Kapitel 1
Det är något jag måste berätta Vårregnet föll i små lätta droppar, luften kändes frisk och härlig. Jag skakade av mitt paraply några gånger, fällde sedan ihop det och stoppade ner det i min handväska. En liten pingla hördes när jag klev in genom cafédörren och med en nästan ljudlös suck gick den igen bakom mig. Lokalen var dunkel, i motsats till vårljuset utanför, men konditoridisken lyste upp mörkret med sina färgglada bakverk. Jag stod där och funderade en stund. Efter att jag beställt en kopp varm choklad och en munk med rosa strössel, sökte jag mig längst in i lokalen och satte mig ned i en mörkgrön plyschsoffa. Jag väntade på en vän, en vän jag alldeles nyss lärt känna. Mina ögon svepte över rummet, en man satt nedsjunken över en tidning några bord bort, annars var jag ensam. Dörren pinglade till igen, mina ögon mötte Hannas. Vi hade träffats på en kurs för några veckor sedan. Hon påpekar ibland att jag är som en gummiboll, att det finns så mycket sprudlande energi i mig. Ofta säger Hanna att hon inte hinner höra allt jag berättar om, för jag pratar så fort. Jag vet att jag är vuxen, men jag gillar att vara 9
