ELISOPHIE ANDRÉE
av EliSophie Andrée
Till Pontus.
För att du hängt med mig och Angie från början.
Innehåll
Nu vet du förstås att jag är Angelica, och eftersom vi är vänner kallar du mig för Angie.
Du vet också att jag älskar att mörda. Man kan säga att jag lever för att döda.
Även om jag älskar att vara en seriemördare
så är det sjukt stressigt. Jag måste hålla det hemligt och polisen lägger sig i. Helt i onödan.
För jag dödar ju bara folk som förtjänar det.
Typ sådana som tränger sig. Eller äckel som min bästa vän Fannys pojkvän.
Fanny, min lillasyster och min mormor är de enda jag bryr mig om. Utöver mig själv. Och det är också stressande. Jag måste liksom ta hand om dem.
Så det är verkligen ett problem att det nu dykt upp en idiot som säger att hon kan bevisa att jag är en mördare. För om jag åker dit vet jag att min lillasyster blir skitledsen. Och så kan vi inte ha det.
1. Nu räcker det
Vissa saker är bara inte okej. Som att tvinga någon att dricka apelsinjuice precis efter att de borstat tänderna. Eller att typ, vara vegan och prata om det på varje fest.
Eller att mormor dog i häktet när hon satt anhållen för mord. Okej, hon var jättegammal och bodde redan på hem. Men ändå. Och det var typ mitt fel, eftersom mormor blev mordmisstänkt på grund av mina misstag! Det är verkligen inte okej. Nu tror liksom alla att mormor kanske var en seriemördare.
Nej, allt det där är inte okej. Men en sak som är ännu värre, som får allting annat att blekna … det är att tvinga mig att mörda någon. Alltså, missförstå mig inte nu. Jag älskar att mörda.
Älskar det! Men det ska vara sådana jag själv väljer.
Problemet är att Cleo, tjejen som jag köpte
droger av för att mörda Jesper, nu känner till min stora mördar-hemlighet. Cleo tycker nu att jag ska
lyda henne och mörda hennes störiga pojkvän.
Tror Cleo att jag är en liten hund, eller vad?
Typ en liten pomeranian som man kan sätta koppel på?
Nej! För jag är Angie. THE Angelica! En seriemördare, eh ja? Men jag är ingen hit-man, eller hit-woman. Jag är ingen lönnmördare som mördar åt andra! Faktiskt inte. Jag har en standard. Jag väljer själv vilka jag vill mörda!
För det ska kännas rätt.
Att mörda någon är inte bara något man gör för sakens skull. Det är en konst! Och jag är en konstnär.
Faktum är att jag är typ Helsingborgs version av Leonardo da Caprio, eller vad han nu hette som målade Mona Lisa.
Och ändå så sitter jag här. På mitt rum. I min säng med rosa fluffiga kuddar formade som hjärtan. Framför mig ligger en polaroidbild på en töntig kille som heter Gustav. Han har brunt lockigt hår och snälla ögon. Han ler på bilden. Ser söt ut.
Honom ska jag tydligen mörda. Som en äkta lönnmördare. Som att det här är något Assassin’s Creed-spel. Men det är inte ett spel! Det är min verklighet och jag gillar inte alls det här. Det känns som att hela min kropp brinner av ilska.
Med ett hårt grepp tar jag tag i polaroidbilden och knycklar ihop den.
Vem tror Cleo att hon är egentligen? Vad är det för beteende att dyka upp hemma hos mig?
Att knacka på min dörr och sedan hota mig till att döda hennes pojkvän? – Angie?
Min lillasyster Alva står i dörröppningen.
I famnen håller hon sitt marsvin som piper till när det ser mig. Kan djur chilla lite grann när de ser mig, eller? De behöver inte göra det så uppenbart att jag är ett rovdjur, liksom. Ta ett salladsblad och chilla, typ.
– Vill du hjälpa mig att städa Prebens bur? frågar Alva och ler mot mig.
Hon är världens sötaste, men jag känner mig så trött. Så irriterad.
– Kan du inte städa buren själv för en gångs skull? väser jag till svar och ångrar mig sekunden som jag sagt det.
Glittret i Alvas ögon försvinner och tyst vänder hon sig om och går.
Åååååh. Jag menade ju inte så!
– Alva? Vi kan städa buren ikväll om du vill?
ropar jag efter min lillasyster när Susanne dyker upp i dörröppningen.
Våra blickar möts och det blir otroligt tydligt att
vi är mor och dotter. Båda två är typ psykopater, bara på olika sätt. Susanne skakar på huvudet åt
mig och ropar efter Alva att hon hjälper till med marsvinsburen.
Toppen. Nu är alla sura på mig och jag måste dessutom döda någon Cleos pojkvän på beställning. Allt suger.
Det dyker upp ett meddelande på min mobil.
MESS FRÅN FANNY-GUMMAN <3
Har gjort vänskaps-armband till oss
Du får ditt imorgon!!
Angie älskar att mörda. Men inte på beställning. Och nu påstår någon tjej att hon kan bevisa att Angie är en mördare. Hon tänker sätta dit Angie, om hon inte dödar åt henne.
Angie är skolans, stans, kanske till och med världens snyggaste seriemördare. Men det nns inget snyggt med att bli hotad.
Lik och läppglans är sista delen i Ingen ängel av EliSophie Andrée.
