Steinar Bragi, född 1975, är en av Islands mest omtalade författare och har sedan debuten 1998 gett ut ett antal romaner och diktsamlingar. Kvinnor är den första av hans böcker som översatts till svenska. Romanen nominerades till Nordiska rådets litteraturpris 2010.
”Det första ord man kommer att tänka på när man ska beskriva Steinar Bragi som författare är ’fenomenal’. Han har något unikt, något väldigt speciellt.” Dagblaðið Vísir
Omslag: Niklas lindblad/Mystical garden design Omslagsfoto: jessica silversaga/Scanpix Författarporträtt: Jóhann Páll Valdimarsson
Kvinnor är en skrämmande skildring av Island strax före den ekonomiska krisen, ett samhälle så genomsyrat av materialism och ytlighet att en människas liv inte längre har något värde. Romanen uppmärksammades stort av såväl kritiker som läsare när den kom ut på Island 2008.
”Kvinnor är en av de mest otroliga böcker jag läst på länge.” Dagblaðið Vísir ”… en mörk och smärtsam skildring av pornografi, förnedring och sexuellt och psykiskt våld mot kvinnor ...” Morgunblaðið
ISBN 978-91-27-12196-6
Utan att ta blicken från skärmen lyfte Eva ena armen och höll den vågrätt ifrån sig, och kvinnan på tv gjorde likadant. Hon vände sig om, långsamt, och tittade på väggen mitt emot teven. Väggen var tom. Hon synade väggen från taklisten ner till golvet, vände sig mot teven igen, började så gå baklänges utan att ta ögonen från skärmen – bilden av kvinnan, henne själv, som visades i apparaten och mångdubblades inåt, den ena bilden efter den andra. Hon backade så långt undan att hon försvann från skärmen, kände väggen bakom sig och pressade ryggen mot den. Det flimrade till på skärmen och flimret förvandlades till en bild av en kvinna sedd framifrån; bakom henne en vit vägg. Hon stod spikrak intill väggen, i sin röda kappa, och tittade rakt in i kameran, teven och sina egna ögon.
Steinar Bragi
Eva Einarsdóttir flyttar hem till Reykjavik efter att ha bott i New York i många år. Hon har fått låna en lägenhet i ett hypermodernt höghus mitt i stan, men förstår snart att det är någonting som inte står rätt till. Trots att huset är utrustat med de senaste moderniteterna känner hon sig inte bekväm. Det är något klaustrofobiskt över hissen som går rakt upp i lägenheten, något märkligt med den övermålade branddörren och något obehagligt med konstverket som har formen av ett ansikte, en mask ingjuten i väggen. Dagarna går och Evas tillvaro börjar mer och mer likna en surrealistisk mardröm. Hon är fångad i en glasbur, avskärmad från världen och ständigt bevakad …
Steinar Bragi
Nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2010