Honföddespå Undantaget
Barbro Vesterlund
Honföddes på Undantaget
Barbro Vesterlund
ISBN:978-91-8097-757-9
©Barbro Vesterlund2025
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg 1, 114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
HonföddespåUndantaget1:1
Dethär är berättelsenommin farfarsmor,Brita MargaretaHolmgren,född1861 ipåtorpetUndantaget1:1 iGårdnäs,Sånga socken vidÅngermanälven iÅngermanland.
Jaghadehörtmin pappa berättaom henne. Om hurhon styrde och ställdeävenövermin farfarsfamiljsom bodde tvärsövervägen.Två fastighetersom låg, ochävenidagligger, på varsin höjd iena änden av byn. Mellanhusen fannsdet godinsyn till respektive gårdsplan.
Jagväxte sedanupp imin farfarshus
Minpappa Tryggvehadeingagodaminnenavsin farmor.”Hon varenjävla kärring”, sa han. Ibland hade hongjort försök att uppfostra honom. Hanvar yngstavåttasyskonoch komatt bliden ende sonen. Farmodernkom på dagligabesök ochenfasterberättadeatt de brukadetolka hennes humörutifrån hur honknutitsin sjalett,underhakan elleri nacken.
Jagvar längenyfikenpådenna kvinna,vad vardet somgjort henne så speciell? Hennes make hade tydligen flyttat ut ur boningshuset ochlevti bagarstuganfleraåri slutet av sinlevnad. De hade levt separerade ifleraår, menvar inte skilda.
Närjag gick en grundkurs isläktforskningsökte jagenledtråd om vadsom format Margareta. Varhon enda dotterni en syskonskara medmånga bröder?Hadedet härdat henneoch lärt henneatt ta för sigoch ta plats?
Till minförvåning fann jagatt honvar ensambarn. Dotter till en torpare ochmed en sjukligmor.Kanskehadehon varitväldigt värdefull försinaföräldrar ochfått allt ljus på sig. En torparekunde knappast ge sitt barn ett överflöd, menhon måsteändåhahaften
ekonomiskt bättre uppväxtänjämnåriga ifamiljermed åttatilltio barn,som varvanligt på denhär tiden.
Isläktensberättelse om farfarsmor Margaretafanns en speciell historia.Det berättades att honefter sitt giftermål tagithästoch vagn, ochåkt ungefärfyramil till sinfödelseby ochhämtathösom honansågtillhörde henne.Mer än så visste inte mina föräldrareller fastrar.
Detfanns ocksåenoklarhetkring varför minfarfarföttsi Härnösand.Med tidenförstod jagatt hanföttspåLänsfängelset iHärnösand,där Margaretaavtjänatstraff förbland annatstöld av hö
Menså2018 händenågot ytterst märkligt.Jag besökteenlokal loppmarknadtillsammans med minman ochvistrosaderuntoch letade fynd.Min mansåg en dokumentbyrådär mangärna fickdra ut lådornaoch tittapåinnehållet. Vilket hangjordeoch ienlådahittade hanett brev adresserat till Margareta, ochhan förstodatt detvar intressant förmig.I lådanfanns även en delandra handlingar som ocksåhärrördefrånMargareta
Detvisadesig att personal på loppmarknadenhadebefunnitsig på en återvinningsstationoch träffat på ett parsom skulle slänga saker ochmöbler, som de blev nyfikna på.Deblevdåerbjudnaatt följa medparet hemför dehadefler sakersom de ocksåtänkteslänga.
Blanddet tillvaratagnafanns dessa handlingar ochloppispersonalen hade förmågan att uppskattaoch förstå värdet.Alltblevordentligt instoppati plastfickor,prissattaoch nerlagda idokumentbyrån och jagbetaladeglatt förmitt fynd.
Fleramånader senare återvändejag ochmin mantillloppisen. Dokumentbyrånfanns kvar ochdet kändes inte så rimligtatt drautlådanigen. Vi hade noggrant sökt igenom denförstagången. Men förvånande noglåg därfler handlingar ochbrev.
Undrande togvikontakt medpersonalenoch från ett förråd
hämtades en blommigpapplådasom vi ficksökaigenom. Vi kunde sorterautalltviville ta rätt på.Där fanns mångafler brev ochjag kundefåvetamycketmer om Margareta. Jaghadefunnitenskatt!
Sedanbörjade minkartläggningavMargaretasliv.PåRiksarkivets digitala arkivsökte jagrätt på de personer somskrivit breven jaghittatoch på de somlånat pengar till Margaretas fareller make.I flera fall skulle dessa personersliv vara värdaegnaberättelser.
På platspåRiksarkivet iHärnösand fann jaguppgifter om Margaretasrättegång, straff ochtid ifängelset ochgenom att söka faktai litteratur samt besöka Fängelsemuseet iGävle fickjag ytterligare kunskapomfängelselivet iSverige islutetav1800-talet. Margareta varföddsamma år,1861, som Länsfängelseti Härnösandinvigdes. Jaghar sedantolkatoch fantiserat ochbyggt berättelsenomMargareta ochmänniskor ihennesnärhet. Istort sett alla personer nämnda vidnamnhar funnits.Förutom derasoch Margaretas ordi brev,har jaghittat på vaddetänkte, kände, sa ochgjorde.
Margaretakom senare att kallasig Margreta ochjag harvaltatt användadet namnet.
Barbro Vesterlund
Margretasberättelse
Moderlös
Dethadevarit en mörkoch förfärlig veckafastsolen lystenästan dygnet runt.Eller dethadevarit ett förfärligt år.Mamma plågades ochriste av sina smärtor. Somligadagar toghon sigstapplande upp ur bädden, menmesta tidenvar hon fjättraddäri, plågad av sina magsmärtor.
Jaghadeskött hushålletför detmäktade honintemed.Det var mycket att skötaomoch jagmåste även biståpappa med kreaturen, medmjölkning ochutfodring.Det vararbetealladagar.Gåtillen dans på en lördag vardet knappt möjligtatt tänkapå.
Detvar länge, mångaår, som jagmåste hjälpa till hemma. Iallamina dagarhademamma behövthjälp.Baranågot år efteratt jagföddes hade hennes smärtorbörjatoch någotsyskonfick jagaldrig. Så snart jagkunde fickjag börjamed de enklasysslorna.Kasta soporpåkasa islänten däralltskräp låg, hämtaved itrillan,plockapotatis,bära mattill pappa närhan arbetade på åkernunder långadagar.Jag kundedet mestaavsysslorna ochklarade ocksådet mesta.Ändåfick jagsällannågot berömavmamma.Hon hade istället ofta någotatt klagapå.
Pappa berömdemig ibland.Tyckteatt jagvar så duktig ochnär hanhadenågot ärende till stan köptehan ofta en litenpresent till migsom uppskattning.Ensjalmed frans, handskar,enliten askav glas medsilvrigtlock. Närjag fyllde 15 år fickjag örhängen.Jag blev så glad.
Att gå iskola varinteatt tänkapå. Andrabarngickivägdedagar det varskola,men jagbehövdeshemma. Jaghadegärna följtdem.
Prästenkom hitoch talade medpappa ochmamma,men de förklarade förhonom att det inte gick försig.Det skulle blisvårt förpappa att skötasitt om jaginteskullekunna hjälpa mamma. Honvar ibland så svag att honinteorkadesköta matoch tvätt ochkorna ochallt sombehövde göras. Utan minhjälp skulle de ståsig slätt.Prästen fickvända tillbaka medlöfte om att mamma skulle lära mig att läsa ochskrivaoch att räkna. Jagmåste ju kunnakatekesen.
Mamma hade inte gått så mycket iskolanmen honhadehaftläshuvudoch varlättlärd.Dedagar honvar starkare ochuppe så satt vi emellanåtvid bordet ochtränade.Jag hade ocksåhaftlätt föratt lära mig, mitt huvudhar jagmed mig. Mamma hade dåligt tålamodmed migibland. Jagtyckteinteomatt sittastill någralånga stunder. Men jaglärde migbra ochfick berömavprästen ochjag kundekonfirmera mig.
Ibland fickjag gå över till Anna ochKarin ochlekaenstund,tills mammaropademig tillbaka.Det varintealltiddevillehamitt sällskap.När vi lektefamiljville jagintealltidlåtsasvarabarnetoch ligganerbäddadi höet ochvarasnäll flicka. Närjag ocksåvillevara mammablevdesuraoch tyckte att jagskullegåhem igen
På somrarna gick vi ibland ända ner till älvenpåkvällarna ochdå varderas storebrorErikockså med. Jagtrivdes medhonom.Han var inte så pjoskigomjag plaskade ochskvättevatten.Han skrattadeoch skvättetillbaka. Annatvar detmed flickorna,devågadesig knappt ut ivattnet.
Mammablevalltsämre underförra sommaren.Frånseptember blev honmestliggandeoch jagsköttehenne.Doktorn sa att detfanns ingetatt göra.Kräftan grävde runt ihenne.Maten rann fördet mesta rakt igenom henne.Det blev mycket tvätt ochden fickjag ta hand om iGrönvallsbäcken.Med rödfrusnahändersköljde jaglakan och
filtarsålänge denvar öppenpåhösten. Vi kundeintevänta ända till vårensom vanligt. Det måstelösasig på någotsätt.MosterLenakom ibland över till ossoch toghandomhushållet,tackoch lov. Då kundejag få gå ochroa mignär vårenbörjade värmaupp fiolerna igen.Dådansade vi på logarnaoch fröjdade oss.
Densista veckan kundeviintetalamed mammamer.Hon dåsade ochjämrade sig. Vi fickintei hennenågon vällinglängreoch vatten fickvidroppa imed sked.Pappa vartystoch sorgsen, hanvillenog att hennes plågor skulle ta slut,fastsåfick manväl inte tänka. Prästenhadekommitöverälven medfärjanfleragångersen imaj,men dethjälpte inte mycket.Hennesondakunde haninterådabot på.
Hanhademed sigvatten från källan ikyrkannågra gånger men det blev ingenskillnadför mamma. Detondasatt kvar.
Till sist förstodviatt detsnart varslutför mammaoch moster Lena komtilloss igen.Hon villevaramed sinsysterden sistatiden.Vituradesomatt sittavid bädden. En våthanddukpåmammaspannan kanske lindrade lite.Framåtfem på morgonen blev andningensålätt att denknappt märktes. Sedandroghon tredjupa rosslandeandetag, andadesenliten stundtill, ochsedan komdet ingetmer.Hennes plågor togsluttillsist.
Moderlös redan, tänkte jag, baraarton år.Det blir jagsom fårtaallt fruntimmersgöranu.
Därute vardet alldeles ljusti dennamidsommartid. Vi hördefåglarnasivrigakvitter utifrån. De hade fulltupp denårstiden, men inne i kammaren vardet stilla,såstilla. Pappa drog en djup suck,sedan restehan sigoch gick ut iladugården. Hanmåste ta hand om korna. Resten fickkomma sedan.
Honföddespå Undantaget
Vemvar hon, minfarfars morMargreta? ”Hon varenjävla kärring”, sa minpappa om sin farmor.Det sasatt honstyrdeoch ställde, bestämde över barn ochbarnbarn.
På en loppisstodendokumentbyrå. ”Dra gärna ut en låda ochtitta”stoddet på lappenovanpå ochdärigömde sigenskatt. Brev,kvittenser, lånehandlingar, dokument somtillhört Margreta.
Jagundrade vadsom format denna starka kvinna, hon somvar torpardotteroch ensambarn. Med hjälp av fynden på loppis, släktforskning och arkivsök,samtmin fantasiger jagordet till Margreta ochhon fårberätta om sitt liv ochom hurhon hamnadepålänsfängelset iHärnösand sominvigdes1861, sammaårsom honföddes
