fåmöta kärleken,och går denverkligenatt hitta via internet?
Sofia åsin sida fallerpladask för en vikarie på skolan.Hur ska hon göra för att fåhans uppmärksamhet, ochvad är detegentligen som pågår mellan honom ochden nyakilleni klassen?
I”Hemligheternas klippa” får läsaren följa treungdomar under någramyckethändelserika ochkänslosamma veckor.Här kombinerashumor ochvärme med demånga tankar, frågor och rädslor som en ung osäkertonåring kanhaisitt sökande efter kärlekoch identitet.
