Könsnormer i fokus
Om skolväsendets jämställdhetsuppdrag
Maria Hedlin
8. Fallgropar och fällor
och reflektera
9. Diskussionsfrågor och praktiska uppgifter
1. Tankar i tiden
2. Undersök arbetsplatsens och kommunens policy
3. Könsstereotyper i bilder
4. Kroppar väcker associationer
5. Motstridiga och svårförenliga normer
6. Allmänna uppfattningar om manligt och kvinnligt
7. Vad är angeläget att förändra?
8. Motstånd mot jämställdhet – några repliker
9. Undersök filmer
10. Undersök Reklamombudsmannens bedömningar
11. Undersök Diskrimineringsombudsmannens bedömningar
12. Undersök läromedel
13. Undersök språkliga uttryck
14. Gruppnivå och individnivå
15. Könsnormer i olika generationer
16. Trygghetsvandring inne och ute
17. Könsnormer i förändring
18. En genusfråga eller inte?
Inledning
I den här boken behandlas jämställdhetsfrågor, vilket innebär att könsnormer är i fokus. Jämställdhet och jämlikhet blandas ofta samman, men jämlikhet är ett bredare begrepp. Jämlikhet används till exempel när det påpekas att alla ska vara jämlika inför lagen. Det innebär att lagen ska gälla lika för alla, oavsett sådant som kön, sexualitet, etnicitet, funktionsförmåga och inkomst. Begreppet jämställdhet lanserades på 1960-talet för att beteckna jämlika villkor för kvinnor och män. Inriktningen på jämställdhetsfrågorna har varierat över tid, men numera ligger fokus på att granska könsnormer som skapar orättvisa villkor.
Även om kön och jämställdhet står i centrum för resonemangen i den här boken gäller det att komma ihåg att varken pojkar, flickor, män eller kvinnor är enhetliga grupper. Det finns en mängd tydliga könsmönster på gruppnivå som kan vara betydelsefulla att synliggöra och diskutera, men det betyder inte att det som kan visas på gruppnivå gäller samtliga individer i gruppen. I boken beskrivs en mängd könade mönster som visas i statistik och forskning. Det ska dock inte uppfattas som att ”alla män gör si” och ”alla kvinnor gör så”. Inom både gruppen kvinnor och gruppen män finns ofta mycket stora variationer.
Jämställdhetsmålet har sedan länge definierats som att kvinnor och män ska ha lika villkor, inte bara formellt utan även i praktiken. En utmaning med att skriva en sådan här bok är därför de kategoriseringar som görs när jämställdhetsfrågor tas upp och könsmönster beskrivs. Det ansågs under lång tid självklart att människor skulle kategoriseras som antingen män eller kvinnor. Alla definierar sig dock inte enligt denna könsbinära uppdelning och det har därför påpekats att en bättre definition av jämställdhet är att alla oavsett kön ska ha lika villkor. Det ska också framhållas att det finns fler kategoriseringar än könkatego-
riseringen som leder till ojämlika villkor. Kön samspelar med andra faktorer, till exempel etniska uppdelningar och klasspositioner. Detta fångas med termen intersektionalitet vilket syftar på att olika föreställningssystem hänger samman – de bär upp varandra. En intersektionell analys undersöker de processer där kategoriseringar som kön, sexualitet, etnicitet och social klass samspelar. Den här boken har dock fokus på kön och riktar in sig på skolväsendets jämställdhetsuppdrag.
Min ambition med boken är att redogöra för skolväsendets jämställdhetsuppdrag och att sätta in det i ett samhälleligt och historiskt sammanhang. Skolväsendet inkluderar all verksamhet från förskola till kommunal vuxenutbildning. Skolväsendet innefattar alltså betydligt mer än den obligatoriska skolan. Redan i 1969 års läroplan (Lgr 69) gavs grundskolan ett jämställdhetsuppdrag. Det följdes senare av jämställdhetsmål inom de andra delarna av skolväsendet. Jämställdhetsuppdraget kan vid en första anblick te sig enkelt att hantera, men det finns många fällor som är lätta att falla i. Jämställdhetsuppdraget har nu förtydligats, vilket ställer stora krav på såväl lärare och rektorer som huvudmän. Min förhoppning är att den här boken ska vara till hjälp för såväl lärarstudenter som yrkesverksamma pedagoger för att ta sig an uppdraget.
Bokens disposition
Boken inleds med ett första kapitel om skolväsendets jämställdhetsuppdrag. Därefter följer det andra kapitlet som handlar om den roll könsnormer och andra kulturella föreställningar spelar i samhället trots att villkoren är lika rent formellt. Kapitel tre tar upp genus, som är det vetenskapliga begreppet för könsnormer och andra idéer om manligt och kvinnligt. I det fjärde kapitlet beskrivs hur det ojämställda samhället återskapas. I kapitel fem skildras den historiska bakgrunden till det svenska jämställdhetsmålet. Här redogörs också för historiska diskussioner som tenderar att återkomma inom utbildningsområdet. Det sjätte kapitlet tar upp könsnormer bland unga och behandlar frågan om huruvida den yngre generationen tänker på ett annat sätt än äldre generationer. I kapitel sju presenteras olika sätt att se på kön.
Syftet är att tydliggöra hur olika synsätt får skilda konsekvenser. Det åttonde kapitlet beskriver fallgropar och fällor som tenderar att skapa förvirring när skolväsendets jämställdhetsuppdrag diskuteras. I det nionde kapitlet ges förslag på frågor och uppgifter för egna reflektioner, diskussioner bland studiekamrater och kollegor samt undervisning.
2. Normer och könsnormer
Utgångspunkten för jämställdhetspolitiken och skolväsendets jämställdhetsuppdrag är att det fortfarande finns en del att göra innan samhället är jämställt. Det finns de som tror att jämställdhet kommer av sig själv med tiden. Mycket i samhället blir visserligen bättre efter hand, men det går inte automatiskt, utan är snarare ett resultat av att många människor aktivt och engagerat har arbetat för jämställdhet.
Att människor engagerar sig är dock inte någon garanti för en positiv utveckling. Hur samhället förändras är inte förutbestämt. Det är inte ovanligt att samhället förändras i en mer jämställd riktning inom ett område, samtidigt som utvecklingen går bakåt inom något annat område. Synsätt och värderingar som många trodde var på väg att försvinna vinner ny mark och får ökad spridning. Detta har varit tydligt på senare år. Inte minst har den digitala utvecklingen och sociala medier bidragit till detta (Fernquist m.fl. 2020; Gottzén 2022; Holmberg 2020; Pollack Sarnecki m.fl. 2023). I flera länder har vi på senare år även sett att utvecklingen överlag gått rejält bakåt när det gäller sådant som jämställdhet och hbtqi-personers rättigheter. Könskonservativa tankegångar har vuxit sig starka på många håll.
Formellt i Sverige gäller i dag lika villkor för alla oavsett kön. I praktiken skiljer sig dock villkoren många gånger åt, eftersom förväntningarna och kraven kan vara olika beroende på bland annat vilken könskategori du identifierar dig med och sorteras in i. Formella villkor i samhället är en sak. Informellt kan verkligheten vara en annan, vilket också formuleringarna i läroplanerna utgår från och uttrycker.
Oskrivna regler ordnar tillvaron
Hur vi handlar och agerar styrs i stor utsträckning av normer, det vill säga informella regler som vi socialiseras in i. Normer anger hur något bör vara eller hur människor bör bete sig. Det handlar om ideal och vad som är önskvärt i ett samhälle, som att det inte är okej att tränga sig före i köer, att var och en väntar på sin tur och att vi inte slänger skräp på golvet utan lägger det i papperskorgen. Normer behövs – de är rättesnören som skapar ordning i tillvaron. De hjälper oss att förutse vad som ska hända och hur vi själva förväntas agera i olika situationer. Men alla normer är inte bra. Dels har vissa grupper i samhället sina egna normer och de kan vara tydligt antidemokratiska, dels finns en hel del normer som på ett mer subtilt sätt rangordnar och upprätthåller orättvisa skillnader mellan grupper.
Normer är föränderliga. En hel del av de normer som gällde för hundra år sedan är inte längre giltiga. Normerna varierar också om olika samhällen jämförs. De kan även skilja sig åt från en arbetsplats eller bransch till en annan. I många situationer är de roller och normer som råder välkända för alla inblandade. Vilket beteende som förväntas i ett klassrum kan tjäna som exempel. I ett traditionellt svenskt klassrum finns givna roller och sätt att bete sig. En lärare som kommer in i ett klassrum förväntas hälsa på eleverna och sedan starta lektionen. Eleverna har kläder som anses passande för åldersgruppen, men som ändå är valda med viss variation efter tycke och smak. Eleverna förväntas sitta på sina platser och räcka upp handen innan de svarar på en fråga, men att de rör sig i rummet eller att de kanske inte alltid räcker upp handen kan också ingå i normalt och förväntat beteende. Alla som har gått i svensk skola kan nog se detta framför sig och därmed också få en bild av de normer som gäller. För hundra år sedan rådde andra normer i klassrummet. Eleverna förväntades stå upp och hälsa på läraren innan läraren startade lektionen. Eleverna var klädda på ett annat sätt än i dag och de satt stilla på sina platser, räckte upp handen, var tysta och väntade på att läraren skulle ge dem ordet innan de sa något. En elev som bröt mot det förväntade genom att röra sig i rummet och prata utan att räcka upp handen fick en sträng tillsägelse eller kanske ett slag på fingrarna med lärarens linjal.
