©Rune Andréasson
Utgiven av Egmont Story House AB, 205 07 Malmö
Text: Susanne Adolfsson, Thure Gunnarsson, Mimmi och My Arvidsson
Bild: Adam Blomgren, Lars Bällsten, Kerstin Hamberg, Bernt Hanson, Hedvig Häggman-Sund, Thomas Holm, Rune Andréasson
Kolorering: Alf Steinsvik, ASII/Bulls
Layout och formgivning: Lena Thoft Sjöström
Tryckt i Estland, 2025
ISBN: 978-91-570-3579-0
Sjörövare-Jenny på djupt vatten
Av: Susanne Adolfsson
Bild: Adam Blomgren
Brumma och jakten på enhörningen
Av: Thure Gunnarsson
Bild: Lars Bällsten
Tusch: Kerstin Hamberg
Av: Mimmi & My Arvidsson
Bild: Lars Bällsten.
Tusch: Bernt Hanson
Sagorna bygger på berättelser som ursprungligen publicerats i tidningen Bamse.
På små kullar ligger några lustiga hus – där bor Bamse och hans vänner. Bamse är världens starkaste björn, men bara när han har ätit av dunderhonungen som hans gamla farmor kokar ihop på spisen. Själv tycker
Bamse det är viktigare att vara snäll. ”Bättre vara snäll än stark”, brukar han säga.
På Kullarna bor också Lille Skutt och Skalman, som är Bamses bästa vänner. Ingen springer så kvickt som Lille Skutt och ingen tänker så fiffigt som Skalman. Tillsammans lämnar de ibland Kullarna och far iväg på äventyr till världens alla hörn.
Den här dagen var Bamse hemma hos kompisen Skalman. Han jobbade med en av sina uppfinningar. Skalman håller ofta på med olika manicker som han själv hittar på och skruvar ihop. Man vet aldrig riktigt vad det ska bli, bara Skalman vet. Bamse satt bredvid och läste nyheterna i dagens tidning. Han hummade glatt för sig själv när han läste. Men så plötsligt blev han tyst. Han hade stannat upp vid en text med rubriken ”PIRAT-SKRÄCK I INDISKA OCEANEN”.
– Oj, de har visst fått problem i området runt Seychellerna, sa Bamse.
Både Bamse och Skalman visste att Seychellerna är en grupp öar som ligger i Indiska oceanen, utanför Östafrikas kust. De hade varit där tillsammans med Lille Skutt på ett av sina äventyr.
– Det verkar som att en sjörövare härjar där, sa Bamse.
– Jaså, sa Skalman.
Bamse fortsatte läsa högt ur tidningen för Skalman.
– Flera stora fartyg i området har råkat ut för en pirat som rånat alla ombord på pengar och värdefulla smycken. Vittnen berättar om en mystisk, svartklädd figur med mask för ansiktet. Ö-polisen står handfallna utan spår efter skurken. Alla som färdas till sjöss i området nu är mycket oroliga och rädda.
– Det låter besvärligt, sa Skalman när Bamse slutat läsa.
– Ja, verkligen, sa Bamse. Förresten så bor väl Sjörövare-Jenny och hennes pappa på en av öarna?
Sjörövare-Jenny är en av Bamses vänner. Jenny är inte alls någon pirat – hon ser bara ut som en, och hon är duktig på att segla och fäktas.
Bamsegänget lärde känna Jenny under en av sina långa resor över världshaven. Ibland hälsar de på henne på ön där hon bor med sin pappa som är en gammal, pensionerad sjökapten. Men nu var det länge sedan de sågs.
– Tror du att Sjörövare-Jenny och hennes pappa vet mer om den här historien än vad som står i tidningen?
– Tja, sa Skalman, det finns bara ett sätt att ta reda på det.
– Vi åker och hälsar på, sa Bamse glatt. Det har vi förresten lovat Jenny.
Bamse och Skalman promenerade hem till Lille Skutt. Eller – Bamse gick och Skalman sitt-promenerade i sin självgående skottkärra. Skottkärran är en av de uppfinningar han själv är mest
nöjd med, för Skalman gillar inte att motionera. Lille Skutt bor i en hemtrevlig, gammal stubbe på en av Kullarna. Hans fru Nina Kanin och deras pojke Mini-Hopp bor också där.
Lille Skutt stod i köket och kokade morotssaft när vännerna kom på besök. Han verkade inte alls särskilt sugen på att ge sig av hemifrån.
– Fy, så ruggigt med en mystisk pirat, sa han när Bamse och Skalman berättat klart.
– Men visst vore det roligt att ta en tur med Viktoria? sa Bamse. Viktoria är vännernas båt – de har själva byggt henne och Skalman har konstruerat motorn som drivs med lingonsaft. Med Viktoria har de färdats till många spännande platser. Lille Skutt höll med om att det var länge sedan de träffade Sjörövare-Jenny.
– Vi lovade ju att hälsa på, funderade Lille Skutt.
– Hurra! Då är vi överens, tjoade Bamse. I morgon bitti far vi iväg med Viktoria.
– Jag ska också följa med, sa MiniHopp glatt. Jag tänker fäktas med sjörövare.
– Nähä du, sa Lille Skutt. Du måste vara hemma och gå i förskolan och förresten tänker jag inte träffa några sjörövare heller. Så det så.
– Vi får se, sa Skalman. Vissa saker kan man inte bestämma över.
Tidigt nästa morgon lämnade Viktoria hamnen med Bamse, Lille Skutt och Skalman ombord. Bamse stod på kommandobryggan och styrde båten ut mot öppet hav. De hade förberett sig på en längre resa och lastat Viktoria med mat för flera dagar. Bamse hade gått till sin gamla farmor på Höga berget och hämtat ny dunder-honung ifall det skulle behövas lite extrakrafter under resan. Man kunde ju aldrig veta. Det hände att de stötte på både havsmonster och livsfarliga virvelstormar på sina äventyr med Viktoria. Men just i dag låg havet blankt som en spegel och det verkade bli en riktigt vacker dag.
Lille Skutt stod vid relingen och såg nervöst mot horisonten.
– Tror du vi kommer träffa några pirater, Skalman? sa han ynkligt.
– Premisserna för en fullständig och tillförlitlig konklusion är insufficienta, svarade Skalman. Därför kommer jag inte att svara på din fråga.
Varför kan Skalman aldrig prata så man begriper? tänkte Lille Skutt.
Sjörövarna såg nervösa ut.
– Snälla, slå oss inte! gnällde Rusken och Slusken.
– Vi tänkte faktiskt släppa Sjörövare-Jennys pappa, sa Kapten Buster och såg lite skamsen ut.
– Jaså, det säger du? sa Bamse och tittade strängt på honom. När tänkte ni släppa honom då? Till julen kanske?
– Näe, sa Kapten Buster osäkert.
– Allra senast till nästa jul, kväkte Stollen ur sig.
– Hysch! sa kaptenen argt.
– Jag har hört nog av ert pladder, sa Bamse, och jag vet nog vad vi ska göra med er. Jag vet ett ställe där ni kommer att ha tid att tänka över era synder.
Nu far vi härifrån med Viktoria allesammans. Vi har mycket att stå i.
Sjörövarna gjorde inga muntra miner när Viktoria lämnade Sabel-ön.
– Vad tror ni att de tänker göra med oss? sa Slusken.
– De kanske tvingar oss att gå på plankan, sa Rusken.
– Eller att borsta tänderna, sa Stollen.
– Jag vet inte vilket som vore värst, sa Kapten Buster och rös.
