9789152603017

Styra klokt i kyrkoråd och församlingsråd

Styra klokt i kyrkoråd och församlingsråd

Verbum AB

Box 225 43, 104 22 Stockholm

08-743 65 00

verbum.se

© 2026 Hanna Nyberg och Verbum AB

Formgivning, omSLAgSFo T o och

iLLuSTr AT ioner: Anna Björnström

r edA k T ör: Madelene Lundin

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: Print Best, Estland

iSBn: 978-91-526-0301-7

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg hela boken i pappersinsamlingen så blir den till nya pappersprodukter.

Ett alternativ är att ge boken vidare till någon annan som vill läsa den.

Styra klokt

i kyrkoråd och församlingsråd

Hanna nyberg

Intro

Du är vald att ta ansvar för Svenska kyrkan där du bor.

Du tar ansvar genom att fatta beslut.

Du fattar beslut när det är sammanträde.

Du fattar beslut tillsammans med andra.

Ni fattar beslut utifrån ett förberedande arbete.

Ni fattar beslut genom att säga ja eller nej.

Så enkeLT är ditt uppdrag: Du säger ja eller nej till en beredd fråga och du gör det i styrelserummet under ett sammanträde tillsammans med andra ledamöter.

Du som har suttit några mandatperioder vet att det inte alltid känns så enkelt. Du som är nyvald stöter på en massa förkortningar, dokument och sätt att bete sig som du inte förstår. Det är sällan någon som säger att det är ett enkelt uppdrag. Men det är många som säger att det är roligt.

Jag skulle vilja pröva en tanke tillsammans med dig i den här boken. Det är att om ditt uppdrag blir enklare att förstå och utföra, så skulle det bli ännu mer meningsfullt.

Jag skriver ännu mer, för jag tror att du redan upplever det meningsfullt. Och när jag skriver att det skulle bli ”enklare” menar jag inte på något sätt att det skulle vara eller bli simpelt. Jag menar att uppdraget som förtroendevald skulle bli viktigare. Det skulle bli tydligare vilken viktig del förtroendevalda är i Svenska kyrkan. Det skulle bli mer begripligt och hanterbart att utföra ditt uppdrag, vilket i förlängningen skulle kunna ge en kraftfull utveckling för Svenska kyrkan – det är min tanke, som jag vill pröva med dig.

Vi står på randen till ett nytt 30-tal och du är med och påverkar hur framtiden ska bli. Svenska kyrkan är en viktig samhällsaktör, både i det stora och det lilla. Kyrkan är viktig för att den är just kyrka, vilket är avgörande för oss som kristna och något som vårt samhälle behöver. Det är lokalt som kyrkan är och verkar, det vill säga finns och gör saker. Det är lokalt du har uppdraget att vara med och bestämma. I ditt uppdrag kommer det finnas några frågor som är viktigare och mer avgörande än andra. Hur gör du för att ni tillsammans ska våga fatta de viktigaste besluten?

I fullmäktige är du ansvarig inför medlemmarna i Svenska kyrkan där du bor. Du är ansvarig inför kyrkoordningen och svensk lagstiftning, liksom inför din nomineringsgrupp. Om du sitter i ett kyrkoråd eller församlingsråd har du ett personligt ansvar för de beslut ni fattar, som inte är kopplat till eventuell nomineringsgrupp utan till fullmäktige. Du tar ansvar när du är aktiv under styrelsemöten, liksom när du håller dig ajour

med vad som påverkar församlingen och till exempel anmäler en fråga till diskussion.

För att kunna ta ansvar och fatta beslut behöver du kunskaper och färdigheter. Du behöver:

• förstå varför Svenska kyrkan har förtroendevalda och vilken roll de har i kyrkan, till skillnad från i exempelvis en kommun eller idrottsförening

• förstå skillnaden mellan att vara vigd, anställd och ideellt engagerad

• veta något om vad styrelsearbete i Svenska kyrkan är och hur det behöver gå till.

Med de kunskaperna och färdigheterna önskar jag att du kommer att kunna använda dina gåvor, erfarenheter och kompetenser för att göra ett bra jobb, som du upplever meningsfullt. Vill du, så kommer du också kunna utvecklas som människa och kristen.

I den här boken får du, förutom att pröva en tanke med mig, också träffa tre andra förtroendevalda. Jag har intervjuat Håkan Widepalm, Cissi Askwall och Tomas Junkka som berättar för oss om hur de upplever det att vara förtroendevald i Svenska kyrkan. De intervjuade finns i olika delar av Sverige, i olika sorters församlingar och de tillhör olika nomineringsgrupper. Intervjuerna varvas med faktaavsnitt jag skrivit utifrån de ämnen jag tror är viktigast för att göra uppdraget begripligt, hanterbart och meningsfullt för dig

som styrelseledamot, samt som kan ge effekt för kyrkan som helhet. Jag tror så, utifrån att ha arbetat både akademiskt med styrelser i Svenska kyrkan och praktiskt med styrelseutveckling i Svenska kyrkan inom mitt uppdrag som stiftsadjunkt för ledarskapsutveckling i Stockholms stift.

Boken följer tre huvudspår:

1. Du är vald att ta ansvar. Om att vara förtroendevald i Svenska kyrkan.

2. Att bestämma tillsammans. Att agera genom att fatta beslut.

3. Hur är vi styrelse tillsammans? Att göra arbetet i styrelsen mer hanterbart.

Intervju Håkan Widepalm

JAg B or i en landsbygdsförsamling som ligger längs kuststråket, strax norr om Halmstad. Det är en blandad bebyggelse, tre tätorter, mycket går dar och åkermark. Vi har två kyrkor med kyrkogårdar, två församlingshem och en sockenstuga, så inte så många fastighe ter. Att vi ligger ”väster om motorvägen”, på kustsidan, innebär att vi är folkrikare, med fler medlemmar än kringliggande landsbygd.

Vi har få fastigheter och har det välordnat, god ordning i ekonomin, god underhållsplan, det flyter på. Det kommer komma större renoveringar framåt, som vi har ordnat för ekonomiskt och organisatoriskt. Kompetensförsörjning är en stor utmaning. Bra folk, präster, behövs, kallade till vår kyrka, även på landsbygden. Ett litet sammanhang blir sårbart med långa vakanser.

Harplinge-Steninge förS amling

l andSkap: Halland folkmängd: 8 062

medlemmar i SV enSka

k Y rkan: 68,9 procent

kY rkor: 2

I hela mitt vuxna liv har jag jobbat i Svenska kyrkan, funnits i kyrkan som aktiv och brunnit för den demokratiska skolningen i vår kyrka. Jag blev förtroendevald för att jag fick frågan, det är ganska nyligen, två mandatperioder sen. Jag kände att det stämde, vi vilade på samma värderingar.

Just nu är jag ordförande i fullmäktige och ersättare i kyrkorådet. Tidigare var församlingen ett pastorat, då var jag ersättare i församlingsrådet. I slutet av förra mandatperioden var jag ordförande i kyrkorådet, men nu jobbar jag som kanslichef i Falkenberg, ett pastorat med 14 församlingar, och kände att det blev en övermäktig uppgift att vara både ordförande i ett kyrkoråd och tjänsteperson i ett annat.

Vi har tre nomineringsgrupper som har ett starkt fäste här och en tajt samverkan. Ordförande den här mandatperioden är en lämplig person som inte är från de två största grupperna. Visst har vi ett valresultat att ta hänsyn till men utifrån hur viktig ordförandeposten är, ville vi ha någon som hade tiden och kunde leva i ett nära samarbete med kyrkoherden och leva i den vision som församlingen har. I de två största nomineringsgrupperna hade ingen tid att axla den manteln, men i den tredje gruppen fanns en person som vi tänkte kunde passa bra. Kyrkorådet är ändå fördelat på ett sådant sätt att det speglar valresultatet och i beredande organ är vi en från varje grupp.

Vi pratar ganska lite i nomineringsgruppen hemma, har inga förmöten, vi skickar ut nåt mejl om det är nåt särskilt. Jag uppskattar att det inte är några låsta positio -

ner, vi lyssnar till varandra och har öppna samtal. Det är en god samverkan.

Jag är också ledamot i kyrkomötet, nu på min andra session, och andra vice ordförande i kyrkostyrelsen sen ett knappt år tillbaka. I kyrkomötet är det mycket mer låsta positioner. Utskotten har ett öppet samtal, men i plenum tenderar det att bli mer låsta positioner. Jag gillar det öppna där vi kan tänka tillsammans och gemensamt komma på den bästa lösningen.

Jag uppskattar att det inte är några låsta positioner, vi lyssnar till varandra och har öppna samtal. Det är en god samverkan.

När det gäller hemförsamlingens fullmäktige – som är en ganska tragisk tillställning egentligen, att bara ses två gånger om året och klubba igenom beslut – så har vi hittat ett samtal där vi lyft något som vi varit tacksamma för, till exempel när verksamhetsuppföljningen har presenterats har flera sagt att det där var jag på, det var så fint! Vi har haft goda samtal där, det har jag uppskattat.

Egentligen är jag inte så mycket för studiebesök, men med kyrkostyrelsen besökte vi Luleå stift i vintras och jag fick så mycket med mig kring hur olika vi kan vara kyrka och vilka villkor vi har. I Falkenberg där jag jobbar är vi 14 församlingar i en kommun, i Luleå stift berättade de om församlingar så stora att de går över kommungränserna. Att vi delar med oss av resurser vi har för att hjälpa andra tycker jag är viktigt. När jag ser att kyrkan gestaltats på ett annat sätt skapar det en viss ödmjukhet hos mig själv, och en stor uppskattning.

Jag var med när vi blev ett pastorat och skulle ha församlingsråd. Det var en rörig period, med frågor kring hur valen skulle gå till, vem skulle göra vad? Vi var ett pastorat med 5 000 medlemmar, där 4 500 tillhörde den ena församlingen och 500 den andra. Vad är vårt uppdrag och vad ska vi göra? Den frågan lever kvar i vår kyrka: Vad ska församlingsråden göra? Ibland behöver de mer att säga till om. Det beror på att ifall kyrkorådet fortsätter att vara kyrkoråd som man var tidigare, då tar de ut varandra. Det är stökigt att hitta nya former. Vi lyckades så småningom hitta sätt att jobba närmre kyrkoherden och verksamheten, i samarbete. Nu är vi glada över att vara en församling.

Vad ska församlingsråden göra? Ibland behöver de mer

att säga till om. Det beror på att ifall kyrkorådet fortsätter att vara kyrkoråd som man var tidigare, då tar de ut varandra.

Många värnar folkkyrkan. Jag är mån om att ha direkta val, att det blir val där hela den territoriella församlingen representeras. Kyrkan ska präglas av alla våra medlemmar. Jag tycker att organisationen är bra, den är väldigt mycket en del av vår kyrkas identitet. Vi kan vara medlemmar av olika anledningar, det ska också prägla vår kyrka.

Jag tänker framåt att Svenska kyrkans utmaningar är också möjligheter: Vi blir färre medlemmar, det påverkar ekonomin, vi behöver göra prioriteringar. I det ligger en möjlighet, att fortsätta vara kyrka men på något annorlunda sätt än nu, ett sätt som är bättre för vår tid. Att hålla kvar teologin och följa med tiden på ett bra sätt.

Inför varje kyrkoval undrar jag: Hur ska det nu gå, kommer det finnas någon att rösta på? Jag blir förvånad varje gång att nya dyker upp, att se ett förnyat engagemang hos de som varit med länge. När frågan om att vara med ställs, blir människor väldigt ofta glada. Våga fråga! Det som gör att jag oroar mig handlar om att vi blir mindre och mindre demokratiskt skolade, allt det vi haft från klassråd och föreningssammanhang, där jag ser vikten av att vara med.

Demokrati- och rättvisefrågor av olika slag är viktigt i mitt engagemang. Det är tydligt i teologin att kyrkans uppdrag att bekräfta och bejaka. Det handlar så klart om relationer mellan länder, men också hur man blir bemött, att det inte ska påverkas av till exempel funktionsvariationer eller könsidentitet. Väldigt viktiga frågor, att kyrkans rum ska vara öppet. Lokalt har vi jobbat väldigt aktivt i de frågorna, det är jag stolt och glad över. Sedan många år tillbaka var det kyrkoherden som tidigt bejakade kvinnliga präster i församlingen, vi var tidigt framme i välsignelseakter och vigslar för samkönade, vi har samlat ungdomar med olika funktionsvariationer till konfirmation och så vidare, vi är och har varit en väldigt medveten församling. Det finns en stor stolthet över det, både hos förtroendevalda och i arbetslag och församling.

Du är vald att ta ansvar

när JAg år 2018–2020 gjorde en studie om Svenska kyrkans sätt att organisera det vi brukar kalla ”styra–leda”, alltså själva styrningens organisering, och intervjuade ett antal styrelser, var det en förtroendevald som sa: ”Vi finns för att kyrkan inte ska bli en sekt.” På nästa ställe i vårt avlånga land, där jag ställde samma frågor, sa kyrkoherden i styrelsen samma sak, att vi präster finns här för att kyrkan inte ska bli en sekt.

Det är lite drastiskt (men också roligt) att säga, att Svenska kyrkan skulle bli en sekt om bara förtroendevalda bestämde, alternativt om bara prästerna bestämde. Att det uttalades på två helt olika platser oberoende av varandra gjorde att det fastnade hos mig.

Jag tror de menade att vi förtroendevalda är väl förankrade i det vanliga livet och att en risk med alltför religiösa präster är att vi skulle bli en kyrka som inte är öppen för alla. Prästen menade nog att som präst är jag vigd och har en kunskap om vad kyrkan är och har varit under många hundra år, det garanterar att vi inte hittar på vad för tokigt som helst med den här församlingen.

Att skydda Svenska kyrkan från att bli en sekt är ett viktigt uppdrag, eftersom Svenska kyrkan till sin identitet är en öppen folkkyrka. Ska jag ta de två ledamöterna på orden, är uppdraget inte bara viktigt utan rentav ett existentiellt uppdrag, de lyfter fram att det är därför vi finns till som styrelse.

Berättelsen fångar något av erfarenheten att vara med och bära kyrkan, att värna kyrkan i styrelsen, som jag tycker om. Lagen om Svenska kyrkan formulerar det i andra paragrafen:

Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka, som i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete bedriver en rikstäckande verksamhet.

Ledamöterna hade kunnat säga att det är vi tillsammans som, i samverkan enligt lagen, ser till att det inte blir en sekt av Svenska kyrkan och fångat lagens andemening.

Ett organisatoriskt uppdrag

Styrelsen har ett stort ansvar för att Svenska kyrkan har förutsättningar att vara kyrka, på den plats där du bor. Att lagens andra paragraf säger att ”kyrkans ämbete” (det vill säga vigningstjänsten i Svenska kyrkan, alltså biskopar, präster och diakoner) bedriver Svenska kyrkans verksamhet förvånar ingen. Men att de gör det i samverkan med en demokratisk organisation, vad betyder det?

Kyrkoordningen formulerar det så här:

Den demokratiska organisationen och kyrkans ämbete eller vigningstjänst har gemensamt ansvar för att bedriva en verksamhet i enlighet med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Det är ansvaret för Svenska kyrkan som är gemensamt och ska tas i samverkan mellan den demokratiska organisationen och vigningstjänsten. Svenska kyrkan är inte en kyrka där prästerna bestämmer. Vi har ansvaret tillsammans.

Kyrkoordningen fortsätter:

Kyrkans verksamhet bärs således organisatoriskt upp såväl av alla kyrkotillhörigas, och särskilt de förtroendevaldas, ansvarstagande inom den demokratiska organisationen som av ansvarstagandet hos dem som är vigda till uppdragen inom kyrkans vigningstjänst.

Vi tar ansvar tillsammans, men inte hur som helst. Det är ett organisatoriskt ansvar lagen om Svenska kyrkan och kyrkoordningen talar om. Det handlar inte om att koka kaffe, skotta snö eller predika, det är viktiga ansvarsområden men kräver inte en demokratisk organisation. Det handlar inte om att utföra Svenska kyrkans verksamhet – till det finns anställda och ideella medarbetare, som inte väljs genom en demokratisk organisation. Istället handlar det om ansvaret att se till att Svenska kyrkan kan bedriva verksamhet enligt Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Ett sådant ansvar utövas i beslutande organ. Det är ditt ansvar som styrelseledamot att ta ansvar för att Svenska kyrkan är kyrka där du bor.

Organisationsmodellen: Gemensamt uppdrag –delat ansvar

Jag har ramat in ansvaret för förtroendevalda som organisatoriskt och att det utövas i beslutande organ. Men vilket ansvar har vi och för vad?

Det gemensamma ansvarstagandet i Svenska kyrkan har ibland kallats den dubbla ansvarslinjen och ibland den gemensamma ansvarslinjen. Nu kallar vi det gemensamt uppdrag – delat ansvar. Att ansvaret i Svenska kyrkan beskrivs som både dubbelt, gemensamt och delat tror jag är menat att uttrycka något fint. I praktiken riskerar det att bli otydligt. Är ansvar dubbelt – alltså tvådelat? Eller gemensamt, så att vi tar det tillsammans? Eller delar vi ansvaret – och i så fall, delar vi upp det eller delar vi det så att alla ska bestämma om allt?

I situationer då kyrkan behöver hantera och kritisera ansvarsutövande blir det här ofta snårigt. Kyrkoordningen behöver läsas tillsammans med andra regelverk. Det kan underlätta att tänka att styrelsen har det yttersta ansvaret för ett flertal områden, men att agerandet oftast sker genom kyrkoherden eller personalorganisationen. Det behövs ett samtal inom styrelsen, särskilt mellan ordförande och kyrkoherde, så att ansvarigheten uppfattas likadant av alla parter.

Generellt har det varit vanligt att tänka att vigningstjänsten, det vill säga kyrkoherden i styrelsen, får ta ansvar för allt ”kristet”, och så tar vi förtroendevalda hand om ”hårda” frågor som ekonomi, fastighet och så vidare. I kyrkoordningen formuleras det så här:

Det är inte två helt skilda former av ansvar. De förtroendevalda och andra som tillhör kyrkan har tillsammans med dem som innehar vigningstjänsten del i det gemensamma uppdraget att förkunna det kristna budskapet. Tillsammans har de också ansvar för det demokratiska beslutsfattandet och för besluten.

Det är ett ansvar som är gemensamt och inte helt åtskilt, att se till att det kristna budskapet förkunnas i församlingen och att beslutsfattandet och besluten är förenliga med lagstiftning, kristen tro och god styrelsesed.

Pusselbit: Förtroendevalda

Svenska kyrkans styrelseorganisation vilar på samverkan enligt lagen om Svenska kyrkan och gemensamt enligt kyrkoordningen. Både svensk lagstiftning och Svenska kyrkans regelverk betonar som en grundförutsättning att vigningstjänst och demokratiskt valda tillsammans bär ansvaret för hela Svenska kyrkan. Utan förtroendevalda, medlemmarnas representanter, finns inte Svenska kyrkans organisation. Så existentiellt viktig är rollen som förtroendevald. Det är en av två pusselbitar i vår organisatoriska konstruktion: förtroendevalda och vigningstjänsten. Svenska kyrkan kan inte fatta beslut utan förtroendevalda. Utifrån det perspektivet är förtroendevalda lika viktiga som präster. Utan förtroendevaldas ansvarstagande i beslutande organ finns inte Svenska kyrkan. Det ska också sägas att utan präst i styrelserna, finns inte Svenska kyrkan. Om det inte slagit dig tidigare, så låt det sjunka in nu: Svenska kyrkan är något vi är tillsammans.

Organisatoriskt finns det två nödvändiga aktörer som är satta att samverka, den demokratiska organisationens förtroendevalda och vigningstjänstens ämbetsbärare.

Principen om att vi beslutar tillsammans har funnits inbyggd i Svenska kyrkans styrelser i många århundranden.

Ända fram till idag finns medeltida kyrkkistor bevarade. De användes före reformationen då kyrkan i Sverige ännu var katolsk. Kistorna var järnbeslagna och nyttjades till att tryggt förvara kyrkans tillhörigheter, exempelvis kyrksilver, pengar, skattkammare, räkenskaper och kläder. De var försedda med minst två lås som skulle symbolisera att nattvard och gudstjänst inte bara var prästens eller kyrkvärdens. På vissa håll fanns tre lås och nyckeln till det tredje fanns hos en representant i sockenstyrelsen, en så kallad sexman (utifrån att sockenstyrelsen bestod av sex män). För att kunna fira gudstjänst behövde dessa personer låsa upp kistan tillsammans.

Även om vi inte längre använder kyrkkistor, är principen densamma: Kyrkorådet är inte en fullständig styrelse om inte prästen är med. För att kyrkoråd och församlingsråd ska vara beslutsmässigt behöver både prästen och medlemmarna vara med. Vi är och förvaltar Svenska kyrkan tillsammans.

Pusselbit: Kyrkoherde

Kyrkoherden är församlingens eller pastoratets högsta chef och tjänsteperson. Vissa vill kalla den rollen ”vd”, men i Svenska kyrkans organisation handlar det om mer än så. I Svenska kyrkan är kyrkoherden också självskriven ledamot av styrelsen. I församlingsråd kan kyrkoherde välja en ersättare som är präst och ibland kallas församlingsherde. Kyrkoherden har dessutom ett tillsynsuppdrag från biskopen: Att se till att styrelsen agerar enligt Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära.

Den konstruktionen i vår organisation, gör att högsta tjänsteperson också är fullt ut ledamot och tillsynsansvarig. Kyrkoherden har alltså tre roller i styrelsen:

1. Kyrkoherden är anställd av styrelsen och rapporterar till styrelsen.

2. Kyrkoherden är ledamot och jämställd med övriga ledamöter.

3. Kyrkoherden är överordnad som tillsynsansvarig.

Denna tredelade roll gör att dynamiken och organisationen i ett kyrkoråd eller församlingsråd är annorlunda mot en kommun- eller bolagsstyrelse. I Svenska kyrkan är samverkan mellan parterna och ett gemensamt an-

svarstagande centralt. Ibland tänker vi att det är förtroendevalda som styr och kyrkoherden som leder, men i Svenska kyrkan är kyrkoherden också en del av styrningen och har ansvar för att både styra och leda.

Svenska kyrkan är vi tillsammans, men att hålla reda på vart gränserna går – så att kyrkorådet eller församlingsrådet inte gör något som går utanför kyrkans tro, bekännelse och lära – är särskilt kyrkoherdens ansvar.

Styrelsens ansvarsområden

Under rubriken ”Ansvarsfördelningen” formulerar kyrkoordningen det så här:

Kyrkorådet är styrelse i en församling som inte ingår i ett pastorat och i ett pastorat. Församlingsrådet är styrelse i en församling som ingår i ett pastorat.

Att kyrkoordningen betonar att kyrkoråd och församlingsråd är församlingens styrelse, inte bara ett råd vilket som helst, har med en förskjutning i ansvar att göra, där allt fler krav ställs på kyrkan som organisation sedan år 2000.

Att vA r A förtroendevA l d i en församling eller ett pastorat i Svenska kyrkan är utvecklande, roligt och meningsfullt – men också utmanande. Hur kan ni tillsammans fatta de k lokaste besluten?

För att kunna förstå din roll och ta ansvar behöver du veta vad styrelsearbete i Svenska kyrkan innebär och hur det ska gå till.

Styra klokt i kyrkoråd och församlingsråd vänder sig till dig som är ledamot i ett kyrkoråd eller församlingsråd. Boken beskriver hur ni tillsammans i styrelsen kan göra uppdraget mer begripligt, hanterbart och meningsfullt. Den ger insikt om varför Svenska kyrkan överhuvudtaget har förtroendevalda och vilken funktion de har. Tydliga råd och instruktioner varvas med personliga berättelser från tre olika förtroendevalda.

Hanna Nyberg är stiftsadjunkt för ledarskapsutveckling i Stockholms stift. Hon har en master i ledarskap, organisationspedagogik och styrelseforskning. Tillsammans med Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation (Skao), Verbum, Sensus och samtliga stift har hon skapat den digitala utbildningen Kyrkorådsordförande – att växa i roll och uppdrag.