Minecraft Àr ett registrerat varumÀrke som Àgs av Mojang AB och dess respektive Àgare. Denna bok Àr emellertid ett inofficiellt fan fiction-verk. Alla karaktÀrer, namn, platser och sÄ vidare som beskrivs i boken Àr varumÀrkesskyddade och Àgda av respektive Àgare. Boken Àr sÄledes inte nÄgon officiell licensprodukt och har ingen koppling till Mojang AB, Microsoft eller till nÄgon annan till Minecraft knuten rÀttighetsinnehavare och Àr inte godkÀnd av dessa. Alla eventuella frÄgor och hÀnvÀndelser rörande verket skall sÄlunda stÀllas till förlaget.
Det stod en liten, lÀskig staty med skÀgg i hÀxans trÀdgÄrd.
â Vad Ă€r det dĂ€r? sa Skeletto.
â Vet inte, sa jag. Det kanske Ă€r en bebisbybo?
â Bebis-bybor har vĂ€l inga skĂ€gg, eller? sa Skeletto. Statyerna finns i alla fall överallt.
Han hade rÀtt. De senaste veckorna har de skumma skÀggiga statyerna dykt upp i massor av trÀdgÄrdar.
Jag Àr faktiskt livrÀdd för dem.
SÀrskilt nÀr de stirrar pÄ mig med sina smÄ lÀskiga ögon.
SĂNDAG
I dag har jag tÀnkt pÄ allt galet som hÀnt mig de senaste mÄnaderna. Och det Àr mycket!
En gÄng blev jag förgiftad och nÀstan uppÀten av en hÀxa. En annan gÄng vÀxte jag till en jÀtte med en enorm navel. Naveln var jag tvungen att kasta i en vulkan för att rÀdda vÀrlden. Hur knÀppt som helst.
Jag undrar om det Àr nÄgot fel pÄ mig. Eller Àr det normalt att det hÀnder konstiga saker i en tonÄrig zombies liv?
Det verkar inte sÄ. Alla andra zombies lever lugna liv, helt utan drama.
Jag vill ocksÄ ha ett normalt liv. Det ska jag försöka ha frÄn och med nu.
Oavsett vad som hÀnder sÄ ska jag lÄta det vara. Om Minecraft skulle utplÄnas sÄ fÄr nÄgon annan ta hand om det. Det enda jag ska göra Àr att skrÀmma bybor, Àta
snorkrÄkor och odla grödor. Precis som en vanlig Minecraft-zombie.
MĂ NDAG
I dag började en ny tjej i skolan. En mÀnniskotjej, precis som min kompis Kattis. Mina kompisar och jag pratade med henne och Kattis efter skolan.
â Hej, jag heter Tyra, sa tjejen. Och det hĂ€r Ă€r min katt Kisse.
Hon pekade pÄ en lurvig katt som lÄg vid hennes fötter.
â Eh ⊠h-hej? stammade Skeletto.
â Hej, jag heter Slimey, sa Slimey och sprĂ€ngdes i tusen bitar.
â FSSS, var allt Smygo sa.
Mina vÀnner Àr inte vana vid att prata med tjejer. Speciellt inte mÀnniskotjejer.
â Hej Tyra! Jag heter Zack, sa jag. Men du kan kalla mig Zombie.
â Hej Zombie, sa Tyra.
â Jag och Tyra ska gĂ„ tillbaka till vĂ„r by nu, sa Kattis. Kom ihĂ„g att pussla ihop Slimey igen.
NÀr de gick ivÀg hörde jag Kattis sÀga:
â Mob-killar Ă€r sĂ„ konstiga!
Coolt ÀndÄ, att Kattis och Tyra gÄr i vÄr skola. De gÄr egentligen i skola för bybor, men de Àr utbytes-studenter. Det innebÀr att de ska gÄ i en annan skola för att se hur det Àr dÀr. Och de valde vÄr skola!
Vi mober fÄr ocksÄ lov att vara utbytesstudenter. Men det Àr ingen av oss som vill prova att gÄ i bybornas skola.
Inte sedan creepern Harold provade det.
Han var den första mob som testade att gÄ i Byskolan. Han trodde att det skulle bli kul
att gÄ med bybor. Men nÄgon glömde att sÀga till eleverna pÄ Byskolan att Harold var en creeper. SÄ första dagen gjorde en bybo high five med honom. Och dÄ gick det som det gick.
TISDAG
I dag gick jag pÄ en promenad och tÀnkte pÄ hur lugnt och skönt allt Àr. Ingen enorm meteorit hotar att utplÄna hela Minecraft. Ingen jÀttestor vulkan Àr pÄ vÀg att explodera nÀra mitt hus.
Det Àr nÀstan lite trÄkigt. Men jag ska inte klaga. Jag Àr bara glad att mitt liv Àr fritt frÄn drama.
KRAS!
Shit, jag rÄkade trampa sönder en av de dÀr lÀskiga statyerna. Det var nog hÀxans. Jag hoppas att hon inte blir upprörd.
Aj dÄ. Det blev hon.
HÀxan stod utanför sitt hus och tittade elakt pÄ mig. Hon vevade med armarna och började sÀga konstiga saker.
â Dubbelt, dubbelt, slit och trubbel, kitteln kokar, eld och bubbel.
Va?
â Ădlans öga, grodans tĂ„r, hund-tunga och fladdermus-lĂ„r, fortsatte hĂ€xan.
I samma stund rullade statyns huvud över grÀset och hoppade tillbaka upp pÄ sin kropp.
Jaha! HĂ€xan trollade bara
för att laga den lÀskiga statyn.
Det var ingen förbannelse.
Puh, jag klarade mig!
Plötsligt nns det trÀdgÄrdstomtar överallt. Till och med Zombies mamma har satt en i trÀdgÄrden! Men nÄgot Àr lurt med de smÄ tomtarna. De rör pÄ sig och gör livet svÄrt för Zombie. Vad vill de egentligen? Kanske har den otÀcka pumpamannen nÄgot med tomtarna att göra. Han dyker upp i tv hela tiden. Och han verkar ha en ond plan.
I den ortonde delen av En Minecraft-zombies dagbok mÄste Zombie ta hjÀlp av sin coola vÀn Kattis för att bekÀmpa en ovanlig ende.
