Martin Olczak
bok 5: skrik av sten
Illustrationer av Lina Blixt
BOK 5: SKRIK AV STEN
Illustrationer av Lina Blixt
Martin Olczak
Pappa hade rätt
Hedda kunde inte röra sig.
Bläckfiskarmen slingrade sig om hennes kropp. Runt halsen, över munnen. Hon kippade efter luft och försökte skrika i den halvdunkla skogen, men inga ljud kom fram.
Inte ett knyst.
För bara någon minut sen hade hon gått uppe på cykelvägen med Felix. Hon hade skrikit massor av elaka saker till honom och skyndat iväg utan att säga förlåt, utan att ens säga hej då.
Nu låg hon ensam i skogsmörkret, fångad av den klibbiga tentakeln.
Trots att slem och blötsnö sved i ögonen såg hon en skymt av skogsgläntan. Månen strålade
över trädtopparna och lyste upp Cthulhu. Skräckslagen stirrade hon på odjuret och trodde knappt sina ögon.
P-p-pappa … h-hade … r-rätt.
Ja, Cthulhu var döende.
Nästan alla hans tentakler hade fallit av, kvar fanns bara ruttna köttstumpar. Hugg tänderna var spruckna och från käften skummade gult var. Ur bröstkorgen stack harpunerna fram, och mörkgrönt blod sipprade ut runt spjut spetsarna.
Med sina sista krafter släpade han Hedda närmare och närmare intill sig, över en skräpig grill plats. Korvpaket och tomma öl burkar krasade under hennes ben.
Vettskrämd försökte hon slita sig loss, men kunde inte röra armarna. Inte andas heller. En enda tanke blixtrade genom hennes huvud:
V-vill … i-inte … v-vill inte … v-vill i…
Då hördes ett skrik:
I ögonvrån såg hon Felix störta in mellan träden. Med andan i halsen plockade han upp
en sprucken vinflaska från marken och stirrade ursinnigt på Cthulhu.
– HÖR DU DÅLIGT, ELLER? SLÄPP HENNE, SA JAG!
De vassa glaskanterna glänste i månskenet när han höjde flaskan och högg med all sin kraft.
Men Cthulhu hade två tentakler kvar. Han grep tag i Felix med den andra och släpade honom genom gläntan, bort från Hedda.
N-n-nej … nej …
Helt hjälplös låg hon kvar, omslingrad och pressad mot marken. Hon kunde bara se på då Cthulhu drog Felix till andra sidan av grillplatsen.
Där slet han upp locket på en soptunna med sin klo och tryckte ner Felix i den rostiga stålkorgen.
NEEEEEEEEEJ! DRA ÅT HELVETE, DIN
FUCKING JÄVLA BLÄCKFI…
Då såg hon något.
I snön. En halvmeter bort.
Ett föremål hade glidit ut ur hennes jackficka och låg nu i snöslasket: Bröderna Grimms sagor. Från grillplatsens andra sida hördes fortfarande Felix ilskna vrål och ljudet av skramlande järn.
Men Hedda tittade inte längre dit.
Istället lyckades hon slita sig lite, lite ur tentakelns grepp. Bara några centimeter, men det räckte för att höja huvudet och titta ner i den uppslagna biblioteksboken. Månen lyste upp de nötta sidorna. Lera och grönt slem täckte mycket av texten, men hon såg några meningar och kände genast igen sagan.
S-Snövit …
För någon timme sen – i lekparken bakom Jasmines hus – hade hon läst ett par av Brödernas Grimms sagor, och till sist hade en tunn rökstrimma pyrt fram mellan bokstäverna.
Den här gången tänkte hon inte.
Funderade inte en sekund.
Fastän blodet rann nerför hakan och smärtan pulserade i hela kroppen läste hon med lugn och stadig röst:
– Jägaren tog Snövit till skogen. Där höjde han sin jaktkniv och …
Eld flammade plötsligt ur boken!
Med sån kraft att lågorna nästan brände Heddas ansikte. Förskräckt drog hon tillbaka
huvudet, och på några decimeters avstånd såg hon rök och aska välla fram ur de sönderbrända sidorna.
Hon hostade – och trots att ögonen sved såg hon föremålet som nu trängde fram ur boken.
Måste … g-göra det … NU!
D-det … FUNKADE!
Jaktkniven låg där framför henne. Den som jägaren i sagan skulle använda för att hugga ihjäl Snövit.
Lång och vass var den, och så glödhet att den fräste i snöslasket. Men den svalnade fort och var nästan kall när Hedda slöt fingrarna om skaftet.
Y-yes …
Cthulhu måste ha känt lukten av bränt papper eller sett röken som bolmade ur den slitna biblioteksboken. Plötsligt vred han på huvudet.
Hans glödande ögon såg först på boken.
Sen vildsint på Hedda.
Måste … g-göra det … NU!
Hon kunde röra sig lite grann, tillräckligt för att flytta handen en aning och stöta knivspetsen mot undersidan av den slemmiga bläckfisk armen.
– AAAARRGGHHH!
Cthulhus vrål ekade i skogen och han tappade sitt grepp.
Hedda slet sig genast fri och reste sig upp i lervällingen. Runt henne virvlade sot och svarta pappersflagor. Med kniven i ett fast grepp haltade hon iväg över grillplatsen.
Mot Cthulhu.
Men hon kunde inte låta bli att kasta en blick på soptunnan. En väldig trästock låg över locket, och där under var Felix fångad som ett djur. Han hade slitit sönder sopsäcken och stirrade förskräckt ut genom järngallret.
HEDDA … SE UPP!
Hon duckade med detsamma och Cthulhus klo susade över hennes huvud, så nära att vinddraget kändes i nacken.
Sen rätade hon på sig och mötte odjurets blick.
Hon stod alldeles stilla medan Cthulhu
öppnade sin käft. Saliven forsade mellan hans spruckna huggtänder och skvätte på hennes jacka. Lukten av ruttna köttslamsor och fiskrester var så fruktansvärd att hon nästan kräktes.
Ändå stod hon kvar.
M-måste … k-k-komma … n-närmare …
Hon slöt fingrarna om knivskaftet och vek inte undan med blicken. Mellan Cthulhus tänder syntes blodiga inälvor och resterna av hennes gamla ryggsäck: den som hade blivit kvar vid Översjön. Totoro-figuren som hängt i dragkedjan skvalpade nu söndertuggad runt i saliven när Cthulhu spärrade upp sitt gap, bara någon meter från hennes ansikte.
Sen hände allt så fort att hon inte hann tänka.
Hon störtade fram och höjde jaktkniven. Tryckte med all sin kraft in den mellan de ruttna revbenen i Cthulhus bröst.
Mellan harpunerna.
Rakt i hjärtat.
Han gav inte ifrån sig ett ljud. Alldeles tyst stod han där och kippade efter luft samtidigt som
blodet rann över knivskaftet, längs de grönsvarta fjällen och droppade ner i slasket.
Så sjönk han ihop vid Heddas fötter.
”En fruktansvärt beroendeframkallande och spännande bokserie!”
– Boksyster
”Illustrationerna av Lina Blixt är vackra, detaljerade och skapar en ytterligare dimension till berättelsen.”
– Bibliotekstjänst
Hedda och Felix rusar bort från Rotebroskolan.
Andfådda och skräckslagna. Snö och hagel piskar i deras ansikten. Men det spelar ingen roll hur fort de springer. De kan inte fly från alla ...
Skrik av sten är femte delen av sex i fruktansvärda grejer -serien.