9789177415923

KAROLINA LARSSON

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

KAROLINA LARSSON

SPRÅKLIG FÖREBILD I FÖRSKOLAN

© 2026 Karolina Larsson och Gothia Kompetens AB

ISBN 978-91-7741-592-3

Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande. Verket får inte användas för analys av text och data, till exempel för att utveckla AI-system och -tjänster eller för att skapa nytt material såsom texter, bilder, filmer och ljud.

Redaktör: Stina Andersson Omslag och grafisk form: Anna Hild

Andra upplagan, första tryckningen Tryck: ADverts, Lettland 2026

Gothia Kompetens

Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70 info@gothiakompetens.se www.gothiakompetens.se

Gothia Kompetens erbjuder verksamhetsnära kompetensutveckling baserad på forskning och erfarenhet. Kompetensutveckling med både hjärta och hjärna som får dig, dina kollegor och organisationen att växa. För en bättre dag på jobbet.

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papperets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.

Innehåll

Förord

De senaste åren har media frekvent rapporterat om nättroll, nynazister och terrorism. Ur detta brus föddes tanken på att skriva en bok som behandlade de mjuka delarna av språk och kommunikation. Om hur dessa mjuka delar hänger ihop med värdegrund, gemenskap, trygghet och demokrati.

Att kommunicera med andra människor är en grundläggande mänsklig förmåga, men också en mänsklig rättighet (FN:s deklaration för mänskliga rättigheter, artikel 19). Kommunikation genomsyrar all mänsklig samvaro och utvecklingen av kommunikation, språk och samspel är central genom hela barndomen. Språk och kommunikation påverkar bemötande och delaktighet, som i sin tur påverkar identitetsutveckling och självbild. Att arbeta med språk och kommunikation i förskolan är på så sätt i förlängningen ett värdegrundsarbete.

Under alla år som logoped och senare språk-, läs- och skrivutvecklare i förskolan har pedagoger varit de redskap genom vilka jag kunnat påverka barns språkutveckling. Med ett uppdrag att stödja över 250 avdelningar i en kommun säger det sig självt att den tid jag hinner spendera med varje barngrupp är alltför minimal för att kunna göra skillnad i praktiken. Jag har behövt tänka och planera tillsammans med dem som är där det verkligen händer – pedagogerna. För de barn som vistas i förskolan

är pedagogerna tillsammans med vårdnadshavarna i regel de viktigaste språkliga förebilderna.

Dessa pedagoger ger sitt allt. Med medveten stimulans till barn och barngrupp, och ibland viss individuell stöttning, får barnen chans att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och behov. Och när vi arbetar med språket kommer mervärden.

Någonting händer med lyssnandet. Respekten. Viljan att förstå varandra. Känslan av att vara tillsammans.

Å ena sidan handlar den här boken om hur barn utvecklar sitt språk och sin kommunikation, men syftet med boken är att läsaren istället för att fokusera på barnet ska rikta sin uppmärksamhet mot samtalspartnern, den eller de personer som barnet speglar sig och sitt språkande i. Att vara samtalspartner till barn är ett enormt viktigt uppdrag. Den som samtalar med barn är med och formar barnets språk och kommunikation, men också det samtalsklimat och den språkmiljö i vilket barnets språkande har sin utgångspunkt. Boken handlar om att vara samtalspartner till barn, och riktar sitt fokus mot hur vi som samtalar med barn kan utvecklas som språkliga förebilder.

Karolina Larsson, juni 2019

Förord till andra upplagan

Sedan denna bok gavs ut första gången har mycket hänt. En ny läroplan har trätt i kraft där förskolans språkutvecklande uppdrag förstärkts för att ytterligare stimulera barns språkutveckling och intresse för litteratur och högläsning. Vidare betonas att undervisningen i förskolan ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

Denna revidering trädde i kraft bara några månader innan jag disputerade med min avhandling om interaktion och språkanvändning i enspråkiga och flerspråkiga förskolors språkmiljöer.

I arbetet med revideringen av denna bok blev det därför naturligt att stärka bokens vetenskapliga förankring, utan att för den delen tappa dess praktiska och verksamhetsnära inriktning med exempel som jag vet har uppskattats av läsarna. Visste du att-rutorna i boken syftar till att väva samman barnspråksforskning och förskoleforskning med pedagogers vardagliga praktik.

Min förhoppning är att du som läser boken därmed får möjlighet att stärkas både i ditt uppdrag som språklig förebild genom pedagogiska förhållningssätt och praktiska strategier och i din teoretiska förankring utifrån den forskning som dessa strategier lutar sig mot.

Karolina Larsson, januari 2026

Språkutveckling – en livslång process

Redan under fosterstadiet startar den livslånga språkutvecklingen. Ja, processen att tillägna sig språk pågår hela livet, men den ser olika ut i olika perioder. Under den tidiga barndomen är språkutvecklingen intensiv. De sex första levnadsåren är mycket viktiga för att barn ska utveckla ett rikt språk. Under den tiden ska de lära sig att förstå och att uttrycka sig. De ska också lära sig att samspela med andra människor och erövra en mängd ord och begrepp. De ska lära sig att böja ord och kombinera dem till meningar, det vill säga grammatiken, men också hur vårt ljudsystem fungerar, det vill säga fonologin.

Grammatik och fonologi är språkliga områden som kan erövras en gång för alla, eftersom de består av en begränsad mängd regler som omfattar hur vi kan använda språket. Ordförrådet låter sig däremot inte begränsas på samma sätt. Hur stort ordförråd en individ får är helt beroende på hur många ord individen möter. Det finns ingen maxgräns för hur många, eller hur svåra ord barn kan lära sig. Människans hjärna har förmågan att lära hur mycket språk som helst. Det som begränsar oss är snarare tiden, eftersom det finns så många ord att det är svårt att lära sig dem alla under en livstid. Ordförrådets kvantitet och kvalitet hänger ihop med hur många och vilka ord vi exponeras för.

Även under skoltiden går språkutvecklingen framåt i snabb takt. Under grundskoleåren och gymnasietiden är det framför allt ordförrådet samt läs- och skrivförmågan som utvecklas.

I skolan utvecklas den narrativa förmågan (berättelsestruktur och förmågan att framställa händelser och/eller upplevelser så att mottagaren kan förstå), och barnet lär sig en mängd ämnesoch fackord som inte tillhör det vardagliga och mest frekventa ordförrådet. Dessutom lär de sig att läsa vilket gör att de kan ta till sig den stora mängd mer avancerat språk som finns i böcker.

I vuxen ålder varierar de språkliga utmaningarna och de krav som ställs på den språkliga förmågan från person till person. Beroende på intressen, livsstil och yrkesval så utvecklas de språkliga förmågorna olika. Vissa yrken ställer stora krav på att ta till sig omfattande och komplicerade texter. Andra yrken ställer krav på sociala förmågor och att kunna anpassa sig till situationen och den man talar med. Under perioder i livet ställs nya krav på språkförmågan vilket kan göra att utvecklingen intensifieras. Det kan till exempel ske när vi studerar, byter arbete eller får ett nytt intresse. Ofta är det ordförrådet som påverkas mest av sådana livshändelser.

Livet igenom tränar vi oss också på att samspela med andra människor. Vi lär oss hur interaktion fungerar och att den fungerar olika i olika situationer. En kväll på puben ställer andra krav vad gäller socialt samspel än vad en middag på slottet gör. I olika miljöer förväntas vi agera och interagera med varandra på olika sätt. Om vi lever ett socialt rikt liv och umgås med andra människor i olika miljöer och sammanhang, så utvecklas vår förståelse för sociala koder och skrivna och oskrivna regler för samspel och samvaro även i vuxen ålder. Vi blir också bättre på att förstå andra människors avsikter och deras förväntningar på oss.

Barnets språkutveckling

Hur går språkutveckling egentligen till? Det lilla fostret hör sin mammas, pappas och andra närståendes röster redan när det ligger i livmodern. Barnet lär sig att känna igen såväl rösterna som språkmelodin i de olika språken som talas av de närstående.

Vid födseln är språkutvecklingen alltså redan igång och barnet har med sig ett antal viktiga förmågor som gör det möjligt för barnet att fortsätta tillägna sig språket. Omedelbart efter att bebisen lämnat sin mammas kropp brukar den skrika. Skriket är en signal till omgivningen; ”jag är här, se mig, jag behöver hjälp, ta hand om mig”.

Ganska snart börjar bebisen också söka ögonkontakt med andra människor. När barnets och vårdnadshavarens blickar möts knyter de an till varandra och ögonkontakten stärker det känslomässiga bandet mellan dem. Genom anknytningen tyr sig barnet till sina närstående och vill efterlikna dem. Barnet har en medfödd härmningsförmåga och försöker imitera de personer som är betydelsefulla. Till en början härmar barnet ansiktsuttryck, så småningom ljud och ord, gester och beteenden. Imitationsförmågan är väsentlig i all språkinlärning.

En fascinerande företeelse är att alla barn världen över till en början jollrar på liknande sätt. Så småningom börjar bebisen härma det språk som hörs i omgivningen och jollret blir mer och mer likt det språket. Allt joller, ljudande och babblande under det första levnadsåret är i praktiken en idog träning för att lära sig att tala. Någonstans runt ettårsdagen brukar barnet säga sina första riktiga ord.

Viljan att kommunicera är stor och i samspelet mellan barn och vuxen tränar sig barnet i att samtala i dialogform. Barnet tränar sig i turtagning, vilket innebär att samtalsparterna turas

om i kommunikationen. Ett samtalsinitiativ följs av en respons, som sedan följs av fler responser eller ”turer”. Samtalet går fram och tillbaka mellan samtalsparterna. Barnet lyssnar intresserat när någon pratar och svarar genom att göra ljud, grimasera, sprattla med armar och ben eller genom att jollra. Barn kan tidigt delta i långa konversationer och använder då hela sin repertoar av blickar, kroppsspråk och läten för att kommunicera. Den lyhörde vuxne försöker tolka och förstå barnets kommunikation.

Barnets kommunikation och talutveckling

Successivt nyanserar barnet sina uttryck och kan visa glädje, intresse, förnöjsamhet och missnöje. Efter några veckor, ibland månader, ger barnet svarsleenden när någon ler och blir även bättre och bättre på att fokusera och rikta sin uppmärksamhet. Förmågan till uppmärksamhet utvecklas och snart kan barnet hålla ett gemensamt fokus tillsammans med en annan människa.

Denna gemensamma uppmärksamhet möjliggör samspel och samtal kring ett tredje ting, något bortanför samtalsparterna. Ett exempel är när ett barn och en vuxen samtalar och pekar mot himlen när ett flygplan flyger förbi.

Att kunna ha gemensam uppmärksamhet och behärska turtagning är en förutsättning för många lekar och aktiviteter, till exempel att rulla en boll till varandra, att bygga ett klosstorn, lägga ett pussel tillsammans eller att läsa en bok.

Jollret utvecklas så småningom från att vara enkla vokalljud till att bli stavelser som läggs på varandra, exempelvis bababa, gagaga eller mer komplicerat jodijodijodi. När barnet är runt ett år gammalt brukar de första orden dyka upp, och när barnet

har cirka 50 aktiva ord i ordförrådet börjar orden kombineras till enklare meningar. Först kan barnet säga tvåordsmeningar, så småningom sätts tre ord samman och sedan ännu fler. Under de fyra första levnadsåren fortsätter utvecklingen av ordförråd och grammatik med rasande fart. Från att ha varit förståelig för de närmaste i familjen så kan de flesta barn göra sig förstådda även av utomstående när de är i fyraårsåldern. De flesta ljuden i ljudsystemet har då fallit på plats och barnet kan berätta sammanhängande.

I fyraårsåldern börjar barnet också att intressera sig för ytterligare en dimension i språket, nämligen hur språket låter. Istället för att fokusera på vad som sägs kan barnet nu rikta sin uppmärksamhet mot hur det sägs. Barnet intresserar sig för rim och ramsor, och kan lyssna efter språkljud och förstå att de låter olika. Barnet börjar även förstå hur språket är uppbyggt och kanske blir intresserat av bokstäver. Genom förståelsen för språkljud och bokstäver kan barnet successivt erövra det talade och skrivna ordets arkitektur. Att namn kan vara korta eller långa och att samma ord kan betyda olika saker fast de låter lika ingår också i detta som med ett samlingsbegrepp brukar kallas för den språkliga medvetenheten.

Alla dessa förmågor är viktiga för barnet eftersom den språkliga medvetenheten kan fungera som en bro från det talade språket till skriftspråket. Att ha en välutvecklad språklig medvetenhet bidrar till att skapa goda förutsättningar för att lära sig att läsa och skriva.

Den viktiga språkförståelsen

Det är lätt att fokusera på språkets uttrycksida, det språk som barnen själva producerar. Det är ju det vi hör och att få följa ett barn som utvecklar sin språkproduktion är både spännande och fascinerande. Men det finns all anledning att fundera även på det i barnets språkutveckling som inte hörs. Språkförståelsen är en enormt viktig funktion och att kunna förstå mycket språk är en stor fördel livet igenom. God språkförståelse krävs i mängder av situationer; när man ska följa instruktioner, när man ska förstå hur en kompis vill leka, när man ska lyssna på en saga, när man får veta vad som ska hända på utflykten och varje gång någon berättar något för mig. Som vuxen behöver du ha en god språkförståelse för att kunna ta del av nyheter, lyssna till föreläsningar, förstå instruktioner och för att ta del av samhällsinformation och delta i det politiska livet. Språkförståelsen är även viktig för den sociala samvaron, för delaktighet och gemenskap, och för allt lärande.

Utvecklingen av språkförståelse är komplex men ligger ofta före utvecklingen av producerat språk. Redan i ettårsåldern brukar barnet förstå flera hundra ord, men kan samtidigt endast säga ett fåtal av dem. I alla möten med språket under det första levnadsåret har barnet successivt lärt sig att koppla ihop rätt ord med rätt föremål eller begrepp. Språkförståelsen utvecklas kontinuerligt när barnet lär sig fler ord, men också när det lär sig förstå grammatiska funktioner såsom exempelvis pluraländelser eller aktiv/passiv sats (hunden jagar, hunden blir jagad).

En annan del av språkförståelsen är att förstå uttryck som betyder något annat än vad det låter som (att vara bakom flötet, att något går åt skogen, att bli vid sin läst etcetera). Ibland är språket inte helt logiskt eller enkelt att förstå.

Det är till exempel stor skillnad mellan meningarna ”Jag hoppade över staketet” och ”Jag hoppade över frukosten”. Språkförståelsen är alltså även kontextbunden och hur vi tolkar och förstår ord och uttryck beror på sammanhanget.

Den som har svårigheter med språkförståelsen kan få svårt att förstå vad andra människor säger och vad de menar i olika situationer. Ofta kan individen utveckla strategier för att kompensera för den bristande språkförståelsen. Ibland går det att förstå genom att titta på hur andra gör eller genom att jämföra med liknande situationer man har varit med om tidigare och minnas vad som förväntades där och då. Ibland får man kanske fråga någon, fråga flera gånger, eller helt enkelt chansa och gissa vad som menades.

Dessa kompensatoriska strategier gör att bristande språkförståelse inte alltid är uppenbar för omgivningen. Både barn och vuxna kan ibland gömma sina svårigheter väl. Men det är oerhört viktigt att pedagoger i förskolan har strategier för att upptäcka barn som har språkförståelsesvårigheter och att de även har strategier för att sätta in insatser tidigt. Konsekvenserna av svårigheterna kan annars bli förödande både för social samvaro och för barnets lärande.

Från enstaka ljud till ett fullt utvecklat ljudsystem

Barn tränar sig i att göra olika språkljud under hela jollerperioden. De första ordens fonologi är ofta förenklad eftersom språkljuden erövras successivt under hela förskoletiden. Ofta noteras att barn har lättare att uttala ord med språkljud som ligger långt

fram i munnen. Läppljuden (b, p, m) och ljuden som uttalas långt fram i munnen (n, v, t, d) brukar vara enkla för barnen att lära sig. Det är nog ingen slump att vi förenklar många ord så att de blir jollerliknande och involverar dessa ljud. Fågel kallas för pippi, sova kallas för nanna och hund blir vovve när man pratar med små barn. Dessutom gör många barn själva sådana förenklingar, bil kanske kallas för ön-ön, vagnen för vava, lastbil kanske låter som babi och flygplan för pypa. Det är inte fel att förenkla språket för små barn, men det är självklart viktigt att barnet får höra de riktiga orden också.

Om ett barn har svårt att uttala ett språkljud kan det ha flera olika orsaker. Barnet kan exempelvis ha svårt att höra ljudet, eller så hör barnet ljudet men har ännu inte lärt sig att skilja det från andra liknande språkljud. Det kan också vara så att barnet vet exakt vilket ljudet är och hur det ska låta – problemet ligger istället i artikulationen. Det kan vara svårt att styra munnens olika delar så att ljudet uttalas korrekt.

När barnet har erövrat alla språkljuden enskilt kan det fortfarande vara svårt att kombinera vissa ljud med varandra. I svenskan har vi många knepiga kombinationer av konsonanter som kan vålla bekymmer under hela förskoletiden, exempelvis /skr/ som i skratta och skräp eller /spr/ som i springa eller spratt. Barns språk utvecklas i samvaron med andra människor.

De som står barnet närmast blir de personer som barnet härmar och vill efterlikna. Dessa närstående blir språkliga förebilder och ger barnen inte bara själva språket, utan också nycklarna till hur man är och gör när man är tillsammans med andra människor.

DEL 2 SPRÅK SOM UTMANAR BARNS TÄNKANDE

”Språkutveckling är inte en individprestation, utan ett samarbete.”

Språket och kunskapsutvecklingen

Redan små barn har idéer och tankar som de kommunicerar till sin omgivning. Genom att peka på den spännande leksaken kan andra förstå att jag vill titta närmare på den. Genom att slå undan blicken kan jag visa att jag inte vill komma närmare något eller någon som jag upplever som okänd och skrämmande. Genom att vända mig mot, eller sträcka upp mina armar mot någon, kan jag visa att jag vill ha tröst eller vill bli kramad.

Barn kommunicerar sina tankar och idéer på olika sätt vid olika tidpunkter i livet, och omgivningen behöver vara lyhörd, tolka och hjälpa barnet att beskriva och sätta ord på idéerna. Vår roll är att bekräfta barnets tankar, men också att utmana deras tankar så att de får utvecklas vidare.

Så tidigt som möjligt i livet behöver man få många tillfällen till att samtala med andra. Om samtalspartnern förmår utmana barnens tänkande, så kommer det att stimulera deras kognitiva utveckling. Att utmana barns tänkande genom samtal innebär exempelvis att man uppmärksammar sådant som är nytt och identifierar likheter och mönster. Det kan också handla om att identifiera olikheter. I samtalen kan man tillsammans resonera för att utveckla tanken vidare. Man kan också väcka frågor eller diskutera och pröva hypoteser och lösningar. Den här typen av samtal förutsätter att samtalsklimatet är gott, att alla är trygga

och att det är okej att ställa frågor, ifrågasätta ståndpunkter och be om förtydliganden.

Människans hjärna söker automatiskt efter mönster och förmågan att kunna upptäcka mönster är användbar för oss. När hjärnan väl har börjat lägga märke till något är det svårt att inte upptäcka samma sak igen och igen. Tänk på hur det kan vara när ett barn har lärt sig en eller flera bokstäver. Plötsligt ser barnet dessa bokstäver överallt. Vetskapen om att något finns påverkar alltså vår uppmärksamhet och vår perception. Om vi till exempel har lärt oss om svenska småfåglar, så kommer vi att se och höra dessa fåglar och deras fågelsång varje gång vi är ute och går.

Barn lär av varandra och hjälper varandra att upptäcka nya saker hela tiden. Vuxna kan använda det som en medveten strategi för att möjliggöra lärande. I samtalen med barnen kan vi hjälpa dem att upptäcka nya saker, vilket kan leda till att vi förändrar och utvecklar deras tänkande. När barn förmedlar en ny upptäckt till oss kan vi antingen stärka deras nyfikenhet eller dämpa den. För det är vår reaktion som signalerar om denna upptäckt är intressant eller ointressant. När barn benämner och söker efter mönster i sin omgivning speglar de sin upptäckt i oss.

Vi ger respons på det som barnen uppmärksammar och denna respons kan ske medvetet eller omedvetet. Antingen med en reaktion, eller med en icke-reaktion. Redan små barn är i regel bra på att tyda våra reaktioner och de märker snabbt om det de upptäckte var intressant och värt att uppmärksamma igen. På detta sätt lär sig barnen vad som är värdefull kunskap och vad som är oviktigt. Vi påverkar således vad barnet kommer att lägga märke till i framtiden.

Det är också med stöd av den vuxne som barnen vidgar sin uppmärksamhet och lär sig att kontrollera den. Att utvidga barns

DEL 3 ATT SKAPA FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR SPRÅK

”Språket är inträdesbiljetten till livet.”

ELSE VIG JENSEN

Miljön påverkar vilket språk

vi använder

Miljöerna i förskolan ska bjuda in till pratande, lyssnande, läsning, skrivning, samspel och interaktion. Det som finns tillgängligt och lyfts fram i lärmiljön kommer att påverka det vi samtalar om. Därför är det viktigt att allt som omfattas i läroplanen är synligt i lärmiljöerna. Språk, bild och form, teknik, naturvetenskap, matematik, musik och rörelse med mera – allt ska finnas där.

Ett roligt tankeexperiment är att gå runt på förskolan och fundera på vilken ordrikedom som är möjlig i de lärmiljöer vi erbjuder barnen. Vad heter de olika delarna på ett handfat egentligen?

Utöver de självklara delarna som till exempel kranen finns det en uppsjö av begrepp som är möjliga att använda i samtalen med barnen. Vattenlås, tvålhylla, tvättfat, propp … Hur kan vi beskriva kapprummet eller verkstaden på ett rikt sätt? Fundera på vilka adjektiv och substantiv vi vanligtvis använder och vilka begrepp som är mer ovanliga men fullt rimliga att använda i de rummen?

Det är naturligt att språket förändras när lärmiljöerna förändras. Utomhus tenderar barn att använda fler verb eftersom de rör sig mer och är mer aktiva i den miljön. Utomhus brukar också användningen av adjektiv öka eftersom naturen i regel erbjuder mer sinnliga upplevelser som gör att barnen beskriver mer i sitt berättande. Inomhus ökar ofta användningen av substantiv i spontantalet, för där finns oftast fler föremål att prata om.

Förstahandsupplevelser innebär att man upplever något själv och andrahandsupplevelser är att uppleva något genom andra eller genom något. Att titta på en film om tåg eller höra någon annan berätta om tåg är en andrahandsupplevelse av tåg. Att själv få kliva ombord och åka en sträcka är en förstahandsupplevelse.

Förstahandsupplevelser sätter igång den process där omvärldskunskap blir ordkunskap, förutsatt att någon sätter ord på det man ser, hör, känner och upplever i omvärlden. Sådana upplevelser är effektiva som grund för samtal och brukar trigga barns berättande. Att ge barnen många förstahandsupplevelser är med andra ord viktigt utifrån ett språkutvecklande perspektiv. Hur många förstahandsupplevelser erbjuder våra lärmiljöer?

Med vilka sinnen kan barnen utforska dem? Genom att berika lärmiljöerna på olika sätt och erbjuda många olika miljöer kan vi vidga barns världar – och även deras språk.

Som pedagog och rektor, men också som huvudman, är det viktigt att fundera på om vissa barn i gruppen, verksamheten och kommunen växer upp i mer upplevelsefattiga områden

än andra och hur det i så fall går att kompensera för det. Hur säkerställs att förskolans lokaler och gårdar ger barnen likvärdiga miljöer? På vilka sätt kan verksamhetens när- och fjärrmiljö användas i undervisningen?

Att planera för språk innebär även att planera lärmiljöer och upplevelser som kan berika barnens språkutveckling.

Att skapa en god språkmiljö

Det finns ingen entydig definition av vad en god språkmiljö innebär. Språkmiljön består av många faktorer, alltifrån fysisk miljö såsom rummens storlek och akustik, till mjukare faktorer

HUR SKA VI SPRÅKA OCH KOMMUNICERA i förskolan för att stärka barns identitetsutveckling och självbild? Hur skapar vi en språkmiljö som ger varje barn förutsättningar till ett väl utvecklat språk? Utvecklingen av kommunikation, språk och samspel är central genom hela barndomen. Med språket kan vi kan signalera delaktighet, respekt och trygghet. Att arbeta med språk och kommunikation är ett värdegrundsarbete.

Språklig förebild i förskolan handlar om att vara samtalspartner till barn och hur vi vuxna kan utvecklas som språkliga förebilder. Författaren beskriver hur barn utvecklar sitt språk och sin kommunikation. Eftersom barn speglar sig och sitt språkande i vuxna behöver pedagogen rikta sin uppmärksamhet mot sig själv som samtalspartner istället för att fokusera på barnet.

Boken vidgar förståelsen för varför och hur vi behöver tänka som språkliga förebilder. Den ger också konkreta tips på hur vi kan arbeta för att stimulera barnens språkutveckling, till exempel genom vårt sätt att ställa frågor, kroppsspråket, samarbetet med vårdnadshavarna, högläsning eller responsivitet. Denna andra upplaga är uppdaterad med ny barnspråksoch förskoleforskning och har en stärkt vetenskaplig grund i linje med den nya läroplanens krav.

Karolina Larsson, leg. logoped, doktor i medicinsk vetenskap och författare. Hon arbetar som språk­, läs­ och skrivutvecklare i Halmstads kommun, där hon också bedriver forskning om språk och interaktion i förskolan. Karolina driver det egna företaget Ut med språket AB, där hon anlitas som föreläsare, skribent och konsult inom språk­, läs­ och skrivutveckling.

ISBN 9789177415923

9 78917 74 15923