9789152603338

Page 1


ROBERT ERIKSSON ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK

ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK

ROBERT ERIKSSON

ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK

Verbum AB

Box 22543, 104 22 Stockholm

08-743 65 00 verbum.se

© 2026 Robert Eriksson och Verbum AB

Texter ur Bibel 2000 © Svenska BibelsÀllskapet

Citatet frĂ„n Sarah Gates text »One Pair of Footprints in the Sand – Is this the voice of God, or my own desperation?« i The Mockingbird Magazine den 18 maj 2023, översatt och Ă„tergivet med tillstĂ„nd.

Redaktör: Inger Lundin

Omslag och inlaga: Anna Larsson Design

Foto omslagets baksida: Noomie Hammar

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: Print Best, Estland 2026

ISBN 978-91-526-0333-8

Genom att Ätervinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Riv av pÀrmen/omslaget och sortera som brÀnnbart. Resten lÀgger du i pappersinsamlingen, sÄ blir det till nya pappersprodukter. Ett alternativ Àr att ge boken vidare till nÄgon annan som vill lÀsa den.

INNEHÅLL

INLEDNING 9

KAPITEL 1 ÄLSKAD OCH UTVALD 17

ATT BLI HELAD FRÅN SKAMMEN 21

ATT MÖTA SIN RÄDSLA 23

GUDOMLIGA ANKNYTNINGSMÖNSTER 25

KAPITEL 2 ÄLSKAD OCH BRUSTEN 33

GUD VERKAR I BRUSTENHETEN 35

ATT SJUNGA SIN EGEN SÅNG 38

DEN TRASIGA GITARRSTRÄNGEN 41

GÖR INGENTING 44

KAPITEL 3 ÄLSKAD OCH BUREN 49

ATT STANNA KVAR I MÖRKRET 52

ATT SLÄPPA KONTROLLEN 54

MAKTLÖSHET ÄR VÅR STÖRSTA SKATT 56

ATT ÄLSKA LIVET SOM DET ÄR 58

NYFIKEN PÅ LIVET 60

KAPITEL 4 ÄLSKAD OCH FÖRVANDLAD 67

NÄR DET OVÄNTADE SKER 68

ATT SÅ EN GRÄSMATTA 70

FRÅN HÖGMOD TILL ÖDMJUKHET 73

KÄRLEKEN GÖR OSS ÖDMJUKA 75

TA NÄSTA STEG 7

KAPITEL 5 ÄLSKAD OCH KALLAD 83

LIDANDETS MYSTERIUM 86

ATT PLACERA SIG I MINNENAS RUM 89

EN VÄNSKAP SOM BÄR GENOM DÖDEN 92

KAPITEL 6 ÄLSKAD – OCH SEN DÅ? 97

HOT, DRIV ELLER TRYGGHET? 98

ANDNINGEN BÄR OSS 102

DIN GÅVA RÄCKER TILL 104

ETT ÖVERFLÖD AV KÄRLEK 106

BÄST I VÄRLDEN PÅ MITT EGET UTTRYCK 108

TILL SIST: EN SÅNG 111

ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK – NOTER 114

INLEDNING

För en tid sedan fick jag förtroendet att hÄlla i lyssnarnas önskevecka i Sveriges Radios »Andakten«. Lyssnarna skickade in sina frÄgor, och min uppgift var att skapa andakter utifrÄn deras frÄgestÀllningar. Temat som oftast Äterkom handlade om att försöka slÀppa taget om dömande och krÀvande gudsbilder. Det som grep mig starkt var hur mÄnga som uttryckte en inre kamp pÄ grund av detta. De kÀnde sig inte Àlskade av Gud.

En lyssnare skrev: »Min mormor var en mycket ödmjuk och fin person och vÀldigt troende. Men hon kÀnde sig aldrig vÀrdig att ta nattvarden. Min mamma kÀnde sig aldrig tillrÀckligt bra, och jag Àr alltid rÀdd att inte bli godkÀnd. Hur kan man kÀnna att Gud godkÀnner en?«

Orden stannade kvar i mig. RÀdslan för att inte rÀcka till, att inte vara godkÀnd, verkar vandra genom generationer. Och jag började fundera över hur det kommer sig att sÄ mÄnga verkar leva med bilden av en Gud som granskar snarare Àn helar, som hÄller avstÄnd snarare Àn drar oss in i sin nÀrhet?

NÀr jag lÀste lyssnarnas frÄgor kÀnde jag ocksÄ igen dem. Min egen morfar bar ju pÄ samma kamp. Han vÀxte upp med en strÀng kristen tro i ett smÄlÀndskt missionshus i början av 1900-talet. Jag minns att han pÄ Älderns höst talade om att hans liv och tro inte rÀckte till för att bli medlem i en kyrka. PÄ hans begravning sjöng jag en psalm han sjÀlv önskat:

Jesus kÀr, gÄ ej förbi mig, lÄt mig bönhörd bli.

DÄ Ät andra nÄd du skÀnker, gÄ ej mig förbi.

Den psalmen rymde bÄde hans lÀngtan efter Gud och hans oro för att inte vara Àlskad.

StrÀnga gudsbilder Äterkommer i olika tider och skepnader. De sÀger oss att vi mÄste leva rÀtt, kÀnna rÀtt, tro rÀtt innan Gud kan ta emot oss. Som om Guds kÀrlek vore en belöning snarare Àn en gÄva.

Jag har sjÀlv levt med den förestÀllningen. I barndomens kyrka fick jag i och för sig erfara en varm och öppen tro.

Ledarna talade om att vi var Àlskade för vÄr egen skull, för att vi finns. Det var först i tonÄren, pÄ kristna ungdomsmöten med en strÀng och svartvit undervisning, som en annan gudsbild smög sig in. DÀr förkunnades en tro som krÀvde total hÀngivenhet och rÀtt beteende. Den inre rösten som sa att jag aldrig riktigt dög blev allt starkare. Jag började tro att Gud drog sig undan om jag inte lÀste Bibeln nog ofta eller bad tillrÀckligt innerligt. Tron förvandlades till prestation, och Guds kÀrlek kÀndes villkorad.

NĂ€r jag ibland fĂ„r frĂ„gan om jag nĂ„gon gĂ„ng har tvivlat pĂ„ Guds existens, svarar jag ett tydligt nej. Inte för att jag har en sĂ€rskilt stark tro, utan för att min hjĂ€rna inte kan förestĂ€lla sig en tillvaro utan Gud. Det finns mycket annat som jag tvivlar pĂ„ nĂ€r det gĂ€ller tro. Jag tvivlar ibland pĂ„ att Guds personliga omsorg ocksĂ„ gĂ€ller mig. Jag skriver nu den hĂ€r boken för att kunna hjĂ€lpa bĂ„de mig och dig att pĂ„ djupet kunna ta emot att vi Ă€r Ă€lskade. Jag Ă€r övertygad om att denna lĂ€ngtan bor i varje mĂ€nniska, oavsett tro, livssituation eller erfarenhet. Vi har en djup önskan om att fĂ„ höra att vi duger. Att vi Ă€r sedda, burna och Ă€lskade – inte för vad vi presterar, utan för att vi finns. Kanske Ă€r det detta vi allra mest söker genom vĂ„ra livsval, vĂ„ra relationer och vĂ„ra drömmar: att nĂ„gon ska se allt som vi Ă€r och Ă€ndĂ„ vilja vara nĂ€ra. Att vi Ă€r Ă€lskade i befintligt skick. Sedan mĂ„nga Ă€r tillbaka Ă€r jag pastor i Betlehemskyrkan i Göteborg. Vid nĂ„gra tillfĂ€llen har jag predikat om just det hĂ€r temat, och efterĂ„t har mĂ€nniskor i olika Ă„ldrar kommit fram efter gudstjĂ€nsterna och grĂ„tit av lĂ€ttnad och tacksamhet. Responsen handlar knappast om min retoriska förmĂ„ga. Det till synes enkla budskapet om att vara Ă€lskad i befintligt skick rör vid vĂ„r djupaste lĂ€ngtan. Egentligen Ă€r det inte förvĂ„nande. De flesta av oss vĂ€xer upp med erfarenheten att kĂ€rlek Ă€r nĂ„got som Ă€r villkorat. Vi fĂ„r förĂ€ldrars och andra vuxnas uppmĂ€rksamhet nĂ€r vi Ă€r duktiga och snĂ€lla. Detta leder till en undermedveten tro att vi inte rĂ€cker till nĂ€r vi inte »sköter oss«. MĂ„nga bĂ€r pĂ„ en inre kritiker som hela tiden sĂ€ger att vi inte Ă€r

smarta nog, attraktiva nog, goda nog. Denna inre röst gör det svÄrare för oss att ta emot kÀrlek, för vi tror inte att vi förtjÀnar den. Som om inte detta vore nog, lever vi i en prestationsinriktad kultur dÀr vÀrdet beror pÄ vad vi gör, inte vilka vi Àr. Detta gör det ocksÄ svÄrt att tro att nÄgon som Gud kan Àlska oss sÄdana vi Àr. Det kÀnns helt enkelt inte sant.

Att vara Ă€lskad handlar hĂ€r inte om en romantisk kĂ€nsla eller en vĂ€lvillig blick pĂ„ avstĂ„nd – utan om att vara innesluten i en kĂ€rlek som vill hela och lĂ€ka. En kĂ€rlek som inte bara tar emot det vi visar upp, utan ocksĂ„ omsluter det vi helst vill dölja.

Och att vara Ă€lskad i befintligt skick – det syftar inte pĂ„ att vi Ă€r fĂ€rdiga som vi Ă€r, utan att vi Ă€r mottagna som vi Ă€r. Vi Ă€r sedda och Ă€lskade i en lĂ„ngsam helandeprocess. Befintligt handlar dĂ„ inte om att stanna i det gamla, utan om att börja dĂ€r vi Ă€r, för att bĂ€ras vidare av Guds kĂ€rlek som aldrig slĂ€pper taget. Den hĂ€r boken vill inte gestalta en vĂ€g till ett lyckat liv, utan en vĂ€g in i en verklighet dĂ€r Gud alltid vĂ€ntar i hjĂ€rtats dolda rum.

Det kan vara en lĂ„ng resa. FjĂ€lltĂ€rnan, flyttfĂ„glarnas vĂ€rldsmĂ€stare, flyger hela 7 000 mil varje Ă„r. Den förebĂ„dar vĂ„ren i Arktis. Under sin trettioĂ„riga livstid flyger fĂ„geln en strĂ€cka som motsvarar att flyga till mĂ„nen och tillbaka. Men mĂ€nniskans livsresa Ă€r Ă€nnu lĂ€ngre – Ă€ven om den bara mĂ€ts i centimeter. Det Ă€r resan frĂ„n huvudet till hjĂ€rtat.

Det Àr den viktigaste och svÄraste resa vi gör. Det Àr

resan frÄn att försöka förtjÀna vÄrt vÀrde, till att ta emot det som redan Àr givet. Det Àr rörelsen frÄn att leva kravfyllt till att vila i en kÀrlek som inte viker bort blicken.

Författaren Gerard Hughes uttryckte det sÄ:

»Den lÀngsta och svÄraste resan i vÀrlden Àr fÀrden frÄn vÄrt tankelivs ytskikt till hjÀrtat, dÀr Gud redan vÀntar pÄ oss med öppna armar.«

Om du vĂ„gar vandra den vĂ€gen inĂ„t, om du vĂ„gar stanna upp och lĂ„ta Gud möta dig i djupet – ocksĂ„ dĂ€r du inte vill kĂ€nnas vid dig sjĂ€lv – dĂ„ vĂ€ntar en stilla och befriande upptĂ€ckt: Mitt i din oro, skam, trötthet och lĂ€ngtan, bor den Gud som stĂ€ndigt viskar: »Du Ă€r Ă€lskad i befintligt skick«. Vad skulle hĂ€nda i ditt liv om du kunde ta emot att det faktiskt Ă€r sant. Inte nĂ€r du förĂ€ndrat dig. Inte nĂ€r du förstĂ„tt allt. Utan hĂ€r och nu – mitt i ditt liv. Vad skulle hĂ€nda om du tog emot Guds nĂ€rvaro som nĂ„got lĂ€kande? Om du fick erfara att det inte Ă€r för sent för förĂ€ndring, att det inte finns nĂ„got mörker dĂ€r Guds ljus inte nĂ„r in?

Att vara Àlskad i befintligt skick betyder inte att allt Àr »fixt och fÀrdigt«. Men det betyder att Gud vill möta oss precis dÀr vi Àr och lÄngsamt pÄbörjar ett helande. Det slitna ordet frÀlsning handlar om just detta. Det engelska ordet för frÀlsning Àr salvation, vilket hör ihop med det svenska

I BEFINTLIGT SKICK

ordet salva, en krÀm med lÀkande egenskaper. Att bli frÀlst Àr att bli lÀkt, steg för steg, av Guds nÀrvaro. Det innebÀr att Gud inte vÀnder sig bort frÄn det trasiga i oss, utan vÀnder sig till det.

Kristen tro Àr inte ett sjÀlvförbÀttringsprojekt. Det Àr en relation. Och varje sann relation börjar med att ta emot kÀrlek. Och fortsÀtter med att ta emot kÀrlek. Författaren till Första Johannesbrevet i Bibeln sÀger inte att Gud liknar kÀrlek eller att Gud har kÀrlek. Han skriver:

»Gud Àr kÀrlek, och den som förblir i kÀrleken förblir i Gud och Gud i honom.«

Det Àr inget bildsprÄk, det Àr en beskrivning av universums djupaste verklighet. Gud Àr inte en domare eller en kravstÀllare. Gud Àr kÀrlekens kÀlla. Jag förestÀller mig att marken jag stÄr pÄ, det som bÀr mitt liv, inte Àr min styrka eller prestation utan den stilla porlande kÀllan inombords som sÀger: Du Àr Àlskad. I befintligt skick.

UtifrĂ„n detta faktum börjar resan mot helande. Det Ă€r en vĂ€g dĂ€r varje steg bĂ€rs av kĂ€rlek. Det Ă€r fem steg som hör samman – men som vi ofta upptĂ€cker i en viss ordning:

Att vi Ă€r Ă€lskade och utvalda, att vi ocksĂ„ Ă€r Ă€lskade och brustna, att vi fĂ„r vara Ă€lskade och burna, att vi lĂ„ngsamt blir Ă€lskade och förvandlade, och att vi – mitt i allt detta – Ă€r Ă€lskade och kallade.

I BEFINTLIGT SKICK

Detta Àr inte en utvecklingskurva utan hjÀrtats landskap. Allt ryms redan i oss. Men först nÀr vi tar emot att vi Àr Àlskade i befintligt skick, kan vi börja vandra runt i det hÀr landskapet och göra det till vÄrt. Det Àr inte en resa uppÄt, utan inÄt. Inte en vÀg bort frÄn vÄr mÀnsklighet, utan rakt in i den. Inte ett krav, utan en inbjudan som sÀger: Du Àr redan mottagen. Du Àr redan buren. Du Àr redan Àlskad i befintligt skick.

KAPITEL

1

ÄLSKAD OCH UTVALD

En enda sak skiljer dem som upplever sig Àlskade och dem som kÀnner sig oÀlskade: kÀnslan av att vara vÀrd kÀrlek.

De som upplever sig Àlskade bÀr pÄ en stark övertygelse om att de Àr vÀrda att Àlskas, de andra tvivlar. Det hÀr upptÀckte Brené Brown, amerikansk författare och forskare i socialt arbete, och skrev om det i boken Mod att vara sÄrbar. Ett annat tydligt och sorgligt resultat som kom fram i hennes forskning, var att mycket fÄ mÀnniskor trodde att de var vÀrda att Àlskas. NÀr hon frÄgade sina informanter om de upplevde att de var Àlskade, berÀttade de flesta tvÀrtom om situationer dÄ nÄgon hade krossat deras hjÀrta.

Varför vÀcktes först och frÀmst smÀrtsamma minnen till liv? Brené Brown kom fram till att det som hindrar mÄnga frÄn att tro att de Àr vÀrda att Àlskas Àr skam.

Skam Àr kÀnslan av att vi Àr fel. Inte att vi gör fel, utan att vi pÄ ett fundamentalt plan Àr fel som mÀnniskor. För att förstÄ skillnaden mellan skuld och skam, brukar man sÀga att skuld botas av förlÄtelse, medan skam botas av

kÀrlek. Den som Àr fylld av skam kan bara berÀtta om sig sjÀlv som oÀlskad och bortstött. En skamfylld person har svÄrt att tro sig vara Àlskad i befintligt skick.

SĂ„ vad hĂ€nder med oss nĂ€r vi pĂ„ allvar förmĂ„r att ta emot de orden »vĂ€rd att Ă€lskas« och tillĂ„ter dem att göra nĂ„got med oss? I Matteusevangeliets tredje kapitel fick Jesus höra att han Ă€r Ă€lskad och utvald. DĂ€r berĂ€ttas det ocksĂ„ om profeten Johannes, kusin till Jesus, som levt en stor del av sitt liv ute i öknen. MĂ„nga mĂ€nniskor sökte sig ut till Johannes i öknen och frĂ„gade vad de skulle göra för att bli fria och Johannes stĂ€ndiga svar var att hans efterföljare skulle börja leva ett liv av godhet och omsorg om andra – för snart skulle Messias komma. Det Johannes inte hade rĂ€knat med, var att ocksĂ„ Jesus skulle söka upp Johannes och be om att fĂ„ bli döpt.

Det var inte konstigt att Johannes tvekade nÀr Jesus bad om detta. Johannes hade under hela uppvÀxten anat att Jesus var en speciell person, sÄ han motsatte sig först detta. Johannes sa: »Det Àr jag som behöver döpas av dig«. Jesus svarade: »Det Àr sÄ vi ska uppfylla allt som hör till rÀttfÀrdigheten«. SÄ Johannes döpte Jesus. Och i dopet fick Jesus ta emot orden frÄn himlen: »Du Àr min Àlskade, min utvalde«. Det skedde samtidigt som Anden, Guds vind, sÀnkte sig över honom som en duva. Jesus dop skedde före all hans undervisning, alla hans helanden och konfrontationen med den religiösa och politiska makten. Redan i denna stund fick han höra att han var Àlskad och utvald.

Dopet blev en förutsÀttning för det uppdrag som Jesus var

pÄ vÀg in i. Och med den djupa vetskapen om att vara Àlskad, kunde Jesus gÄ in i sitt uppdrag helt Àrligt och sant utan att spela nÄgra spel. Han behövde inte stÀrka sitt sjÀlvförtroende eller sin sjÀlvkÀnsla genom att prestera och upptrÀda eller genom att söka andra mÀnniskors bekrÀftelse. Identiteten var klar: Àlskad och utvald. Den kÀrleken bar Jesus Ànda in i döden.

Detta Àr ocksÄ vÄr identitet. Vi Àr mottagna och omslutna av Guds kÀrlek frÄn vÄrt första andetag. Och bara den vetskapen kan rÀdda oss i livets mörkaste stunder.

Gud vill stĂ€ndigt sĂ€ga detta till oss: att vi Ă€r Ă€lskade och utvalda. Och det Ă€r inga exklusiva ord för nĂ„gra fĂ„. Alla mĂ€nniskor Ă€r Ă€lskade och utvalda av Gud. Men Guds röst Ă€r svĂ„r att urskilja i en vĂ€rld dĂ€r mĂ€ngder av andra röster ropar »du Ă€r misslyckad, du Ă€r ful, du Ă€r vĂ€rdelös, du Ă€r usel, du Ă€r ingen – om du inte kan bevisa motsatsen«.

MÄnga av oss fÄr höra sÄdana röster sedan tidig Älder och i stÀllet för att fÄ leva i hur Gud ser pÄ oss och fyllas av kÀrlek, en sund sjÀlvkÀnsla och ett sunt sjÀlvförtroende fylls vi av skam och sjÀlvförakt. DÄ Àr det inte konstigt att sÄ mÄnga av oss kÀmpar och sliter ett helt liv för att bevisa motsatsen. Men vi kommer aldrig fram, för den djupa glÀdjen i livet kan inte stÄ pÄ en grund av sjÀlvförakt, den byggs bara pÄ vetskapen att vi Àr Àlskade och utvalda.

I den uppmĂ€rksammade romanen Jack, skriver författaren Marilynne Robinson om kĂ€rleksaffĂ€ren mellan Jack och Della, tvĂ„ lika artiga som sjĂ€lvmedvetna prĂ€stbarn i efterkrigstidens USA. Eftersom Della Ă€r svart och Jack vit Ă€r deras kĂ€rlek omöjlig. Jack lever med mycket skam och sjĂ€lvförakt. Han Ă€r en luffartyp, vĂ€ldigt fattig, och livet har gĂ„tt hĂ„rt Ă„t honom. Jack har dĂ€rför inga höga tankar om sig sjĂ€lv. Della, dĂ€remot, Ă€r en respektabel lĂ€rare och rör sig i finare kretsar. Vid deras första möte tappar hon sina papper pĂ„ vĂ€g till en lektion och Jack har för ovanlighetens skull klĂ€tt upp sig i en mörk kostym. Han springer fram och hjĂ€lper henne och skyddar henne med ett paraply. Och hon bemöter honom med vĂ€rme och stor tacksamhet, lĂ„ngt mer Ă€n hon hade behövt. För Della ser nĂ„got hos Jack. Men nĂ€r Jack fĂ„r ta emot all denna ömhet kĂ€nner han först bara sjĂ€lvförakt. Han upplever att han har bedragit henne genom att ta pĂ„ sig en kostym och verka rikare Ă€n han Ă€r. Men Della ser nĂ„got annat i honom. Hon ser att han Ă€r en Ă€del sjĂ€l, en godhjĂ€rtad mĂ€nniska. Han kĂ€nner sig förtappad, skamfylld över sin uselhet. Hon ser honom som en varm, vacker, ja nĂ€rmast helig sjĂ€l. Kampen mellan hennes blick och hans blick – hans sjĂ€lvförakt och hennes vördnad inför honom prĂ€glar berĂ€ttelsen. Och sakta förĂ€ndras Jack. Han blir till i hennes blick. Kanske kan han börja se sig sjĂ€lv som Ă€lskad och utvald?

ATT BLI HELAD FRÅN SKAMMEN

Henri Nouwen, nederlÀndsk katolsk prÀst, teolog och författare, skrev med djup medkÀnsla och psykologisk insikt om sÄrbarhet, Guds kÀrlek och det inre livets resa. Han skrev ofta utifrÄn sin egen brottningskamp med skam. Nouwen hade en kÀrlekslös uppvÀxt och fick relativt sent i livet uppleva hur Gud sa till honom att han Àr Àlskad och utvald. Han sÀger sÄ hÀr i sin bok Den livslÄnga glÀdjen: »Under Ärens lopp har jag upptÀckt att den svÄra fÀllan i livet inte Àr framgÄng, popularitet eller makt, utan sjÀlvförakt. FramgÄng, popularitet och makt kan verkligen utgöra svÄra frestelser, men förförelsen ligger ofta i att de ingÄr i den mycket större frestelsen att underkÀnna sig sjÀlv. NÀr vi börjat tro pÄ rösterna som sÀger att vi Àr vÀrdelösa och motbjudande, dÄ ser vi lÀtt framgÄng, popularitet och makt som lockande lösningar«.

FÀllan i livet Àr inte framgÄng, popularitet eller makt i sig utan i första hand frestelsen att förakta och underkÀnna sig sjÀlv. Det leder till att vi mÄste bli lyckade för att kÀnna att vi duger!

Den andra sidan av myntet Àr sjÀlvhÀvdelse. Att stÀndigt placera sig pÄ en piedestal ovanför andra Àr bara ett annat sÀtt att försöka hantera kÀnslan av att inte vara Àlskad för den man Àr. Och frÄgan under ytan Àr hela tiden »om alla dessa som visar mig sÄ mycket uppmÀrksamhet skulle se hur jag verkligen ser ut inuti, skulle de fortfarande Àlska mig dÄ?«. Oavsett om man gör sig större eller mindre,

R obert E riksson (f. 1978)

Àr pastor och förestÄndare i Betlehemskyrkan, Göteborg, musiker och författare till era böcker om kristen tro.

HUR SKULLE DITT LIV FÖRÄNDRAS om du verkligen trodde att du var sedd och Ă€lskad – inte för vad du presterar, utan för att du nns? Kanske Ă€r det detta vi allra mest söker genom vĂ„ra livsval, vĂ„ra relationer och vĂ„ra drömmar: att nĂ„gon ska se allt som vi Ă€r och Ă€ndĂ„ vilja vara nĂ€ra.

I en tid dĂ€r vĂ€rde ofta mĂ€ts i prestationer och mĂ„nga kĂ€mpar med strĂ€nga gudsbilder pĂ„minner Robert Eriksson om nĂ„got radikalt enkelt: Guds kĂ€rlek Ă€r inte en belöning, utan en gĂ„va. Med varsam röst leder han oss inĂ„t, till platsen dĂ€r Gud redan vĂ€ntar – mitt i vĂ„r oro, skam och lĂ€ngtan. Det handlar inte om att bli perfekt, utan om att vĂ„ga ta emot Guds helande kĂ€rlek.

VÄgar vi tro att Gud bara kan Àlska? Genom att vÀva samman teologiska och existentiella re ektioner med personliga erfarenheter visar Robert Eriksson i sin nya bok pÄ en vÀg för alla som brottas med tvivel, otillrÀcklighet och lidande. Utan att förenkla inbjuder han lÀsaren till ett samtal om tro som berör och bÀr.

P eter H alldorf

LYSSNA PÅ SÅNGEN

ÄLSKAD I BEFINTLIGT SKICK

AV ROBERT ERIKSSON & PETER HALLSTRÖM

ISBN 978-91-526-0333-8

9 789152 603338

Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.