Angelica Öhrn
Lisa Harald
Maran
Kopieringsförbud
Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.
Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.
Användning av detta verk för text– och datautvinningsändamål medges ej.
Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.
Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 48379
ISBN 978-91-8077-966-1
Upplaga 1:1
© Angelica Öhrn, Lisa Harald och Nypon förlag 2026
Nypon förlag – en del av Studentlitteratur www.nyponochviljaforlag.se
Studentlitteratur AB, Box 141, 221 00 Lund
Titel: Maran
Författare: Angelica Öhrn
Illustratör: Lisa Harald
Tryckt av Adverts, Lettland 2026
Angelica Öhrn
Illustrationer: Lisa Harald
Maran
Kapitel 1
Det är en riktigt kall vinter. Så kallt att det kommer rök ur munnen när man är utomhus.
Det har snöat massor. Taken på Bäckbys
4H-gård är täckta av ett tjockt lager snö.
Kvällen är mörk och kall. Men i fönstret på
stallet lyser det. Där inne är kompisarna Roya, Idriz och Jakob. De tar hand om hästarna inför natten.
Roya borstar Luna. Det är hennes favorithäst.
Luna är en brun ponny med svart man. Hon har stora och snälla ögon. 3
Men idag mår inte Luna bra. Hon hänger med huvudet och ögonen är trötta.
Det hjälper inte hur mycket Roya borstar hennes man. Den är tovig ändå.
– Du är väl inte sjuk, Luna? viskar Roya i Lunas öra.
Luna tittar på Roya med sorgsen blick.
– Kom Roya! ropar Jakob. Vi sätter oss i myshörnan.
Det betyder att det är dags för kvällens spökhistoria.
Jakob älskar spökhistorier. Men Roya tycker att Jakobs spökhistorier är fåniga.
Han låtsas alltid som att det han berättar har hänt på riktigt. Alla vet ju att det inte finns några spöken.
Idriz tycker att Jakobs spökhistorier är läskiga.
Fast han gör allt för att det inte ska synas att han är rädd.
Roya ger Luna en kram. Sedan går hon till myshörnan. Där har Jakob tänt lyktan.
Minigrisen Sture buffar på Jakobs fot. Han vill bli klappad.
Idriz sitter på en höbal. Katten Aslan ligger ihoprullad bredvid honom. Aslan spinner.
– Vill ni höra en spökhistoria? frågar Jakob.
En riktigt superläskig historia.
– Det räcker med en vanlig spökhistoria, säger Idriz.
– Och det räcker med en, säger Roya.
– Det var en gång en ridskola som hette Forsens ridskola, berättar Jakob. Den hette så för att den långt alldeles intill en fors.
– Precis som Bäckbys 4H-gård? frågar Idriz.
– Exakt, Forsens ridskola var en gammal gård. Och på gamla gårdar kan det finnas mystiska väsen.
– Hjälp, vad läskigt, säger Roya med tillgjord röst.
– Du förstör stämningen, säger Jakob irriterat.
– Du berättar ju alltid spökhistorier om gamla gårdar där det spökar. Berätta något som är läskigt på riktigt istället.
Jakob blänger på Roya.
– Du ska få världens läskigaste spökhistoria, fräser han.
Idriz lyfter upp Aslan i sitt knä och flyttar sig närmare Sture.
– Var tysta och lyssna nu! säger Jakob.
Kapitel 2
Jakob börjar berätta:
Det var en gång en ridskola som hette Forsens ridskola. Där fanns en häst som hette Mani.
Hon var en brun ponny som alltid brukade vara glad och pigg. Men inte längre.
På morgnarna var Manis päls svettig och manen full av tovor. Hon hängde med huvudet och ögonen var sorgsna. Som om någon hade tvingat henne att galoppera hela natten.
Barnen på ridskolan blev oroliga. Var
Mani sjuk?
Ridläraren ringde till en veterinär. Hon
undersökte Mani, men hittade inget fel.
– Låt Mani vila, sa veterinären. Då blir hon snart pigg igen.
Men Mani blev inte piggare. Trots att ingen red på henne, så var hon alltid svettig och tovig.
– Det där var väl inte läskigt alls, säger
Roya. Det handlar ju om en sjuk häst. Inte om några spöken.
– Stör inte, säger Jakob. Jag har inte kommit till det läskiga ännu.
Han berättar vidare:
Barnen på ridskolan bestämde sig för att ta reda på vad som var fel. Tänk om någon smög in i stallet om nätterna och red Mani.
Ett av barnen berättade för sin farmor vad som hade hänt. Barnets farmor sa att det kunde vara en mara som plågade Mani om nätterna.
Roya känner något kallt i nacken. Nästan som om en iskall vind blåser på henne.
– Vet ni vad en mara är? frågar Jacob.
– Nej, svarar Roya.
En mara är en förtrollad kvinna. På dagarna är hon som vanligt. Men på nätterna förvandlas hon till ett väsen som älskar att plåga djur, särskilt hästar.
Vilken kvinna som helst kan bli förvandlad till en mara. Oftast vet hon inte ens om det själv.
Barnets farmor sa åt dem att binda fast en vass lie på Manis rygg. Lien skulle skydda Mani.
– Vad är en lie? frågar Idriz.
– Det är som en stor kniv, förklarar Jakob.
Man använder den för att skära av högt gräs.
Sedan fortsätter han spökhistorien:
Nästa natt band barnen fast en vass lie på Manis rygg. De gömde sig och väntade.
Vid midnatt blev det alldeles kallt i stallet.
Som att en iskall vind blåste in.
Plötsligt hörde de ett blodisande skrik. De rusade fram till Manis box. Där låg deras ridlärare i en blodpöl. Det var hon som var maran! Lien hade skurit av båda hennes ben.
Den natten dog ridläraren. Forsens ridskola var tvungen att stänga.
Jakob tystnar.
Roya ryser. Blod är otäckt.
– Vilken fånig historia, säger hon. Det är
klart att en ridlärare inte kan förvandlas till ett väsen om nätterna.
– Du blev rädd, flinar Jakob.
– Det blev jag inte alls. Jag tycker bara blod
är äckligt, säger Roya. Men jag tror inte på historien. Människor är människor. De kan inte bli mystiska väsen helt plötsligt.
Det är något som är konstigt med Royas favorithäst Luna. Varför är hon så trött? Och varför har hon alltid tovor i manen?
Det är en kall vinter. Kompisarna Jakob, Idriz och Roya är som vanligt på Bäckbys 4H-gård. Men de tre vännerna misstänker att ett mystiskt väsen är i stallet på nätterna. Kan det vara en mara?
Maran är den tredje spännande delen om kompisarna Jakob, Idriz och Roya på Bäckbys 4H-gård