GLoSo N
av Tobias Gard
av Hansel Eldor
Illustrerad
GraveN
– Varför hittar vi inte den där graven? Vi har ju snart letat över hela kyrkogården, sa
Eli och torkade bort lite regn som rann ner i ögonen.
Hennes bror Oskar såg bort mot familjens levande buss Kristin. Hon stod parkerad utanför kyrkogårdens murar. Det lyste hemtrevligt från hennes fönster.
– Kan vi inte ge upp och gå till Kristin? muttrade Oskar. Det är både kallt och blött. Och nu börjar det bli mörkt också.
Eli och Oskars pappa sprang när han letade efter graven.
– Här är den! ropade han plötsligt. Jag har hittat graven.
Oskar och Eli rusade fram till pappa.
Sedan började de läsa på gravstenen som han pekade på.
– Love Kraft var min mormors farbror.
Nu tänker vi på honom en stund, barn! sa pappa högtidligt och la en ros på graven.
Eli och Oskar ställde sig bredvid honom.
Sedan var hela familjen Gravlund tyst en stund.
Plötsligt hördes ett högt grymtande.
– Vad var det? sa Oskar förskräckt.
Pappa sken upp.
– Det där måste vara Gloson! sa han. Jag hade hoppats att vi skulle möta henne här!
Pappa sprang bort till Kristin. Barnen följde efter.
Väl inne i bussen plockade han fram en bok. Det var boken han själv höll på att skriva. ”Mystiska varelser” hette den.
Boken handlade om monster och spöken.
Riktiga monster och spöken.
Pappa slog upp en sida och började läsa.
Gloson är ett monster som liknar ett vildsvin. Hon har glödande ögon och stora betar i munnen. På ryggen har Gloson vassa sågblad. Om hon springer mellan en människas ben delar hon människan på mitten.
Gloson gillar att vässa sina sågblad mot gravstenar.
Därför ser man henne ofta på kyrkogårdar.
Grymt!
Oskar rös när pappa läst klart.
– Det där monstrets sågblad låter läskiga! sa han. Jag vill inte möta Gloson!
– Men visst vore det coolt att se de glödande ögonen, sa Eli.
– Det vore det verkligen, sa pappa. Och jag vill lära mig mer om Gloson.
Nu smyger vi tillbaka till kyrkogården och spanar på henne.
Pappa stoppade ner monsterboken i sin ryggsäck. Sedan gick han och Eli bort till kyrkogårdens ingång.
Oskar följde motvilligt efter pappa och Eli.
– Ta det försiktigt! sa bussen. Och ropa på mig om ni vill ha hjälp.
– Tack, Kristin! suckade Oskar. Vi kommer behöva all hjälp vi kan få.
Innan pappa klev in på kyrkogården vände han sig mot Oskar och Eli. Han satte fingret för munnen och sa:
– Från och med nu måste vi vara väldigt tysta. Jag tror inte att Gloson är inne på kyrkogården ännu. Men hon kommer nog när som helst. Hon får inte upptäcka oss då.
Pappa började smyga tvärs över kyrkogården. Oskar och Eli följde efter.
På andra sidan kyrkogården fanns en liten grind. Den ledde ut till skogen. Det var till grinden pappa ville nu. Glosons grymtande hördes tydligare ju närmare grinden de kom.
– Den där monster-grisen måste vara i skogen alldeles utanför kyrkogården, pep Oskar.
Oskar hade rätt. För i nästa stund såg familjen hur ett väldigt gristryne buffade upp den lilla grinden. Glosons röda ögon lyste ilsket när hon klev in på kyrkogården.
– Hjälp! sa pappa. Gloson är mycket läskigare än jag trodde. Vi måste härifrån!
ett rysLigt oljud
Pappa tog tag i sina barn och sprang allt vad han orkade. Upp mot den lilla kyrkan i kanten av kyrkogården. Eli och Oskar hade svårt att hänga med honom.
I närheten av kyrkan fanns en staty.
Statyn såg ut som en ängel. Pappa, Eli och Oskar kastade sig in bakom den.
Från sitt gömställe kunde familjen höra hur Gloson klampade fram mellan gravstenarna.
Hon närmade sig familjen för varje steg.
Samtidigt sniffade hon i luften. Kunde hon känna lukten av dem?
När odjuret bara var någon meter från statyn stannade hon. Sedan hördes ett hemskt gnissel. Det lät som när man drar med en gaffel mot en tallrik.
– Gloson vässar sina sågblad mot en gravsten, viskade pappa.
Oskar nickade. Men inte Eli. Hon hade blivit alldeles blek och tryckte händerna mot öronen.
– Mår du inte bra, Eli? viskade pappa.
Svettdroppar rann nerför pannan på Eli.
– Jag tål inte det där ljudet, väste hon och gjorde en grimas. Det får mig att rysa.
Pappa strök Eli över ryggen.
– Ta det lugnt, sa han. Hon slutar nog snart att vässa sågbladen. Du måste stå ut en liten stund till. Får Gloson höra att vi är här blir det katastrof.
Familjen Gravlund besöker en gammal släktings grav. Men de är inte ensamma på kyrkogården. Knappt har de lagt blommor på graven förrän en stor sugga med sågblad på ryggen börjar jaga dem. Det är Gloson, och hon vill bara en sak: klyva dem alla på mitten!
Läs också:
