Alla rättigheter förbehållna. Ingen text- och datautvinning är tillåten.
Första upplagan
Första tryckningen
Kopieringsförbud!
Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Copyright Access, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnares huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Tryck: Livonia Print, Lettland 2025
Förord
Hälso- och sjukvård Nivå 1 ger dig grundläggande kunskaper om hälso- och sjukvård och de medicinska åtgärder som kan bli aktuella vid arbete på en vårdinrättning eller i en persons hem. Boken redogör både för hälsofrämjande arbete och medicinskt omhändertagande.
Det inledande kapitlet beskriver hälso- och sjukvårdens arbetsområde och organisation, gällande lagar och förordningar samt vilka myndigheter som är en del av hälso- och sjukvården. I följande kapitel beskrivs olika definitioner av begreppet hälsa samt vilka faktorer och levnadsvanor som kan främja respektive skada vår hälsa.
Boken redogör även för vanligt förekommande medicintekniska uppgifter inom hälso- och sjukvård, olika symtom och tecken på sjukdom, vikten av ett etiskt förhållningssätt inom hälso- och sjukvårdsarbete samt vad som är centralt vid krishantering. Vidare ges en introduktion till smärta och smärtlindring och några vanliga sjukdomstillstånd och hur symtombilden ser ut vid dessa samt hur de diagnostiseras och behandlas. Det avslutande kapitlet beskriver vilka åtgärder som bör vidtas för att rädda liv och minimera skada vid akuta situationer.
Hälso- och sjukvård Nivå 1 är avsedd för Vård- och omsorgsprogrammet och motsvarande utbildning inom vuxenutbildningen men passar också för andra utbildningar samt kompetensutveckling inom hälsooch sjukvård.
Vi hoppas att bokens innehåll ska ge läsaren goda kunskaper och utgöra en bra grund och inspiration inför fortsatta studier i hälsooch sjukvård.
Trevlig läsning!
Johan Strömberg Anna-Karin Axelsson
Innehåll
Hälso- och sjukvårdens arbetsområde
1:1 Hälso- och sjukvårdens uppdrag
1:2 Öppen och sluten vård
1:3 Öppen vård
1:4 Sluten vård
1:5 Hälso- och sjukvårdspersonal
2:1 Hälsa
2:2
2:3 Hälsosam
2:4 När strävan efter hälsa blir skadlig
3:4 Desinfektion och sterilisering
3:5 Isoleringsvård och karantän 82
3:6 Vårdrelaterade infektioner, VRI 87
KAPITEL FYRA
Observation, dokumentation och rapportering 90
4:1 Allmänna symtom 93
4:2 Symtom från andnings- och cirkulationsorganen 97
4:3 Dokumentation och rapportering inom hälso- och sjukvård 99
KAPITEL FEM Etik i hälso- och sjukvård 112
5:1 Etik och moral 115
5:2 Etiska begrepp och teorier 116
5:3 Etiskt förhållningssätt 119
5:4 Etik i hälso- och sjukvård 120
5:5 Etiska dilemman 122
5:6 Etiska kompetenser 123
5:7 Bemötande och kommunikation 124
5:8 Rätten till en värdig död
SEX
och krishantering
6:1 Vad är en kris?
6:2 Olika slags kriser
6:3 Krisreaktionens fyra faser
6:4 Krishantering
6:5 Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD 154
KAPITEL SJU
Medicintekniska uppgifter 158
7:1 Temperaturkontroll 161
7:2 Längd- och viktkontroll 164
7:3 Andningskontroll 167
7:4 Pulskontroll 168
7:5 Blodtryckskontroll 171
7:6 Urinprovtagning 174
7:7 Avföringsprovtagning 176
7:8 Såromläggning 178
Sammanfattning 181
Studieuppgifter 183
7:9 Trycksår 187
Sammanfattning 190
Studieuppgifter 191
KAPITEL ÅTTA
8:1 Olika begrepp i den digitaliserade hälso- och sjukvården 195
8:2 IT-stöd i hälso- och sjukvård, e-tjänster 199
8:3 Larmsystem inom hälso- och sjukvård 203
8:4 IT-stöd för hälso- och sjukvårdspersonal 207
Sammanfattning 208
Studieuppgifter 209
8:5 Digitala utbildningshjälpmedel 212
8:6 Artificiell intelligens – AI 214 Sammanfattning 216 Studieuppgifter
KAPITEL NIO Smärta och smärtbehandling
9:1 Smärta
9:2 Smärtskattning
Sammanfattning 227
Studieuppgifter 228
9:3 Smärtbehandling 230
Sammanfattning 233
Studieuppgifter 233
KAPITEL TIO
Andningsorganens sjukdomar 234
10:1 Övre luftvägsinfektioner – ÖLI
10:2 Lunginflammation
10:4 Andnöd, oro och ångest
Falsk krupp
KAPITEL TOLV
Livsviktiga organsystem
Första hjälpen (SX-ABCDE)
Hjärt-lungräddning (HLR)
Kedjan som räddar liv
Sms-livräddare
Hygienrutiner och smittförebyggande arbete
I det här kapitlet får du lära dig hur viktigt det är att minska risken för smittspridning inom hälso- och sjukvård och hur du kan arbeta för att minska smittspridningen.
Du får också lära dig om mikroorganismer och vad basala hygienrutiner innebär.
Avsnitt
3:1 Hygieniska arbetsmetoder
3:2 Mikroorganismernas livsvillkor
3:3 Basala hygienrutiner
3:4 Desinfektion och sterilisering
3:5 Isoleringsvård och karantän
Viktiga begrepp
• Hygieniska arbetsmetoder
• Mikroorganismer
• Smittspridning
• Handhygien
• Skyddshandskar
• Skyddskläder
• Personlig hygien
• Punktdesinfektion
• Desinfektion
• Sterilisering
• Karantän
Syfte
• Undervisningen ska bidra till att eleverna utvecklar förmåga att utföra hälso- och sjukvårdsuppgifter på ett etiskt, hygieniskt, pedagogiskt och hälsofrämjande sätt med respekt för alla människors lika värde.
3:1 Hygieniska arbetsmetoder
Hygieniska arbetsmetoder bygger på att allt vård- och omsorgsarbete/ hälso- och sjukvårdsarbete utförs i en speciell ordning. Personalen börjar alltid med rena arbetsuppgifter varefter de övergår till orena arbetsuppgifter och sist utför hälso- och sjukvårdsuppgifter som medför kontakt med infekterat material eller en infekterad person samt patienter med infektionskänslighet. På så sätt minimerar man risken för kontamination/smittspridning.
• Rent material är textilier från klädförrådet, sterilförpackad utrustning och rengjord flergångsutrustning som till exempel tvättfat, instrument och bäcken.
• Orent material är föremål som varit i kontakt med till exempel avföring eller andra kroppsvätskor samt använda textilier och sängkläder från personer som är inskrivna i hälso- och sjukvården. Alla föremål som varit i kontakt med en person eller dennes kroppsvätskor räknas som förorenade och ska behandlas som orena. Dessutom är allt avfall orent. Vid såromläggning börjar man alltid hos de personer som har oinfekterade sår och avslutar hos de som har infekterade sår, från rent till smutsigt.
När man ska tvätta en person som behöver hjälp med sin hygien börjar man med övre toalett för att sedan avsluta med nedre toalett. Vid nedre toalett börjar man med könsorgan och avslutar med ändtarmsöppningen för att inte bakterier ska överföras från ändtarm till urinrör.
KAN DU NU?
Förklara vad som menas med hygieniska arbetsmetoder. Ge exempel på rent respektive orent material.
3:2 Mikroorganismernas livsvillkor
För att kunna förstå och tillämpa hygieniska arbetsmetoder är det viktigt att känna till mikroorganismernas livsvillkor. Bakterier, virus och svampar är exempel på mikroorganismer. De flesta mikroorganismer har liknande krav på miljön för att kunna överleva. De är beroende av en gynnsam miljö med rätt temperatur och pH-värde samt tillgång till syre och näring.
Temperatur
För att mikroorganismerna ska överleva inuti människan är de beroende av hens kroppstemperatur. Normal kroppstemperatur, 37 ºC, är den mest gynnsamma för mikroorganismerna. Vid en kroppstemperatur på 33–37 ºC fortplantar sig mikroorganismerna bäst och över 40 ºC hämmas deras tillväxt. Feber har en skyddande funktion. Febernedsättande läkemedel har därför en negativ effekt när det gäller att begränsa bakterie- och virustillväxten. Ju högre temperatur, desto svårare har mikroorganismerna att föröka sig. Vid temperaturer under noll, till exempel i en frysbox, dör de inte utan ligger i dvala och väntar på att temperaturen ska stiga till en mer gynnsam nivå. Vid en temperatur över 60 ºC dör de flesta mikroorganismerna. Därför rekommenderas personal inom hälso- och sjukvård som använder egna kläder i arbetet, att använda kläder som tål tvätt i 60 ºC.
Miljö
Mikroorganismer förökar sig normalt i fuktig miljö och dör av uttorkning i torra miljöer. Vissa har dock förmåga att överleva trots utebliven fukt, de förökar sig inte, men kan sprida smitta när fukten infinner sig. Damm är ett exempel på en torr miljö. Tuberkelbakterien, som orsakar tuberkulos, är motståndskraftig mot intorkning genom att den bildar sporer som skyddar mot yttre påverkan och intorkning.
Tuberkelbakterier kan leva upp till ett år i detta tillstånd. Den gula stafylokocken kan överleva i tre månader i dammpartiklar. Salmonella, som kan orsaka allvarlig diarrésjukdom, har också förmågan att överleva i damm. Mikroorganismer trivs bäst vid ett neutralt pH-värde, 7,4. De trivs inte i magsaften då den innehåller saltsyra. Koncentrerad saltsyra har ett pH-värde på cirka 2, vilket innebär att de flesta
mikroorganismer dör när de når magsäcken. En del bakterier behöver syre för att överleva, så kallade aeroba bakterier, medan anaeroba bakterier däremot skadas vid syrekontakt. Alla bakterier behöver näring, precis som den mänskliga cellen. Därför är människokroppen en utmärkt miljö för bakterien. Här finns allt den behöver för sitt näringsbehov av kolhydrater, fetter, proteiner och vatten.
Smittspridning
Smitta sprids om mikroorganismer får möjlighet till överlevnad, fortplantning och möjlighet att överföra smitta. För att smitta ska spridas måste alla länkarna i den kedja som ger upphov till smitta vara uppfyllda. Länkarna utgörs av smittämne – smittkälla – smittväg – mottaglig individ. Genom att bryta kedjan minskas risken för smittspridning.
KAN DU NU?
Under vilka omständigheter trivs mikroorganismer bäst?
3:3 Basala hygienrutiner
Grundregeln för att minska smittspridning är att använda basala hygienrutiner i alla hälso- och sjukvårdssituationer.
Basala hygienrutiner innefattar:
• handhygien
• skyddshandskar
• skyddskläder
• punktdesinfektion.
Handhygien
Händerna är det vanligaste sättet att sprida smitta på via direkt och indirekt kontaktsmitta. Om händerna inte rengörs efter till exempel toalettbesök eller liknande sprids ett stort antal mikroorganismer till vattenkran och dörrhandtag. När nästa person vidrör dessa föremål överförs mikroorganismerna till den andra personen. En god handhygien är grunden för att bryta smittspridningskedjan. Utan noggrann handhygien är alla andra hygieniska arbetsmetoder meningslösa.
Noggrann handdesinfektion med handdesinfektionsmedel som innehåller 70 procent alkohol är den viktigaste åtgärden. Desinfektionsmedlet gnids in på händerna och underarmarna tills alkoholen har dunstat och huden torkat. För att desinfektionsmedlet ska ha avsedd effekt är det viktigt att inte eftertorka med pappershandduk eftersom den effekt man vill uppnå då försvinner/uteblir.
Handdesinfektion ska utföras:
före:
• kontakt med vårdtagare inom hälso- och sjukvård
• arbete med rent material.
efter :
• kontakt med vårdtagare inom hälso- och sjukvård
• arbete med smutsigt material
• användning av handskar.
Handtvätt kan ibland behövas innan handdesinfektion. Det kan vara nödvändigt om händerna känns eller ser smutsiga ut eller vid kontakt med en person som har en virusorsakad diarré. Händerna tvättas med flytande tvål och vatten. Torka med ren pappershandduk och stäng av vattenkranen med den använda pappershandduken. Handdesinfektion genomförs alltid efter avslutad handtvätt.
Handdesinfektion och handtvätt innebär risk för uttorkning av händerna. I uttorkad hud uppstår lätt sprickor där mikroorganismer kan tränga in. Regelbunden insmörjning av händerna med en mjukgörande kräm är nödvändig för att hålla huden mjuk och smidig.
Skyddshandskar
Skyddshandskar ska skydda händerna mot nedsmutsning och risken för indirekt kontaktsmitta från urin, avföring, blod, sekret och kräkning. Skyddshandskar minskar mängden mikroorganismer på händerna och handdesinfektion avlägsnar de mikroorganismer som kan finnas kvar. Vid allt arbete med infekterat material ska handskar användas. Skyddshandskar ska tas av på rätt sätt direkt efter användandet, annars finns det risk för indirekt kontaktsmitta från de förorenade handskarna.
Osterila engångshandskar används då hälso- och sjukvård ges till personer samt vid arbete med nedsmutsat material. Sterila handskar används vid kirurgiska ingrepp och ibland vid kontakt med infektionskänsliga patienter.
Användandet av skyddshandskar får aldrig ersätta handtvätt och handdesinfektion, utan ska vara ett komplement till dessa. Handdesinfektion utförs alltid både före och efter användandet av skyddshandskar.
Samma handskar får inte användas till flera personer, utan handskarna kastas efter varje användning.
Skyddskläder
Till basala hygienrutiner hör att man använder skyddskläder.
Plastförkläde ska användas när man vårdar en person eller arbetar med förorenat material. Risken att överföra mikroorganismer till andra
personer minskar då betydligt. Plastförklädet kastas efter användning. Det finns plastförkläden med kort eller lång ärm. Plastförkläden med lång ärm används när det finns risk för till exempel blodstänk eller kraftiga kräkningar.
Skyddsrock av tyg med inbyggd vätskebarriär kan användas vid arbete på neonatalavdelning, avdelning för vård av för tidigt födda barn, eftersom personalen ibland har kroppsnära kontakt med barnet. Vid cytostatikabehandling används skyddsrock med mudd ur arbetsmiljösynpunkt, inte på grund av smittorisk. När skyddsrock av tyg används är den alltid patientbunden och byts dagligen eller vid behov.
Arbetskläder ska användas av all personal inom hälso- och sjukvård som har nära kontakt med personer som är inskrivna i hälso- och sjukvård. Arbetskläder ska endast användas på arbetsplatsen. På detta sätt skyddar man personen från att utsättas för de mikroorganismer som finns i den egna hemmiljön. Om privata kläder används av någon anledning ska det vara kläder som klarar en tvätt med vatten som är 60 °C. På sjukhus finns arbetskläder med en enhetlig färg. De kan vara vita, blåa, gröna eller flerfärgade. Arbetskläder ska helst bytas varje dag eller när de är synligt nedsmutsade.
Man ska också använda särskilda arbetsskor som är anpassade till inomhusbruk. Munskydd och skyddsglasögon eller visir används som stänkskydd när det finns risk för stänk av olika kroppsvätskor, till exempel blod eller sekret från luftvägarna.
Personlig hygien
Personlig hygien gäller både personal och vårdtagare inom hälso- och sjukvård. Infektioner som uppstår hos en person kommer i regel från denne själv eller från någon av personalen. Kroppens normalflora skyddar oss mot farliga mikroorganismer. Tarmbakterier ger inte upphov till infektioner i tarmen, men om de hamnar i urinvägarna kan de orsaka urinvägsinfektion. Om de överförs till ett sår kan en sårinfektion uppstå. Förutom handhygien ingår rätt arbetskläder, vård av hår och naglar samt förbud mot användande av kosmetika och smycken i den personliga hygienen.
Punktdesinfektion
Punktdesinfektion innebär att ytor ska rengöras med alkoholbaserat ytdesinfektionsmedel för att minska smittspridning efter spill av kroppsvätskor eller om en smittad person vidrört olika föremål. Vid kontakt med ytdesinfektionsmedel ska alltid skyddshandskar användas.
Ytdesinfektionsmedlet ska innehålla en alkoholhalt på 70 procent.
KAN DU NU?
Förklara vad handhygien innebär i basala hygienrutiner.
Vilka skyddskläder finns att tillgå och när ska de användas?
3:4 Desinfektion och sterilisering
I de krav som Socialstyrelsen fastställt om renhetsgrader för produkter inom hälso- och sjukvård kan man urskilja tre huvudgrupper: rena, höggradigt rena och sterila produkter.
Rena produkter används i kontakt med oskadad hud, till exempel blodtrycksmanschetter, EKG-elektroder och örontrattar. Höggradigt rena produkter används vid kontakt med slemhinnor och skadad hud.
Kravet för att klassas som höggradigt rena produkter är att de inte innehåller sjukdomsframkallande mikroorganismer. Här återfinns till exempel urinvägskatetrar, endotrachealtuber, kompresser samt instrument vid normal såromläggning.
Sterila produkter krävs då man sticker igenom huden eller slemhinnan, till exempel kirurgiska instrument, injektionssprutor och kanyler för venprov. Sterila produkter krävs också när man ska tillföra kroppen vätska, till exempel genom infusionsaggregat och dialysfilter. När en pacemaker eller andra främmande föremål ska opereras in i kroppen måste de vara sterila. Vid omläggning av operationssår krävs sterila produkter.
Desinfektion
Desinfektion innebär att man utsätter ett föremål eller en yta för en process som minskar mängden mikroorganismer. På så sätt kan föremålet/ytan klassas som höggradigt rent/ren och därmed förhindras överföring av smitta. Desinfektion kan utföras fysikaliskt eller kemiskt.
Fysikalisk desinfektion. Den fysikaliska metoden innebär att upphettat vatten används för att avdöda mikroorganismer. Kokning är ett alternativ. Det är vanligt inom hälso- och sjukvård att använda diskdesinfektorer, de både rengör och desinficerar. Temperaturen i diskdesinfektorn ska uppnå minst 85 °C för att ha avsedd effekt. Värmedesinfektion kan inte användas vid huddesinfektion.
Kemisk desinfektion. Vid kemisk desinfektion används olika kemikalier för att avdöda mikroorganismerna. Kemisk desinfektion kan användas både vid huddesinfektion och desinfektion av material och ytor:
• Alkohol har en snabb effekt mot mikroorganismer. De vanligaste
alkoholerna är propanol och etanol. Dessa finns i olika koncentrationer, men 70 procent rekommenderas.
• Oxidationsmedel, till exempel jod och klor.
• Klorhexidin kombineras ofta med tvål, till exempel Hibiskrub eller med sprit, till exempel klorhexidinsprit och klorhexidinlösning.
Klorhexidin bör endast användas vid hud- och slemhinnedesinfektion.
• Aldehyd är en kemisk förening som är speciellt lämplig för känsliga instrument.
Sterilisering
Sterilisering innebär att alla mikroorganismer avdödas. Det kan utföras med värme, kemiska medel eller joniserad strålning. Steriliserat material ska förvaras separerat från osterilt material. Förvaringen ska vara damm- och fuktfri och utan påverkan av solljus. Hållbarhetstiden för fabrikssteriliserade engångsartiklar är i regel fem år från det datum då produkten tillverkades. Flergångsmaterial har en hållbarhetstid som varierar mellan en och sex månader. Exempel på steriliseringsmetoder:
• Värmesterilisering, ångautoklavering med het vattenånga är den vanligaste steriliseringsmetoden. Sterilisering uppnås vid minst 121 °C under 15 minuter eller 134 °C under 3 minuter. Sterilisering med torr värme kräver minst 160 °C under minst 2 timmar eller 180 °C under minst 30 minuter. Metoden är lämpad för material som tål höga temperaturer, till exempel metall.
• Kemisk sterilisering används för material som inte tål värme.
Sterilisering med formaldehyd är vanligt på sjukhus. Nackdelen med formaldehyd är att det är cancerogent och ohälsosamt för miljön. Kemisk sterilisering är också dyrare än värmesterilisering.
• Sterilisering med joniserad strålning förekommer främst inom industrin, till exempel fabriksförpackat sterilt material.
KAN DU NU?
Vad är skillnaden mellan desinfektion och sterilisering? Ge exempel på olika metoder för desinfektion.
3:5 Isoleringsvård och karantän
Ett sätt att bryta smittkedjan är att tillämpa isoleringsvård. Isolering kan användas för att en infekterad person inte ska föra smittan vidare. En infektionskänslig person kan isoleras för att inte drabbas av mikroorganismer som kan medföra infektion. Isoleringsvård tillämpas oftast på en infektionsklinik i enkelrum. Rummet ska helst vara försett med en sluss. Flera personer kan isoleras i samma rum om de drabbats av samma mikroorganism. Isoleringsvård innebär social avskärmning och kan vara ytterst påfrestande. Det är viktigt att dagligen ompröva beslutet om isolering.
Basala hygienrutiner är extra viktiga vid kontakt med personer som isolerats och ska utföras av såväl hälso- och sjukvårdspersonal som anhöriga och övriga besökare. Nedanstående sjukdomar klassificeras enligt smittskyddslagen som samhällsfarliga sjukdomar:
• smittkoppor
• SARS – svår akut respiratorisk sjukdom
• ebola – en virussjukdom med blödningar och hög feber.
Läs mer om allmän- och samhällsfarliga sjukdomar på www.folkhalsomyndigheten.se.
Karantän
Karantän tillämpas ibland för enskilda personer som kan misstänkas vara bärare av en samhällsfarlig sjukdom, men som inte har några sjukdomssymtom. Smittskyddsläkaren kan besluta att en person ska sättas i karantän och det vanligaste är att det sker i hemmet. När en person sitter i karantän får den personen inte lämna hemmet eller träffa andra personer. De enda personerna som får besöka personen är personal från hälso- och sjukvården eller socialtjänsten.
Läs berättelserna om APL-platsen respektive Sven i bilagan i slutet av boken.
KAN DU NU?
Vid vilka sjukdomar kan personen bli isolerad med efterföljande isoleringsvård?
Sammanfattning
3:1 Hygieniska arbetsmetoder
• Hygieniska arbetsmetoder är viktiga för att minska smittspridningen.
• Det är viktigt att alla arbetsmoment börjar med rena uppgifter, övergår i orena arbetsuppgifter och avslutas med infekterade arbetsuppgifter.
3:2 Mikroorganismernas livsvillkor
• Alla mikroorganismer överlever i miljöer som ofta överensstämmer med människans normala livsvillkor.
• De viktigaste faktorerna för att mikroorganismerna ska trivas är rätt temperatur, tillgång till fuktighet, rätt surhetsgrad och tillgång till näring.
3:3 Basala hygienrutiner
• Basala hygienrutiner innebär att du som hälso- och sjukvårdspersonal har ett ansvar att minska smittspridning.
• Basala hygienrutiner bygger på handhygien, användandet av skyddshandskar och skyddskläder samt desinfektion av material, utrustning och de arbetsställen som utnyttjats.
3:4 Desinfektion och sterilisering
• Desinfektion innebär att avdöda de flesta bakterier och sterilisering betyder att alla mikroorganismer avdödas.
• Det finns olika metoder för både desinfektion och sterilisering.
3:5 Isoleringsvård och karantän
• I vissa fall och vid vissa sjukdomar kan det bli aktuellt att isolera en person eller att ordinera karantän. Ofta handlar det om samhällsfarliga sjukdomar.
Studieuppgifter
3:1 Hygieniska arbetsmetoder
1. Vad är skillnaden mellan rent och orent material inom hälsooch sjukvården?
2. Varför ska hygieniska arbetsmetoder alltid börja med rena arbetsuppgifter och avslutas med infekterade arbetsuppgifter?
3. Ge exempel på olika arbetsuppgifter där det är viktigt att tänka på att arbeta från rent till orent och infekterat.
3:2 Mikroorganismernas livsvillkor
1. Ge exempel på tre mikroorganismer.
2. Vid vilka förhållanden trivs mikroorganismer bäst?
3. Vad är skillnaden mellan en aerob och en anaerob bakterie?
4. Ge exempel på vad nedanstående kan vara och vad det representerar i smittkedjan:
a) Smittämne
b) Smittkälla
c) Smittväg
d) Mottaglig individ.
3:3 Basala hygienrutiner
1. Vad ingår i basala hygienrutiner?
2. När ska handdesinfektion genomföras?
3. Ge exempel på olika skyddskläder.
4. Vad innebär punktdesinfektion?
3:4 Desinfektion och sterilisering
1. Förklara vad nedanstående begrepp innebär:
a) Rena produkter – ge exempel
b) Höggradigt rena produkter – ge exempel
c) Sterila produkter – ge exempel.
2. Vad är hållbarhetstiden för följande sterila produkter:
a) Fabrikssteriliserade engångsartiklar
b) Flergångsmaterial.
3:5 Isoleringsvård och karantän
1. Vad är skillnaden mellan isoleringsvård och karantän?
2. Vem beslutar om en person ska sättas i karantän?
TA REDA PÅ
1. Vilka rutiner finns på din APL-plats när det gäller basala hygienrutiner?
Vill du veta mer?
Avsnitt
3:6 Vårdrelaterade infektioner, VRI
Viktiga begrepp
• Vårdrelaterade infektioner
3:6 Vårdrelaterade infektioner, VRI
Det är viktigt med kunskap om sjukvårdshygien och basala hygienrutiner för att minska risken för vårdrelaterade infektioner. Socialstyrelsens definition av en vårdrelaterad infektion är:
Infektion som uppkommer hos person under sluten vård eller till följd av åtgärd i form av diagnostik, behandling eller omvårdnad inom övrig vård och omsorg, eller som personal som arbetar inom vård och omsorg ådrar sig till följd av sin yrkesutövning.
Vårdrelaterade infektioner kallas också för nosokomiala infektioner.
Det innebär att en person drabbats av en infektion i samband med sjukhusvistelse, eller vid besök på en öppenvårdsmottagning eller annan sjukvårdsinstitution. Om en person drabbas av en vårdrelaterad infektion förlänger det vårdtiden, vilket kostar pengar och det innebär också ohälsa för den enskilde individen. Kostnaden för vårdrelaterade infektioner i Sverige uppgår till flera miljoner kronor per år. Därför är det viktigt att dessa infektioner förebyggs.
De vanligaste vårdrelaterade infektionerna är:
• urinvägsinfektion
• lunginflammation
• postoperativ sårinfektion
• bakterier i blodbanan (bakteriemi).
De vanligaste bakterierna som orsakar vårdrelaterade infektioner är bakterier som ingår i kroppens normalflora: E-coli, Staphylococcus aureus, Pseudomonas och Enterokocker.
Nya mikroorganismer upptäcks och andra mikroorganismer som tidigare varit relativt ofarliga har anpassat sig till nuvarande antibiotikapreparat och därmed blivit resistenta. Särskilda rutiner har införts för att begränsa smittspridning av dessa multiresistenta bakterier, till exempel MRSA (meticillinresistenta staphylococcus aureus) och VRE (vancomycinresistenta enterokocker). Läs mer om multiresistenta bakterier i Hälso- och sjukvård nivå 2.
De personer som lättast drabbas av vårdrelaterade infektioner är de som har nedsatt immunförsvar. Faktorer som bidrar till detta är:
• Ålder, framför allt äldre personer och för tidigt födda barn.
• Sjukdom eller skada, till exempel maligna (elakartade) sjukdomar, särskilt maligna blodsjukdomar, undernäring, oreglerad diabetes mellitus, stora olyckstrauman eller stora operationer.
• Medicinska behandlingar, till exempel immunosuppressiv behandling (behandling som sänker kroppens immunförsvar, till exempel vid transplantationer), behandling med kortisonpreparat, främmande material som inopererats, intubation (tub i luftstrupen som säkrar fria luftvägar hos en sövd eller medvetslös patient), operationer eller infartskanyler i ett blodkärl.
• Livsstil med nedsatt allmäntillstånd, till exempel vid hög alkoholkonsumtion eller andra typer av drogmissbruk.
KAN DU NU?
Vad är en vårdrelaterad infektion?
Vilka personer har lättare att drabbas av en vårdrelaterad infektion?
Sammanfattning
3:6 Vårdrelaterade infektioner, VRI
• Vårdrelaterade infektioner uppstår vid kontakt med hälso- och sjukvården. För att förebygga dessa är det av största vikt att personalen använder basala hygienrutiner i arbetet.
Studieuppgifter
3:6 Vårdrelaterade infektioner, VRI
1. Förklara hur Socialstyrelsen definierar en vårdrelaterad infektion.
2. Vilka är de vanligaste vårdrelaterade infektionerna?
HÄLSO- OCH SJUKVÅRD NIVÅ 1 är avsedd för Vård- och omsorgsprogrammet och motsvarande utbildning inom vuxenutbildningen men passar också för andra utbildningar samt kompetensutveckling inom hälso- och sjukvård.
Boken ger en introduktion till det mångfacetterade begreppet hälsa som består av flera olika dimensioner som samverkar. Eleverna får också en grundläggande beskrivning av de frisk-, skydds- och riskfaktorer som har inverkan på människors hälsa och livskvalitet.
Boken redogör för olika sjukdomar, deras symtom, hur de diagnostiseras samt hur den medicinska behandlingen och omvårdnaden ser ut. Vidare beskrivs den hälso- och sjukvård och de medicinska åtgärder som personal kan utföra på vårdinrättningar eller i personens hem.
Hälso- och sjukvård nivå 1 redogör för hur man uppmärksammar och rapporterar förändringar i människors hälsotillstånd och hur man dokumenterar utförda hälso- och sjukvårdsåtgärder. I några av bokens kapitel beskrivs de åtgärder som vidtas vid skador och akuta sjukdomar samt vilka reaktioner som kan uppstå hos människor i kris och hur dessa kan bemötas och hanteras.
Varje kapitel i boken är indelat i två delar – Det här måste du kunna! och Vill du veta mer?
Den första delen innehåller det viktigaste som eleverna behöver kunna medan den andra delen erbjuder fördjupning för de som önskar förkovra sig ytterligare. I kapitelstarten presenteras ämnets syfte samt viktiga begrepp. Kapitlen är indelade i avsnitt som avslutas med korta kontrollfrågor. Sist i kapitlen finns sammanfattningar i punktform samt studieuppgifter.
Johan Strömberg är legitimerad sjuksköterska och vårdlärare och har främst undervisat inom akutsjukvård och ambulanssjukvård. För närvarande arbetar Johan som skolchef inom vuxenutbildningen och som avdelningschef inom Avdelningen för vuxenutbildning och arbetsmarknad, båda i Skövde kommun.
Anna-Karin Axelsson är gymnasielärare och skolledare. Hon har bedrivit universitetsstudier i forsknings- och vetenskapsteori samt har initierat och utvecklat underlag för validering inom Vård- och omsorgsprogrammet.
