9789100184605

Prolog Bagdad, Irak, 1989 Det är trångt och högljutt på trottoaren. Massor av föräldrar är här med sina barn, och bruset av röster blandas med ljudet från bussens bullrande dieselmotor och trafiken på Bagdads gator. De flesta har väskor i händerna. Jag också. Min egen svarta väska av konstläder. Den som jag packat själv. I andra handen håller jag min lillebror Saleh. Han är sex år gammal, tre år yngre än jag. Hans hand är liten och varm, hans ögon uppspärrade. I flera veckor har vi bott i våningssängar i hotellets källare. Var vi ska sova kommande nätter har vi ingen aning om. En vindby får plasten som täcker några fönster på andra sidan gatan att fladdra till. Jag blickar upp mot de sandfärgade fasaderna. Flera rutor är krossade, och de som är hela har tejpats i korsmönster för att förhindra att de splittras av tryckvågen från en bomb. Bussdörrarna öppnas med ett pysande läte och sorlet ökar i styrka. Mamma vänder sig mot mig, går ner på huk och tittar på mig med sina gröna, vackra ögon. Hon är som vanligt klädd i grön militäruniform, och hennes hår är dolt under en lika grön huvudduk. Hon tar mina händer i sina. ”Hanif, kom ihåg vad jag har sagt. Du klarar det här. Du är stor nu, och från och med nu är det du som har ansvaret för din lillebror.” Jag nickar. 5