Detvar oväntat
Detvar oväntat
Anna Wiking
Tidigare böckerutgivna av Anna Wiking:
Pannkaksfolket (2013)
Vänskapoch kärlek iDrakås(2024)
Lunden,tills dödenskiljeross åt (2025)
Tronarvingen (2025)
Chokladför denkräsne(2025)
Melinda ochMitra (2025)
Till Svaneholms gård (2025)
Detvar oväntat
©2025Anna Wiking
Omslag ochsättning: CarolineAhlberg
Första upplagan
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-019-8
Kapitel1
”Hej.Jag är dingranne.Snälla, kanduhjälpamig?”
Daniel tittade på kvinnan utanfördörren. Han hade sett henne vidett partillfällennär hon gick in ellerkom ut från lägenheten bredvid, mendehade aldrig haft ögonkontaktellerhälsat. Nu stod hon utanföroch hoppade liteotåligt.
”Snälla”, komdet bedjande igen.
”Påvilket sätt kanjag vara till hjälp?”frågade hannågot avmätt ochmed höjda ögonbryn.Han ville verkligen inte blistörd så härpålördagseftermiddagen.
”Jo, detärsåhär …” Honpausade ochtittade skyggt åt båda håll itrapphusetinnanhon fortsatte: ”Kan jagfåkomma innanför dörren?Det är pinsamtatt berätta om minsituation härute.”
Motvilligtöppnade Daniel dörren tillräckligt mycket föratt hon skulle kunnaslinka in.Han såg atthon varnervöspåsättet hon betsig iläppen.
”Utmed det!”sahan ochbackade undanett parsteg.”Vadkan jaghjälpadig med?”
”Ja. Jo.Jag harsett digett pargånger, ochdu harunder detsenaste halvåret aldrig haft sällskap
av en flicka,såjag tänkte attdutroligtvis inte är gift ellerså.”Hon tystnadeoch dunkadeknytnävarna motpannbenet. ”Usch. Dethär kommeruthelt
felpånågot sätt”,mumlade hon ochfortsatte nu medatt gnugga sigi ansiktet. Så toghon ny sats.
”Okej. Så härär det. Mina föräldrarhar gett sig katten på attfixa en pojkvän åt mig. Medjämna mellanrum är jagtvungen attkomma hempåmiddag.
Viddetillfällenahar de bjudit in olikasläktingar, vänner, grannar, bekantas bekanta…”Här pausade hon medenfundersam mininnanhon fortsatte:
”Hur somhelsthar de alltid medsig en egen son eller sonentill en vänellersläkting… ellervilken singelkille somhelst.”
Daniel backadeytterligareett steg.
”Vill du hellreatt de skabjuda hemsingeltjejer?”frågade hanförvånat.
”Neej!Det är inte så jagmenar.” Hontittade på honom medrynkadpanna.”Menjag är så himla tröttpådessa försök attfåihop migmed någon.
Dethelaärsågränslöst pinsamtoch patetiskt.” Hon tystnade ochtänkteefter ett parsekunder.
”Inteför attjag är bättre,men seriöst. Antingen
är de ditkommenderadeavsin familj, motsin vilja.
Somjag.” Hon himlademed ögonen. ”Eller så är de somsmå tiggande,svansviftande,kärlekstörstande hundvalpar.”
Hon röstill av obehag innanhon fortsatte:
”I kvällärdet dags igen ochsanningen attsäga –jag bryter hellre benetoch blir inlagd på sjukhus än gårpåentillsådan middag. Jagstårbarainte ut!” Hon börjadeåter tuggapåläppen.
Närhon tittade uppför attmötahansblick kundehan se atthon verkligen vardesperatoch de blanka ögonen varnadeför en kommande gråtattack.Gråtandekvinnor varnog detvärstaDaniel visste.
”Har du någotförslag eftersomduvill ha min hjälp?”undrade han.
”Jo, jagundraromjag kanfåtaenselfie på oss tvåsom jagkan skicka till mamma sombevis på att jagärupptagen ikväll?”
Hon tittadesåbedjandepåDanielatt haninte kundelåtabli attdra litepåmunnen. Efterenkort fundering, nickadehan.
”Okej, detvar ju inte så farligt”,sahan.”Men på ettvillkor.”
”Vadåför villkor?” undradehon avvaktande, menändånyfiket.
”Att vi tar… sägfem bilder,med minmobil också, somjag kanskickatill minmamma.Alltså femdejter.Hon vill nämligen,liksomdinaföräldrar, gärnahjälpamig attskaffaenflickvän ochjag är likalesssom du på dessa försök.”
Daniel såghur en häpnadsväckande förvandlingskedde medgrannen. Nu formligen strålade hon.
”Carolin”, sa hon ochsträckteframhanden. ”Vihar en deal!”
”Daniel”,svarade hanoch toghennesutsträckta hand.
Precisnär de gjorde detta,ringdeCarolinsmobil. Hon kollade displayen ochvisadeupp den. ”Mamma”stoddet. Frågande tittade Carolin på honom ochhan nickadeatt hon skulle svara.
”Hej.Det är Carro.”Högtalarenvar på,vilket denintehadebehövtvaraför denuppringande kvinnans röst vargenomträngande.
”Varförhar du inte svarat?Och jaghar ju sagt attjag inte vill attdusvarar Carro.Duärdöpt till Carolin.För övrigt är middagenombaranågra timmaroch jagförväntar migatt du dykerupp!
Jaghar …”
Däravbröts honavdotternsom ståttoch mimattill modernsharang. Carolin vinkadesnabbt till sigDanielsom genast varmed på noterna.Han la en armomhennesaxlar ochlutadehuvudet en aningmot henne,när honsatte på mobilens kamera.
”Mamma.Jag är somsagtupptageni kväll. Jag har svarat menduhar ignorerat det. Detta är
förresten Daniel.” Honriktade mobilenmer mot honom så attmodernskulle kunna se honom.Det blev knäpptysti luren.
”Mamma?Ärdukvar?”
”Förlåtdå. Jagska inte störamer”, svarademodern avmätt, uppenbarligen oförberedd på den uppkomna situationen.
”Okej. Ha en trevligmiddag. Vi hörsnästa vecka. Puss,puss.”Carolin stängdemobilenoch tittade en stundpåden svarta displayen innanhon insågatt Daniel fortfarandehöllarmen om hennes axlar.
”Dåtar vi min första selfie”,sahan ochöppnade sinmobilkameramed denledigahanden. ”Jag skaskickadenna till minmamma så behöverhon inte gå ochgrubblapånästa tillfälle förenblinddate.”
Efter atthan tagitenbild,vände hansig bort närhan ringde uppsin mamma föratt önska henne en trevlig helg,och skickade samtidigtivägbilden.
Medanhan pratade, togCarolin en snabbtitt runt dethon kundeseavlägenheten.Hon konstateradeatt hennesoch Danielslägenheter var identiska. Menhon tyckteatt hennesvar betydligt mer… välkomnande, varmare, mysigare.
Så vändehon sigåtermot Daniel.
”Så! Då varvåramammoravklarade.”Carolin
försökte hålla sigmen brastuti ett pärlande skratt, samtidigtsom hon skakadepåhuvudet åt eländet.
”Det gick ju bradet här”,log hon närhon samlat sig, nu på betydligtbättrehumör.”Tack! Jagmenar detverkligen.Tackför attduräddade migi kväll. Nu skajag inte störadig mer, menha en trevlig lördagskväll.”Hon gick motdörren, där hon vändesig om.
”Du. Vi hörsnär detärdagsför en ny bild. Okej?”
Daniel nickadeoch Carolin vinkadeliteinnan hon försvann ut,samma vägsom honkommit, ochstrax efter hörde Daniel hurhennesdörrslog igen.
Någradagar senare vardet Daniel somringdepå hos Carolin.Klockan varenbit över åtta på kvällen ochhan hoppadesatt hon inte redangåttoch lagt sig. Folk hade ju så olikavanor.Men Carolin komnästangenasttill dörren.
”Vem är det?”frågade hon avvaktande,utanatt öppna.
”Din granne”, svaradeDanielroat. Hanhade inte tänktpåatt mankanskeskulle kunna ta reda på vemsom ringde på innanman öppnade för vemsom helst.
NärCarolinsdörrgledupp,hajadeDanieltill.