Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text- och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 48532
ISBN 9789180780605
Upplaga 1:1
© Kerstin Lundberg Hahn och Nypon förlag 2026
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Barnet på kyrkogården
Författare: Kerstin Lundberg Hahn
Omslag: Niklas Lindblad
Omslagsbild: Niklas Lindblad/Midjourney
Tryckt av Dimograf, Polen 2026
Vilket oväder! Det blåste så
mycket att jag måste sänka farten för att inte köra omkull med moppen.
Skynda dig hem, Emil. Det blåser upp till storm!
Så hade mamma skrivit. Hon hade rätt. Träden böjde sig i vinden.
Det flög löv och kvistar genom luften.
Jag körde över spåren vid järnvägen och förbi det grå ödehuset när det började regna.
En kilometer kvar, jag skulle
bara förbi kyrkan och fotbollsplanen.
Ute på planen såg jag plötsligt en virvelvind. Den var på väg åt mitt håll!
Jag gasade för att hinna undan, men just då small det till och en gren föll ner på vägen framför mig.
Jag tvärbromsade och motorn dog.
Jag hade stannat precis vid grinden till kyrkan.
Virvelvinden drog förbi så tätt intill att det sprutade grus och sand över mig. Sedan fortsatte den in bland gravarna på kyrkogården.
Jag torkade av visiret.
Skit också! Jag borde ha åkt hem tidigare.
Jag hade varit hos Filip och spelat hela kvällen. Vi hörde väl att det blåste men tänkte inte så mycket på det.
Klockan var redan halv tolv när mamma skrev att jag skulle skynda mig hem.
Tyvärr kan jag inte hämta dig, skrev hon också.
Jag har ju moppen, svarade jag. Kommer snart.
Nej, mamma kunde så klart inte hämta mig. Hon var ju ensam hemma med bebisen.
Sara var bara fem månader gammal och mammas kille Javid var bortrest med jobbet.
Jag klev av moppen och drog bort grenen från vägen.
Sedan försökte jag starta den igen, men den bara hackade.
– Jäkla skitmoppe! sa jag och fällde upp visiret för att se bättre.
Vinden ven och träden knakade, men genom stormens ljud hörde jag också något annat. Det kom från kyrkogården.
Det lät som ett skrik från … ett litet barn.
Hade jag hört rätt? Var det en bebis
som skrek? Jag tog av hjälmen för att höra bättre.
Kyrkan låg på en liten kulle och klockan på tornet visade fem i tolv.
Framför kyrkan, i backen ner mot vägen, fanns gravarna.
Stenarna och träden såg ut som skuggor, och i vinden flög löv och skräp.
Nu hördes bara stormen som slet i grenarna. Jag måste ha hört fel.
Det kanske var en fågel som lät?
Emil kör hem på sin moppe genom stormen. Vid kyrkogården hör han plötsligt ett litet barn som skriker.
På kyrkans trappa hittar han en nyfödd pojke, blöt och kall. Emil tar upp pojken och skyndar hem.
Mitt i natten knackar det på Emils fönster. En man med hes röst ber honom om hjälp.
Snart förstår Emil att det inte är något vanligt barn han har hittat …