ÖVA PRÖVA
LÄSFÖRSTÅELSE
SVENSKA OCH SVA NIVÅ 1
Malin Fransson
INNEHÅLL
INNAN DU LÄSER
❋ Vad ser du på bilden?
❋ På vilka sätt kan bilden kopplas ihop med temats namn?
❋ Vilka typer av frågor tror du att temat kommer att handla om?
LEVA MED OCH LEVA UTAN
27 april 1926
m.l. stedman
Dagen för miraklet satt Isabel på knä vid kanten av klippan vid det lilla, nytillverkade korset av drivved. Ett ensamt knubbigt moln rörde sig långsamt över aprilhimlen, som välvde sig över ön i en spegling av havet inunder. Isabel vattnade lite mer och plattade till jorden runt rosmarinbusken hon just hade planterat.
”… och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo”, viskade hon.
För ett kort ögonblick spelade hennes hjärna henne ett spratt och hon tyckte sig höra ljudet av barnskrik. Hon avfärdade illusionen och hennes blick drogs i stället till en flock valar som kryssade fram längs kusten för att kalva i varmare vatten, och dök upp och försvann under ytan som nålar i en väv. Hon hörde barnskriket igen, högre den här gången i den tidiga morgonbrisen. Omöjligt.
Mellan den här sidan av ön och Afrika låg bara en oändlig vidsträckthet. Här förenades Indiska oceanen med Södra ishavet och tillsammans bredde de ut sig som en gränslös matta nedanför klipporna. Dagar som den här såg den så solid ut att hon fick en känsla av att hon skulle kunna gå på den ända till Madagaskar på en hisnande blå vandring. Öns andra sida glodde grinigt mot det australiska fastlandet drygt femton mil därifrån, utan att vare sig riktigt höra till det eller vara helt fristående; den var den högsta toppen i en bergskedja under vattnet som reste sig ur havet som tänderna i en taggig käft och bara väntade på att få sluka intet ont anande skepp på sin sista etapp mot en trygg hamn.
Som för att gottgöra det hade ön – Janus Rock – en fyr, och ljuset från den utgjorde en svepning av trygghet med en räckvidd på nära nog fem mil. Varje natt genljöd luften av det enträgna surret från linsen som roterade, roterade, roterade; rättvis, utan att klandra klipporna och utan att rädas vågorna fanns den där till frälsning om så behövdes.
Barnskriket fortsatte. På avstånd smällde det i dörren till fyren och Toms långa gestalt blev synlig på fyrbalkongen. Han lät kikarsiktet svepa över ön. ”Izzy”, ropade han, ”en båt!” Han pekade mot viken. ”På stranden … en båt!”
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
Han försvann in för att några ögonblick senare komma ut i marknivå. ”Det ser ut som om det är någon i den”, ropade han. Isabel skyndade honom till mötes så fort hon kunde, och sedan höll han henne i armen medan de tillsammans klättrade nerför den branta och upptrampade stigen till den lilla stranden.
”Det är helt klart en båt”, konstaterade Tom. ”Och … åh, store tid! Det är en man i den, men …”
Figuren låg livlös över sittbrädan, men barnskriket hördes alltjämt.
Tom skyndade fram till jollen och försökte skaka liv i mannen innan han övergick till att söka i fören, varifrån ljudet kom. Han lyfte upp ett litet ylleknyte: en mjuk lavendelblå kvinnokofta var lindad runt ett litet, skrikande spädbarn.
”Helvetes jävlar!” utbrast han. ”Helvetes jävlar, Izzy. Det är …”
”Ett barn! Åh, gode Gud! Åh Tom! Tom! Här … ge det till mig!”
Han gav henne knytet och försökte än en gång väcka liv i
främlingen: ingen puls. Han vände sig mot Isabel som undersökte den lilla varelsen. ”Han är död, Izz. Hur är det med barnet?”
”Det verkar må bra. Inga skador eller blåmärken. Men så liten!” sa hon och lutade sig över barnet. ”Såja, såja. Allt är bra nu, lilla du. Allt är bra, lilla underbara varelse.”
Tom stod stilla och såg på den döde mannen, knep ihop ögonen hårt och öppnade dem igen för att försäkra sig om att han inte drömde. Barnet hade slutat gråta och låg nu och flämtade i Isabels famn.
”Jag kan inte se några skador på honom och han ser inte sjuk ut heller. Han kan inte ha varit på drift länge … Men man kan inte vara säker.” Han tystnade. ”Ta med barnet upp till huset, Izz, så ska jag hämta någonting att täcka över kroppen med.”
”Men Tom …”
”Det är ett helvetes jobb att bära honom uppför stigen. Då är det bättre att lämna honom här tills hjälpen kommer. Men jag vill inte att fåglarna eller flugorna ska ge sig på honom. Det finns segelduk uppe i skjulet som bör räcka som skydd.” Han talade lugnt, men hans händer och ansikte kändes kalla när gamla skuggor förmörkade den soliga höstdagen.
Janus Rock bestod av drygt två och en halv kvadratkilometer grönska, med tillräckligt mycket gräs för att livnära de fåtaliga fåren, getterna och hönsen, och med tillräckligt mycket matjord för att hålla liv i ett enkelt grönsaksland. De enda träden på ön var två högresta norfolkgranar som hade planterats av manskapet från Point Partageuse som hade byggt fyrstationen för mer än trettio år sedan, år 1889. Några gamla gravar stod som minnesmärken över ett skeppsbrott långt dessförinnan, när Pride of Birmingham hade seglat i kvav bland de giriga klipporna i fullt dagsljus. På just ett sådant skepp hade fyrlinsen senare skeppats över från England, med det stolta namnet Chance Brothers, en garanti för den tidens mest avancerade teknik – möjlig att montera på vilken plats som helst, hur ogästvänlig eller svårtillgänglig den än var.
Havsströmmarna spolade i land alla möjliga saker: vrakspillror virvlade in som mellan två propellrar; vrakdelar, telådor, valfiskben. Saker dök upp i sin egen takt, på sitt eget sätt. Fyrstationen stod tryggt förankrad mitt på ön. Fyrvaktarens bostad och de övriga kringbyggnaderna låg och kurade runt fyrtornet, kuschade av årtionden av piskande vindar.
I köket satt Isabel vid det gamla bordet, och i hennes famn låg det lilla barnet insvept i en luddig gul filt. Tom torkade omsorgsfullt stövlarna på dörrmattan innan han kom in och lade en valkig hand på hennes axel.
”Jag har täckt över den stackars saten. Hur är det med barnet?”
”Det är en flicka”, sa Isabel med ett leende. ”Jag har badat henne. Hon verkar frisk och stark.” Barnet vände sig mot honom och insöp hans blick med stora ögon.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
”Vad i hela världen ska hon tänka om allt det här?” funderade han högt.
”Jag har gett henne lite mjölk också, eller hur sötnos?” nojsade Isabel och gjorde det till en fråga till barnet. ”Åh, hon är så perfekt, Tom”, sa hon och kysste flickan. ”Gud vet vad hon har varit med om.”
Tom tog fram en flaska konjak ur furuskåpet, hällde upp ett litet glas åt sig själv och svepte det. Sedan satte han sig bredvid sin hustru och såg ljuset spela i hennes ansikte när hon betraktade dyrgripen i sin famn. Barnet följde varje rörelse i hennes ögon, som om Isabel skulle försvinna om hon inte höll fast henne med blicken.
”Åh, du lilla”, mumlade Isabel, och ”stackars, stackars liten” när barnet gnuggade ansiktet mot hennes bröst. Tom hörde gråten i hennes röst och minnet av en osynlig närvaro hängde i luften mellan dem.
”Hon tycker om dig”, sa han. Sedan, nästan för sig själv: ”Får mig att tänka på hur det kunde ha varit.” Sedan tillade han snabbt: ”Jag menar … Jag menade inte … Du ser helt enkelt ut att vara född till det, det är allt.” Han strök hennes kind.
Isabel tittade upp på honom. ”Jag vet, käraste. Jag vet vad du menar. Jag känner likadant.”
Han lade armarna om sin hustru och barnet. Isabel kände lukten av konjak från hans andedräkt. ”Åh, Tom, tack gode Gud för att vi fann henne i tid”, mumlade hon.
Tom kysste henne och tryckte sedan läpparna mot barnets panna. De tre blev sittande så tills barnet började vrida sig och stack ut en liten näve under filten.
”Okej.” Tom sträckte på sig när han reste sig upp. ”Jag går och skickar ett meddelande, rapporterar jollen; ber dem skicka en båt för att hämta kroppen. Och lilla miss Muffet här.”
”Inte än!” sa Isabel och lekte med barnets fingrar. ”Jag menar, det är väl inte nödvändigt att göra det precis i den här sekunden. Den stackars mannen är ju ändå bortom räddning. Och jag gissar att den här lilla kycklingen har haft nog av båtar för ett tag. Dröj lite till. Låt henne bara få en chans att hämta andan lite.”
”Det kommer ändå att ta dem flera timmar att komma hit. Hon klarar sig fint. Du har ju redan lugnat henne, den lilla stackaren.”
”Vänta bara lite. Det kan trots allt inte göra någon större skillnad.”
”Jag måste skriva ner allt i loggboken, käraste. Du vet att jag måste rapportera allting genast”, sa Tom, för hans plikter inbegrep att registrera alla viktiga händelser på och i närheten av fyrstationen, från passerande fartyg och väderlek till problem med utrustningen.
”Gör det i morgon bitti i stället, snälla?”
”Men tänk om båten kommer från ett fartyg?”
”Det är en jolle, inte en livbåt”, sa hon.
”I så fall har barnet förmodligen en mamma som väntar någonstans på fastlandet och som sliter sitt hår nu. Hur skulle du själv känna om det hade varit ditt?”
”Du såg koftan. Mamman måste ha fallit överbord och drunknat.”
”Älskling, vi vet ingenting om mamman. Eller om vem mannen var.”
”Men det är den troligaste förklaringen, inte sant? Spädbarn brukar sällan vara långt ifrån sina föräldrar.”
”Izzy, allt är möjligt. Men vi vet ingenting.”
”Har du någonsin hört talas om ett spädbarn som befinner sig ombord på en båt utan sin mamma?” Hon höll barnet lite närmare.
”Det här är allvarligt. Mannen är död, Izz.”
”Och barnet lever. Var inte hjärtlös, Tom.”
Någonting i hennes ton berörde honom och i stället för att argumentera emot, övervägde han hennes vädjan. Kanske behövde hon lite tid med ett spädbarn. Kanske var han skyldig henne det. Det blev tyst och Isabel vände sig mot honom med en ordlös bön. ”Ja, om det är nödvändigt antar jag …”, mumlade han och uttalade orden med svårighet, ”att jag skulle kunna vänta till i morgon med att skicka meddelandet. Men jag måste göra det genast i morgon bitti. Så snart fyren är släckt.”
Isabel kysste honom och kramade hans arm.
”Det är väl bäst att jag går tillbaka till lanterninen. Jag höll precis på att byta ångrör”, sa han.
När han gick nerför stigen hörde han Isabels vackra röst när hon sjöng: ”Blow the wind southerly, southerly, southerly, blow the wind south o’er the bonnie blue sea.” Men den melodiska sången lyckades inte lugna honom när han gick uppför trappan till fyrkupolen och försökte skaka av sig en besynnerlig olustkänsla över den eftergift han nyss gjort.
Fyren mellan haven, 2014
I översättning av Katarina Falk.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
UPPGIFTER
1. Var utspelar sig berättelsen?
2. Ungefär när utspelar sig berättelsen?
A Sent 1800-tal.
B I nutid.
C Under en tänkt framtid.
D I början av 1900-talet.
3. Under hur lång tid utspelar sig den del av berättelsen som är med i romanutdraget?
A Några timmar.
B Nästan ett dygn.
C Ett fåtal minuter.
D Flera dagar.
4. Hur reagerar Isabel när hon håller barnet för första gången?
A Hon blir nervös och osäker på vad hon förväntas göra.
B Hon känner en stark oro och får nästan panik.
C Hon verkar lugn och agerar kärleksfullt.
D Hon visar inga känslor men känner sig frustrerad.
5. Hur reagerar Tom på det som händer?
A Han vill göra Isabel lycklig men samtidigt följa jobbets regler.
B Han tror att ett brott förklarar varför mannen är död.
C Han tycker att Isabels reaktion är underlig och han vill lämna henne.
D Han känner sig rädd för att något hemskt ska hända även Isabel och honom.
6. Vilka ord beskriver Isabel bäst?
A Tystlåten och förtryckt.
B Lekfull och energisk.
C Kärleksfull och sårbar.
D Misstänksam och bestämd.
7. Hur framgår det av texten att Isabel och Tom har förlorat ett barn?
8. Hur byggs texten i romanutdraget upp?
A Genom parallella handlingar.
B Genom en blandning av miljöbeskrivningar och personbeskrivningar.
C Genom återkommande tillbakablickar för att förklara det karaktärerna tänker och gör.
D Genom karaktärernas inre monologer som beskriver det som sker.
Kopiering av detta engångsmaterial är förbjuden enligt lag och gällande avtal.
ÖVA & PRÖVA
LÄSFÖRSTÅELSE FÖR SVENSKA OCH SVA NIVÅ 1
Öva & pröva testar fyra olika läsförståelseprocesser:
❋ uppmärksamma och återge explicit uttryckt information
❋ dra enkla slutsatser
❋ tolka och integrera idéer och information
❋ granska och värdera innehåll, språk och textelement.
Uppgifterna består av flervalsfrågor och öppna frågor.
I Öva & pröva finns både skönlitterära texter och sakprosa.
Texterna är indelade i tre allmänmänskliga teman med tillhörande illustrationer som väcker intresse och skapar förförståelse för texternas innehåll.
Facit, ljudfiler samt lärarstöd finns på nok.se/ovaochprovagy
