9789127472297

ÅSA KRUSE

DET NYA LIVET SOM

FÖRBEREDELSER, FUNDERINGAR OCH FÖRÄNDRINGAR

INNEHÅLL

Att våga bli pensionär 8

1 Arbetslivets betydelse 11

Vår yrkesidentitet 12

När går vi i pension och varför? 13

Ekonomin 16

Mental och fysisk arbetsförmåga 17

Livsmål 20

Att kartlägga vad jobbet har betytt 22

2 Vad säger forskningen om åldrande? 25

När är vi gamla? 25

Utveckling eller avveckling? 26

Aktivitet, generativitet och stagnation 28

Att frigöra sig från aktivitetsnormen 30

Livskvalitet 32

Åldrandet – ska det motverkas, accepteras eller bemästras? 34

3 Har jag en plan? 37

Vanliga överväganden före beslut 37

När är en lämplig tidpunkt att lämna? 40

Frivilligt eller ofrivilligt 41

Att trappa ner 44

Att förbereda sig i tid 46

Hur vill jag ha det? 47

4 Att ta steget 49

Avtackad eller otackad 50

Vanliga reaktioner 51

Först var det skönt, men sedan … 53

En vanlig livskris 54

Inte bara förluster 56

Sätta struktur 58

Hur hittar jag balansen? 59

5 Det sociala livets förändring och betydelse 63

Sociala relationers olika betydelse 64

Vad är vänskap? 67

Vad värderar jag nu? 69

Förändrade relationer 71

Våra vuxna barn 76

Mäns svagare nätverk 78

Ensamhet 80

Olika sätt att förbättra sitt sociala liv 82

Olika sätt att förbättra sitt sociala jag 84

6 Att skapa mening 89

Vad skapar mening? 90

Frihet, kravlöshet och begränsningar 91

Att hitta tillbaka till sig själv 93

Vad är livskvalitet i min nya pensionärsroll? 94

Gör en inventering 97

7 Livsstil och inställning 101

Hälsa 102

Att göra sig av med illusioner 104

Acceptans 106

Motståndskraft och självmedkänsla 108

Ålderism 111

8 Vanliga funderingar och tankar 115

Behovet av att blicka bakåt 115

Att göra upp med sin historia 117

Att plötsligt se det självklara 118

Får man vara så här? 119

Varför tänker jag på döden? 121

Pessimism och mörkerseende 123

Att sammanfatta sig själv 124

Att stå upp för titeln pensionär 126

BILAGA Skillnad mellan ett normalt åldrande minne och demens 129

Källor 130

Att våga bli pensionär

DET ÄR ETT STORT steg i livet att bli pensionär. Vissa ser det som en befrielse från plikt, ansvar och krav man inte bett om – grattis till alla dem! För andra kan själva ordet framkalla rysningar och olust, av flera skäl. Det väcker frågor och därmed oro: Hur ska mitt liv bli då? Vad ska jag fylla all tid med? Det kommer att bli långtråkigt samtidigt som jag sakta närmar mig döden. Med andra ord: ett okänt men omtalat landskap vecklar sakta ut sig och ingen vet från början hur det kommer att se ut.

Svårast kanske det är för dem som hade velat arbeta vidare men inte fick. Då finns även besvikelse och kanske bitterhet med i bilden, som förstärker en negativ bild av det pensionärsliv som tar vid. Man får inte heller något omedelbart svar på de frågor och eventuella farhågor man har när själva pensionsdagen är inne, utan det tar lite tid att upptäcka, anpassa och hitta balans i vad pensionärslivet innebär.

Den här boken är förhoppningsvis en liten vägvisare för att få rätsida på det nya livet, en hjälp att ställa viktiga frågor till sig själv och dra några slutsatser om vilka förändringar som behöver göras och accepteras.

En stor del av mitt yrkesliv har jag arbetat som psykolog inom företagshälsovården, med individer, grupper och olika typer av organisationsuppdrag. Med åren har jag träffat många 60-plussare som har oroat sig för arbetslivets avslut och att en pensionering närmar sig. När jag själv blev pensionär för några år sedan bestämde jag mig för att sätta ihop en kurs för blivande och nyblivna pensionärer, som stöd i omställningen och som tillfälle för de deltagande att träffa andra i samma situation. Det har gjort det tydligt för mig hur stort behovet är att få diskutera sin situation, utbyta tankar, råd och sätt att hantera tillvaron som pensionär. Kursen har varit så eftersökt att den blivit fullbokad och inte räckt till för alla som velat ta del av den. Därav tillkomsten av den här boken, som tar upp samma teman som kursen och innehåller lite extramaterial. I boken finns även citat som kommer från samtal jag haft med vänner och bekanta samt sådana som är inspirerade av samtal i kursen. Detaljer har ändrats för att bevara anonymitet. Jag vill passa på att tacka alla de roliga, trevliga och kloka kursdeltagare som jag hittills träffat och som bjudit på sig själva och sina erfarenheter. Att vara kursledare för dessa grupper har berikat mitt liv som pensionär!

Arbetslivets betydelse

ARBETSLIVET ÄR VIKTIGT FÖR merparten av oss. Det tar stor plats i våra liv och är betydligt mer än bara ett sätt att tjäna pengar. Det ger struktur åt våra dagar, ett socialt sammanhang och för många också en mening åt vår existens; här kan vi få använda vår kunskap och kompetens, göra nytta och få utvecklas. Arbetet är ibland vår största källa till bekräftelse och uppskattning – inte konstigt att det kan kännas svårt att släppa det sammanhanget. Om jobbet har fått spela huvudrollen i ens liv, kan det plötsligt kännas tomt, och man måste skapa sig ett nytt sammanhang, kanske på helt ny mark. Ju mer man är sitt arbete, desto svårare är det att gå i pension. Om man inte tänkt på det tidigare, upptäcker man inför eller efter pensionen att det hade varit bra att ha fler ben att stå på, andra sammanhang där man har betydelse, kan göra nytta och känna att man är värderad.

”Jobbet har varit allt i mitt liv, jag har haft ett fantastiskt yrkesliv, fått utvecklas och kommit betydligt längre än jag trodde var möjligt. Jag har haft roligt hela tiden, har inte haft några andra intressen än just jobbet, det har blivit min största hobby. Jag inser i backspegeln att jag jobbat bort mitt äktenskap och försummat familjen, inte heller prioriterat vänner. Så min situation nu är kantad av bryderier – och en viss tomhet. Jag måste börja bygga upp saker som jag borde ha tagit hand om från början.

Vår yrkesidentitet

Vi lever i en tid och kultur där vårt yrke är en stor del av vår identitet. Arbetet har fått ta allt större plats i både mäns och kvinnors liv; för många av oss är det en form av självförverkligande. Här finns i bästa fall möjlighet att nå sin fulla potential, att uppnå status, en position och utveckla en expertis på det man gör, att därmed bli efterfrågad och få uppskattning. Detta gäller oavsett vilken utbildningsnivå eller vilket yrke man väljer (med få undantag). Om man börjar jobba extra i kassan på närbutiken, kan man – om man sköter sina kort rätt – en dag bli butikschef. Om man är en duktig undersköterska, kommer man att få alltmer ansvar, vara efterfrågad, värderad på jobbet och den alla gärna vänder sig till. Så utan att vi tänker på det kan vår yrkesidentitet helt enkelt bli merparten av vår identitet. Vi värderar oss själva och andra efter vad vi jobbar med och hur bra vi är på det vi gör. I jobbet är vi dessutom vana vid att sät-

ta upp små och stora mål och uppnå dem under dagen och veckan, att producera något. Inte konstigt att det känns som om hela vår identitet rasar av oss den dagen vi ska gå i pension. Vem är jag nu? Ingen? ”Pensionär” stämmer inte riktigt med hur jag ser på mig själv, och jag vet faktiskt inte vad det är än, att vara pensionär. Är då jobbet verkligen det enda som skapar en meningsfull tillvaro?

När går vi i pension och varför?

Det finns flera sätt att definiera påbörjad pension, men om man räknar den tidpunkt då vi börjar ta ut vår allmänna pension, har den stigit från snittåldern strax under 65 år (2005) till cirka 66 år (2023). Medellivslängden har också ökat kraftigt i Sverige från 1970-talet och framåt. För kvinnor har den gått från 77 år till cirka 85 och för män från 72 till drygt 81 år. Den förväntas fortsätta öka till att år 2070 ligga på nästan 90 år för kvinnor och 88 år för män. Grunden till det är en allt bättre hälsa, den medicinska utvecklingen, högre levnadsstandard och bättre förebyggande vård. Självklart både kan och måste vi jobba längre för att tjäna ihop till en pension vi ska leva längre på.

Vi är dessutom biologiskt betydligt yngre nu och behåller våra funktioner, såväl psykiska som fysiska, i genomsnitt längre än vad jämnåriga gjorde på 50-talet, även om det är stora skillnader mellan individer. De individuella skillnaderna ökar generellt med åldern; det kan skilja så mycket som 20 år i fysiologiskt åldrande mellan två 60-åringar. Livslängden varierar också och

ökar med högre socioekonomisk status. Den faktor som har störst inverkan på ett långt liv har visat sig vara utbildning.

Utbildningsnivån har ökat i Sverige, och ju längre utbildning, desto senare kommer vi ut på arbetsmarknaden och måste jobba högre upp i åldrarna för att få ihop till en rimlig pension. Många vill fortsätta jobba även efter den så kallade riktåldern, då man tillåts börja ta ut pension, eller fortsätta jobba deltid även om man gått i pension. Ungefär 20 procent jobbar vidare, vilket är en fördubbling under de senaste 20 åren, och det kanske säger något om hur värdefullt arbetslivet är för många, ekonomiskt, psykologiskt och socialt.

Det finns skillnader i pensionsålder också utifrån vilket yrke man har; inte så förvånande går man tidigare i pension i fysiskt belastande yrken. I typiskt kvinnliga yrkesgrupper är det vårdpersonal och särskilt vårdbiträden som går tidigast, genomsnittligt vid 64 år och 2 månaders ålder. I manliga yrkesgrupper går snickare, murare och anläggningsarbetare vid 64 år och 6 månader. De som jobbar längst finns i högutbildade grupper: läkare, högskolelärare, ingenjörer och organisationskonsulter. Med en längre utbildning hamnar man ofta i ett yrke där man har större utvecklingsmöjligheter och kan förändra sin arbetssituation, kanske flera gånger under sitt arbetsliv. Men det är inte bara själva yrket eller ekonomin som avgör när vi väljer att sluta, utan också många andra faktorer som spelar in när vi väljer mellan att stanna eller gå.

”

Jag var egen företagare och hade en viss ekonomisk press på mig. När jag började ta ut min pension vid 65 så försvann den pressen och det blev roligare att fortsätta jobba, ta nya uppdrag. Nu kunde jag ju dessutom välja själv vilka uppdrag jag ville ha. Så jag fortsatte på deltid, nästan tio år till. Det som till slut fick mig att lämna var en uppdragsgivare som mer eller mindre behandlade mig som sin sekreterare. Hen var inne och detaljstyrde, kontrollerade allt jag gjorde och det kreativa momentet försvann. Jag kunde inte längre göra det jag var bra på. Med det försvann motivationen att jobba och jag bestämde mig för att sluta helt. Och det har jag inte heller ångrat.

” Jag hade många roliga år bakom mig, men när det gäller de sista två så hamnade jag på en arbetsplats som helt enkelt inte var kul av olika skäl, jag trivdes inte. Det gick bra så länge jag hade en kollega med mig som jag åkte till jobbet med och tyckte det var roligt att jobba tillsammans med. Men när hon sa upp sig ville jag inte vara kvar utan bestämde mig, ganska plötsligt, för att gå i pension. Då var jag 62, vilket då var tidigast möjliga ålder för att kunna gå. Samtidigt kan jag säga att jag kände mig mätt på att jobba och har inte saknat arbetslivet en enda dag efter det beslutet.

Ekonomin

Den allra första frågan man ställs inför när man börjar fundera på att gå i pension, är givetvis ”Har jag råd?”

Det finns många skyddsnät omkring oss pensionärer i Sverige: garantipension, bostadsbidrag etc. Men faktum kvarstår: att ha alltför knappa ekonomiska omständigheter sätter sin prägel på pensionärslivet och hur man upplever det. Det avgör också om man över huvud taget kan gå i pension när man själv önskar eller om man är tvungen att fortsätta jobba ett tag till. Vissa upptäcker efter att ha gått i pension att det behövs ett extrajobb för att få det att gå ihop eller för att sätta lite guldkant på tillvaron.

Möjligen tillhör dagens nyblivna pensionärer en generation som har varit omedveten och därmed obekymrad om hur de ekonomiska förutsättningarna ser ut för en pensionär om man inte själv har pensionssparat.

Först några år innan pensionen, när man börjar räkna på saken, inser man kanske att det blir stor skillnad mellan livet som yrkesarbetande och livet som pensionär.

Tyvärr kan det vara för sent påtänkt att börja spara vid den tidpunkten, och man börjar inse att det krävs någon annan ekonomisk inkomstkälla i form av extrajobb eller att plocka ut pengar ur sitt boende, om man äger hus eller lägenhet, i form av så kallat pensionärslån.

Hur det än är, den ekonomiska frågan är givetvis grundbulten i att kunna lämna arbetslivet. Vad man kan göra åt saken i efterhand, förutom ovanstående, är väl att lära nästa generation vikten av att börja spara tidigt, hur tråkigt och överdrivet det än kan låta. Pensionen är

så avlägsen när man är ung och bland det sista man vill tänka på. Men vi som gått före behöver peka och visa hur man gör för att inte behöva leva som fattigpensionär några decennier senare.

Mental och fysisk arbetsförmåga

Hur och om vi behåller vår arbetsförmåga är en sammansmältning av flera olika faktorer. Vårt individuella åldrande bidrar förstås, vilket styrs bland annat av gener, livsstil, sociala omständigheter vi befunnit eller befinner oss i samt skador och sjukdomar vi dragit på oss under livet. I stället för att fixera oss vid vår biologiska ålder kan vi med detta som bakgrund dra slutsatsen att det är vår funktionella ålder som styr vår arbetsförmåga, alltså hur vi presterar och vad vi har för arbetskapacitet. Här finns stora individuella variationer: vi är olika i hur vi tar oss an uppgifter, vår uthållighet, planeringsförmåga, stresskänslighet med mera, påverkar också vår arbetskapacitet.

För vissa människor är röriga arbetsmiljöer med många snabba beslut och ändringar en bergsäker källa till stress och utmattning och ett alldeles för utmanande jobb att stanna länge i. Andra glider fram som fisken i vattnet, stortrivs med den typen av miljö och arbetsuppgifter och vill aldrig sluta. Men oavsett hur man fungerar kommer både kroppen och knoppen till slut att sakta ner sin förmåga att klara av arbetsuppgifter som tidigare inte varit någon större utmaning. Krav på snabbhet och att lära in nya saker är sådant som brukar bli svårare med åldern, även om man kompenserar sin

Att gå i pension är en av livets största omställningar. Vissa ser fram emot friheten, andra fylls av oro. Vad ska jag använda all tid till ? Vem är jag viktig för nu ? Hur hittar jag mening ?

Psykologen Åsa Kruse, själv pensionär, beskriver hur man kan hantera övergången från arbete till pension. Du får kartlägga vad jobbet har betytt, och vad livskvalitet innebär för dig i dag. Vad vill du ha mer av i ditt liv – och mindre ? Boken tar också upp hur man påverkas av om pensionen sker frivilligt eller inte, och om man går i pension vid olika tidpunkter i en relation. Du får även veta hur du kan ge dagarna struktur, hur du kan förhålla dig till förändringar i kroppen och hälsan, samt skapa ett socialt sammanhang som du trivs i. Vanliga funderingar kring existentiella frågor och åldrande i ett fortsatt pensionärsliv berörs också.

ISBN 978-91-27-47229-7